Jag finns numer på

http://calle.stenhall.com

men denna blogg finns kvar av historiska skäl.
Showing posts with label Livet. Show all posts
Showing posts with label Livet. Show all posts

2011-04-06

Ryktet om min bortgång...

...är överdriven.

Tro det eller ej, men jag har faktiskt ett verkligt liv utanför denna blogg. Nej, jag är alltså ingen bot även om mina mekaniska formuleringar kan ha fått er till att tro det. Jag är en man av kött och blod (Hoppsan, nu blev jag hungrig) vars inspiration för tillfället har tagit ett dopp i marianergravens djupa och mörka vatten. Men räds ej, kära läsare, jag dyker upp igen, som en guttaperkaboll, som ett brev till felaktig adress, som en boomerang till en aborgin. Envis som en terminator och stark som en (talj)oxe återvänder undertecknad till tangentbordet och fyller era liv med ord och mening.

Snart.

Jag lovar...

/Calle

2011-02-15

Gräsänklingskväll

"Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea"
- Povel Ramel

Ambitionerna var höga inför gårdagens gräsänklingsafton. Så här skrev jag på Facebook:
Gräsänkling i kväll !!! Då blir det: Gymma, springa långt, äta kött, programmera, spela gitarr, röja i ateljén, leta gamla låtar på spotify, meditera några timmar, lyssna på tystnaden, se ett Highlander, Bladerunner och Chariots of Fire, förverkliga mig själv samt lägga sig tidigt och ta en sjuhelvetes sovmorgon imorrn.

Här kommer resultatet i form av en video.

DISCLAMER: Du som anser dig ha ett liv kan med fördel skippa filmen och göra nått vettigt istället.



Ursäkta inte bara den usla videokvalitén.

EDIT: Youtube tog sig friheten att korta filmen 3 minuter.
Det var bra så slapp ni se mig röja i ateljén, somna tidigt och ta sovmorgon.

Då ska vi se: Springa - check, Äta - check, Chariots of Fire - check, Bladerunner - check, Highlander - blev Sound of Music istället, Rita - check, Spotify - check, Meditera - check, Gymma - check, Tystnad - check, Gitarr - check, Programmera - check, Röja i Ateljén - check, Somna tidigt - check, Sjuhelvetes sovmorgon - check.

Får tillstå att gräsänklingskvällen helt klart blev lyckad. Nu behöver jag dock en hel veckas semester för att återhämta mig.

- Skynda, skynda, det är gott om tid!
/Calle

2011-01-11

Träningsstatus


Det blir ju inte så många inlägg om träning på denna blogg eftersom jag skriver om det på UltraRevenge istället men idag blir det en liten sammanfattning av träningsläget här.

Efter Formsvacke-VM innan jul då jag började träna för tidigt efter en tupp i halsen och fick betala med tre veckor nästan helt utan träning har jag nu kommit igång rätt bra.

Har kört några långpass runt 15 km med Spring i Mark och några kortare intervallpass typ Tabata på löpband. Ute är förhållandena ganska usla med snö och is så det är svårt att köra intensiva pass. Man vill ju inte bryta benen av sig så lite försiktighet måste iaktas. Förutom en häl som trilskas lite känns det helt okej.

På söndag är det dags för Spring i Mark igen och den 30 januari ska jag ner till Lund och springa ett ultrapass - the Gax Training Pass - med ett gäng andra tokar. Lite nervös är jag nog allt eftersom jag inte sprungit så långt på ett bra tag. Men det är väl bara att knata på så ska det nog gå bra.

Styrketräningen går framåt. Jag betar av övningarna för Athletic Skill Levels i lugn och fin takt och kör Crossfit Endurance WODdar ca tre gånger i veckan. Känner att jag kan nog snart öka till 4 eller 5. På det hela känner jag mig mer fit och stark än tidigare.

Maten jag äter är till absolut största delen animalisk förutom lite kokos i form av fett eller flingor. Funkar klockrent.

