Jag finns numer på

http://calle.stenhall.com

men denna blogg finns kvar av historiska skäl.

2010-04-30

nZC: Veckorapport


Nu har jag legat under 10 gram kolhydrater i drygt en vecka. Här kommer en kort rapport och lägesavstämning.

Mat

Ja, vad har jag ätit under Q1 (av dessa 30 dagar)? Rätt mycket kött och fett i olika former, skulle jag vilja säga.

Till frukost har det nästan uteslutande varit äggmjölk, någon dag skippade jag frukosten så när som på lite kokosfett.

Middag och lunch har utgjorts av bacon, äggröra, torsk, köttfärsbiff, köttfärssås, ryggbiff, entrecôte, stekfläsk, lamm och fläskfilé. Som tillbehör oftast talg, smör och/eller ost.

På kvällarna har det ibland blivit några ostrullar med smör eller något som blivit över under dagen. När jag var ute på ett långpass åt jag lite pemmikan.

Känner inte att det gått någon nöd på mig utan att jag fått rejält med mycket god och ordentlig mat även om den visuella aspekten har blivit lätt lidande i brist på kulörta vegetabilier på tallriken.

Träning

Träningsmässigt funkar det toppen, minst lika bra som vanligt. Snabb återhämtning, grym uthållighet och god löpstyrka. Förutom att högerhälen bråkar när jag kör på för fort funkar träningen superbra.

Att kunna springa till Öxabäck fram och tillbaka på fastande mage med negativ split (snabbare på tillbakavägen) tycker jag är positivt tecken.

Kroppen

Svårt att säga utan att väga och mäta, men rent subjektivt har fettlagret runt magen blivit tunnare. Förmodligen har det försvunna fettet hamnat i fläkten och på skåpen i köket. Väntar tills jag hittar en bekant våg med att kontrollera vikten.

Svårigheter

Egentligen inte så mycket. Man behöver ha lite bättre framförhållning och planering av inköp. Det är likte meckigt att inte alla i familjen äter samma käk. Jobbluncher kan vara lite knepiga men ofta har folk förståelse för mina böjelser så det har inte varit något problem.

Längtar lite efter turkisk yoghurt med grädde och några hallon, annars är sockersuget i princip helt obefintligt. Nej, jag känner mig inte det minsta sugen på något sött.

Att räkna antal gram kolisar istället för att kolla procenten är lite tuffare än tidigare.

Har varit något törstigare än vanligt.

Sånt som funkat bra

Känns riktigt fint att laga såpass mycket mat från grunden. Dessutom är det väldigt enkel matlagning som inte kräver rymdingenjörsexamen. Jag menar, hur svårt är det att fräsa en bit kött i en och förtiofem per sida.

Det är inga problem att missa en måltid om det skulle korva ihop sig. Visst kommer hungern krypande sakta men prestationsförmågan är orubblig. Inga sockerfall inte. Detta har funkat bra tidigare också men det känns ännu bättre nu.

Fortsättningen

Dagsnoteringarna för kolhydratintaget finns i högermarginalen på bloggen och kommer från ett Google dokument som jag fyller på dagligen.

Ligger väldigt bra till, bättre än jag räknat med. Toppnoteringen på 7 gram blev när jag åt frugans fantastiska köttfärssås. Det var det värt.

Känns som det borde gå att hålla sig under 6 kolisar de flesta dagar. Fyra är görbart, två tufft och noll en vison som skulle vara kul att uppnå någon dag iallafall.

Ja, jag fortsätter utvärderingen så får vi se var vi hamnar. Det är intressant att se vad som händer med kroppen och knoppen, för tillfället är allt toppen.

- Ät!
/Calle Karnivor

2010-04-29

Jaktäventyr


Idag var det dags för streak run nummer 333 och det blev ett lite speciellt äventyr.

Eftersom jag inte var hungrig blev det endast en kopp kaffe och en matsked kokosfett till frukost. Snabbt och enkelt. När det strax innan tolv började kurra lite i magen gav jag mig ut på jakt.

Tog på mig barfotaskorna, alltså inga skor alls, och vattenryggan för jag visste att det kunde bli långt innan jag hittade ett villebråd dugligt som människoföda. Riktade kosan söder ut och följde den gamla kostigen (numera asfalt) i riktning mot Öxabäck. Där borde finnas nått saftigt att sätta tänderna i.

