Hydrering: Test och Dryck

För att kroppen ska fungera optimalt är det viktigt att se till att den är väl hydrerad. Även en lätt dehydrering minskar prestationsförmågan.

Det finns olika metoder att testa om man är tillräckligt vattnad, men Kelly Starrett på Mobility WOD har det test som jag gillar mest.

Pressa hårt med tummen på den platta hårda delen av smalbenet i 5 sekunder. När du tar bort tummen skall den inte bli kvar någon inbuktning. Filmen nedan visar hur det går till.

Ja, tjena! Jag failar grymt. Gropen var kvar i timmar. Dags att göra något åt det hela.

Kelly nämner att det basala behovet, alltså utan träningssvettning, ligger på 1/2 oz per pound kroppsvikt, så efter lite googlande kunde jag räkna ut att jag behöver ungefär 3 liter vatten om dagen.

Men att bara dricka vatten är inte optimalt för upptaget så jag sökte efter någon form av sportdryck utan kolhydrater. Det blev inte många träffar. Däremot hittade jag följande recept:

2.5 dl (1 l) Vatten
2 tsk (8 tsk) Citronsaft [ca 30 mg Kalium]
1/4 krm (1 krm) Salt [ca 110 mg Natrium]

Källa: http://lowcarbdiets.about.com/od/beverages/a/sportsdrink.htm

Men eftersom det innehåller ca 10 g kolisar per liter blir det lite för mycket för mig. Så jag klurade vidare på om man kunde ersätta citronsaften med nått annat med högt kaliuminnehåll. Som Professor Baltazar gick jag fram och tillbaka och funderade och funderade och funderade...

Till sist slog det mig att Seltin kanske kunde vara lösningen. Och efter lite kalkylerande kom jag fram till följande recept:

1 l Vatten
1/2 g (ca 1/2 krm) Seltin [100 mg Na, 105 mg K]
3/4 g (ca 3/4 krm) Salt [340 mg Na]

Noll kolhydrater är rätt lagom, tycker jag. Nu ska jag hem och testa om det funkar. Återkommer med resultatet så småningom.

Läs mer om hydrering på: http://www.ultrunr.com/hydrate.html

- Drick!

/Calle

Hypoglykemi

Jag gjorde ett test om jag låg i riskzonen för att drabbas av hypoglykemi, dvs lågt blodsocker.

Lite lustigt att jag som äter nästan noll kolhydrater inte har ont utav lågt blodsocker. Kanske jag är söt av naturen?

Testet finns på http://www.hypoglycemia.org/hypo_test.asp om du är sugen på att prova själv.

- Ät!

/Calle

Gräsänklingskväll

"Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea"

- Povel Ramel

Ambitionerna var höga inför gårdagens gräsänklingsafton. Så här skrev jag på Facebook:

Gräsänkling i kväll !!! Då blir det: Gymma, springa långt, äta kött, programmera, spela gitarr, röja i ateljén, leta gamla låtar på spotify, meditera några timmar, lyssna på tystnaden, se ett Highlander, Bladerunner och Chariots of Fire, förverkliga mig själv samt lägga sig tidigt och ta en sjuhelvetes sovmorgon imorrn.

Här kommer resultatet i form av en video.

DISCLAMER: Du som anser dig ha ett liv kan med fördel skippa filmen och göra nått vettigt istället.

Ursäkta inte bara den usla videokvalitén.

EDIT: Youtube tog sig friheten att korta filmen 3 minuter.

Det var bra så slapp ni se mig röja i ateljén, somna tidigt och ta sovmorgon.

Då ska vi se: Springa - check, Äta - check, Chariots of Fire - check, Bladerunner - check, Highlander - blev Sound of Music istället, Rita - check, Spotify - check, Meditera - check, Gymma - check, Tystnad - check, Gitarr - check, Programmera - check, Röja i Ateljén - check, Somna tidigt - check, Sjuhelvetes sovmorgon - check.

Får tillstå att gräsänklingskvällen helt klart blev lyckad. Nu behöver jag dock en hel veckas semester för att återhämta mig.

- Skynda, skynda, det är gott om tid!

/Calle

Recept: Hasselnötskakor

Tag 2 dl Hasselnötter och mixa dem till mjöl. Tillsätt 250 gram smält Smör. Droppa i 6 droppar Stevia. Blanda ihop och häll upp i dubbla bullformar. Låt stelna i kylen några timmar.

