DNF eller fyra halvmaror

DNF betyder Did Not Finish eller ibland Did Nothing Fatal. Detta är berättelsen om när jag bröt efter halva Göteborgsvarvet.

06:40 Startskottet

Efter en stadig frukost sades adjö till frugan och jag klev ut i morgonkylan iklädd korta tights, t-shirt, löparskor och keps. På ryggen fanns en två-liters vattenryggsäck lastad med korv och rökt sidfläsk - manna för en långlöpare.

Efter dagar av ångest var jag äntligen på väg.

10 kilometer

Tuffade på som Lilla loket som kunde uppför backarna efter Skene och efter en dryg timma passerades 10 km.

Snygg parkering

Parkering på huvudled - vite 700 balubas!

2 timmar

Snart i Hyssna...

2 timmar

SOS i Stjärthult

Nöden har ingen lag, så i Stjärthult fick jag SOS.

SOS är ett uttryck myntat av ultralegenden Rune Larsson som helt enkelt betyder Stanna Och Skita.

3 timmar

Björlanda passerades efter 3 timmars löpning. Värmen börjar komma efter den tidigare kyliga morgonen.

30 km - Hällingsjö

Nu var det dags att växla ner. Bara ett par kilometer kvar till första vattenstationen.

4 timmar

Cirkus 3.5 mil hade jag bakom mig efter 4 timmar. 

40 kilometer - Älvsåkersvägen

En tredjedel avklarad vid Älvsåkersvägen.

6 timmar

Lite tyngre men vid god vigör efter nästan 5 mil och 6 timmar.

7 timmar

Film saknas - Leveransproblem MMS

8 timmar

Var rejält varmt och tungt genom Tolltorpsdalen.  GP ringde!

Film saknas - Leveransproblem MMS

Framme i Slottsskogen

Efter 8 timmar och 40 minuter stapplade jag in i Slottskogen. Trött som i sömning, jättesömning. Konstig känsla. Satte mig ner och slumrade en kort stund. Tänkte inte fortsätta men kände mig lite bättre efter en stund så jag ledade upp min startgrupp och hängde på.

DNF

På Lindholmen tog det stopp. Andningen funkade inte alls. Orkade knappt kliva av banan.

Ringde frugan. Stapplade bort till en gräsplätt och kröp ihop. Frös. Frös mer. Kravlade upp och tog mig bort till Café Mocha där jag fick värma mig med en kopp kaffe tills räddningsteamet kom och hämtade mig.

Ja, så gick det till. Även om det bara blev ett halvt Göteborgsvarv, så blev det ändå nästan åtta mil vilken är ett schysst långpass. Paradoxalt nog är jag både besviken och nöjd.

Besviken att jag inte nådde ändra fram och nöjd att jag kom så långt som jag gjorde.  Nu gäller det att ta lärdom av sina tillkortakommanden, träna smart, bita ihop och komma igen för den 15-16e augusti skall jag springa dubbla distansen på Skåneleden i tävlingen GAX100. 

Varför? Frågar vän av ordning.

Därför att lagom är sämst! Svarar UltraCalle.