Partner sökes

Nej, jag har inte tröttnat på tjäringa där hemma, utan behöver en löppartner som vill springa från Örby Skola till Varbergsfästning på Kristiflygare, den 11e juni.

Man måste vara minst två i laget så är nån sugen på 5 mil långlöpning (fågelvägen) på stigar och småvägar hör av er till mig på calle@stenhall.com så kanske vi kan teama ihop oss?

Mer info på: http://www.rakavagen.com/

- Spring!

/Calle

Spring i Mark

Äntligen är den här!

Webplatsen som samlar allt du vill veta om löpning i Marks Kommun.

På Spring i Mark finns information om leder, motionsanläggningar, löprundor och allt annat man behöver veta för att få en maximalt underbar löpupplevelse i Mark.

Det som nu behövs är Din hjälp. Maila kommentarer och statusrapporter till springimark@stenhall.com så kan vi tillsammans skapa en pålitlig och gedigen informationsbas för alla som vill vistas i vår fantastiska natur.

Välkommen till Spring i Mark.

/Calle

Ledvärk

Som av en slump och kanske en aning idogt summerande av deldistanser i ett kalkylblad upptäkte jag att om man börjar i Öresten utanför Örby springer Viskaleden söderöver till Agnbäck, där man fortsätter på anslutningen till Lönnhult där Hallandsleden tar vid, drar vidare norrut till Blåvätterna som är Bohusledens södra ände och ställer siktet på Skatås här man viker av österut på Vildmarksleden och förmodligen stapplar, yrar och hallucinerar ända fram till Hindås har man avverkat cirkus 100 miles eller 161 km.

Det ska jag göra.

Snart!

Röd = start, Grön = mål, Blå = etappmål

Lördagen den 4e september klockan 08:00 klättrar jag över stängslet vid Örestens parkering och inleder fotfärden för att 36 timmar senare slå pannan i dörren på Hindåsgården.

Som support ställer Team Stenhall LLK upp i den mån det är möjligt eftersom teamchefen är gravt drabbad av havandeskap och kanske inte orkar kliva upp mitt i natten för att baxa två skrikande ungar och en jättemage till Brötamôssen i Hiombergen där den kollapsade löparmaken ligger i framstupasidoläge och väntar på att vargarna ska komma och göra slut på eländet.

Början, Viskaleden, och slutet, Vildmarksleden, har jag sprungit tidigare men Hallandsleden och Bohusleden är terra icognita, så det blir väldigt spännande att bekanta sig med dem.

Etapperna

Nu blir det ett par veckors träning, planering, studier av kartor, pemmikantillverkning och kanske nått rekognoceringspass innan det är dags att bröta iväg över stock och sten.

- Spring!

/Calle

Att göra en Blentarp

Termen "Att göra en Blentarp" finns ju inte SAOL, men för mig kommer det alltid att betyda:

Slita ett halv dygn med att försöka få igång apostlahästarna men tillslut inse att de inte kommer att trava (ens för allt hö i Kapernaum).

Vad hände igår när jag försökte mig på the gax trans scania?

Det gick trögt att springa redan från start. Till och med de första 6 km som jag sprang utan packning var sega (från starten till hamnen och tillbaka). Hoppades att det skulle vända och benen komma till liv, men ack nej, det gick bara trögre och trögre. Redan efter knappt två mil gick jag nog mer än jag sprang.

Värmen var tryckande hela dagen och jag gjorde åt vatten som aldrig förr.

Sprang lite fel i Torup där leden var lite skumt markerad och senare rejält fel när jag missade världens tydligaste skylt mot Snogeholm.

En erfarenhet från Bornholm var att foppatofflorna var lite jobbiga att gå i och det blev inte bättre på den ojämna terräng som Skåneleden har mycket av. De funkade bra när jag orkade springa, men fötterna gled runt för mycket när jag gick (vilket det blev mycket av).

I övrigt funkade det mesta bra. Min nya rygga satt som en smäck och tröjan satt som ett korvskinn. Slapp skav under armarna men blev lite öm i närheten av där solen inte skiner. Kanske skaffa kompressionkalsonger?

Fick följe av Patrik Johansson en stund som cyklade ifatt mig i närheten av Glamberga vid Skurups flygplats. Det var trevligt med lite sällskap.

Bild: Patrik Johannson

Innan start blev jag intervjuad av min bloggkompis Projekt Barfota som tittade förbi.

Nu drar jag mig tillbaka in i grottan och när jag har slickat färdigt mina sår kommer jag säkert ha funnit mig ett nytt mål att ta sikte mot.

Fortsättning följer...

...nån gång...

...snart.

