Jag finns numer på

http://calle.stenhall.com

men denna blogg finns kvar av historiska skäl.

2010-12-30

Struvor

"Stora slottet Drummeldimp
ligger bortom fjärran
Dit får ingen komma in
som ej kan baka struvor"

- Povel Ramel

Idag var stora struvbakardagen på Stenhall. Med ett struvjärn från adertonhundrafrost och min salige Morfars recept lyckades vi koka ihop struvor till ett helt kompani.

Basen på struvberget

Om du aldrig har bakat struvor och vill prova så kommermhär både recept och beskrivning på hur det går till.

Morfar Tages Struvor

Ingredienser

2 ägg
2 tsk strösocker
1 knivsudd salt
1 1/2 dl vatten
1 1/2 dl vetemjöl

1/2 kg kokosfett till flottyr
2 dl strösocker till garnering

Beskrivning

Blanda ihop ingredienserna.

Häll smeten i en ganska smal bunke.

Värm kokosfettet till 180 C i en inte alltför vid gryta.

Repetera följande tills smeten tar slut:
  1. Doppa järnet i oljan för att struvan ska lossa lätt.
  2. Doppa järnet i smeten, men se för gudsskull till att det inte kommer någon smet på ovansidan av järnet då blir livet jobbigt.
  3. Håll järnet i oljan till struvan blir gyllenbrun.
  4. Peta av struvan med en gaffel och låt den rinna av på hushållspapper.
  5. Doppa ovansidan av struvan i socker.
  6. Lägg struvan att vila på galler.


Stenhalls Struvmakeri

När struvorna vilat sig ätvarma blev det struvkalas på Stenhall och struvlagret decimerades hårt.

På kvällen lekte pojkarna sten, sax, struva.

- Ät!
/Calle



Myskanka

Nej, inte mys-kanka, vad det nu är, utan mysk-anka.

Hemma på svärmors gård irrar det allt som oftast kring ett gäng med plattfotade varelser helt utan sans och vett. Dessa fjäderfän heter just myskanka och gillar två saker, äta sniglar och defekera på illa placerade ställen.

Igår fick jag chansen att förtära väl valda delar av nämnda pippi.

Myskankor
(C) Wikipedia

Fågeln var tillagad i ugn, var saftig och smakade ypperligt. Det blev en hel del fina bröstbitar, en vinge och en ansenlig mängd med inälvor i form av hjärta, lever, hals och muskelmage.

Är inte så överförtjust i lever men den var ganska mild så den gick fint att förtära. Övriga delar smakade smaskens. Själva halsen var ett smärre projekt att gniska av köttet på, men helt klart väldigt gott. Hjärtat mumsade jag i mig i två tuggor, gottigott. Men det som förvånade mig mest var det för mig tidigare okända organet muskelmage som verkligen smakade gigant good som Tina Nordström brukar säga.

Jag ger kvällens meny 10 poäng.

- Ät!
/Calle

2010-12-18

Manchester


Manchester är inte bara en storstad i västra England utan och ett material som djävulen skapade för att sy helvetiskt fula byxor.

Exempel på manchester tyg - usch!


Som ni förstår hyser jag en enorm aversion emot klädesplatt tillverkade i manchester och det grundar sig på följande historia som spelades upp annu dazumal.


En liten tanig pojke (undertecknad) hade blivit påtvingad nya fina manchesterbyxor av sin ömma moder. Den lille var inte helt nöjd med detta plagg - för varmt, för tjockt, för fult - men sprang ändå om kring och lekte i Mormors röriga kök. Normalt sett var aldrig Mormors kök speciellt rörigt, men idag var det undantaget som bekräftade regeln eftersom det var renovering på gång.

För att inte vara i vägen för hantverkarna, det vill säga hans far Hans och morfar Tage, klättrade han upp på en köksbänk och ögade intresserat på de händiga gubbarna som visste hur man trakterar en hammare och svingar ett såg.

Efter en liten stund upptäcker han till sin stora förtjusning att det ligger en nyslipad morakniv brevid honom. Vad kan man göra med den?

Jo, till exempel skrapa bort den fula och dumma manchestern från byxorna...

Killen vet ju att knivar kan vara lite farliga så försiktigt börjar han skrapa över låret på det vänstra byxbenet. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Det går ju riktigt bra. Det tunna bastyget börjar skönjas ibland tygböset som lossnat.

Fram och tillbaka med lite större intensitet. Fram och tillbaka med god fart. Det går ju bra. Snart har han vanliga snygga byxor. Ett leende sprids över hans glada ansikte. Gubbarna är upptagna med snickerier så de märker inget.

Frenetiskt fram och tillbaka. Den vassa kniven stryker över tyget och...

Snitt! Kniven skär rätt in i benet.


Så länge det sju centimeter långa ärret är kvar på mitt lår kommer jag hata manchester.

Till min stora vånda har frugan lovat att om jag förvandlas till en grönsak, typ locked-in-syndrome, och inte kan kommunicera med omvärlden så ska hon klä på mig manchesterbyxor och polotröja. Det är hennes humor.

/Calle









Samband

Roade mig lite med Books NGram Viewer från Google Labs och upptäckte följande inte allt för osannolika samband mellan war, Hitler, Germany och Vietnam.


Vill du se närmare klicka här.

Två toppar med war som två toppar Germany sammanfaller med - Just det - Världskrigen. Men man kan tydligt se att Hitler inte hade så stort inflytande under det första.

Den tredje lite mindre bumpen på war strax innan 1970 är - Just det - Vietnamnkriget som sökordet Vietnam visar.

/Calle

2010-12-14

PaleoPudding

Ytterligare en matlagningsinlägg från det Stenhallska köket. Denna gång är det en efterrätt som jag hörde talas om på paleogurun Robb Wolfs Podcast - har inget svenskt namn så låt oss kalla den PaleoPudding i brist på nått bättre.

Hur som helst, den är god och enkel och god.

För att komplicera saken något gjorde jag den i två varianter, en baserad på smör och en annan på kokosmjölk.

Följande saker plus kanel behövs:


Ingredienser:

4 st Äpplen
1 burk Kokosmjölk eller 125 gram Smör
Kanel efter behag

Algoritm:
  1. Skala och tärna äpplena.
  2. Värm kokosmjölken eller smöret i en gryta.
  3. He i äpplena.
  4. Rör runt då och då.
  5. Låt det koka försiktigt tills äpplena blir mjuka. (15-20 min)
  6. Mixa och ät eller mixa och kyl övernatten.