Löpningen gick stelt och sakta till en början men efter någon halvmil, ungefär vid Tokhult, släppte det och benen började lyda. Om de rigida lemmarna berodde på min aktningsvärt höga ålder eller på kvalitétspasset från igår tvista de lärde.

Vid Brokvarn blev det ett litet stycke med mjuk mossväg som alternativ till den hårda asfalten. Strax därefter fick jag syn på två rådjur!

Men olyckligtvis hade jag glömt spjutet hemma och de hade för långt försprång så jag hade inte hunnit sprinta ifatt dem i den eländiga terrängen. Men skam den som ger sig, sa jag och fortsatte.

Väl framme i Öxabäck tassade jag förbi skolan och upp till ICA, torkade tassarna på mattan, gick till köttdisken och inhandlade två emminenta skivor entrecoté som jag placerade i ryggsäcken och begav mig strax hemåt.

Färden hem gick på lätta ben. Driven av födan jag lyckats införskaffa gick det fort att förflytta sig hem till Stenhall igen. Där fanns köket, spisen och stekpannan.

Mitt intensiva löpande fick ett litet avbrott när ytterligare två rådjur och en trana dök upp på en åker men jag föll strax tillbaka i mittidoga knatande med nakna tassar över fuktig asfalt. Strax såg jag min bostad. Innan det var dags att tillaga bytet tog jag och svalkade tassarna i ån. Det är både skönt och ger snabbare återhämtning.

Aaah, sköönt!

Maten tillagades genom stekning i smör på hög värme i cirkus 1 minut och 45 sekunder per sida, vilket gör dem lätt svedda på utsidan och american-chain-saw-massacre-blodiga inuti - smaskens! Som tilltugg blev det en rejäl klick smör med en liten nypa havssalt. Två strån med gräslök som garnering - inte äta - blev pricken över i-et.

Worth running for!

- Ät!
/Calle



Friskis Jogg Långpass 17 km


I lördags sprang en löpglad grupp med Friskis-motionärer 17 km runt Kinna och Skene i Marks kommun. Här är en rapport från begivenheten.

Starten gick klockan 10:00 och vi begav oss ner för Mor Kerstins väg. Halvvägs ner för backen stannade vi och gjorde lite rörlighetsövningar för att lea upp våra (åtminstone min) morgonstela kroppar.

Gruppen samlad innan start
(Bilden lätt modifierad för att få med alla)

När vi kände oss mjuka och goa fortsatte vi färden nerför backen förbi Strömbacken och upp till Boråsvägen. Vidare gick färden i riktning mot Skene och efter en liten stunds knatande vek vi vänster och ställde siktet mot Näs.

Vi tog det lite lugnare ett tag för justering av strumpor och en SOP (Stanna Och Pissa) men turligt nog slapp SOS under hela rundan.

Väl framme på Industrigatan kunde vi få upp ett lite högre tempo. Solen sken men vinden svalkade så bättre löpväder kan inte ens vädergudarna frambringa. Strax passerade vi Friskis som dagen till ära hade flaggan i topp.

Gamla Tingshuet var nästa etappmål men först fick vi passera Vävarevallen och Ängskolan. Lite upp vid Tingsvägen för att övergå till nedförslöpning till Skene Valskvarn. Nu hade vi tre härliga kilometrar med uppför framför oss, men någonstans snart fanns det en Land Rover laddad med bananer så det blev rätt bra fart i backarna.

Rundan på kartan

Färden gick på västra sidan av 156 där det finns fina grusvägar att nyttja och rätt snart anlände vi svettiga men nöjda till fikastoppet. Kaffe, vatten, apemat (banan) och vetelängd blev belöningen för det hårda slitet. Bra jobbat.

Som LCHFare fick jag nöja mig med kaffe och en kaka pemmikan som jag tillverkat alldeles själv.

När alla var nöjda tog vi oss över vägen och in på grusvägen som leder upp mot Hultet. Första biten var uppför men rätt snart planade det ut och uppförsbackarna var slut för dagen.

Innan vi tog stigen till Hedgärdes elljusspår fick vi en rejäl utskällning av hundarna. Fast jag tror nog mest att de var glada att se oss. De såg rätt snälla ut.

Det blev bara 100 meter på elljuset innan vi vek av och tog grusvägen över väremosse som fortsätter hela vägen tillbaka till Mor Kerstin. Fin löpning med mestadels nedför men oturen var framme och en försåtplacerad stubbe mitt i vägen fick en av tjejerna att stå på öronen (SPÖ) och skrapa knät på den grusiga vägen. Det var dock inget hinder för denna Superwoman som med lätthet fullföljde löprundan ändå.

