Med eftersvettningen i pannan sitter jag nu i köket på Stenhall och bloggar denna blogg.
Vid köksbänken
Klockan var efter 22 och det var tyst och stilla i huset. Endast den lille löparnissen var vaken. En tanke slog mig. Kanske ta fram min kära pannlampa och ge mig ut på en lite runda i natten?
Jag satt och söt (sytte?) en stund innan jag fick på mig lite reservlöparkläder eftersom den vanliga outfitten hängde på tork, men tillslut tog jag klivet ut i natten.
Det är en speciell känsla att lufsa fram genom det blöta gräset i mörkret. Pannalampan i all ära, men solen är allt bra mycket bättre på att lysa upp tillvaron för oss löpare. Mörkret gör att man inte kan vara riktigt säker på var man sätter fötterna. Men man anpassar sig, tar det lite lugnare, lyfter knäna lite högre, landar lite mjukare och försöker använda korpgluggarna till det yttersta för att tolka vad man har för hinder framför sig... Och efter lite övning går det riktigt bra. Man flyter fram genom mörkret nästan som "med rosa lack och kromad list i 59-års modell" och livet bara leker.
Ibland blir man lite väl fokuserad på nästa fotisättning och då skulle man med lätthet kunna bröta rätt in i en älg som står felparkerad på stigen. Till min stora lycka, peppar, peppar, ta i trä, har jag lyckats undvika sådana incidenter, men Mormors bror Kålle sägs ha cyklat in i en älg en mörk natt. Undrar vem som blev mest förvånad?
Nattens runda blev kort, lätt och innehållslös, men lugnet och tystnaden är bra för själen efter en aktiv dag och nu när jag fått i mig lite förplägnad och ur mig lite ord så känner jag mig redo att gå till sängs och sova några timmar innan det är dags att fånga nästa dag.
- Sov!
/Calle
No comments:
Post a Comment