Här puttrar grytorna på spisen och till vänster kan ni se dagens varmrätt - lammkotlett. Yummi!


Efter cirkus 20 minuter var äpplena mjuka och fina så det var dags för mixerna att göra sitt. Resultatet finns att beskåda nedan.


Den gulare är smörvarianten och den ljusare kokosmjölk. Efter uppläggning i likörglas serverades anrättningarna till två kortbyxepojkar vars utlåtande var ett unisont blä. Tack för det.


Frugan och undertecknad tyckte dock det var mumma så det är inte omöjligt att det blir en repris.

Vill man skoja till det kan man toppa med vispad grädde och en citronmelisskvist.

Ur ett LCHF/LowCarb/Paleo-perspektiv är det väl rätt acceptabelt som efterrätt - cirka 50 g kolhydrater i kokosmjölksvarianten och mindre i den andra.

- Ät!
/Calle

Bad to the Bone II

Låter som en uppföljare till en riktig kalkonfilm men detta är fortsättningen på det spännande inlägget Bad to the Bone där jag kokade märgben. Nu är det kokta fläsket stekt, så att säga, och här får ni det okomplicerade receptet på Märgben i Ugn.

Steg 1

Införskaffa ett antal märgen.

Steg 2

Placera dem stående i en ugnssäker form.

Steg 3

Värm i 200-225 grader i 20-25 minuter.

Steg 4

Ät det smaskiga innehållet.

Resultatet kan se ut så här.

Märgben deluxe!

När man gör dem stående på detta vis bevaras innehållet intakt till skillnad från när man kokar då det mesta av det goda rinner ut i vattnet.

- Smaska på!
/Calle


2010-12-13

Tänja gränserna...

... för vad en människa kan klara av är mitt nya mål.

Att gå utanför normerna, att jaga det ouppnåbara, ledas av en vision, korsa gränserna, walk the line, sikta bortanför stjärnorna, plocka ner månen, galaxer i mina braxer, to boldly go where no man has ever gone before...

Idag var gafflarna slut så jag fick äta min basebiff me bearnaisé med kniv och sked!

/Calle

2010-12-12

I'm alive

Tro det eller ej, men jag lever faktiskt.

Kanske det kommer nått inlägg snart.

Vem vet?

/Calle

2010-11-25

Antijante

Jag är inte den som brukar ivra för att folk ska bryta mot lagen men låt detta bli det undantag som bekräftar regeln.


Låt dig inte tryckas ner av någon. Skit i glosögda tittapåare som önskar dig olycka. Kör ditt race! Går det åt helvete så ta nya tag eller gör något annat. Det är upp till dig. Stå på dig. Tyck om dig!

Som ett led i kampen mot Jantelagen har jag börjat twittra dagens #antijante där jag skriver något bra, stärkande, roligt, kaxigt, och positivt om mig själv. Jag vågar.

Men frågan är . . . Vågar du?

Jag utmanar dig till att twittra eller facebooka om dagens (eller någon annan dags) #antijante. Har du det mod som krävs? Klarar du att bryta mot jante? Jag tror du vågar!

- Skryt!
/Calle

2010-11-24

Hej du Glade...

...Ta en spade. Och gräv ner dig. Så vi slipper se dig.

Ja, så sades det i byn hemma när jag var en kortbyxpojk och gick med bibeln i hand till söndagsskolan för att lära mig om Herrens nåd och tukt. Nu för tiden daltas det så mycket med barnen så hela västerlandet kommer att tvärstanna den dag då vi 60-talister inte längre orkar med att curla våra lata och bortskämda ungdjävlar, som vid det laget förmodligen både har barn och barnbarn, utan på stapplande ben och med krokiga ryggar med rullatorns hjälp baxar oss upp på ättestupan för att i en sista spasm ta steget ut i tomheten och därmed slippa allt ansvar och få en evighet för sig själv i lugn och ro.

"Men det var inte detta jag skulle tala om.." som Evert Taube så klokt präntade, utan...


Glade - because you're worth it?

Glade (tm) - Hur i hela friden kan Glade ha existensberättigande?

När man öppnar dörren till toaletten och slås av en vämjelig kemikalieodör som får ögonen att rinna, näsan att tippa och nackhåren krulla sig då vet man att det varit en Gladeare där. Sluter man sina öron kan man nästan höra dansbandsmusiken och känna flåset i örat från en uppspaklad och välparfymerad 60-taggare som trycker hela frontpartiet mot dig i en mardrömslik nattdans nån gång under drakarnas afton på Rondo.

Vad denna kemikalitorped innehåller vågar ajg inte tänka på. Hågade och vågade läsare ombedes själva googla efter dess innehållsförteckning. Och innan du använder den bör du tänka på att den är för "Professional use only". Nej tack, toaletter ska lukta skit och inget annat!

Begrav Glade i den djupaste slutförvaring du kan hitta eller "Nuke it into orbit, sir! It's the only way to be sure!"

/Calle

2010-11-22

Proiritering

Har precis planerat träningen för denna vecka. Idag är det vila och då passar jag på att jobba sent, resten av veckan är fulltecknad.

Vecka 47

Tur att man har prioriteringarna klara.

Först kommer Träning. Sen kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer Familjen, sen kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer Renovering, Bilarna, Trädgården, Räkningarna, Julklappar, etc, ..., å så lite Jobb på det om det hinns med.

Håller på att renovera ett sovrum mellan träningspassen. Nu blir det ingen tid kvar för sådana aktiviteter, men det gör nog inte så mycket att det dröjer några veckor till innan det renovera blir klart. Det kanske var första advent 2011 som frugan menade. Bäst att inte kolla med henne.

Jag har slagit mig på tummen, skurit mig i fingret (flera gånger) och fått så mycket bös i ögat att jag förtjänar en paus från allt vad hantverk heter. Tids nog blir det färdigt och lite mossa i hörnen är ju bara mysigt så här till jul.

- Spring!
/Calle

2010-11-19

Nu

Lev. Nu!

Passa på så länge skutan kan gå. Fan vet när det är slut.