Sista biten gick på KSKs 5 km och fast jag lovat att det inte skulle vara nått jobbigt så körde vid 15 grodhopp i backen vid "torget". Innan målgång blev det en liten fotosession på den sista snön.

Snölöpning är bra för balansen

Vi avslutade med stretching och allra sist grottmannen. Mark Sisson visar grottmansstrechen ca 45 sekunder in följande video.


Jag vill passa på att tacka alla som var med för en mycket trevlig stund.

- Spring!
/Calle







2010-04-27

Tre femtedelar

Hur är läget efter tre femtedelar av träningen inför GAX Trans Scania är till ända?

- Nja, sådär, kan man väl sammanfatta.

Vintern har varit svår. Det blev många veckor med röda siffror. Barfotalöpningen var en black om foten, ursäkta vitsen, som slet hårt på fötterna och gjorde att distanserna blev kortare. Men den har också gett mig starkare och tåligare fötter, kontinuitet i träningen och ett hårdare psyke. Viktiga ingredienser i ultrasoppan. Nu ska jag bara kasta i några nypor långdistans så får vi se vad det smakar.

Tabellen nedan visar distans per vecka.


De senaste fem veckorna har dock visat gröna nuffror så lite nöjd och hoppfull är jag ändå. Nu blir det ett antal tuffa veckor med minst 60 km/vecka fram till viloveckan innan Bornholm 48H.

Hoppas kunna klämma in några långpass framöver. Tror att Hyssnaleden behöver springas igen, kanske ska vi till Onsala en dag när jag inte är sjuk eller kolla om Kurirleden är kvar.

Ja, mycket ska man springa innan tårna trillar av.

- Spring!
/Calle

2010-04-26

Omställning

Nu är fjärde dagen på nZC (near Xero Carb - nära noll kolhydrater) och jag mår minst lika bra som tidigare.

Har inte ännu märkt av några större omställningsproblem mer än att jag varit grymt törstig några gånger. Om det har med kostomlägget eller beror på soligt och blåsigt väder vet jag inte.

Har tränat en del nära tre mil löpning i lördags och över en mil i söndags och idag plev det 75 minuter intensiv-spinning. Allt har gått hur bra som helst.

När det gäller maten är det rätt enkelt.

- Se till att ha rätt grejer hemma.

Lyckas man med det verkar det inte vara några problem.

Följande graf visar hur många kolisar jag vulgat i mig om dagen.

Till frukost har det genomgående varit äggmjölk på menyn, vilket ger mindre än 1 g kolhydrat. En schysst start på dagen.

Det sötaste (allt är ju relativt) jag ätit var en fantastiskt god köttfärssås som min ädla hälft trollade ihop. Krossade tomater är ju reda sockerfällan, så det blev ca 5 g kolhydrater till lunch den dagen.

Övriga måltider har legat på 1 eller 0 kolis vilket inte alls är en omöjlighet att uppnå även med lite ägg och smör som ingredienser.

Har hittat en ny vän i köket - njurtalgfett - efter lite tips från några elektroniska vänner vågade jag ta mod till mig och försöka tillaga talget. Jag blev förvånad. Glatt förvånad.
Talg är ju helt deluxe. Har en mild smak, bär andra smaker bra, samt lysande att steka och fritera i. Varför har jag aldrig använt det tidigare - hade varit en perfekt energikälla när jag var en fattig student i midvinterkylan på Ålidhem i Umeå. Huvva.
Det jag gjort mest är att skära talgen i små bitar som jag lägger i stekpannan. Efter en stund har det mesta av talget smält men kvar blir lite bitar som inte smälter. Dessa bitar lägger jag åt sidan. Köttet steks i det flytande talget och när det är färdigt är det bara att lägga upp på en tallrik, toppa med det fasta bitarna och hälla över resterande stekfett.
Kanske inte någon för den absolute nybörjaren som ej lämnat fettskräcken bakom sig, men gott så inni gatan blir det iallafall.

Precis på detta sätt blev dagens lunch anordnad:

Ryggbiff från ICA i Öxabäck

Dagens middag gick inte heller av för hackor. Grillat lamm med mandelpotatiskronor i ugn och en kladdig kall sås. Jag skippade ju givetvis både sås och potatis och använde smör istället. Gigant good, som Tina brukar säga.