- Spring!

/Calle

Ps. Det gick faktiskt hyffsat när jag kastade av mig skorna och sprang barfota en timma när det var nårga riktigt fina sträckor med skogsstigar. Härligt. Ds.

Älgstigen, Örby, Mark, Sweden

Älgstigen är en vandringsled i Marks Kommun som passerar Stenhall där familjen Robertsson huserar. Idag sprang jag den med GPS och fick ut en förhoppningsvis hyffsat korrekt runda.

Karta från Funbeat.SE

Idag sprang jag moturs vilket är den jobbiga riktiningen eftersom man får tre riktigt tuffa backar i trakterna runt Mos strand. Springer man medurs slipper man dessa men får i gengäld en något lägre stigning vid Krok, men där är det så svårsprunget att det är nästan lika jobbigt i båda riktningarna.

Vilken riktning man ändå väljer så är Älgstigen en mycket fin led att vandra, ganska svårforcerad här och där men man får uppleva mycket fin natur.

Namnet är passande. Det finns gott om långbenade konungar i dessa skogar.

- Spring!

/Calle

Packad säck

Förutom maten som får spendera natten i kylskåpet är nu min gamla pålitliga Karrimor-rygga packad och redo att följa med på ytterligare ett äventyr.

Tidigare har den haft nöjet att värma min rygg på sex vandringar i Sareks Nationalpark, två tågluff, till Kebnekaises fot där jag bytte till en mindre säck innan toppen bestegs, samt ett otal andra mindre resor och utflykter. Den har varit en trogen tjänare i - djävlarvatidengår - tjugo år och nu ska den till Bornholm och titta på när jag springer mitt livs första 48-timmars lopp som anordnas av Tejn IF.

Packningen består av bland annat ett Hilleberg Akto enmanstält, liggunderlag, kudde, hela min sommarlöparegarderob, rena kallingar, Olle (eller snarare Olles halvbror tjocktröjan Björn), mat samt lite småplock som en fällkniv, resenär (nessesär;), spork och en minihandduk från MSR.

Hilleberg Akto (foto från www.hilleberg.se)

Maten då? undrar du säkert. Vad fasen ska du äta då?

Jo, 7 hg pemmikan, 1 kg rökt sidfläsk, 5 hg kokosfett. Kommer även att komplettera med ägg och grädde som jag skakblandar i en shaker. Dessutom har jag med en plåt med knaperstekt bacon till vägamat om det ej går att jaga fatt nått annat ätbart.

Imorgon är jag på resande fot och kommer inte att vara så aktiv i några sociala media, men från torsdag klockan 12:00 kommer jag att sporadiskt skicka statusrapporter till denna blogg. Så kika in ibland och kolla läget om ni inte har nått vettigt att göra. Loppet slutar på lördag klockan 12:00.

Glöm inte att gissa hur långt jag kommer att springa. Själv har jag ingen aning. Lämna en kommentar här eller maila gissa@stenhall.com.

- Spring!

/UltraCalle

Sjön suger...

..brukar man säga, men att springa runt sjöar är en sysselsättning jag gillar. Det finns inga genvägar och kommer man upp på en höjd kan man få en överblick av hur långt man verkligen springer.

När jag har rundat en sjö känner jag ofta som jag har åstadkommit något - lite konstigt eftersom man kommer tillbaka till samma punkt - men det ger en annan känsla än att bara tokspringa i skogen. Mer ett Mission Accomplished, sir!

Det finns sjöar som man mer eller mindre oavsiktligt rundar när man är ute och kutar, men följande sjöar har jag dedikerat hela löprundan till:

Hedgärdessjön, Mark

Favoritrunda. Skog med mycket slingriga stigar. Teknisk terräng och några backar. Lite synd att de förstört östra sidan men alldeles för mycket elakt krossgrus. 4 km. Barfotasprungen.

Mjögasjön, Mark

En fin liten sjö i djupa skogen. Mycket upp och ner enbart på slingriga småstigar. En höjdarrunda även om den är kort. Ca 4.5 km. Sprungen barfota.

Dräggsjön, Mark

Min hemmasjö och en favoritrunda. Mest skog men även några ängar. Ganska kuperat. Slingriga stigar och en kort bit grusväg. Ca 5 km. Sprungen barfota.

Gärdsken, Alingsås

Ett väldigt fint skogsparti på sjöns västra sida, lätt kuperat. Ungefär hälften på cykelvägar. Runt 4.5 km.

Storsjön, Mark

Riktigt fin vandringsled i skogen. Tuff stiglöpning, ganska kuperad och bra markerad. Rekommenderas. 8.8 km. Barfotasprungen.