Gör det du vill. Nu!

Offra dig inte på pliktens altare. Det är ingen som tackar dig.

Du kan. Nu!

Fuck Jante! Fuck din granne som kikar snett på dig. Fuck predikanter, fuck ordningsmannen, och fuck alla andra djävla små människor som försöker förminska Dig.

Ett steg i taget. Nu!

Vägen är meningen. Varje steg skall ge dig tillfredställelse. Tag ett steg i taget.

Behandla dig själv med respekt. Nu!

Du duger, du är bra. Inser du inte det är du en förkromad döskalle!

Om inte du tycker om dig själv så är det ingen annan som gör det heller. Dina barn är en del av dig, så se till att älska och ta hand om dem också. Se till att dem också fuckar Jante!

Gör misstag. Nu!

Så lär du dig. Ibland har man en dålig dag, ibland går allt åt helvete. Så är det.

Gör om, gör rätt. Tänk om, tänk rätt.

Det finns så djävla många skyltar som säger Carpe Diem och så få människor som gör det. Bli inte en såndan!

- Spring! Nu!
/Calle

2010-11-17

Framtiden är här

Om man både gillar att cykla och att springa...



/Calle

2010-11-14

Hämnden är ljuv!

Jag har bestämt mig.

Startar nu projektet UltraRevenge som är min väg till att besegra de 246 kilometrarna över Skåne och tillbaka som jag så fatalt misslyckades med i sommar.

Jag vet dock att det är fruktansvärt tråkigt att läsa träningsloggar, veckorapporter, kilometertider, styrketräningsövningar, vilka mörka ställen jag fått skav på och vilken vämjelig odör mina träningskalsonger kan uppbringa så nu splitsar jag tåget och skapar en ny blogg:


Där kommer allt om projekt UltraRevenge att hamna och här hamnar allt annat, det roliga, det goda, det vackra, det glada.

/Calle


Skogsgrisen

Skogen här hemmavid är beryktad för sitt bestånd av skogsgris och igår lyckades frugan fånga* ett så vi kunde få oss en vildsvinstek till söndagsmiddag.
* Med fånga menar jag att hon hittade den i frysdisken.

Hur som helst så hittade jag ett enkelt recept som tillochmed en kökskatastrof som eder uindertecknad kunde följa. Ungefär som Krister och Stefans rådjursrecept:

"Slåen hårt i hövvet, torka'n i röva, å lägg en på e tallrik"

fast kanske lite mer aptitligt. Här följer instruktioner.

Hackade en näve färsk basilika och dragon som jag klappade in i köttet, lindade noga med lufttorkad skinka, fräste i en stekpanna och in i 125-gradig ugn tills temperaturen var uppe i 66C*.
* Trikinos är inte mumma men allt kött som säljs i affärer
är besiktigat och innehåller inga trkiner.
Dessa små parasiter är dock så ovanliga att endast två fall av trikinos
har upptäckts på tio år och då var båda fallen utrikessmittade.
Är man räddhågsen kan man hetta upp till 75C
för då dör även den segaste lelle trikin.

Som tillbehör till omnivorerna i familjen stampade frugan pärer till päremos. Dessutom kokade hon ihopa en sås på steksky och lite färskost, kanske slank det i en gnutta fond också, men ingen soja lovade hon dyrt och heligt.

Resultatet blev en fantastiskt god middag.

Vildsvinsstek a'la Stenhall

Enkelt och gott och enkelt det är min melodi. Speciellt när det är gott också. Faten rensades och tabberas utropades.

- Ät!
/Calle




2010-11-09

Trans Scania 2011

Det blir ett Trans Scania 2011.

Jag är inte så säker på om ska vara med...



...eller är jag det?

- Fundera!
/Calle

2010-10-29

Ramberget

I brist på löpband med 4-8 graders lutning substituerade jag dagens Crossfit Endurance-pass med en tur upp på Ramberget eftersom jag på dagtid befinner mig på Lindholmspiren och då finns det inte så många alternativ om man vill ha backe.



Dagens upplägg:
  • Lätt jogg de första 500 m.
  • Dedikerad löpning med hyfsad fart till toppen, 2.5 km.
  • Lite filmning på toppen.
  • Lugnt ner för berget och tillbaka mot kontoret.
  • En rejäl rush på ca 200 meter mot slutet.
  • Sista 500 m lätt joggandes.
  • Avslutade med grottmannen och strech av lår och adduktorer
Dagen till ära blev det Vibram Fivefingers som fick pryda mina tassar. Nästan lika skönt som att springa barfota.

- Spring!
/Calle

Mysgym

Idag känns min antika lekamen mer som fossil än mänskliga vävnader efter tre raka dagar med Crossfit Endurance WOD.

Även om jag inte har världens bäst utrustade gym så har det andra fördelar...

En öppen spis förhöjer stämningen när jag plågar mig igenom en WOD.

Idag är det vila från WOD, men det blir ett löppass på lunchen istället. Om jag kan resa mig från stolen...

-Stappla!
/Calle

2010-10-28

Vattensäkert

Det blir inte så mycket tid över till bloggande när man är trebarnspappa men här kommer ett litet inlägg som kanske kan lysa upp i höstmörkret.

Var på stan (Götet) och kikade på lite skor när jag såg denna trevliga lilla dam-sandal från Merrel.

Med ett så imponerande namn - Merrel Chameleon Arc Web Support W - måste det vara en speciellt deluxig sko.

När jag kollade lite närmre upptäckte jag en liten detalj...

Det är humor.
Dagens ordspråk: Det finns lögn, förbannad lögn och skoreklam.
/Calle





2010-10-18

Bloppis - Blog Loppis

Är du på jakt efter en paneldivan eller en gammal kakelugn ta då och kolla in min Bloppis-sida.

-Köp!
/Calle

2010-10-15

Huset fullt

Nu knakar det i fogarna på Stenhall. Vi har blivit fler. Närmare bestämt 1 styck mansvalp fler än tidigare.

Ställningen är nu 4-1 till killarna. En klar ledning som vi hoppas dryga ut ytterligare om det skulle vara aktuellt med fler i familjen.

Detta är alltså den enkla anledningen till radiotystnaden på bloggen. Jag har varit ledig i samband med leveransen och på nått märkligt sätt verkar man få mindre tid till att både träna och blogga när man inte jobbar. Mycket märkligt.