Den mesta löpträningen bedrivs i foppatofflor men är väglaget för grisigt blir det Inov-8 X-Talon. Crossfit bedriver jag mest barfota eller i Fivefingers. Principen är som vanligt så minimalt som möjligt.

Just nu känns målet att springa 246 km i sommar väldigt långt borta. Jag tror jag behöver några riktigt långa träningsrundor för att det ska framträda tydligare ut de dunkla dimmorna i min långlöpningsvision.

En annan nyhet är att jag blivit personlig tränare åt min fru. Jag står för ett Crossfit-betonat träningsupplägg där hon kör en WOD varannan dag. Det är riktigt kul att planera hennes pass och peppa henne till att göra övningar. Hon verkar väldigt motiverad så det blir spännande att se vad det blir för resultat efter några månader.

Så träningsläget är under kontroll, nu är det bara att tuffa på som det lilla loket som kunde och se tiden an.

Jag känner mig hoppfull!

- Igen, snabbare!
/Calle





2011-01-10

Kaffetåren

Jag gråter en tår för mitt älskade kaffe som följt mig genom livet.

I min arla barndom fann jag min första kopp med java och tillsammans med en sockerbit uppstod tycke direkt. De första åren hölls konsumtionen på en normal nivå men när jag började arbeta ökade konsumtionen gradvis tills jag var uppe i en dos som kunnat döda en dinosaurie. Jag var dock van och mådde prima.

Som tur var fick en vän och kollega mig till att sluta med att förpesta de goda dropparna med socker. Det är jag tacksam för.

Åren gick och jag fortsatte att klunka i mig kaffe i alla former, men favoriten var starkt så en sked kan stå i det och gärna kallt. Varför kallt? Jo, jag ber att få citera Jarl Kulle - "Kallt kaffe och heta kvinnor spar tid".

Kaffet blev en del av mitt väsen.

Men...

Mer och mer började jag känna att kaffet var en last, ett beroende som jag inte var riktigt bekväm med. Kände mig styrd. Och låst. Fick jag inte mitt morgonkaffe kom huvudvärken. Magen blev urlag av litervis med lut. Nej, så ska det inte vara.

Så jag gjorde ett försök att sluta, se Coffe Break. Efter två dagar krampade ryggen så illa att jag inte kunde sitta upprätt. Det var bara att krypa till korset, eller snarare kaffebryggaren, och koka en balja. 20 minuter senare var krampen borta.

Efter några månader hade jag gått ner mig djup i kaffesumpen. En stoor balja bäcklut i bilen till jobbet, kaffe var 45e minut på jobbet, kaffe när jag kom hem, kaffe efter middagen, kaffe till Bolibompa, kaffe till Rapport, Aktuellt och i alla reklampauser och så till sist nattkaffet innan det var läggdags. Kaffe overload!!!

Det var dags igen, men nu tänkte jag till och insåg att tvärsluta inte skulle funka. Jag skar ner och bara efter några dagar var jag nere på 2 koppar om dagen, nån vecka sedan bara ett par halva koppar. Good, tänkte jag. Men...

Plötsligt fick jag en kopp med gudadrycken som smakade... hmm... tvivelaktigt. Kanske inte illa, men gott var det iallafall inte. Konstigt. Hade det blivit något fel med bryggaren. Troligen inte - en Moccamaster i kombination med Zoegakaffe kan inte gå fel, men det gjorde det. Igen och igen. Från inget vidare, via inte gott, ända till äckligt.

Sorgeliga saker hända men att jag - KaffeCalle - skulle sluta tycka om kaffe var milt sagt otippat.

/Calle



2010-12-18

Manchester


Manchester är inte bara en storstad i västra England utan och ett material som djävulen skapade för att sy helvetiskt fula byxor.

Exempel på manchester tyg - usch!


Som ni förstår hyser jag en enorm aversion emot klädesplatt tillverkade i manchester och det grundar sig på följande historia som spelades upp annu dazumal.


