Gigant good, skulle Mat-Tina sagt.
Här skulle jag haft en tjusig bild på biffen, men tyvärr hann jag äta upp den så istället bjuder jag på en annan biff som för ett tag sedan sprang barfota upp till Rambergets topp.
Eftersom jag precis landat på toppen kan man ganska tydligt se den blodåder jag kallar Tigris. Har en likadan på andra sida sidan. Kan ni gissa vad den heter?
Av helgens glukospsykos är nu endast en lätt huvudvärk kvar. Det var ingen god idé att vulga i mig en massa socker.
Det som slank ner under helgen var följande: ca 300g Odensenougat, en tablettask Zoo, en mini-påse Ahlgrens bilar, två små isglassar, ca 10 bitar lösgodis, tre hembakade bullar med ett halvt glas mjölk, en mini-taco-tub och ett litet tortillabröd. Egentligen inte en så värst stor mängd snask men tillräckligt för att skapa kaos i mitt inre.
Bullarna var riktigt goda, zoo och bilar gott, men övrigt var inte någon hit och kunde ha kvittat.
Straffet för mina synder blev uppblåst mage, lätt illamående, halsbränna (troligen från tacosen) ett havererat långpass, ovanligt trött och en lätt huvudvärk idag. Thanks sugar!
Det havererade långpasset (ovanligt kort långpass på 13 km) bedrevs på söndagskvällen och gick rätt okej till en början trots den irriterande halsbrännan, men krafterna rann sakta ur mig och de sista kilometrarna stapplade jag fram som zombie i löparshorts. Dock måste jag erkänna att det är rätt bra träning att, kanske inte springa in i, men åtminstone få slicka lite på den berömda väggen som det var så länge sedan jag var i närheten av.
Dagens lilla barfotarunda var lika skön som den brukar vara och benen var fulla med spänst när jag gjorde en liten serie med jämfotahopp. Så nu, här på måndagkvällen, känner jag mig fri från sockrets bojor. Styrkan och energin har återvänt och jag är nöjd och glad i största allmänhet.
Ordningen är återställd!
/CalleKarnivor
No comments:
Post a Comment