Nu är jag dock tillbaka på nätet. Och i skogen.

Och här är lille Johan

Johan X Robertsson, 5 dagar.

Han äter, sover och bajsar - Sin far upp i dagen!

På söndag klockan 10:00 blir det ett Spring i Mark pass (http://springimark.blogspot.com/2010/10/inbjudan-till-spring-i-mark-pass.html) på Älgstigen. Har väl inte annonserat ut det så stort men förhoppningsvis blir jag inte helt ensam. Skulle det bli färre än 1 deltagare ställs det in ;-)

I tisdags var jag ute på ett lite längre pass i skogen. Vädret var fantastiskt och jag var tvungen att byta om till t-shirt efter halva vägen. Fantastico!

Idag (hmm, igår eftersom klockan passerat midnatt) blev det Backintervaller enligt Crossfit Endurance recept för dagen. 10 gånger 30s fullt ös. Det var jobbigt på riktigt men gick rätt bra. Lyckades hålla hög men hyffsat jämn fart.

Nu känner jag mig ungefär som en urvriden disktrasa, men det är väl så det ska kännas så jag är nöjd med dagens insats.

Nu: sova!

- Spring!
/Calle

Ps. Hade möte med Friskis Utegrupp i onsdags. Fasen vad trevligt! Det ser dessutom ut att bli riktigt bra för motionärerna till våren. Kul! Ds.


2010-09-26

Statusrapport

Äventyret med Crossfit Endurence går vidare och är nu är 6 veckor avklarade.

Hur känns det?

Tack för att du frågade. Jodå, det känns. Rejält. Konstant träningsvärk. Ibland lätt illamående efter övningarna men Mr Pukie har inte hälsat på ännu. Han kommer väl så småningom. Mentalt är det tuff med den höga intensiteten i övningarna.

Men ändå...

Det är ändå något visst med denna typ av träning. En känsla av att man klarar mer än vad man tror. En längtan efter nästa WOD och ett sug efter nästa tuffa intervallpass. Vad blir det denna gång?

Att övningarna hela tiden varierar gillar jag skarpt. Att dessutom inte veta vad som ska göras innan samma dag tillför också ett spänningsmoment. Anpassar hela tiden övningarna till vad jag klarar av fysiskt och tillgången på redskap. Det är en utmaning i sig.

Denna vecka blev lite lugnare med bara 3 WOD, 1 Intervallpass och så Friskisjogg, men jag är nöjd ändå. Torsdagen och fredagens vila var välbehövlig.

Lördagens pass, Newport Beach Crippler, kunde blivit en riktig rysare om jag hade haft mer vikt. Enligt receptet ska man på tid göra 30 stycken knäböj med 100 kg och efter det springa en mile (1.61 km). Den sten jag använde var för lätt och lyckades bara invalidisera mig partiellt så tyvärr gick det lite för lätt att springa mile-en.

Däremot var måndagens intervallpass helt brutalt. Slog ut mig totalt och gav mig träningsverk i vaderna som bara helt nyligen har försvunnit. Övningen gick ut på att springa en intervallstege med minskande vila och sen tillbaka. Lite mer konkret:

Spring 1 minut, vila 1 minut.
Spring 1 minut, vila 50 sekunder.
Spring 1 minut, vila 40 sekuinder.
Spring 1 minut, vila 30 sekunder.
Spring 1 minut, vila 20 sekunder.
Spring 1 minut, vila 10 sekunder.
Spring 1 minut, vila 20 sekunder.
Spring 1 minut, vila 30 sekunder.
Spring 1 minut, vila 40 sekuinder.
Spring 1 minut, vila 50 sekunder.
Spring 1 minut, klart.

Jävlar i min lilla låda vad jobbigt det var när vilan var nere på 20, 10 och 20 sekunder. Skönt att det var dags för ett lungt pass på onsdagens Friskisjogg.

Blir det nån ultra då?

En viss oro över att tappa förmågan att springa riktigt långt har lagt sig över mitt sinne. Jag behöver nog snart ge mig ut på en ultrarunda för att göra en verklighetkontroll och se om det går att springa så långt igen. Det går nog inte. ;-(

- Spring!
/Calle










2010-09-25

Råbiff a la Carolus Rex

Som ett del av mitt Raw Food Experience Project utfördes lite avancerad matlagning när jag kom hem från jobbet igår. Det blev närmare bestämt Råbiff, som även kallas Biff Tartar eller Tartarstek, till förplägnad.

I mitt, lätt modifierade recept, ingår följande ingredienser:
  • Ett par hekto ekologisk Nötfärs.
  • Några skivor Inlagd Gurka från Köpstaden i Onsala (Svärmors)
  • En ekologisk Äggula.
  • Salt och peppar efter behag.
Tog en kniv och finfördelade köttfärsen ytterligare. Gurkan fick sig en omgång tills den var finhackad. Blandade och knådade och formade köttet och gurkan. Gjorde en liten grop mitt på biffen och placerade försiktigt äggulan däri. Saltade och pepprade.

Resultatet blev denna vackra tallrik:


Om det var gott förtäljer nedanstående film.


- Ät!
/Calle

Spoiler alert: Det blir nog en råbiff idag också.




2010-09-15

Iskiate for Dummies


Som dedikerad barfotalöpare och besatt anhängare till Born to Run-kulten bara måste man dricka Iskiate.

Vad, i glödheta är Iskiate?

Jo, det är en dryck som Tarahumaraindianerna i Mexico gladeligen bälgar i sig när de tokspringer över berg och dal i Barranca del Cobre där de huserat sedan urminnes tider. Denna dryck framställs av det lilla oskyldiga fröet från Salvia hispanica eller Chia-blomman och blir en slemmig grönskimmrande geggamojja som ser vämjelig ut men trots allt slinker ner rätt lätt.

Och Hur gör man då?

Det är rätt enkelt. Följ bara instruktionerna nedan:

Steg 1 - Inhandla chiafrön

Jag surfade runt ett tag och hittade tillslut Råvarubutiken där jag beställde en påse innehållandes 250 gram frön. Efter mindre än en vecka hade jag påsen hemma i köket.



Steg 2 - Ingredienserna

Du behöver vatten, chiafrön, en sked, ett matskedsmått och en mugg som rymmer minst 3 dl.


