Jag finns numer på

http://calle.stenhall.com

men denna blogg finns kvar av historiska skäl.

2008-09-28

Dagen efter

Dubai: Återhämtningspass. Snurrade över storevägen till Emirates Hill Third där det tog stopp vid vägbom. Vände och irrade lite nere vid kajerna. Tungt efter gårdagens partaj. Varmt!

Lite tyngre keps efter all pastis som slank ner i min torra strupe i går natt.

Något kortare sträcka men ungefär 90 minuter.

2008-09-27

Efter The Palm

...var jag såhär sliten.

Distanspass i Dubai från Oasis Beach Tower till tunneln på palmen och tillbaka. Megavarmt (42 grader?). Tugnt mot slutet, men hittade en svalkande fontän som jag fuktade snusnäsduken i.

I runda slängar 14 km på 90 minuter.

2008-09-26

VFF unleashed in Dubai



Fredagens pass blev en halvtimmas strandlöpning på beachen utanför hotellet. Värmen var chockerande för mitt nordiska vikingablod, men det gick att trippa mellan pirerna i väst och öst med mina Fivefingers-skor utan att falla ned som ett nykokt päron.

Bilden visar tummen upp för den västra piren vars stora stenblock forcerades utan större problem. På stranden i bakgrunden ligger mina, mer normala och kloka, kollegor och lapar sol.

Den östra piren sprang jag inte ut på, det får bli en annan gång.

/Calle eller snarare Hete

2008-09-25

I väntan på Dubai...

...sitter jag och jobbar stenhårt in i det sista.

Nja, kaffet puttrar på spisen, fötterna vilar på bordet i sällskap av två framstående författare, Arto Paasilinna och Paulo Coelho, vars verk Kollektivt sjävlmord och Pilgrimsresan skall avnjutas på flyget och under lediga stunder på helgens tuffa konferens i Dubai.

Det ska bli spännande att se denna gigantiska sandlåda där det mesta är U/C (under construction). Dessutom är det ramadan, hela dan, väl hemma som på stan, så mat det kan man glömma. Synd, för mat är ju faktiskt min favoriträtt. Nåja, det ska nog gå att överleva på en ordentlig frukostbuffé.

/Al el ibn Cahlabazs

2008-09-21

Navåsen 17K

Solen skiner, vindstilla, friskt i luften, 7 grader vid start. - Ett härligt morgonpass på Navåsens nya vandringsled.

Leden är ungefär 17 km och går mestadels på fina stigar, men även några sträckor på små grusvägar. Karta finns att låna på Navåsen i lådan på info-skylten.

Idag var det lite lerigt på några ställen, men det gick fint att ta sig fram ändå. Lite struligt vid Hallen där leden är kryssad på kartan. Kanske nått strul med markägare, men det gick hyffsat att hitta den vägen ändå. Ett alternativ kan vara att skippa den delen. Kan ju svida lite med grovsalthagelskott i ändalykten...

Irrade lite vid Mjösjön, men det var nog jag som missade markeringarna när jag tänkte på hur fantastiskt fint allting var. Vad lite endorfiner kan göra. Och vips var jag framme vid Navsjön igen där söndagens tipspromenad var i full gång.

/Ultra Calle

Scalle

Denna döskalle stod och hängde när jag kubbade runt på Navåsen.

Värd att föreviga, tycker jag.


2008-09-19

Till topps, bestefar

Dagens lunchlöpning tog mig till toppen på skidbacken vid Björbostugan i Borås.

Nöjd med bedriften chansade jag mig tillbaka genom okända stigar i skogen på Rya Åsar. Den store gule tittade fram så jag fick ett bra riktmärke att gå efter.

/Calle

2008-09-17

Back in business

Irrade från kontoret via HB upp till Kype där jag harvade runt 4.65an i god vigör (tuffade upp för backen borta vid Klämma som lilla tåget som kunde) innan jag rundade Södra Kypesjön och drog mig bortåt lasarettet för att snika under RV 40 till Enedalsgatan och kubba ner förbi Friskis och Busstorget tillbaka till torget.

Gott som gatan att vara tillbaka i mina sunkusfiledunkusasicsskor

Cirkusungefärrunt 13.25 km på i runda slängar 76 minuter och 37 sekunder.

Kanonkul!

Vill bara tacka Anton och Gustav för de kanonkul dagarna i Bohuslän den 15e och 16e september 2008.

Dag 1:
Bohus fästning, Marstrands familjecamping, Coop Nära, Campingens lekplats, Badplatsen, och Klipporna.