Släng sedan skiten direkt i soptunnan. Gör inte samma misstag som undertecknad att smaka på det. Vidrigt, sa Bull och vedervärdigt säger jag.

Ni får ingen bild på styggelsen men titta gärna på mitt Pemmikanrecept. Hasselnötsruporna (i brist på bättre namn) blev till utseendet ganska lika pemmikankakorna.

Inga mer matlagningsexperiment för min det den närmsta tiden.

- Pluss och karm!

/Calle

Strimlad lövbiff

Ett lite råare snabbmatstips för hågade karnivorer...

Ingredienser:

3-4 hg Lövbiff

1/2 Citron

1 msk Olivolja

Recept:

• Strimla lövbiffen
• Häll på oljan
• Pressa citronhalvan över köttet
• Blanda ihop

Ät direkt eller låt stå i kylskåp över natten. Mums!

Tänk på att det inte mättar så bra eftersom det är ganska magert, men gott ändå.

- Ät!

/Calle

Ferry Food Funkar Fantastiskt

Införskaffade en ny kokbok för ett litet tag sedan som ni kan se på bilden nedan.

Ferry Food

Redan innan hon öppnade den så dreglade frugan och sa - den med smör på! Riktigt vad hon menade förstår jag inte men nu när hon börjat beta av recepten och man blir serverad läckerheter varenda kväll spelar det ingen roll att jag får sova på soffan och Ferry Food har tagit min plats.

Hur som helst så är det rejäla recept med enkla och fina råvaror. Den enda smolken är att det används Maizena* i några av såserna vilket man bara kan hoppa över. Mängden grönsaker är också oerhört överdriven men gör att matbilderna ser fina och färgranna ut.

* majsmjöl är djävulens påfund.

Hur som helst - Köp den! - för det är en riktigt bra kokbok - inget tjafs!

- Ät!

/Calle

Rå Epok i Lund

I lördagskväll befann jag mig i Skåne, närmare bestämt i studentstaden Lund och när hungern gjorde sig påmind gav jag mig ut på jakt efter grottmansmat.

Gata upp och gata ner smög jag utan att hitta något ätbart. Pizza, pasta och sallad fanns det i överflöd men för en grottman är frömjöl och gräs inget alternativ. De stadsduvor jag mötte var för snabba att fånga med bara händer och jag kunde inte riktigt med att rycka en katt ur ägarens koppel. Jag trodde jag skulle få svälta.

Men rätt som det var stod jag framför en skylt med orden Rå Epok och läste menyn. Sashimi? En stor sashimi... Hmm. Rå fisk utan det förhatliga riset. Kanske det kan vara något. Jag chansar.

Den chansningen ledde till en kulinarisk upplevelse utöver det normala. Som ni kan se på bilden fick jag en tallrik med tre sorters icke rödlistad svensk fisk (röding, kolja och torsk?), några fina pilleräker, wasabi, ingefära, och sjögräs.

Detta var banne mig det fräshaste, läckraste och godaste jag ätit i mannaminne. Fisken var av yppersta kvalité och bara smälte i munnen. Delikat.

Restaurangen är ganska enkel och ödmjuk men har ett hjärta och feeling som är oslagbar.

Rå Epok får betyget tre tummar upp av två möjliga och ett stort stort tack från undertecknad.

- Ät!

/Calle

Träningsstatus

Det blir ju inte så många inlägg om träning på denna blogg eftersom jag skriver om det på UltraRevenge istället men idag blir det en liten sammanfattning av träningsläget här.

Efter Formsvacke-VM innan jul då jag började träna för tidigt efter en tupp i halsen och fick betala med tre veckor nästan helt utan träning har jag nu kommit igång rätt bra.

Har kört några långpass runt 15 km med Spring i Mark och några kortare intervallpass typ Tabata på löpband. Ute är förhållandena ganska usla med snö och is så det är svårt att köra intensiva pass. Man vill ju inte bryta benen av sig så lite försiktighet måste iaktas. Förutom en häl som trilskas lite känns det helt okej.

På söndag är det dags för Spring i Mark igen och den 30 januari ska jag ner till Lund och springa ett ultrapass - the Gax Training Pass - med ett gäng andra tokar. Lite nervös är jag nog allt eftersom jag inte sprungit så långt på ett bra tag. Men det är väl bara att knata på så ska det nog gå bra.

