http://calle.stenhall.com
men denna blogg finns kvar av historiska skäl.2011-05-03
Cirkus Stenhall
2011-04-15
Calceus Invida...

2011-02-15
Gräsänklingskväll
Gräsänkling i kväll !!! Då blir det: Gymma, springa långt, äta kött, programmera, spela gitarr, röja i ateljén, leta gamla låtar på spotify, meditera några timmar, lyssna på tystnaden, se ett Highlander, Bladerunner och Chariots of Fire, förverkliga mig själv samt lägga sig tidigt och ta en sjuhelvetes sovmorgon imorrn.
2011-01-26
Marias WOD

2010-12-30
Struvor
- Doppa järnet i oljan för att struvan ska lossa lätt.
- Doppa järnet i smeten, men se för gudsskull till att det inte kommer någon smet på ovansidan av järnet då blir livet jobbigt.
- Håll järnet i oljan till struvan blir gyllenbrun.
- Peta av struvan med en gaffel och låt den rinna av på hushållspapper.
- Doppa ovansidan av struvan i socker.
- Lägg struvan att vila på galler.
2010-12-18
Manchester
2010-11-22
Proiritering
Tur att man har prioriteringarna klara.
Först kommer Träning. Sen kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer Familjen, sen kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer Renovering, Bilarna, Trädgården, Räkningarna, Julklappar, etc, ..., å så lite Jobb på det om det hinns med.
Håller på att renovera ett sovrum mellan träningspassen. Nu blir det ingen tid kvar för sådana aktiviteter, men det gör nog inte så mycket att det dröjer några veckor till innan det renovera blir klart. Det kanske var första advent 2011 som frugan menade. Bäst att inte kolla med henne.
- Spring!
/Calle
2010-11-14
Skogsgrisen