Båda pojkarna visade sig vara filsor från det gamla blocket och åt så vi var tvungna att räkna fingrarna efteråt.

- Ät!
/Calle

2010-04-23

Grader i LCHF-helvetet

Som bekant finns det grader i helvetet. Jag funderar på att ta ytterligare ett steg mot den riktiga hettan nära Infernos nionde krets...

Nej, jag ska inte börja synda på äldre dar utan ytterligare dra ner på kolhydraterna i min kost. Jag har ätit enligt LCHF-metoden i över två år och är väldigt nöjd med resultatet - Det framgår nog rätt tydligt i andra inlägg på min blogg - Men, som sagt, det finns ju grader och jag har varit rätt långt från extrem. Ganska mycket feta mjölkprodukter, typ turkisk yoghurt och grädde, har slunkit ner, så kolhydratnivån har nog oftast legat över 20 g/dag och oftast under 40 g/dag. Detta är uppskattade siffror eftersom jag inte slaviskt har noterat allt jag ätit. Någon gång var tredje vecka har jag freakat ut och vulgat i mig en ansenlig mängd lösgodis som är min (enda?) svaghet.

Nu är jag sugen på att prova en liten striktare variant där målet är

att hålla mig under 10 g kolhydrater per dag i 30 dagar.

Det kan låta som en promenad i parken, men det blir ingen lek.

Inom LCHF (low carb high fat) är fakir den riktigt strikta varianten med noll kolisar. Då är det kött och talgfett som gäller. Lite mindre strikt kallas ibland för UFO, då man äter under fem g kolhydrater om dagen. Jag sätter mitt mål lite högre än så, men ändå på en relativt strikt nivå troligtvis kommer jag att hamna mellan 5 och 10g kolisar per dag.

- Vad tänker du äta då galna människa?


Nästan allt kött innehåller noll kolhydrater, smör nästan noll, ägg väldigt lite, kokosfett noll, lax och regnbåge är good shit, bacon under 1 kolis, ost är också kolhydratsnålt så det finns ju en del godsaker att klämma i sig.

Grädde innehåller ett par kolisar, men troligtvis blir det nån dl om jag vill såsa till det lite eller göra en after-training-shake med ägg och grädde.

Ister har jag provat när jag gjorde pemmikan så det kan användas för att fetta till maten ibland. Vad jag är mer osäker på är talg. Har ingen aning om hur man tillagar och äter sådant. Har en bit på tining i kylskåpet. Det ska bli väldigt spännande att sätta tänderna i den. Recept någon?

Det blir kul att prova lite nytt i köket och jag kommer inte lida.

- Varför gör du detta då människa?

Av nyfikenhet. Jag är intresserad av att förstå hur min kropp fungerar och vill veta hur det kan påverka min träning som ultralöpare. Om man inte provar får man aldrig veta.

- Vad tror du blir jobbigast?

Hmm, knepiga frågor jag ställer. Jag tror det kommer att gå rätt lätt speciellt nu när grillsäsongen sätter igång på allvar ;-) Det känns som det finns mycket gott att variera med gäller bara att ha rätt saker hemma i frys och kyl och se till att man har en lunchlåda.

- Vad åt du idag då?

Spagetti Carbonara! Nej, jag bara skojade. Idag har det blivit följande:

Frukost: Mixade 3 ägg, 75 g smör, 2 dl kokande vatten. Mindre än 1 kolis.

Lunch: Nötfärsbiffar, bacon, ost och smör. Mindre än 2 kolisar.

Middag: Stekt kycklingfilé, lite lite gräddsås, smör. Mindre än 1 kolis.

Summa: Mindre än 4 kolisar.

Frugan excelerade som vanligt i köket så middagskycklingen var grymt god. Lunchbiffarna stod jag för så de var mer ordinära, men med bacon och ost gick den ner lätt.

- Vad tror du resultatet blir?

Det får tiden utvisa. Försöker ge mig in i detta med öppna ögon och sinne, men förmodligen kommer det bli lite lätta omställningsproblem i början, kanske lite matthet och huvudvärk. Efter någon vecka bör det ha stabiliserat sig.

Tror dock inte att det blir så stora förändringar. Kanske nått enstaka kilos viktminskning och snabbare återhämtning efter träning (om det nu är möjligt).

