...och sen sprang jag tillbaka.
Halvvägs i Agnbäck
Det bästa med att springa en fram-och-tillbaka-tur är att man aldrig har mer än hälften kvar.
Viskaleden går genom skogarna väster om Öresjön från Öresten strax utanför Skene till Agnbäck i södra änden på sjön Tolken. Den består till största delen av naturskönt rotiga barriga stigar och små skogvägar.
Efter avslutad löpning svalkade jag pållarna i Slottsån innan jag puttrade hemmåt i min lelle gröne bil.
- Ja men löpturen då? undrar kanske du.
Ja, jo, den gick bra. Men hur intressant kan det va att få veta att det gick upp ibland, ner ibland, var lite blött, bitvis väldigt fint, några etapper med lite för stenig grusväg, skälliga hundar, rådjur som skuttar och lamm som pruttar, eldar som knastrar, lera som klistrar, pissepausar, björkpåkslöpning och en underbar stund i vår vackra natur.
När det senare på aftonen var dags för dagens barfotapass gick det så oerhört lätt att springa trots att det gått 5-6 timmar sen långrundan och jag normalt sett borde varit stel som en gipsad elfsborgare. Men hu vad det gick. Ökade succesivt tills vinddraget gjorde tårfloder i ögonen och öronen fladdrade som lakan i vinden.
Förutom skavsåren på hälsenorna som mina kära Vibram Fivefinger gav mig känns detta som en riktigt bra löpdag. Fler sådana och jag känner ändå att mina mål fortfarande är helt utom räckhåll - Bornholm 48H och GAX Trans Scania.
Nu sova!
- Spring!
/Calle
No comments:
Post a Comment