Steg 3 - Blanda

Skopa 2 msk chiafrön i muggen.
Häll på 3 dl vatten
. Blanda med skeden.



Steg 4 - Låt stå

Efter cirka 20 minuter har det blivit till en geggig grönisch massa och då är det färdigt.



Steg 5 - Drick

Ja, då är det bara det värsta kvar...



Men är detta verkligen nått för ett rovdjur som CalleKarnivor?

Nej, det är det ju egentligen inte men till min tröst innehåller chiafrön nästan inga kolhydrater som kroppen tar upp. I en mugg blir det mindre än ett gram och det må ju vara hänt nån gång ibland.

- Drick!
/Calle



2010-09-14

Rekat Friskis Jogg


Jag börjar kunna skogarna runt Kinnaström rätt bra vid det här laget, men igår var jag tvungen att snöra av mig skorna och ta en rekogniseringsrunda för att kolla en stig som jag inte sprungit tidigare.

Eftersom jag kom direkt från jobbet och inte hade löpargarnityret med blev det till att rulla upp jeansen några varv och knäppa upp översta skjortknappen innan jag tassade iväg längs stigen från Hedgärdessjöns parkering. Det måste varit en märklig syn.

Jag hittade rätt snabbt en stig och kunde följa den till precis dit jag ville komma så jag kunde så småningom återvända till bilen med ett väl utfört värv - nu lär vi inte springa vilse på onsdag.

Lutande planet?

- Spring!
/Calle

2010-09-02

Vecka 4 på Crossfit Endurance

Ja, tiden går. Nu är jag inne på min fjärde vecka enligt Crossfit Endurance så jag börjar få upp styrfart på träningen.

Upplägget funkar bra, ja till och med väldigt bra. Lite begränsande dock att inte ha egen skivstång och kettlebells, men å andra sidan börjar händerna härdas av att hantera skrovliga stenar var och varannan dag. Inga mesiga programmerar-fingrar längre utan hårda valkiga grovarbetarnävar. Man Power! Fötterna är oftast nakna så även de blir härdade.

Mat är det som gäller, animaliskt och så lite annat blaj som möjligt. Mycket färs i olika former, bullar, biffar, limpor, meatzza, en del grillat kött, kyckling och lax blir det också. Ymnigt med ägg och kilovis med smör. Lite turkisk yoghurt, grädde, lite creme-fraiche och ganska mycket ost slinker även ner. Minimalt med grönsaker, dvs endast som smaksättare i form av lök och pepparfrukt.

Kosten funkar klockrent och jag har inga planer på förändringar när det gäller den.

Nu till löpträningen. Den närmsta tiden försöker jag köra två intervallpass per vecka. Tempo-passet brukar jag ersätta med Friskis Jogg, men sista september är det slut för terminen och då ska jag försöka klämma det istället. Har fått prova massor med olika intervaller, 2x12 minuter var en rysare, men värst av de värsta är Tabata.

Tabata är döpt efter den japanske forskaren Dr Tabata och består av 8 repetitioner av 20 s på full fart och 10 s vila. Som du säkert förstår är dessa fyra minuter ingen lek utan blodigaste allvar. Första intervallen är jobbig, andra döden, sen blir det mörkt och man drömmer om att Spanska Inkvisitionen skall komma och göra lidandet behagligare genom att sätta på de spanska stövlarna så man slapp springa.

Träningen är omväxlande och kul (hmm, kanske inte rätt ord) speciellt eftersom jag kör övningarna on-sight, dvs får reda på övningarna samma dag som de ska utövas. Vill du ha dem i ICal-format så finns länken här: http://service.stenhall.com/calendar/cfe-ical.php

Jag, jag ska inte tjata ihjäl er med träningsdetaljer, vill egentilgen bara ha sagt att det går framåt och att jag fortsätter enligt plan fram till nyår.

I helgen, troligen lördag, är planen att springa Hyssnaleden. 4 mil vacker, omväxlande och backig terräng. Längtar efter att få springa en lite längre runda.

- Spring!
/Calle




2010-08-30

Barfota i Änggårdsbergen

Vi var sex tappra barfotingar* som samlades i Slottskogen vid Linnéplatsen vid 16-tiden och blev intervjuade av en frilansare som skrev en artikel till veckomagasinet Fokus. Efter lite frågor och svar samt en fotosession bar det av upp i Änggårdsbergen för att sträcka på benen en stund.
* Några helt skolösa,
några med minimalistiska skor
och några som tog av och på efter behag.

Jag blev lovad grymma backar och elakt underlag, men det var mest lite böjande kullar med mjukt och behagligt underlag. Nja, kanske lite backigt och ganska tufft underlag på några ställen, men grymt fint för att vara mitt i en storstad som Göteborg.

Ibland kan det vara skönt att träffa likasinnade för att få bekräftelse på att man inte är den siste tappre mohikanen utan att det finns fler stollar gillar att springa barfota över stock och sten.

- Spring!
/BarfotaCalle

Ps. Undrar om det skulle finnas intresse för en barfotalöpningsintroduktion för nybörjare? Några erfarna barfotingar som delar med sig av sina erfarenheter och lite spring på gräs och asfalt i Slottskogen. Låter väl trevligt. Ds.

2010-08-25

Friskis Jogg 2010.08.25

Idag blev det ett pass med många långa och lugna backar för Friskis Joggarna i Mark.

Banprofilen
För variationens skull var underlaget till största delen asfalt förutom början och slutet som gick i skogen. Backarna togs i lugn men bestämd fart och med korta lätta steg. Först mot slutet av passet blev det mindre prat i leden. Kanske var samtalsämnena slut eller så satte tröttheten in, vem vet?

Jag ber att få tacka för en trevlig stund. Nästa onsdag blir det nått annat.

- Spring!
/Calle

2010-08-24

Vaddå vådd?

Vad är det då för övningar man råkar ut för när man kör Crossfit Endurance?

Ja, i måndags blev det följande WOD:

5 rundor med 30 s fullt ös och 20 sekunder vila av
  • Double Unders - har inget hopprep ännu så det fick bli Tuck Jumps istället.
  • GHD Situps - skalade ner till vanliga Situps.
  • Push ups - bara att pumpa på.
  • Sittande upphopp på låda. Sitthöjd 30 cm. Lådan 50 cm.
  • Kettle Bell Swingar - använde en sten istället.
Om du undrar hur övningarna går till så finns de flesta i Crossfits övningarkiv.