Vill trycka på att det inte är en vetenskaplig studie jag bedriver utan en högst subjektiv utvärdering mest på känsla. Ingenting man ska dra för stora växlar på och resultaten är ej kvantifierbara.

- Ät!
/Calle

Fetta stekaren

Jag vill slå ett slag för den gamla hederliga gjutjärnsstekpannan. En fantastisk tingest som bara blir bättre med åren. Precis som undertecknad.
Tackar Skeppshult för den fina bilden.

Det är något visst med stekpannan. Den bringar mycket lycka i hushållet där den i alla tider var en viktig del av framställandet av den svenska husmanskostens flaggskepp - stekt fläsk. Och vem kan tänka sig att mormor skulle steka sina fantastiska pannkakor i något annat än en rekorderlig gjutjärnspanna?

Raggmunk, korv, kyckling, lök, lever, en och annan svamp, plättar, oxfilé, abborre, och köttbullar är andra ätbara läckerheter som bäst trakteras i en panna.

Men... den har även en mörk sida. Den blir lätt ett farligt vapen i händerna på din maka när du varit ute med grabbarna rumlat. Hur många gånger det inte hänt att man i sena timmen fumlat in sig genom ytterdörren bara för att höra ett tungt tjoff och 12 timmar senare vakna med en pulserande huvudvärk och en bula i storlek som Galdhöpiggen? (Om jag räknar efter så har det hänt mig... noll gånger )

Hur som helst, vad jag vill komma till idag är följande:

Smörj pannan med kokosfett!
(fetta stekaren)

Efter varje gång jag gjort rent pannan, gärna när den fortfarande är lite ljummen, smörjer jag in pannan (stekpannan alltså) med kokosfett. Den blir helt fantastisk!

Ingenting fastnar speciellt hårt, stekytan blir bra och den är lätt att göra ren med enbart hett vatten och en diskborste.

Det var allt från bror duktig idag.

- Stek!
/Calle

2010-04-19

Bambi och döden

I söndags var det förmodligen internationella rådjursdagen. Till frukosten fick vi besök av en bock med bastiga horn som spankulerade utanför vårt fönster. När jag senare på kvällen var ute och sprang råkade jag på tre stycken nere vid campingen och lite senare fyra av dessa vitrumpade lättfotingar uppe vid Mos.

Jag får tre tankar när jag stöter på ett rådjur.

Ett, de är vackra, fina och gulliga bambis som omges av ett lätt rosa skimmer. Gracilare och vackrare djur finns ej på denna jord. Gosigos!

Två, avundsjuka på den fantastiska lätthet i löpsteget de har. Ibland när jag kutar runt i skogarna försöker jag tänka att jag är ett rådjur som med lätthet och stuns skuttar över alla stenar och stockar.

Tre, trots att jag blir tårögd av Erik Axel Karfeldts I Älgtiden, känner jag att mitt jägarblod börjar koka, hjärtat pumpa och benen gör sig redo för en hisnande jakt genom skogen där bara en av oss kommer levande tillbaka.

Vilket för tankarna till följande fantastiska skildring (som jag kanske refererat till tidigare).



Min tredje tanke kanske inte är så konstig i ljuset av denna primitiva jaktform?

/Calle

2010-04-15

Bludder och Twitter

Egentligen är jag en rätt fåordig man, men när jag väl tar ton räcker det inte med de 140 tecken som Twitter satt som begränsning.

- Nej, så kan det ju inte få vara, tänkte jag och började hacka.

Resultatet efter denna hackattack, som tog en sen kväll i anspråk, finns att beskåda på:

bludder.stenhall.com

Vill med emfas trycka på att det är en betaversion så designen är hejkon bäjkon och felhanteringen minimal.

Hur funkar det då?

I Bludder fyller man i sitt twitternamn och lösenord samt den text man vill tweeta. Texten kan vara 1000 tecken lång så man får lite mer svängrum för sina uttryck.

Texten kortas och en länk läggs till innan den går vidare till Twitter. Lyckas uppdateringen sparas meddelandet i Bludders databas.

När en följare (follower) ser meddelandet klickar hon bara på länken och texten visas i sin fulla storhet på Bludder-siten.

Häpp toodeloo!

Näpp, natten är ung, nu hägrar andra och mer seriösa projekt...

- Implementera, exekvera, relaxera!
/Calle++


2010-04-10

Chevré och Oxfilé

- Fasen, det är låst, sa frugan. Vad gör vi då?