Styrketräningen går framåt. Jag betar av övningarna för Athletic Skill Levels i lugn och fin takt och kör Crossfit Endurance WODdar ca tre gånger i veckan. Känner att jag kan nog snart öka till 4 eller 5. På det hela känner jag mig mer fit och stark än tidigare.

Maten jag äter är till absolut största delen animalisk förutom lite kokos i form av fett eller flingor. Funkar klockrent.

Den mesta löpträningen bedrivs i foppatofflor men är väglaget för grisigt blir det Inov-8 X-Talon. Crossfit bedriver jag mest barfota eller i Fivefingers. Principen är som vanligt så minimalt som möjligt.

Just nu känns målet att springa 246 km i sommar väldigt långt borta. Jag tror jag behöver några riktigt långa träningsrundor för att det ska framträda tydligare ut de dunkla dimmorna i min långlöpningsvision.

En annan nyhet är att jag blivit personlig tränare åt min fru. Jag står för ett Crossfit-betonat träningsupplägg där hon kör en WOD varannan dag. Det är riktigt kul att planera hennes pass och peppa henne till att göra övningar. Hon verkar väldigt motiverad så det blir spännande att se vad det blir för resultat efter några månader.

Så träningsläget är under kontroll, nu är det bara att tuffa på som det lilla loket som kunde och se tiden an.

Jag känner mig hoppfull!

- Igen, snabbare!

/Calle

Myskanka

Nej, inte mys-kanka, vad det nu är, utan mysk-anka.

Hemma på svärmors gård irrar det allt som oftast kring ett gäng med plattfotade varelser helt utan sans och vett. Dessa fjäderfän heter just myskanka och gillar två saker, äta sniglar och defekera på illa placerade ställen.

Igår fick jag chansen att förtära väl valda delar av nämnda pippi.

Myskankor

(C) Wikipedia

Fågeln var tillagad i ugn, var saftig och smakade ypperligt. Det blev en hel del fina bröstbitar, en vinge och en ansenlig mängd med inälvor i form av hjärta, lever, hals och muskelmage.

Är inte så överförtjust i lever men den var ganska mild så den gick fint att förtära. Övriga delar smakade smaskens. Själva halsen var ett smärre projekt att gniska av köttet på, men helt klart väldigt gott. Hjärtat mumsade jag i mig i två tuggor, gottigott. Men det som förvånade mig mest var det för mig tidigare okända organet muskelmage som verkligen smakade gigant good som Tina Nordström brukar säga.

Jag ger kvällens meny 10 poäng.

- Ät!

/Calle

PaleoPudding

Ytterligare en matlagningsinlägg från det Stenhallska köket. Denna gång är det en efterrätt som jag hörde talas om på paleogurun Robb Wolfs Podcast - har inget svenskt namn så låt oss kalla den PaleoPudding i brist på nått bättre.

Hur som helst, den är god och enkel och god.

För att komplicera saken något gjorde jag den i två varianter, en baserad på smör och en annan på kokosmjölk.

Följande saker plus kanel behövs:


Ingredienser:

4 st Äpplen

1 burk Kokosmjölk eller 125 gram Smör

Kanel efter behag

Algoritm:

1. Skala och tärna äpplena.
2. Värm kokosmjölken eller smöret i en gryta.
3. He i äpplena.
4. Rör runt då och då.
5. Låt det koka försiktigt tills äpplena blir mjuka. (15-20 min)
6. Mixa och ät eller mixa och kyl övernatten.

Här puttrar grytorna på spisen och till vänster kan ni se dagens varmrätt - lammkotlett. Yummi!

Efter cirkus 20 minuter var äpplena mjuka och fina så det var dags för mixerna att göra sitt. Resultatet finns att beskåda nedan.


Den gulare är smörvarianten och den ljusare kokosmjölk. Efter uppläggning i likörglas serverades anrättningarna till två kortbyxepojkar vars utlåtande var ett unisont blä. Tack för det.


Frugan och undertecknad tyckte dock det var mumma så det är inte omöjligt att det blir en repris.

Vill man skoja till det kan man toppa med vispad grädde och en citronmelisskvist.

Ur ett LCHF/LowCarb/Paleo-perspektiv är det väl rätt acceptabelt som efterrätt - cirka 50 g kolhydrater i kokosmjölksvarianten och mindre i den andra.