Nydalasjön, Umeå

Mestadels grusväg och asfalterade cykelvägar. Fin natur med mycket granskog. Sprang här sporadiskt under studietiden 1991-1996. Ca 9 km.

Holsjön, Svenljunga

Fin runda som lämpligtvis bedrivs på den nedlagda järnvägen. Lite asfalt, men mest grusväg eller mindre.

Tolken, Mark

Schysst runda. Västra sidan mest asfaltsväg och slätt. Östra sidan små skogsvägar och några rejäla backar. Ungefär 25 km. Sprungen i Fivefingers och lite barfota.

Öresjön, Mark

Västra sidan, Viskastigen, är superfin. Östra sida är krokig och farligt (förutom över mossen) så rekommendationen är att springa genom skogen istället. Inte fullt 40 km.

Önskelistan

Några av de sjöar jag kan tänka mig runda är följande: Kalvsjön, Fegensjöarna, Öresjö - Borås, Mjörn, Siljan, Åsunden, Lygnern, Vättern, och Vänern.

Kanske det finns några utanför rikets gränser också, men det har jag inte funderat på ännu...

- Spring!
/Calle

Runt Tolken

Idag blev det ett långpass runt sjön Tolken vid Torestorp något som jag haft på att-göra-listan ett tag. Parkerade där Viskastigen passerar vägen inte långt från Östra Öresjöns södra ände och begav mig söderut.

De första 6 km följdes leden genom blöt terräng och på små grusvägar till Agnbäck där gränsen går mellan Västergötland och Halland.

Nu var det slut på terräng och på östra sidan sjön var det fina små grusvägar i skog, skog och åter skog. Snart klämtade Torestorps kyrka och resterande del av rundan gick på asfalt.

Efter att ha passerat Torestorp City och anlänt vid den gamla festplatsen Hjortnäs lade jag skorna i ryggsäcken och fortsatte sista biten barfota. Rätt skönt att plaska loss i vattenpölarna.

Anlände tillslut till startplatsen och bilen som strax startades och kunde returnera mig till Stenhall. Totalt var rundan ca 26 km och bitvis ganska tuff. Lite för mycket asfalt den sista milen, men annars en rätt fin runda.

Några, typ 3, tuffa stigningar fanns med på rundan. Bra för då kunde jag passa på att köra några korta rusher. Att lägga in rusher var tredje kvart, eller så, stimulerar produktionen av tillväxthormon vilket motverkar de negativa effekterna av kortisolet som produceras under längre ansträngningar. Mentalt kan det också vara uppiggande med lite variation i löptempot.

Regnet strilade hela tiden, men var bara lite kall om händerna precis i början av passet. Min nya Craft-tröja funkade klockrent - tunn och lagom varm, verkligen perfa!

Efter lite närmare undersökning i min träningslogg upptäckte jag att det blev personligt distansrekord i Fivefingers från en mil till två. Skoj att dubbla distansen!

Spring!
/Calle

Schyssta tassar... och motsatsen

Hittade dessa sköna tassar på nätet. De har aldrig knötts in i ett par skor. 100% pure natural. Underbart att se så naturligt breda och stabila fossingar. Kan man få ett par sådana, tack?

Källa: Vibram Five Fingers Shoes: The Barefoot Alternative

Detta par har däremot varit skobeklädda, vilket lämnat tydliga spår. Aldrig mer myggjagare till undertecknad!

Källa: Vibram Five Fingers Shoes: The Barefoot Alternative

Riktigt illa (Känsliga tittare varnas!!!) är det i detta fall av kinesisk fotbindning. Visst är människofoten formbar?

Källa: Chinese Foot Binding: What's Your Opinion?

Var rädd om dina fötter! Släpp de fria och gå barfota så ofta du kan. Hemma, i bilen, och på jobbet - you're the boss!

Varför inte en barfotapromenad på en skön skogsstig. Det tar inte länge innan fötterna börjar vänja sig. Börja försiktigt och låt fotsulan guida dig. Undvik makadam och ny skrapade grusvägar, alla andra underlag funkar bra.

Själv försöker jag spendera så mycket tid som möjligt med bara fötter. Promenader, trädgårdsarbete, eller bara slå dank gör jag helst barfota. Kortare löpturer bedriver jag gärna med fria sköna tassar på asfalt, grus och stig.

/BarfotaCalle

Huaraches 0.1 beta

Endast 2 mm skiljer fotsulan från marken på dessa prototyper av Huaraches.

Skotypens ursprung är från den Mexikanska indianstammen Tarahumara eller Raramuri (löpare till fots) som de själva kallar sig.