Drömmen om vår tänkta måltid på en lokal restaurang blev brutalt krossad i fredags när vi till vår förfäran upptäckte att det var stängt.
Efter en stunds dividerande om vi skulle orka köra ända in till Borås kom vi fram till att vi istället borde åka till mataffären och inhandla nått gott, typ lamm.

Nått lamm fanns ej i annat tillstånd än djupfryst och vi ville inte vänta på att istiden skulle dra sig tillbaka så det fick bli en rejäl bit oxfilé istället. Med oss hem fick vi även två tjocka skivor chevré (franska för getost har jag fått lära mig) och lite annat gott.
Vi startade genast vårt samarbete i köket som efter åratal av nötande fortfarande är mer som Piff och Puff än Werner och Werner, men vi lyckades ändå med gemensamma krafter åstadkomma följande.

Förrätt


Förrätten blev en delikat chevré chaud med honung och valnötter på en bädd av sallad tillsammans med smörstekt sparris lindad i Serranoskinka. Inte helt odumt.

Huvudrätt


Efter ytterligare ett varv i köket var det dags att inmundiga huvudrätten - Oxfilé med vitlök och timjan-smör samt en grekaktig sallad mest som garnering.

Detta kött var magiskt.

Förmodligen hade den helige ande i lönndom nedstigit till det Stenhallska köket och ingjutit godomlighet i denna enastående oxmuskel som nu låg framför oss. Något så mört har undertecknad kulinar aldrig tidigare beskådat. Kniven gled genom köttbiten som om den voro av moln. Fantastiskt. Tillsammans med vitlökssmöret blev det en kombination, som en vän brukar säga, var sublim på gränsen till det fekala.

Första omgången var blodig som en vampyrfilm, den andra lite mer välstek. Båda var lika enastående möra. Resterande del av kvällen tillbringades mest sittandes och talandes om den goda maten.

Och förutom den otäcka salladen var det ju rena LCHF-hälsokosten!

- Ät!
/Calle

2010-04-06

En rätt normal LCHF-dag

Summerade min matkonsumtion lite ur minnet och tycker nog att dagen som passerat var väldigt, ja nästan extremt, normal. Använde mitt fina Google Spreadsheet-dokument för att få ut energiinnehåll (vilket jag iofs anser nästan helt ovidkommande) och antal gram makronutrienter, fett, protein och kolhydrater.

Klicka på bilden för att zooma

Vad jag inte har fått med är kaffe, kryddor och några bitar med gul paprika, men det är väl nästan försumbart i sammanhanget.

Som man kan se längt upp till höger lär jag inte dö av undernäring med nästan 3800 kcal på en dag.

Fördelningen i energiprocent känns helt okej med 83E% fett, 15E% protein, och 3E% kolhydrat.

Jag är ju inte någon LCHF-fakir så drygt 20 g kolhydrater kan väl vara godkänt.

Att jag ätit 1.6 * kroppsvikten i protein (väger alltså ca 85) är nog rätt lagom för en tränande man i sina värsta år.

Ordentligt med fett har jag också fått i mig. Det är bra. Då rockar jag fett!

Nämnas bör att jag definitivt räknar sådant här på daglig basis. I början av min LCHF-karriär för lite drygt två år sedan hade jag rätt bra koll, men efter ett tag insåg jag att det var så lätt att följa LCHF-principerna att jag bara ibland gör sådana här kontroller.

Jag följer dessa enkla principer
  • Minimalt med kolhydrater.
  • Maximalt med fett.
  • Lagom med protein.
Sen försöker jag att äta
  • animaliskt fett (och kokosfett)
  • äkta vara,
  • rättvise/krav-märkt
  • närproducerat

Sen avstår jag från
  • margarin,
  • varmpressade vegetabiliska oljor,
  • halv och helfabrikat,
  • glutamat och andra tillsatser,
  • frömjöl i alla former (hade det varit meningen att vi skulle äta frön hade vi haft näbb)

Sen händer det att faller jag för en näve lösgodis när ingen ser på ;-( men man är väl inte mer än människa.

Denna kost får iallafall mig att må väldigt bra.

- Ät!
/Calle

2010-04-05

Friskis Jogg den 7/4 2010

Idag hittade jag den mest fantastiska lilla rundan man kan tänka sig uppe i skogen vi KSK-stugan. Om minnet inte sviker mig och vi snedseglar totalt får det bli onsdagens rutt för de glada Friskisjoggarna.