Dag 2:
Färja, Carlstens fästing, Marstrandsön, Kornhalls bilfärja, Biltema, Naturhistoriska Museét, Lekplats i Slottsskogen, och McD i Åby.

Två underbara dagar för en stolt far.

/Pappa Calle

2008-09-08

Femtifemti


Recept på en lyckad kaffestund.

1 st kaffebryggare
1 st mugg, 2.5 dl.
5 dl kallt vatten, eller mindre
6 skopor mörkrostat kaffe, minst
1.25 dl grädde, visp, ekologisk

Börja med att brygga kaffet. Det skall vara så starkt att en sked står upp i det.

Medan kaffet kokar hälls grädden upp i muggen.

När kaffet runnit igenom fyller man muggen med kaffe i samma mängd som grädden - därav namnet femtifemti.

Avnjuts med eller utan en rejäl snus under läppen.
(Jag har ju slutat, så för min del blir det utan, även om det är motigt och jag längtar efter att fylla överläppen med en halv dosa av det underbara livselexirert grovsnus)


/CaffeCalle

2008-09-07

Pemmikan till en långlöparindian


Pemmikan - vet du vad det är? Om du fortsätter läsa kommer du få veta vad detta lilla hemlighetsfulla paket innehåller.

Pemmikan är en mycket energität blanding av fett och torkat kött som nordamerikas indianer har använt som vägamat sen innan Moses gick i kortbyxor. Rätt enkelt att göra, kanske något svårare att äta. Kan kräva en viss tillvänjning för att njuta av denna delikatess.

Min första omgång pemmikan gjordes tidigare i sommar och blev helt okej. Då använde jag helt ordinärt nötkött i form av grytbitar och inga andra krussiduller.

Denna gången blev det lite lyxigare variant med hjort och tranbär.

Ingredienser (på en höft)
  • ca 750 g kött (hjort, älg, rådjur, kossa, bäver, ...)
  • ca 200 g ister
  • 1 liten näve tranbär
  • 8 nypor havssalt (ganska salt)
Det första man gör är att skära köttet i så tunna skivor man kan. Max 5 millimeter för att det skall torka rimligt fort.

Köttet läggs på ett ugnsgaller.






När gallret är fullt skickar man in det i mitten av ugnen med ett droppskydd under. Jag använde en ugnslångpanna för detta ändamål.

100 grader med luftning tills köttet är så torrt att det det går att bryta av det. Ungefär ett halvt dygn.

Luftning löste jag genom att sätta en smörkniv i ugnsluckan så det blev en luftspalt på en centimeter.
Efter 13 timmar såg köttet ut så här och var sprött och fint. Har redan börjat lasta in i mixern som är nästa steg.

En del fett hade runnit av och samlats upp i långpannan.




Mixa det torra köttet till det är ett fint pulver. Det brötar nått hejdlöst i början och kan ta lite tid att bli helt pulverisertat, men ge inte upp tids nog har du ett fint köttpulver.


Här är köttet bara halvfärdigt. Kör mixern en bra stund till.



När köttet har blivit ett mjöligt pulver är det dags att blanda i finhackade tranbär, en liten näve eller så, och den mängd med havssalt som önskas.

Jag saltade rätt rejält eftersom pemmikanen ska användas när jag är ute och ränner på långpass och då är man i behov av salt.
Nästa steg är att ta fram isterpaketet.

Tydligen kan man använda opaketerat animaliskt fett om man kan få tag på det, men jag tycker ister i paket funkar bra.





I fast form ser det ut som vitt smör... ...men blir klart som korvspad vid uppvärmning.

Värm försiktigt, typ medelvärme.

Blanda sedan - this is the tricky part - lagom mycket fett och köttpulver. Knepet är att fukta köttet lagom, men inte dränka det.



Nu är det bara att platta till och låta det stelna i kylen.
Paketering i smörpapper och aluminiumfolie i lagom stora portionsbitar. Lite smuligt men formbart.

Totalt blev det nio stycken portionspaket.




Kocken gör tummen upp för de silvriga små energipaketen och längtar till nästa långpass där pemmikanen kommer att revitalisera en trött löpare.

/Långlöparindianen Hungriga Hinden

2008-09-04

Hyltenäs suger...


Uppe på toppen



...i benen och ger fin backträning.

Hyltenäs kulle, eller Seatons kulle är ett naturreservat i Marks Kommun med fin utsikt över Öresjön och Tolken. Toppen är en cirka 85 meter i höjdled. Helt klart ett bra ställe att träna backe på.

Om man startar från parkeringen nedanför kullen har man 1.7 km till toppen på Västra Leden och 2.0 km om man tar Östra. Den asfalterade bilvägen är ungefär 700 meter, så det är bara att kombinera som man vill.

