Jag finns numer på

http://calle.stenhall.com

men denna blogg finns kvar av historiska skäl.

2008-04-29

Stenhall - Viskastigen - Seatonskulle

Ja, om ni inte har nått bättre för er är ni välkomna att titta och lyssna på detta bildspel från ett långpass, den 12e april 2008, där jag sprang hemifrån Stenhall via Viskastigen till Seatons kulle (Hyltenäs).



video

2008-04-28

Mörkerlöpning

Eftersom 50 miles varianten av GAX100 startar klockan 21:00 kommer det att bli en del mörkerlöpning längs Österlenleden natten mellan 16e och 17e augusti i år.

Således grabbade jag tag i min nya fina ficklampan och körde till Örbyhallen för att bedriva mörkerträning på löpslingan i skogen på söndagkvällen.

Cykelvägen till starten var väl upplyst, men när jag vek av in i skogen blev det mörkt. "Bidde natta" skulle väl nån Lindgrensk varelse ha yppat.

Känslan av att springa i den sotsvarta skogen på natten var lite speciell. När synintrycken blev begränsade till ficklampans ljuskägla verkade hörselimpulserna bli starkare. Dessutom var allt mycket tystare när inget var i rörelse. Hörde minsta lilla mus prassla i löven, fötternas dunsar mot stigen, och andhämtningens flåsande blev mycket tydligare.

Att inte se marken ordentligt gav ett annat löpsteg. Ett försiktigare, lättare, lite trevande och berett på att kompensera för ojämnheter. Lite som en indian som forsar fram i sina mjukaste mockasiner. Härligt lätt och snabbt.

En fågel som flaxade i trädtopparna, en skrämd hare och ett hesskällande rådjur på avstånd var det enda levande varelser som gjorde sig påminnda.

Det blev en skön runda och med lite mer övning lär det inte vara några problem att springa hela den skånska sommarnatten.

2008-04-26

Hyssnaleden

Fantastiskt fin vandringsled!

Men ack så jobbig att springa. Stundom väldigt backigt och kuperat.

Bildspel med mina kommentarer

video

Berättelsen

Startade vi Hyssna gamla kyrka. Där det finns parkering och för tillfället även vackra vitsippor. Ganska tunga ben redan från start efter onsdagens snabba pass - ja, det var inte så välplanerat. Det var dock inte benen som var jobbigast utan andhämtningen. Att få luft visade sig efter ett tag vara det stora problemet.

Löpningen passerade strax Lockö kvarn och efter ett tag vek leden av till bokskogen på Storms Ås. Ganska backigt och tungt, men härlig att sprina på prasslande löv. Efter ett tag blev det lite grusvägar av det lilla slaget innan Lilla Hålsjön siktades.

En liten bit på asfalt innan leden vek av upp mot Sjögarås och Torkels gömma (bilden t.h).

Rätt mycket uppför på stigar och småvägar och sen rätt ner till Stora Hålsjön.


Fin väg vid sjön som avslutades med brant brant stigning till ättestupan på Liagärdsberget.

Uppe på ättestupeberget får man en fin utsikt över Stora Hålsjön, men det var riktigt tungt att komma upp hit.

Efter detta är det bara att slingra sig ner till sjön igen. Tackar för det!




Efter sjövisiten var det dags för ytterligare en rejäl stigning till Stora Hökås. Därifrån får man en fin utsikt över kullarna och åsarna.

Efter detta var jag mycket trött och sliten och tog det ganska lugnt. En mörk peridod då inte mycket var bra, bara att andas var jobbigt, lätt illamående och obekväm - jobbigt.

Passerade vändpunkten vid Gropebergen med utsikt mot Uttermossen, men brydde mig inte så väldigt om den fina utsikten.

Efter ett tag började det kännas lite bättre. Frugan ringde och jag drack lite vatten. Kunde springa utan att tänka på döden.

Sista biten var flack och lättsprungen. Växlade några ord med en trevlig man som är med och arbetar med leden. Så småningom kom jag till Kvarnen.





Lycklig tog jag svängen runt kyrkan och spurtade på lätta ben den sista biten till bilen. Äntligen tillbaka efter nästan 6 timmar i rörelse.

Jämfört med tidigare bravader så tycker jag nog Hyssnaleden är näst jobbigast. Lättare än Soteledens terrängmara, 42km, men jobbigare än Munkastigen trailrun, 44km.

Sluttiden blev 05:51:37 timmar.

För mer info kolla hos Hyssna Byalag. Karta finnes hos Turistbyrån i Mark.


- Living the Dream

/Calle

2008-04-24

Vad händer?

I min träningslogg på FunBeat kan man läsa om gårdagens löppass som bedrevs runt Kype och Ymer i Borås.

Backigt pass i Boråsskogen. Stigning 110 m under de första 20 min / 3.2 km. Bra fart både upp och ner. Ett varv runt sjön som nervarvning.

Tempot var nära tävlingsfart, ca 5:06 (PB 4:52 på Lergöksloppet, 2007) vilket inte riktigt var meningen eftersom jag tänkte ta lugnt återhämtningspass.

Jag är förvånad över hur lätt det gick trots den "höga" farten. Ingen mjölksyra what so ever!

Imorgon, fredag, blir det ett uthållighetstest Hyssnaleden, ca 40 km. Då får vi se om det funkar att springa långt (och sakta) på LCHF. - Ja, lite nervös är jag nog...


2008-04-17

Beröm dåren...

...så jobbar han bra!

Efter gårdagens spinning (första delen av aftonens tränings-triptyk) kom spinningledaren fram till mig och berömde mig för min fina teknik.

Sånt värmer en gammal man!

Glad som en lycklig lax gick jag in till löpbandet och sprang 7 kilometer innan det var dags för 55 minuter styrketräning. Allt går lättare när man är glad.

Är man inte glad får man se till att försöka le ändå. Det hjälper. Faktiskt! På riktigt! Prova!

2008-04-15

Ketosmotorn är inkörd

Åtminstone tror jag att så är fallet.

Efter en och en halv månad av hopplös kraftlöshet i uppförsbackarna har det förhoppningsvis vänt. Morgonens terrängpass på ca sju km funkade klockrent. Matade på bra uppför backarna utan nån större ansträngning. Fantastiskt!

Spinningen har funkat mer än bra i några veckor, så hoppet att löpningen skulle bli bättre fanns. Skillnaden i puls (snitt ca 10 bpm mer vid löpning) gjorde mig dock lite orolig. Kanske inte ketosdriften räcker till för intensivare träning?

Men, efter dagens pass är jag övertygad om att prestandan inte blir sämre av LCHF.

Huruvida prestationen och uthålligheten blir bättre är en fråga som kanske kan få svar längre fram i år...

"Living the dream!"

2008-04-04

Lokomotiv

I onsdags var det spinning och jag kände mig som ett lokmotiv. Det var bara att tuta och köra låten innan återhämtning och sista låten drog jag på rejält och ökade successivt motstånd tills det var riktigt tungt. Frustade som en tjur, råmade som en ko, skuttade som en kalv, grymtade som en gris och flaxade som en äggasjuker höna. Rena rama farmen!

Men stark som en oxe (å då menar jag inte talgoxe) var jag. Härlig känsla!

Det verkar som att det går bra att spinna på LCHF/GI-Noll.