Rundan är omkring fem kilometer och går rätt mycket över stock och sten så tempot är tänkt att vara ganska lugnt. Kanske det blir någon liten överraskning längs vägen, vem vet?

Om man har krafter kvar lovar jag att det ska finnas chans att ta ut sig rejält på slutet.

Tema för onsdagens begivenhet är iallafall:

Löpstyrka

- Spring!
/Calle

2010-04-04

Mot Onsala

Tyvärr var det tekniskt haveri på det mobila bloggandet igår.
Jag trodde att mina små filmer blev postade till bloggen, men tyvärr, inget kom fram.
Här följer en summering av gårdagens aktiviteter


Start vid Stenhall

Strax efter 07:30 började jag knata i riktning väster ut.

Följde planerad rutt till punkt och pricka. Med korta löpartights, tre tröjor, keps och ryggsäck var det till en början var det kallt, men rätt snart åkte första tröjan av.

Hade avfärdat alla känningar dagen innan som ultralöpningsnervositet, men när kroppen inte svarade på tilltal och aldrig kom igång började jag inse att det var nått vajsing med gubben.


video
Mot Onsala


En tredjedel avklarat


Vid kyrkan i Fotskäl stannade jag och fyllde på vatten samt dumpade min tjockaste tröja för senare upphämtning. Solen gassade skönt, men kroppen ville inte komma upp i varv.


video
Fotskäls kyrka


Halvvägs

Gränsen mellan Halland och Sverige ligger ungefär mitt emellan Stenhall och Köpstaden. Men idag blev det inte så mycket längre.


video
Länsgränsen



Hit men inte längre

Klokheten vann över envisheten och resan tog slut i Öxared när följebilen hann ikapp mig efter nära på fyra och en halv timmas nötande på mina gamla foppatofflor. Hade säkerligen kunnat knata på ett tag till, men till vilken nytta och med vilka risker? DNF = Did Nothing Fatal.

video
Stopp i Öxared


Fick skjuts nästan ända fram...


Utkastad ur bilen

Blev brutalt urkastad ur bilen innan vi var framme. Frugan tyckte bestämt att jag skulle ta mitt barfotapass, fast egentligen var hon nog bara trött på mitt gnällande över hur dödssjuk och ynklig jag var och ville bara bli av med mig en stund.

Första metrarna stapplade jag som en gipsad struts, men efter någon minut började något som åtminstone liknade ett löpsteg framträda.


video
Barfota sista biten


Upploppet till Köpstaden gick på lätta ben i visshet om att där fanns mitt crew*, en säng, en dusch och tillsist en underbar påskbuffé.

Dagen efter

Idag känns det tydligare i halsen och näsan att det inte står helt rätt till så tyvärr blir det ingen Cross-premiär för mig idag. Men för er som är helt friska rekommenderar jag Friskis Cross-pass klockan 18:00 vid KSK-stugan i Kinna.

Nu ska jag kurera mig genom ett lätt och kort barfotapass, en halv burk kokosfett och absolut inte en gnutta med socker.

-Spring!
/Calle
* Jag inser faktiskt själv att det
inte står helt rätt till med mig
när jag kallar min underbara
familj för crew.

2010-04-01

Påskplågeri

Det blir ingen korsfästning på långfredagen men väl ett långpass på påskafton som får Via Dolorosa att likna en tipspromenad anordnad av PRO. (Var jag lite blasfemisk så var det helt min avsikt)

Nja, kanske inte så farligt ändå, jag har ju gjort det tidigare. Tre gånger dessutom.

Klockan arla i ottan på påskafton piskar jag igång apostlahästarna och börjar färden mot Onsala. Det blir den kortaste rutten enligt Google Maps, ca 63.8 km dörr till dörr.

Det blir första ultrapasset på riktigt länge och jag är lite nervös. Förra gången fick jag agera kofösare. Vi får se vad som händer denna gången.



Karta



Hålltider

07:30 Stenhall, Örby.
10:00 Fotskäl, ca halvmara.
11:30 Länsgränsen, ca halvvägs.
12:30 Fjärås Bräcka, ca mara.
14:00 Kungsbacka, ca 50 km.
15:30 Köpstaden, Onsala, 63.8 km.



tuta om ni kör förbi eller ännu hellre spring med en bit.

Om tiden eller orken tar slut så finns det en Plan B - lift med familjen sista biten. De passerar mig ca 14:30.

- Spring!

/UltraCalle