Klockan 09:20 var det dags att säga adjö till frugan som skjutsat mig ut Kindahus och börja röra på påkarna mot det hägrande målet Öresten.
Färden gick först in till Östra Frölunda där leden för en stund förenade sig med elljusspåret, men vek av och följde Överlida-vägen några kilometer. Detta var en liten besvikelse eftersom leden, enligt min gamla karta, tidigare gick genom skogen på andra sidan vägen. Nu blev det till att nöta asfalt istället.
Utefter vägen fanns dock denna klenod att förgylla dagen med:
Säljes: Pärlan
Efter någon timma eller så tittade fru sol fram och jag kunde ta rygg på skuggan. En stund efter detta passerades riksväg 154 i god vigör.
I närheten av Gräne Gruva strax norr om Överlida var det dags att växla upp till tvåan för att klara denna motsträviga backe.Det finns gott om backar på Kurirleden. Tror det är inlandsisen som lämnat efter sig ett antal saftiga rullstensåsar att forcera. Bra, för det är ju backar och inte mjölk som ger starka ben.
Djup in i skogen fanns det otäcka faror som lurade i de mörka skuggorna.
Beware of the chair!
(Stolen är ju som bekant ultralöparens värsta fiende)
Vid Hylte i Strömmatrakten hade vi placerat ut några vattenflaskor för att fylla på min Kamelrygga. Inmundigade en avsevärd mängd vatten på stående fot och begav mig kluckande från platsen.
Efter passering av vägarna till Holsjunga och Spjutås, samt ett horribelt hygge kom jag till Lövsvedjan i närheten av Svänasjön.
Detta är en magisk plats. Även denna gång fick jag gåshud när jag anlände där.
Vet inte vad som legat där, men förmodligen ett gammal torp. Vet ej vad som hänt där och är osäker på om jag vill veta.
Denna plats få nihilisten i mig att tveka.
Efter Lövsvedjan var det kända marker som jag sprungit många gånger tidigare på mina eskapader runt hemmets vrå.
Efter Lövsvedjan var det kända marker som jag sprungit många gånger tidigare på mina eskapader runt hemmets vrå.Här på hygget ovanför Krok i Örby skymtar Öresjön i fonden. Inte långt kvar till Hanatorps Camping.
Och så plötsligt var jag framme vid Öresten.
Avslutade med att kyla av de slitna skånkerna i Slottsåns bitande vatten medan jag ringde frugan och med darrande stämma bad om hämtning.
En härlig tur, men jag måste medge att jag var rätt sliten den sista biten.
-- To live is to run a smula
/UltraCalle
2 comments:
Hej Calle,
Kul rapport om din löpning.
Jag undrar om Kurirleden är cyklingsbar?
Hur mycket stig är det och hur mycket grusvägar/asfalt
Mvh Morgan
Förmodar att du menar terrängcykel och då är nog det mesta av Kurirleden cyklingsbart. Det finns säkert en hel del ställen där man måste bära bågen, men vad jag kommer ihåg, så är det inga längre sträckor.
/Calle
Post a Comment