För ett tag sedan körde jag denna WOD:

Så många rundor som möjligt under 12 minuter av:
  • 6 Armhäv med klapp
  • 9 Toes to Bar (Gjorde hängande knälyft istället)
  • 12 Kettlebell Swings (Använde en sten)
Kör man på rejält är det långa 12 minuter, det vill jag lova.

När det gäller löpningen har det blivit några schyssta intervall-pass. Idag blev det 12 i hög fart, 2 minuter vila och ytterligare 12 snabba minuter. Det är inte roligt, bara jobbigt och jag har fått sitta och syta en stund innan jag lyckats ta mig ut. Efteråt känns det dock rätt skönt.

Förra veckan blev det ett pass med lite kortare intervaller 20 gånger 10 s max och 5 s vila. Japp, du gissade rätt - det var riktigt jobbigt det också.

Ett tidtagningspass har jag också hunnit med. 3.5 km i full fart barfota på löpspåren vid Örbyhallen. Tjo, vad jag tyckte det gick fort tills damen med hunden promenerade förbi...

För att få nånstans at he sig har ateljén har gjorts om till gym, Crossfit Stonehell Inc, där har jag mina kompisar Sten, Rocky, Petrus och Flisa som jag använder som tyngder i de olika övningarna. Ok, visst hade det varit fint med lite riktiga prylar, men stenar är allt lite mer primalt än skivstänger. Ugh!

Marklyftsmaskinen, liten låda, stor låda och ett halvt stenröse
samt en järnstång i taket och man klarar sig rätt bra.


Även om det ofta känns lite motigt när man tänker på hur jobbiga passen är har det redan börjat komma ett litet sug efter att få kasta sig ut i det okända och göra dagens övning.

Hittills har det varit stor variation på övningarna vilket är kul men krävande och är det krävande blir man bättre och blir man bättre blir det kul - en god cirkel, helt enkelt.

- Lyft!
/Calle



2010-08-23

Crossfit Endurance with a touch of Primal

Har under en ganska lång tid klurat på om Crossfit kanske kunde vara något för undertecknad och sen jag upptäckte Crossfit Endurance har jag blivit mer och mer sugen på att testa det i praktiken.

Nu är det dags!

De senaste två veckorna efter haveriet i Blentarp har jag så smått börjat smygträna enligt Crossfit Endurance och börja tycka att det är ett trevligt och tidseffektivt sätt att bedriva min träning.

Hur funkar det då?

Låt mig börja med Crossfit. Crossfit är en träningsform som går ut på att bygga upp en funktionell och allsidig styrka och kondition. Detta gör man genom en kombination av styrketräning med eller utan redskap samt kortare löpning. Övningarna har hög intensitet och ofta utförs dem med tidtagning (och gärna med bar överkropp:-o)

Ett exempel på en övning är "Helen" där man springer 400 meter, gör 21 swingar och 12 pullups och repeterar det tre gånger.
Låter väl härligt?
Dagens övning, eller WOD som det heter på fikonspråk, presenteras på Crossfit.Com enligt schemat tre dagar med WOD och en dag vila. Man börjar ju självklart försiktigt, men efter upptrappning är målet att köra 4-5 WOD i veckan. Tiden för en WOD varierar men är oftast mellan 10 och 30 minuter, men eftersom intensiteten är hög, ibland nära max, får man mycket bang-for-the-buck.

När det gäller Crossfit Endurance är det ett tillägg till vanliga Crossfit, anpassat till uthållighetsatleter. Där kör man också dagens WOD enligt samma schema, 3+1, som ovan, men dessutom presenteras dagens löpövning som antingen är intervall eller tempo-pass. Även dessa övningar följer schemat 3+1, men man får bara välja två intervall och ett tempo-pass per vecka!

Det låter kanske lite komplicerat och det tog ett tag innan jag började förstå hur det hänger ihop. Summan blir iallafall cirka 4-6 WOD och upp till 3 löppass i veckan. Med tanke på att passen i regel är så korta är det ju mycket mer tidseffektivt än den traditionella ultralöpningsträningen som går ut på att få så många mil på så lång tid i benen som möjligt.

Hur kommer mina träning att se ut framöver?

Jo, själva grunden i träningen blir
  • Crossfit Endurance Löpning 2-3 gånger/vecka.
  • Crossfit Endurance WOD 4-6 gång/vecka.
  • Leda Friskis Jogg 1 gång/vecka tom september.

Utöver detta kommer jag
  • Utföra den mesta träningen barfota.
  • Försöka anpassa WODarna till rådande omständigheter.
  • Gör stenålderspromenader när jag har lust.
  • Fortsätta äta animaliskt.
  • vila om kroppen säger så
  • och långspringa nån gång ibland.
Som vanligt kommer jag att blogga om mina erfarenheter och min träningslogg är publik om någon skulle vilja vet mer om detaljerna.

- Spring!
/Calle

2010-08-19

Lindholmenstafetten

Funderar lite på att eventuellt, kanske, måhända ställa upp i Lindholmenstafetten den 9e september. Om vi får ihop ett lag på jobbet. Och de vill ha med en ultrasnigel.


Håller jag samma höga tempo som på Bornholm 48-timmars tar mina 2.5 kilometer ungefär 32 minuter, men förmodligen lär jag inte kunna springa så fort.

Barfota är det som gäller men vad ska jag ha på mig för att vinna best-in-show-priset?

Något köttigt som bacon-kalsonger eller kanske bara en rejäl fläskläpp?

Bild: Ginch Gonch


Några bättre förslag? Tack!

-Spring!
/Calle

Uppdatering 2010.08.23: Nu har jag lovat att ställa upp i ett lag på jobbet. Tre rutinerade racermaskiner och undertecknad ultrasnigel. Det blir spännande.

2010-08-18

Friskis Jogg den 18/8 2010

Dagens Friskis Jogg blev ganska tuff.