2010-10-15
Huset fullt
2010-07-02
Sommarplaner


2010-05-13
I eftersvettningens kranka blekhet
Med eftersvettningen i pannan sitter jag nu i köket på Stenhall och bloggar denna blogg.
Vid köksbänken
Klockan var efter 22 och det var tyst och stilla i huset. Endast den lille löparnissen var vaken. En tanke slog mig. Kanske ta fram min kära pannlampa och ge mig ut på en lite runda i natten?
Jag satt och söt (sytte?) en stund innan jag fick på mig lite reservlöparkläder eftersom den vanliga outfitten hängde på tork, men tillslut tog jag klivet ut i natten.
Det är en speciell känsla att lufsa fram genom det blöta gräset i mörkret. Pannalampan i all ära, men solen är allt bra mycket bättre på att lysa upp tillvaron för oss löpare. Mörkret gör att man inte kan vara riktigt säker på var man sätter fötterna. Men man anpassar sig, tar det lite lugnare, lyfter knäna lite högre, landar lite mjukare och försöker använda korpgluggarna till det yttersta för att tolka vad man har för hinder framför sig... Och efter lite övning går det riktigt bra. Man flyter fram genom mörkret nästan som "med rosa lack och kromad list i 59-års modell" och livet bara leker.
Ibland blir man lite väl fokuserad på nästa fotisättning och då skulle man med lätthet kunna bröta rätt in i en älg som står felparkerad på stigen. Till min stora lycka, peppar, peppar, ta i trä, har jag lyckats undvika sådana incidenter, men Mormors bror Kålle sägs ha cyklat in i en älg en mörk natt. Undrar vem som blev mest förvånad?
Nattens runda blev kort, lätt och innehållslös, men lugnet och tystnaden är bra för själen efter en aktiv dag och nu när jag fått i mig lite förplägnad och ur mig lite ord så känner jag mig redo att gå till sängs och sova några timmar innan det är dags att fånga nästa dag.
- Sov!
/Calle
2010-04-10
Chevré och Oxfilé
Drömmen om vår tänkta måltid på en lokal restaurang blev brutalt krossad i fredags när vi till vår förfäran upptäckte att det var stängt.
Efter en stunds dividerande om vi skulle orka köra ända in till Borås kom vi fram till att vi istället borde åka till mataffären och inhandla nått gott, typ lamm.
Nått lamm fanns ej i annat tillstånd än djupfryst och vi ville inte vänta på att istiden skulle dra sig tillbaka så det fick bli en rejäl bit oxfilé istället. Med oss hem fick vi även två tjocka skivor chevré (franska för getost har jag fått lära mig) och lite annat gott.
Vi startade genast vårt samarbete i köket som efter åratal av nötande fortfarande är mer som Piff och Puff än Werner och Werner, men vi lyckades ändå med gemensamma krafter åstadkomma följande.
Förrätten blev en delikat chevré chaud med honung och valnötter på en bädd av sallad tillsammans med smörstekt sparris lindad i Serranoskinka. Inte helt odumt.
Efter ytterligare ett varv i köket var det dags att inmundiga huvudrätten - Oxfilé med vitlök och timjan-smör samt en grekaktig sallad mest som garnering.
Detta kött var magiskt.
Förmodligen hade den helige ande i lönndom nedstigit till det Stenhallska köket och ingjutit godomlighet i denna enastående oxmuskel som nu låg framför oss. Något så mört har undertecknad kulinar aldrig tidigare beskådat. Kniven gled genom köttbiten som om den voro av moln. Fantastiskt. Tillsammans med vitlökssmöret blev det en kombination, som en vän brukar säga, var sublim på gränsen till det fekala.
Första omgången var blodig som en vampyrfilm, den andra lite mer välstek. Båda var lika enastående möra. Resterande del av kvällen tillbringades mest sittandes och talandes om den goda maten.
Och förutom den otäcka salladen var det ju rena LCHF-hälsokosten!
- Ät!
/Calle
2010-01-21
Skinnpaj
Tills nyligen kände jag endast till en svaghet hos min fru - arachnofobi. Hon är, eller snarare var, dödligt rädd för spindlar. Tyvärr har hennes rädsla för dessa trevliga små kryp mattats av efter några år på Stenhall. I våra skrymslen och vrår huserar otaliga av dessa nyttodjur så det var bara att vänja sig vid deras sällskap.
Det gladde mig således stort när jag, här om dagen, upptäckte en ny svaghet hos fienden, jag menar frugan. Hon är omåttligt rädd för död hud (nekrodermafobi?). Moahahaha! Det kommer jag att dra fördel avmånga gånger.
Och för tillfället har jag massor av död hud. Anledningen är mina barfotaeskapader i kylan som får skinnet på tårna att förhårdna och flagna av i ljusets hastighet. Totalt har jag nytt skinn på 6 småtår. Dessutom fick jag en köldblåsa på höger kubb (stortå) som nu har lossnat och exponerat nytt skinn på halva tån.
Hur upptäckte jag då frugans fobi?
En kväll när satt vi och tittade på TV tillsammans passade jag på att frisera mina flagiga fötter med en liten sax. Det blev en del rester av död hud som jag inte riktigt visste var jag skulle göra av så jag slängde dem i min använda kaffekopp. (Du anar vad som kommer att hända)
Vi fortsatte TV-tittandet en bra stund så jag blev sugen på en påtår. (Du vet vad som kommer att hända)
Gick och hämtade kaffekannan och fyllde på min kopp. (Japp, det händer)
Satte mig i soffan, glömde bort kaffet för en stund men efter några minuter kom jag på att det fanns en stor kopp starkt kaffe så jag greppar koppen och sveper i mig det kalla innehållet...
Det tar nån sekund innan jag inser att skräpet i kaffet, som nu är i min mun, är ett halvt kilo död hud från mina tår.
- Äh, det var väl inte så farligt, tycker jag.
Frugan tjuter av äckel. Och har hon inte slutat så tjuter hon väl än.
Snipp, snapp, snopp. Nu så var det stopp.
/Selachofobikern
2009-11-10
Beslut kommer
2009-11-01
Let it rain!
Lördagen spenderades till att klä yttertaket med ett lager masonit, för att få det slätt, och ett lager tjärpapp, för att få det tätt. Ett arbete som tog hela dagen i anspråk.
Söndagens första aktivitet var att spika färdigt pappen med pappspik till den tog slut och skinnet på mina knogar upphörde att existera.
Resten av söndagen spenderades med att röja upp bröte i form av det gamla sticketaket, gammel läkt och annat som blev över när det gamla taket revs bort. Några presseningar veks ihop med hög precision och lades undan.
En helg i fliten och idoghetens tecken är nu till ända.
- Röj!
/Snickarpôjken
Ps. Frugan och jag hann med ett underbart litet löppass i skogen hemmavid när pojkarna var bortbjudna på kalas. Ds.
2009-09-24
Grottpojkarna gniskar ben
Och såsom någon uppmärksam person säkert kommer att notera så dippades det i lite ketchup också...
Ett tack till Hemköp i Kinna som hade avlägsnat glutamat (exv E621) ur ovanstående grillkött.
/Grottfar
2009-09-16
Snickarpojk på torptak
Ikväll var det läge att bestiga torptaket för att slita bort lite mer av det förtretliga sticketaket. Själva stickorna är en baggis att få loss med kofoten, men det jobbiga är den myriad av rostiga gamla spik som blir kvar och måste plockas med tång eftersom huvudena hela tiden lossnar.
Fick iallafall bort ytterligare ett par meter, så nu återstår kanske en halvdags skitgöra innan det blir dags för nästa moment - byta ut de murknaste brädorna.
/Veastollen
2009-07-25
2009-07-09
Trappa upp
2009-05-26
Planer
Försöker samla mina tankar inför sommarens aktiviteter.
Efter Göteborgsvarvsveckans 97 km har jag softat. Förra veckan var jag lite vesen så det blev bara runt 20 km löpning. Denna veckan har jag lite känning i vänster vad så jag tar det rätt lugnt fram till söndag då det förhoppningsvis blir ett långpass på 30+ km.
Är lite sugen på att köra en barfota streak run i juni. Alltså inte nakenvarianten utan den där man springer varje dag - en månad borde man väl klara. Har en vända som är drygt 1 mile (1609m). Den skulle funka fint att köra varje morgon när kidsen inte längre ska dumpas på dagis.
13e juni: Springa till Onsala. Bra uppladdning inför kalaset senare på kvällen. Drar iväg i ottan och hoppas kunna sova fem minuter på den korte visaren innan festen drar igång. Kanske springa hem dagen efter ;-)
Midsommarveckan händer det inga konstigheter bara det traditionsenliga firande av midsommar med lövad och blomsterklädd jättefallos som enligt hävd anordnas på Stenhôggets môsamatta.
Veckan efter midsommar bär det på lördagen av till Trollhättan där jag ämnar att springa 12-timmars. Målet är distansrekord, alltså minst 81 km, men hellre 90 km som skulle sitta finemangs.
När detta är avklarat har jag en period på 6 veckor med vila, semester, hård, tuff och smart träning, samt mer vila innan årets (och kanske livets) stora utmaning går av stapeln - GAX100.
Semesterveckorna blir lata, njutbara och skolösa. Leka med kidsen och frugan står högst på agendan, tätt följt av renovering och trädgårdsarbete. Kanske nån längre utflykt innan vi drar till Ystad för GAX100.