- Ät!
/Calle

Bad to the Bone II

Låter som en uppföljare till en riktig kalkonfilm men detta är fortsättningen på det spännande inlägget Bad to the Bone där jag kokade märgben. Nu är det kokta fläsket stekt, så att säga, och här får ni det okomplicerade receptet på Märgben i Ugn.

Steg 1

Införskaffa ett antal märgen.

Steg 2

Placera dem stående i en ugnssäker form.

Steg 3

Värm i 200-225 grader i 20-25 minuter.

Steg 4

Ät det smaskiga innehållet.

Resultatet kan se ut så här.

Märgben deluxe!

När man gör dem stående på detta vis bevaras innehållet intakt till skillnad från när man kokar då det mesta av det goda rinner ut i vattnet.

- Smaska på!

/Calle

Skogsgrisen

Skogen här hemmavid är beryktad för sitt bestånd av skogsgris och igår lyckades frugan fånga* ett så vi kunde få oss en vildsvinstek till söndagsmiddag.

* Med fånga menar jag att hon hittade den i frysdisken.

Hur som helst så hittade jag ett enkelt recept som tillochmed en kökskatastrof som eder uindertecknad kunde följa. Ungefär som Krister och Stefans rådjursrecept:

"Slåen hårt i hövvet, torka'n i röva, å lägg en på e tallrik"

fast kanske lite mer aptitligt. Här följer instruktioner.

Hackade en näve färsk basilika och dragon som jag klappade in i köttet, lindade noga med lufttorkad skinka, fräste i en stekpanna och in i 125-gradig ugn tills temperaturen var uppe i 66C*.

* Trikinos är inte mumma men allt kött som säljs i affärer

är besiktigat och innehåller inga trkiner.

Dessa små parasiter är dock så ovanliga att endast två fall av trikinos

har upptäckts på tio år och då var båda fallen utrikessmittade.

Är man räddhågsen kan man hetta upp till 75C

för då dör även den segaste lelle trikin.

Som tillbehör till omnivorerna i familjen stampade frugan pärer till päremos. Dessutom kokade hon ihopa en sås på steksky och lite färskost, kanske slank det i en gnutta fond också, men ingen soja lovade hon dyrt och heligt.

Resultatet blev en fantastiskt god middag.

Vildsvinsstek a'la Stenhall

Enkelt och gott och enkelt det är min melodi. Speciellt när det är gott också. Faten rensades och tabberas utropades.

- Ät!

/Calle

Råbiff a la Carolus Rex

Som ett del av mitt Raw Food Experience Project utfördes lite avancerad matlagning när jag kom hem från jobbet igår. Det blev närmare bestämt Råbiff, som även kallas Biff Tartar eller Tartarstek, till förplägnad.

I mitt, lätt modifierade recept, ingår följande ingredienser:

• Ett par hekto ekologisk Nötfärs.
• Några skivor Inlagd Gurka från Köpstaden i Onsala (Svärmors)
• En ekologisk Äggula.
• Salt och peppar efter behag.

Tog en kniv och finfördelade köttfärsen ytterligare. Gurkan fick sig en omgång tills den var finhackad. Blandade och knådade och formade köttet och gurkan. Gjorde en liten grop mitt på biffen och placerade försiktigt äggulan däri. Saltade och pepprade.

Resultatet blev denna vackra tallrik:

Om det var gott förtäljer nedanstående film.

- Ät!

/Calle

Spoiler alert: Det blir nog en råbiff idag också.

Iskiate for Dummies

Som dedikerad barfotalöpare och besatt anhängare till Born to Run-kulten bara måste man dricka Iskiate.

Vad, i glödheta är Iskiate?

Jo, det är en dryck som Tarahumaraindianerna i Mexico gladeligen bälgar i sig när de tokspringer över berg och dal i Barranca del Cobre där de huserat sedan urminnes tider. Denna dryck framställs av det lilla oskyldiga fröet från Salvia hispanica eller Chia-blomman och blir en slemmig grönskimmrande geggamojja som ser vämjelig ut men trots allt slinker ner rätt lätt.

Och Hur gör man då?

Det är rätt enkelt. Följ bara instruktionerna nedan:

Steg 1 - Inhandla chiafrön

Jag surfade runt ett tag och hittade tillslut Råvarubutiken där jag beställde en påse innehållandes 250 gram frön. Efter mindre än en vecka hade jag påsen hemma i köket.