Turen gick till största delen på de minsta tänkbara stigar jag kunde trolla fram. Det är denna typ av terräng som får mig att älska löpning. I början är det svårt, terrängen är motig, tung, och krånglig. Men efter lite övning lär man sig utnyttja underlagets alla variationer, som stenar, rötter, och ojämnheter. Då tycks terrängen mer hjälpsam och tillmötesgående. Man får hjälp av den lilla stenen i uppförsbacken, roten ger lite extra studs i stegen när foten träffar den precis rätt och den kurviga stigen ger dig en härlig känsla av fart när grenarna vispar förbi. Tillslut börjar benen flyta på av sig själv, tankarna försvinner och man uppnår nirvana.

Vem behöver Yoga när man kan Jogga?

Rundan har du här:


Och höjdprofilen här:

Nästa gång blir det nått annat.

- Spring!
/Calle

2010-08-17

Motivationen...

...för att springa riktigt lång saknas för tillfället så, som det känns nu, skjuter jag 100-miles-projektet på framtiden.

Däremot finns det ett överflöd av motivation till att träna så det kommer jag självklart att fortsätta med.

- Hur?

Ja, det får du kanske veta lite senare.

-Spring!
/Calle

2010-08-16

Antibarfota

Det var mörkt när jag stod där i det nattfuktiga gräset och väntade på att mobilen skulle synka färdigt mot GPS-satelliterna. Jättemörkt och lite fuktigt varmt trots att klockan hade passerat tio och sommarenvärmen borde ha tagit monsunen till sydligare breddgrader för länge sedan.

Varför stod jag då här och väntade på att få ge mig av in i den vildsvinsmyllrande skogen? Nej, inte någon lust att bli grismat, utan anledningen var ett par Inov-8 X-Talon 212 som satt som gjutna på mina lätt förvånade barfotafötter. Vad var detta, tänkte vänsterfoten. Den högra var lätt klaustrofobisk men lyckades behålla lugnet. Instängda, fångade och kränkta - varför! - skrek de i kör.

När den lilla satellitikonen blinkat färdigt tryckte jag på Start Workout och gav mig iväg. Gräsmattan gick bra, stigen helt okej, grusväg finemangs, mer stig, lera, stenar, lite grus, mer lera, stenar och blött, barrstig, långgräs, krossten, ängar, asfalt och så lite ziczac tillbaka till hemmet och gräsmattan igen. Hela vägen sprangs med ett sköna-skor-leende på läpparna. Precis som jag hade hoppats och trott - en underbart mjuk och följsam dojja med mycket känsla för löpfeeling. Ett vettigt alterativ till nakna tassar när din väg är lång och du är trött, men du måste ändå springa. En skor för långa stigar och en bister vinter. Inte en ersättning till barfota utan ett komplement.

Ja, men vad säger fötterna då?

Jo, de var nöjda. Rejält tilltagen storlek så alla blåsor får plats när man springer riktigt riktigt långt, kanske lite smal tåbox, men grymt grepp, superlätta, närhet till underlaget och mycket känsla. Det gillar de. Och det mina fötter gillar gillar jag.

- Spring!
/Calle





2010-08-14

Spring i Mark

Äntligen är den här!

Webplatsen som samlar allt du vill veta om löpning i Marks Kommun.

Spring i Mark finns information om leder, motionsanläggningar, löprundor och allt annat man behöver veta för att få en maximalt underbar löpupplevelse i Mark.

Det som nu behövs är Din hjälp. Maila kommentarer och statusrapporter till springimark@stenhall.com så kan vi tillsammans skapa en pålitlig och gedigen informationsbas för alla som vill vistas i vår fantastiska natur.

Välkommen till Spring i Mark.
/Calle

2010-08-10

Ledvärk

Som av en slump och kanske en aning idogt summerande av deldistanser i ett kalkylblad upptäkte jag att om man börjar i Öresten utanför Örby springer Viskaleden söderöver till Agnbäck, där man fortsätter på anslutningen till Lönnhult där Hallandsleden tar vid, drar vidare norrut till Blåvätterna som är Bohusledens södra ände och ställer siktet på Skatås här man viker av österut på Vildmarksleden och förmodligen stapplar, yrar och hallucinerar ända fram till Hindås har man avverkat cirkus 100 miles eller 161 km.

Det ska jag göra.

Snart!

Röd = start, Grön = mål, Blå = etappmål

Lördagen den 4e september klockan 08:00 klättrar jag över stängslet vid Örestens parkering och inleder fotfärden för att 36 timmar senare slå pannan i dörren på Hindåsgården.

Som support ställer Team Stenhall LLK upp i den mån det är möjligt eftersom teamchefen är gravt drabbad av havandeskap och kanske inte orkar kliva upp mitt i natten för att baxa två skrikande ungar och en jättemage till Brötamôssen i Hiombergen där den kollapsade löparmaken ligger i framstupasidoläge och väntar på att vargarna ska komma och göra slut på eländet.

Början, Viskaleden, och slutet, Vildmarksleden, har jag sprungit tidigare men Hallandsleden och Bohusleden är terra icognita, så det blir väldigt spännande att bekanta sig med dem.

Etapperna

Nu blir det ett par veckors träning, planering, studier av kartor, pemmikantillverkning och kanske nått rekognoceringspass innan det är dags att bröta iväg över stock och sten.

- Spring!
/Calle

2010-08-09

Och nu då...

Nu smids det planer för hur framtiden ska se ut för den fettdrivne skolöse ultralöparen.

Är det riktiga skor som gäller härnäst? Kanske sockerdrift? Kanske ta steget fullt ut till primal tokstolle och springa helnäck genom skogarna runt Örby och jaga rådjur med bara tänderna. Inte omöjligt. Kanske försöka mig på kortare distanser, infra-sprint, 1 meter med flygande start. Kanske nått tidslopp? Skövde 6-sekunders? Ja, möjligheterna är oändliga.

Men ännu är framtiden inte utstakad. Som en manisk misantrop sitter jag med pannan i djupa veck och grubblar och tänker. Si eller så, En eller två, hur ska det gå?

Några små ideér har trängt upp genom myllan och så småningom, med rätt gödning, kanske de kan växa och blir stora härliga utmaningar att sätta fokus på.

Känner fortfarande att jag vill springa långt, löpglädjen är återfunnen och benen svarade fint redan i söndags när jag tog en kort runda i duggregnet, men samtidigt känner jag också att lite mer styrka och stabilitet skulle nog göra susen i min gamla gubbkropp. Hur åstadkommer man det?