Detta folk är välkända för sin långdistanskapacitet och sprang långa distanser i dessa fotdon. Tydligen klarade de sig bra utan deluxe turbo chromeskor med dubbla airbags och antispinn.

Det låter nästan lika omöjligt som att springa åtta mil utan kolhydrater...

/Tassande sulan - rödfotsindian

Navåsen 17K

Solen skiner, vindstilla, friskt i luften, 7 grader vid start. - Ett härligt morgonpass på Navåsens nya vandringsled.

Leden är ungefär 17 km och går mestadels på fina stigar, men även några sträckor på små grusvägar. Karta finns att låna på Navåsen i lådan på info-skylten.

Idag var det lite lerigt på några ställen, men det gick fint att ta sig fram ändå. Lite struligt vid Hallen där leden är kryssad på kartan. Kanske nått strul med markägare, men det gick hyffsat att hitta den vägen ändå. Ett alternativ kan vara att skippa den delen. Kan ju svida lite med grovsalthagelskott i ändalykten...

Irrade lite vid Mjösjön, men det var nog jag som missade markeringarna när jag tänkte på hur fantastiskt fint allting var. Vad lite endorfiner kan göra. Och vips var jag framme vid Navsjön igen där söndagens tipspromenad var i full gång.

/Ultra Calle

Pemmikan till en långlöparindian

Pemmikan - vet du vad det är? Om du fortsätter läsa kommer du få veta vad detta lilla hemlighetsfulla paket innehåller.

Pemmikan är en mycket energität blanding av fett och torkat kött som nordamerikas indianer har använt som vägamat sen innan Moses gick i kortbyxor. Rätt enkelt att göra, kanske något svårare att äta. Kan kräva en viss tillvänjning för att njuta av denna delikatess.

Min första omgång pemmikan gjordes tidigare i sommar och blev helt okej. Då använde jag helt ordinärt nötkött i form av grytbitar och inga andra krussiduller.

Denna gången blev det lite lyxigare variant med hjort och tranbär.

Ingredienser (på en höft)

• ca 750 g kött (hjort, älg, rådjur, kossa, bäver, ...)
• ca 200 g ister
• 1 liten näve tranbär
• 8 nypor havssalt (ganska salt)

Det första man gör är att skära köttet i så tunna skivor man kan. Max 5 millimeter för att det skall torka rimligt fort. Köttet läggs på ett ugnsgaller.
	När gallret är fullt skickar man in det i mitten av ugnen med ett droppskydd under. Jag använde en ugnslångpanna för detta ändamål. 100 grader med luftning tills köttet är så torrt att det det går att bryta av det. Ungefär ett halvt dygn. Luftning löste jag genom att sätta en smörkniv i ugnsluckan så det blev en luftspalt på en centimeter.
Efter 13 timmar såg köttet ut så här och var sprött och fint. Har redan börjat lasta in i mixern som är nästa steg. En del fett hade runnit av och samlats upp i långpannan.
	Mixa det torra köttet till det är ett fint pulver. Det brötar nått hejdlöst i början och kan ta lite tid att bli helt pulverisertat, men ge inte upp tids nog har du ett fint köttpulver.
Här är köttet bara halvfärdigt. Kör mixern en bra stund till.
	När köttet har blivit ett mjöligt pulver är det dags att blanda i finhackade tranbär, en liten näve eller så, och den mängd med havssalt som önskas. Jag saltade rätt rejält eftersom pemmikanen ska användas när jag är ute och ränner på långpass och då är man i behov av salt.
Nästa steg är att ta fram isterpaketet. Tydligen kan man använda opaketerat animaliskt fett om man kan få tag på det, men jag tycker ister i paket funkar bra.
	I fast form ser det ut som vitt smör... ...men blir klart som korvspad vid uppvärmning. Värm försiktigt, typ medelvärme.
Blanda sedan - this is the tricky part - lagom mycket fett och köttpulver. Knepet är att fukta köttet lagom, men inte dränka det.
	Nu är det bara att platta till och låta det stelna i kylen.
Paketering i smörpapper och aluminiumfolie i lagom stora portionsbitar. Lite smuligt men formbart. Totalt blev det nio stycken portionspaket.
	Kocken gör tummen upp för de silvriga små energipaketen och längtar till nästa långpass där pemmikanen kommer att revitalisera en trött löpare.

/Långlöparindianen Hungriga Hinden

Ekleden

Ibland häpnar jag av naturens skönhet - i lördags var det dags igen.

Marks Kommun håller på att skapa en ny vandringsled - Ekleden (Ekenleden?). En cirkulär slinga som går i trakterna runt Rydal, Seglora, Fritsla och Kinnahult. Längden är sagd att vara 30 km, men är i verkligheten närmare 25 km.