Steg 2 - Ingredienserna

Du behöver vatten, chiafrön, en sked, ett matskedsmått och en mugg som rymmer minst 3 dl.

Steg 3 - Blanda

Skopa 2 msk chiafrön i muggen.

Häll på 3 dl vatten

. Blanda med skeden.

Steg 4 - Låt stå

Efter cirka 20 minuter har det blivit till en geggig grönisch massa och då är det färdigt.

Steg 5 - Drick

Ja, då är det bara det värsta kvar...

Men är detta verkligen nått för ett rovdjur som CalleKarnivor?

Nej, det är det ju egentligen inte men till min tröst innehåller chiafrön nästan inga kolhydrater som kroppen tar upp. I en mugg blir det mindre än ett gram och det må ju vara hänt nån gång ibland.

- Drick!

/Calle

Och nu då...

Nu smids det planer för hur framtiden ska se ut för den fettdrivne skolöse ultralöparen.

Är det riktiga skor som gäller härnäst? Kanske sockerdrift? Kanske ta steget fullt ut till primal tokstolle och springa helnäck genom skogarna runt Örby och jaga rådjur med bara tänderna. Inte omöjligt. Kanske försöka mig på kortare distanser, infra-sprint, 1 meter med flygande start. Kanske nått tidslopp? Skövde 6-sekunders? Ja, möjligheterna är oändliga.

Men ännu är framtiden inte utstakad. Som en manisk misantrop sitter jag med pannan i djupa veck och grubblar och tänker. Si eller så, En eller två, hur ska det gå?

Några små ideér har trängt upp genom myllan och så småningom, med rätt gödning, kanske de kan växa och blir stora härliga utmaningar att sätta fokus på.

Känner fortfarande att jag vill springa långt, löpglädjen är återfunnen och benen svarade fint redan i söndags när jag tog en kort runda i duggregnet, men samtidigt känner jag också att lite mer styrka och stabilitet skulle nog göra susen i min gamla gubbkropp. Hur åstadkommer man det?

Idag vill jag avsluta med en strof ur Verner von Heidenstams Ett folk:

Det är stoltare att våga sitt tärningskast,

än tyna med slocknande låge.

Det är skönare lyss till en sträng som brast,

än att aldrig spänna en båge.

- Spänn din båge!

/Calle

Meatzza time

Meatzza, va är det? undrar säkert vän av ordning. Låt mig reda ut begreppet.

Meat kommer från engelskans ord för kött och zza från italienskans Pizza. Resultatet blir en pizzaformad anrättning där man till fyllning har vad man vill men bottnen består av köttfärs.

Hur gott låter inte det?

Så här gick det till när jag lagade denna fantastiska rätt.

Först tog jag en ansenlig mängd köttfärs och tryckte ut i en pajform samt adderade lite salt och peppar.

The botten is nådd

Satten den i mitten på ugnen i ca 20 min på 200 grader.

Under tiden förberedde jag toppingen, rejält med riven ost, några bitar västergöta-salami, ett pkt backon, och en hackad pepparfrukt.

Good shit!

När bottnen var klar slog jag av överskottsvattnet som bildats och lade botten på en plåt med smörpapper. (man kan ha kvar den i formen om man vill)

Lastade på fyllningen och toppade med lite oregano.

Fyllning på

In i ugnen, samma värme men nu tyckte jag det räckte med 15 minuter.

Färdig Meatzza!

Med god aptit försvann halva meatzzan ner i det stora hålet jag har mitt i ansiktet. Resten hamnade i kylskåpet till senare förtäring.

En slice är nice!

För den riktiga pizza-feelingen kanske man ska bre på lite tomatsås men det glömde jag idag. Gott blev det ändå.

- Ät!

/Calle

Packad säck

Förutom maten som får spendera natten i kylskåpet är nu min gamla pålitliga Karrimor-rygga packad och redo att följa med på ytterligare ett äventyr.

Tidigare har den haft nöjet att värma min rygg på sex vandringar i Sareks Nationalpark, två tågluff, till Kebnekaises fot där jag bytte till en mindre säck innan toppen bestegs, samt ett otal andra mindre resor och utflykter. Den har varit en trogen tjänare i - djävlarvatidengår - tjugo år och nu ska den till Bornholm och titta på när jag springer mitt livs första 48-timmars lopp som anordnas av Tejn IF.