Idag vill jag avsluta med en strof ur Verner von Heidenstams Ett folk:

Det är stoltare att våga sitt tärningskast,
än tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng som brast,
än att aldrig spänna en båge.


- Spänn din båge!
/Calle



2010-08-07

Att göra en Blentarp

Termen "Att göra en Blentarp" finns ju inte SAOL, men för mig kommer det alltid att betyda:

Slita ett halv dygn med att försöka få igång apostlahästarna men tillslut inse att de inte kommer att trava (ens för allt hö i Kapernaum).

Vad hände igår när jag försökte mig på the gax trans scania?

Det gick trögt att springa redan från start. Till och med de första 6 km som jag sprang utan packning var sega (från starten till hamnen och tillbaka). Hoppades att det skulle vända och benen komma till liv, men ack nej, det gick bara trögre och trögre. Redan efter knappt två mil gick jag nog mer än jag sprang.

Värmen var tryckande hela dagen och jag gjorde åt vatten som aldrig förr.

Sprang lite fel i Torup där leden var lite skumt markerad och senare rejält fel när jag missade världens tydligaste skylt mot Snogeholm.

En erfarenhet från Bornholm var att foppatofflorna var lite jobbiga att gå i och det blev inte bättre på den ojämna terräng som Skåneleden har mycket av. De funkade bra när jag orkade springa, men fötterna gled runt för mycket när jag gick (vilket det blev mycket av).

I övrigt funkade det mesta bra. Min nya rygga satt som en smäck och tröjan satt som ett korvskinn. Slapp skav under armarna men blev lite öm i närheten av där solen inte skiner. Kanske skaffa kompressionkalsonger?

Fick följe av Patrik Johansson en stund som cyklade ifatt mig i närheten av Glamberga vid Skurups flygplats. Det var trevligt med lite sällskap.

Bild: Patrik Johannson


Innan start blev jag intervjuad av min bloggkompis Projekt Barfota som tittade förbi.

Nu drar jag mig tillbaka in i grottan och när jag har slickat färdigt mina sår kommer jag säkert ha funnit mig ett nytt mål att ta sikte mot.

Fortsättning följer...

...nån gång...

...snart.

- Spring!
/Calle

Ps. Det gick faktiskt hyffsat när jag kastade av mig skorna och sprang barfota en timma när det var nårga riktigt fina sträckor med skogsstigar. Härligt. Ds.

2010-08-04

Bornholm 48H



Nu var det ju ett tag sedan men här kommer några av mina erfarenheter från Bornholm 48.

Hur funkar då ett 48-timmars lopp. Jo, man springer precis så mycket man vill och när man blir sliten så går man en stund, när man är hungrig så äter man och när man blir för trött så sover man en stund. Enkelt och helt perfekt om man älskar att springa.

För att ta mig till Rönne på Bornholm fick jag resa en hel del och hade då tid att tänka igenom loppet och vad som komma skulle. Nedan återfinns några bilder från min anteckningsbok.

Tidsplanering

Lyckades följa den rätt hyfsat.

Associationer

Listade ord som jag trodde mig kunna råka ut för under löpningen - de inringade var sådant jag verkligen upplevede. Notera att det var inte mycket negativt.


Regler

Satte upp några enkla regler att hålla mig till samt formulerade en slagkraftig ;-) slogan:

"Det är aldrig för sent att ge upp!"


Att tänka på

Några saker att tänka på, smärta, rörelse, glada tankar och andning..


Fler tankar och råd

Att vara "här och nu" är det bästa rådet jag kan ge. Att tänka "glada tankar" som på barnen och famlijen kan säkert vara bra men för mig har den bieffekten att jag börjar grina och längta hem. Kommer bara att använda glada tankar i absoluta nödfall och försöka fokusera på här och nu istället.


Slutsatser

På vägen hem skrev jag ner några slutsatser.

Kylan. Jag blev väldigt kall vid några tillfällen. Mer kläder eller mer fart behövs för att hålla ångan uppe.

Sova. Fy faan för att svettig krypa ner i ett trångt och fuktkallt tält för att försöka få nån timmas sömn när man sprungit i timmar. I övriga lägen älskar jag mitt Hilleberg Akto, men på nästa 48H-lopp blir det bekvämare vilostunder.

Skor. Äh! Det är foppa som gäller! Eller barfota ;-o

Mat. Funkade klockrent med pemmikan, rökt sidfläsk och kokosfett. Det enda jag saknade var ett varmt mål mat när det blev mörkt och kallt på banan.


Jag slog mitt personlängsta på 128 km, tog 100 miles dvs 16 mil, den passerade den magiska gränsen 20 mil för att tillslut hamna på 220442 meter dvs lite drygt 22 mil.


Zingo Andersen och jag hade turen att få råd och tips av Martin Fryer från Australien.
Tackar Stefan Samuelsson för bilden.

Det var en väldigt nöjd man som efter en välförtjänt dusch stapplade mot färjan tyngd av en bastant packad ryggsäck.

- Spring!
/Calle

Ps. Om 90 minuter sitter jag på tåget mot Malmöia i Skåneland redo att möta mitt största äventyr någonsin - the gax trans scania. Ds.




Panik och eufori


Berg å dalbana, upp och ner, yin och yang, mars och venus. I dessa sista skälvande dagar innan mitt livs största utomhusupplevelse är det verkligen ytterligheterna som ger sig till känna.

Känslan av att jag under två och ett halv dygn ska förflytta mig 246 km tvärs över Skåne och tillbaka sprider en oerhörd skräck i mitt sinne... men samtidigt känns det inte helt omöjligt att jag kanske kan klara av det om inga större komplikationer uppstår.

Och en sak är säker - Det kommer att bli mitt livs största löpupplevelse!

Har tagit det ganska lugnt några veckor men idag drog jag på lite och körde ett försiktigt Tabata-pass i 85% av max vilket gör det till något mer behagligt än om man ger järnet. Avslutade med lite plyometrik på Örbyhallens läktare.

Redo för GAX?

I löparväskan fanns det idag endast ett par löpartights och inget annat. Glömska. Då fick det bli bar överkropp och mina tunna svarta tygskor.

- Inget konstigt alls. Som Marlena Ernman brukar säga.

-Spring!
/Calle