Ferdinand Svanslös?

Ber om ursäkt för ytterligare en matrelaterad blogg och inte de sedvanliga tränings och kolhydrat-diagrammen, men idag sprang jag av en slump på en stump som tidigare prytt aktern på en ståtlig oxe som vi kan kalla Ferdinand och kan inte låta bli att berätta om denna svans - Tell this Tail...

Tvenne stycken oxsvans

Dessa köttbeklädda broskbensstycken kastade jag i grytan och lät koka försiktigt i nästan en timma endast iklädd i nypa havssalt och halv hand dragon.

Sjudande svansbitar

När det var klart lade jag smakfullt upp det på en tallrik och serverade mig själv detta kulinariska mästerverk vars sublima dragondoft stimulerade min aptit till det yttersta.

Mästerligt upplagt

Efter en stunds karvande och tuggande och gniskande och gnuggande var det goda köttet borta och kvar endast de oätbara broskbensbitarna.

End of the tail

Hur god var då Ferdinand?

Ja, han var jättegod. Lite pillig att äta, men jättegod. Det räckte gott med lite salt och dragon för att få bitarna att bli riktigt njutbarta. Ganska fett och bitvis var det lite seg, men det gick fint att gniska i sig. En vass kniv rekommenderas.

Skulle tro att längre koktid gör att köttet lossnar lättare.

- Ät!

/Calle