Packningen består av bland annat ett Hilleberg Akto enmanstält, liggunderlag, kudde, hela min sommarlöparegarderob, rena kallingar, Olle (eller snarare Olles halvbror tjocktröjan Björn), mat samt lite småplock som en fällkniv, resenär (nessesär;), spork och en minihandduk från MSR.

Hilleberg Akto (foto från www.hilleberg.se)

Maten då? undrar du säkert. Vad fasen ska du äta då?

Jo, 7 hg pemmikan, 1 kg rökt sidfläsk, 5 hg kokosfett. Kommer även att komplettera med ägg och grädde som jag skakblandar i en shaker. Dessutom har jag med en plåt med knaperstekt bacon till vägamat om det ej går att jaga fatt nått annat ätbart.

Imorgon är jag på resande fot och kommer inte att vara så aktiv i några sociala media, men från torsdag klockan 12:00 kommer jag att sporadiskt skicka statusrapporter till denna blogg. Så kika in ibland och kolla läget om ni inte har nått vettigt att göra. Loppet slutar på lördag klockan 12:00.

Glöm inte att gissa hur långt jag kommer att springa. Själv har jag ingen aning. Lämna en kommentar här eller maila gissa@stenhall.com.

- Spring!

/UltraCalle

Ordningen återställd!

Dagens rätt blev en nötfärsbiff från Öxabäckskött. Fantastiskt fint. Som tillbehör blev det bacon, riven ost och smör.

Gigant good, skulle Mat-Tina sagt.

Här skulle jag haft en tjusig bild på biffen, men tyvärr hann jag äta upp den så istället bjuder jag på en annan biff som för ett tag sedan sprang barfota upp till Rambergets topp.

Eftersom jag precis landat på toppen kan man ganska tydligt se den blodåder jag kallar Tigris. Har en likadan på andra sida sidan. Kan ni gissa vad den heter?

Av helgens glukospsykos är nu endast en lätt huvudvärk kvar. Det var ingen god idé att vulga i mig en massa socker.

Det som slank ner under helgen var följande: ca 300g Odensenougat, en tablettask Zoo, en mini-påse Ahlgrens bilar, två små isglassar, ca 10 bitar lösgodis, tre hembakade bullar med ett halvt glas mjölk, en mini-taco-tub och ett litet tortillabröd. Egentligen inte en så värst stor mängd snask men tillräckligt för att skapa kaos i mitt inre.

Bullarna var riktigt goda, zoo och bilar gott, men övrigt var inte någon hit och kunde ha kvittat.
Straffet för mina synder blev uppblåst mage, lätt illamående, halsbränna (troligen från tacosen) ett havererat långpass, ovanligt trött och en lätt huvudvärk idag. Thanks sugar!

Det havererade långpasset (ovanligt kort långpass på 13 km) bedrevs på söndagskvällen och gick rätt okej till en början trots den irriterande halsbrännan, men krafterna rann sakta ur mig och de sista kilometrarna stapplade jag fram som zombie i löparshorts. Dock måste jag erkänna att det är rätt bra träning att, kanske inte springa in i, men åtminstone få slicka lite på den berömda väggen som det var så länge sedan jag var i närheten av.

Dagens lilla barfotarunda var lika skön som den brukar vara och benen var fulla med spänst när jag gjorde en liten serie med jämfotahopp. Så nu, här på måndagkvällen, känner jag mig fri från sockrets bojor. Styrkan och energin har återvänt och jag är nöjd och glad i största allmänhet.

Ordningen är återställd!

/CalleKarnivor

Projekt NollKolis Avslutat

Ja, det gick ju bättre än jag trott med detta lilla projekt.

Total har jag fått i mig ca 2 gram kolhydrat per dag vilket är långt under de 6 g/dag som jag trodde mig klara av, så jag är mer än nöjd.

Kolisar per dag

Vad har jag då upplevt för nackdelar?

Jo, det är stört omöjligt att gå ut och äta på lunchen så länge man inte har något bra bufféställe med mat som man kan lita på. En vanlig restauranglunch kan man strunta i helt. Fast detta gäller ju till stor del även när man äter mer normal LCHF. Samma problem uppstår när man blir bjuden på kalas.

Detta har inneburit att jag lagat alla luncher själv och tagit med mig låda. Några gånger har jag stått mitt i natten och väntat på att köttfärslimpan ska gå färdig så jag har nått att äta dagen efter.