Efter frukosten snidade jag om till löparutsyrsel och gjorde mig redo för långpass med ryggsäck och kartor. Hade dels en översiktskarta från kommunen och dels några mer detaljerade från Hitta.SE. Tog bilen till Spinnaren i Rydal och begav mig iväg på en medsolsrunda.

Medsols passade extra bra eftersom det gula klotet hade vänligheten att skina glatt på den glade löparen som masade på i rask takt för att hinna hem till lunchen. Vädret var perfekt.

Leden började med lite asfalt men vek strax av för att fortsätta på en fin liten stig längs Husån, sen tillbaka ett stycke på asfalt innan det blev grus på väg mot Läpparhult. Fina stigar ledde genom skogen fram till Nedergården.

Efter en bit grusväg blev det asfalt ända fram till Seglora där kyrkan passerade på nära håll innnan det var dags att ta sig över vägen och rikta kosan över åsen mot Fritsla.

Till Skärsjön var det grus uppför men där vände det och blev fler fina stigar utför till Hjalltorp. På fina småvägar med en underbar utsikt över Häggådalen var det lätt att springa. Lite senare vid Basterås hittade jag inte vägen som var utmärkt på kartan och fick springa en liten omväg för att komma rätt.

Efter Basterår blev det lite orösat när man fick göra en sväng genom skogen och ta sig över en lite ås för att komma till Sandlid. Nu var det dags för den stora prövningen vid Björkeberg.

Kartan och verkligheten stämde inte riktigt överens så det blev minst 20 minuters irrande i skogen vid Björkeberg innan jag fick springa tillbaka en bit och försöka följa en snitsling som kunde vara rätt väg. Snitslingen försvann dock direkt så jag stod där med lång näsa som slokade. Vad skulle jag göra? Tog en titt på kartan och sa:

"Jag är ungefär här och ska ungefär dit och solen är där - det är bara att bröta iväg!"

Och det gjorde jag. Med solen i högra ögonvrån banade jag min väg över stockar och stenar och rätt som det var trillade jag in på rätt väg och kunde fortsätta min framfart med visshet att jag var på rätt väg.

Strax efter var det dags för nästa provning, men först ett utlägg om kartor från nätet. De kartorna man får från Eniro.Se och Hitta.Se är alldeles ypperliga, gratis och ofta riktigt bra, men det finns några få nackdelar som kan sätta käppar i hjulet.

1. Skalan kan bli vad som helst när man zoomar, croppar, och skriver ut.
2. Ibland saknas objekt som man tycker borde vara med. Vägar som grenar sig, hus som inte är utmärkta, etc...

Det var punkt 2 jag råkade ut för. Naturen har ju en viss förmåga att upprepa sig, så på det långa raka parti som kom efter Kroksjöarna råkade jag ta vänster lite för tidigt och hamnade in på en väg som övergick till att bli en skogsmaskinväg. - Hmm, tänkte jag efter ett tag, det här stämmer inte. Fick helt enkelt springa tillbaka och hittade till slut rätt avtagsväg som ledde ner till norra änden på Mjögasjön. Sista biten tillbaka till Rydal var basal vägnavigering och innebar inga problem.

Ekeleden kommer, när den är färdigmarkerad, bli en riktigt fin vandringsled. Helt i klass med Hyssnaleden. Det går att ta sig runt redan nu, men vill du inte chansa, så vänta tills den är helt klar, vilket enligt plan ska vara 2010.

- Go tur bestefar!

/Calle

Utflykt till Uvberget:: Nere vid vattnet

Gustav och Anton vid Sjövikens regnskydd. Den tidigare småmysiga badstranden ligger helt under vatten. Vägen är dåligt skyltad och broarna är helt rôtna. Diverse skräp ligger och... skräpar. Sjöviken är numera en ganska trist syn, helt enkelt.

Utflykt till Uvberget: Uppe på toppen

Pojkarna bus och pappa Calle på Uvbergets utsiktspunkt.

Linnémarscherna

Värmen dallrade över Borås under helgen och solen stekte på de stackars Linnévandrarna.

Jag tog mig med nöd och näppe runt de 42 kilometrarna på lördagens Marathon Walk. Sprang i början, men stapplade mest i slutet. Värmen var knäckande, benen var okej, men orken tröt och det var svårt att få i tillräckligt med vätska. Mådde illa. 5:36 blev sluttiden.

Söndagens övning med frugan blev behagligare. Skön halvmara i promenadtakt på Rya åsar. Underbart.

Totalsträcka på två dagar blev 63 kilometer.