Både Västra och Östra leden har samma stig från vattnet upp till toppen. Lite lagom lutning till en början men tåtripparbrant mot slutet.

Idag blev det Västra till toppen, Östra till parkeringen, Västra igen men vägen ner och upp och ner igen. Denna kombination gav rätt mycket på platten (om man kan kalla det så) men ändå tre vändor till toppen. L'addition 7.5 km.

/Calle

2008-09-01

Smack Dågglas - varken gott

Smack Dågglas - varken gott eller naturligt - bara en nödlösning ;-(

Drog i mig alla kladdiga kemikalier och det nötiga köttet men lämnade det stygga brödet till gamarna.

Ekleden

Ibland häpnar jag av naturens skönhet - i lördags var det dags igen.

Marks Kommun håller på att skapa en ny vandringsled - Ekleden (Ekenleden?). En cirkulär slinga som går i trakterna runt Rydal, Seglora, Fritsla och Kinnahult. Längden är sagd att vara 30 km, men är i verkligheten närmare 25 km.

Efter frukosten snidade jag om till löparutsyrsel och gjorde mig redo för långpass med ryggsäck och kartor. Hade dels en översiktskarta från kommunen och dels några mer detaljerade från Hitta.SE. Tog bilen till Spinnaren i Rydal och begav mig iväg på en medsolsrunda.

Medsols passade extra bra eftersom det gula klotet hade vänligheten att skina glatt på den glade löparen som masade på i rask takt för att hinna hem till lunchen. Vädret var perfekt.

Leden började med lite asfalt men vek strax av för att fortsätta på en fin liten stig längs Husån, sen tillbaka ett stycke på asfalt innan det blev grus på väg mot Läpparhult. Fina stigar ledde genom skogen fram till Nedergården.

Efter en bit grusväg blev det asfalt ända fram till Seglora där kyrkan passerade på nära håll innnan det var dags att ta sig över vägen och rikta kosan över åsen mot Fritsla.

Till Skärsjön var det grus uppför men där vände det och blev fler fina stigar utför till Hjalltorp. På fina småvägar med en underbar utsikt över Häggådalen var det lätt att springa. Lite senare vid Basterås hittade jag inte vägen som var utmärkt på kartan och fick springa en liten omväg för att komma rätt.

Efter Basterår blev det lite orösat när man fick göra en sväng genom skogen och ta sig över en lite ås för att komma till Sandlid. Nu var det dags för den stora prövningen vid Björkeberg.

Kartan och verkligheten stämde inte riktigt överens så det blev minst 20 minuters irrande i skogen vid Björkeberg innan jag fick springa tillbaka en bit och försöka följa en snitsling som kunde vara rätt väg. Snitslingen försvann dock direkt så jag stod där med lång näsa som slokade. Vad skulle jag göra? Tog en titt på kartan och sa:

"Jag är ungefär här och ska ungefär dit och solen är där - det är bara att bröta iväg!"

Och det gjorde jag. Med solen i högra ögonvrån banade jag min väg över stockar och stenar och rätt som det var trillade jag in på rätt väg och kunde fortsätta min framfart med visshet att jag var på rätt väg.

Strax efter var det dags för nästa provning, men först ett utlägg om kartor från nätet. De kartorna man får från Eniro.Se och Hitta.Se är alldeles ypperliga, gratis och ofta riktigt bra, men det finns några få nackdelar som kan sätta käppar i hjulet.

  1. Skalan kan bli vad som helst när man zoomar, croppar, och skriver ut.
  2. Ibland saknas objekt som man tycker borde vara med. Vägar som grenar sig, hus som inte är utmärkta, etc...

Det var punkt 2 jag råkade ut för. Naturen har ju en viss förmåga att upprepa sig, så på det långa raka parti som kom efter Kroksjöarna råkade jag ta vänster lite för tidigt och hamnade in på en väg som övergick till att bli en skogsmaskinväg. - Hmm, tänkte jag efter ett tag, det här stämmer inte. Fick helt enkelt springa tillbaka och hittade till slut rätt avtagsväg som ledde ner till norra änden på Mjögasjön. Sista biten tillbaka till Rydal var basal vägnavigering och innebar inga problem.

Ekeleden kommer, när den är färdigmarkerad, bli en riktigt fin vandringsled. Helt i klass med Hyssnaleden. Det går att ta sig runt redan nu, men vill du inte chansa, så vänta tills den är helt klar, vilket enligt plan ska vara 2010.

- Go tur bestefar!

/Calle