Lite svårare att äta samma mat som familjen när jag inte, till exempel, ätit köttfärssås som innehåller lök och tomater och sådant. Korv har ju också gått fetbort. Men de har varit förstående och hjälpsamma hela vägen. Stort tack för det!

Min ÄggOchGrädde-shake som jag brukar hinka i mig efter träning är nått jag saknat.

Dyrt. Eller kanske inte? Jag har inte kollat det så noga. Visserligen är ju nötkött ganska dyrt, men jag har ju ätit en del färs, fläsk och kyckling som inte betingar lika stort värde. Dessutom har jag ätit en hel det riktigt billiga saker som talg, oxsvans, ister och märgben.

Kanske borde man jämföra pris per näringsinnehåll?

Fanns det någonting positivt då?

Det känns oerhört bra att veta precis vad man stoppar i sig. Bara riktiga råvaror som man själv lagar.

Maten har varit väldigt god. Jag verkligen älskar kött och fett. För mig är det good shit! Bättre än knark. Jag hade ju fett-vanan inne så det var inget svårt avstå från vegetabilier som jag ändå inte är speciellt förtjust i.

Kul att prova lite nya grejer. Du har ju kunnat se lite olika rätter jag tillagat här på bloggen, talg och ister, klarat smör, lövbiff med jarlsberg, märgben och oxsvans. Riktiga godsaker dessutom.

Rent träningsmässigt har det funkat minst lika bra som tidigare med mycket god uthållighet och snabb återhämtning. Inga svackor när jag sprungit lång utan oftast negativ split (snabbare på anda hälften) vilket känns bra.

En annan grej som gör livet lite lättare är att reglerna är så enkla. Något förenklat kan man säga:

Ät animaliskt. Punkt.

Drick vatten. Punkt.

Så skall det vara för en grottman - inget tjaffs!

Jag har blivit märkbart mer deffad och tappat nått kilo eller två. Det märks tydligast runt midjan men jag har inte gjort några mätningar utan litar på min frus goda omdöme i frågan.

Vad händer nu då?

Ja, när klockan slår tolv och en ny dag börjar ska jag inmundiga 300 gram Odense Nougat som ligger i kylen och väntar. När den är väck ska jag genomsöka huset efter killarnas överblivna lördagsgodis och trycka i mig det. Om jag fortfarande står på benen ska jag gå, annars krypa, till frysen och tömma den på glass innan jag däckar i en kladdig hög på köksgolvet.

Är jag fortfrande sugen imorgon kväll ska jag fortsätta med att gå bärsärkagång i lösgodishyllorna samt suga i mig en stooor påse ostbågar.

Ordningen kommer att återställas på måndag då jag fortsätter med ett väldigt låg kolhydratintag. Kommer dock att inte vara riktigt så strikt som den senaste tiden utan tillåta obegränsade mängder ägg, vanligt smör och måttliga mängder med grädde och creme fraiche.

Och som den envetna ungen jag är, tänker jag inte äta upp mina grönsaker!

- Ät!

/CalleKarnivor

Ferdinand Svanslös?

Ber om ursäkt för ytterligare en matrelaterad blogg och inte de sedvanliga tränings och kolhydrat-diagrammen, men idag sprang jag av en slump på en stump som tidigare prytt aktern på en ståtlig oxe som vi kan kalla Ferdinand och kan inte låta bli att berätta om denna svans - Tell this Tail...

Tvenne stycken oxsvans

Dessa köttbeklädda broskbensstycken kastade jag i grytan och lät koka försiktigt i nästan en timma endast iklädd i nypa havssalt och halv hand dragon.

Sjudande svansbitar

När det var klart lade jag smakfullt upp det på en tallrik och serverade mig själv detta kulinariska mästerverk vars sublima dragondoft stimulerade min aptit till det yttersta.

Mästerligt upplagt

Efter en stunds karvande och tuggande och gniskande och gnuggande var det goda köttet borta och kvar endast de oätbara broskbensbitarna.

End of the tail

Hur god var då Ferdinand?

Ja, han var jättegod. Lite pillig att äta, men jättegod. Det räckte gott med lite salt och dragon för att få bitarna att bli riktigt njutbarta. Ganska fett och bitvis var det lite seg, men det gick fint att gniska i sig. En vass kniv rekommenderas.

Skulle tro att längre koktid gör att köttet lossnar lättare.

- Ät!

/Calle