En liten tanig pojke (undertecknad) hade blivit påtvingad nya fina manchesterbyxor av sin ömma moder. Den lille var inte helt nöjd med detta plagg - för varmt, för tjockt, för fult - men sprang ändå om kring och lekte i Mormors röriga kök. Normalt sett var aldrig Mormors kök speciellt rörigt, men idag var det undantaget som bekräftade regeln eftersom det var renovering på gång.

För att inte vara i vägen för hantverkarna, det vill säga hans far Hans och morfar Tage, klättrade han upp på en köksbänk och ögade intresserat på de händiga gubbarna som visste hur man trakterar en hammare och svingar ett såg.

Efter en liten stund upptäcker han till sin stora förtjusning att det ligger en nyslipad morakniv brevid honom. Vad kan man göra med den?

Jo, till exempel skrapa bort den fula och dumma manchestern från byxorna...

Killen vet ju att knivar kan vara lite farliga så försiktigt börjar han skrapa över låret på det vänstra byxbenet. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Det går ju riktigt bra. Det tunna bastyget börjar skönjas ibland tygböset som lossnat.

Fram och tillbaka med lite större intensitet. Fram och tillbaka med god fart. Det går ju bra. Snart har han vanliga snygga byxor. Ett leende sprids över hans glada ansikte. Gubbarna är upptagna med snickerier så de märker inget.

Frenetiskt fram och tillbaka. Den vassa kniven stryker över tyget och...

Snitt! Kniven skär rätt in i benet.


Så länge det sju centimeter långa ärret är kvar på mitt lår kommer jag hata manchester.

Till min stora vånda har frugan lovat att om jag förvandlas till en grönsak, typ locked-in-syndrome, och inte kan kommunicera med omvärlden så ska hon klä på mig manchesterbyxor och polotröja. Det är hennes humor.

/Calle









2010-12-13

Tänja gränserna...

... för vad en människa kan klara av är mitt nya mål.

Att gå utanför normerna, att jaga det ouppnåbara, ledas av en vision, korsa gränserna, walk the line, sikta bortanför stjärnorna, plocka ner månen, galaxer i mina braxer, to boldly go where no man has ever gone before...

Idag var gafflarna slut så jag fick äta min basebiff me bearnaisé med kniv och sked!

/Calle

2010-12-12

I'm alive

Tro det eller ej, men jag lever faktiskt.

Kanske det kommer nått inlägg snart.

Vem vet?

/Calle

2010-11-25

Antijante

Jag är inte den som brukar ivra för att folk ska bryta mot lagen men låt detta bli det undantag som bekräftar regeln.


Låt dig inte tryckas ner av någon. Skit i glosögda tittapåare som önskar dig olycka. Kör ditt race! Går det åt helvete så ta nya tag eller gör något annat. Det är upp till dig. Stå på dig. Tyck om dig!

Som ett led i kampen mot Jantelagen har jag börjat twittra dagens #antijante där jag skriver något bra, stärkande, roligt, kaxigt, och positivt om mig själv. Jag vågar.

Men frågan är . . . Vågar du?

Jag utmanar dig till att twittra eller facebooka om dagens (eller någon annan dags) #antijante. Har du det mod som krävs? Klarar du att bryta mot jante? Jag tror du vågar!

- Skryt!
/Calle

2010-11-24

Hej du Glade...

...Ta en spade. Och gräv ner dig. Så vi slipper se dig.

Ja, så sades det i byn hemma när jag var en kortbyxpojk och gick med bibeln i hand till söndagsskolan för att lära mig om Herrens nåd och tukt. Nu för tiden daltas det så mycket med barnen så hela västerlandet kommer att tvärstanna den dag då vi 60-talister inte längre orkar med att curla våra lata och bortskämda ungdjävlar, som vid det laget förmodligen både har barn och barnbarn, utan på stapplande ben och med krokiga ryggar med rullatorns hjälp baxar oss upp på ättestupan för att i en sista spasm ta steget ut i tomheten och därmed slippa allt ansvar och få en evighet för sig själv i lugn och ro.

"Men det var inte detta jag skulle tala om.." som Evert Taube så klokt präntade, utan...


Glade - because you're worth it?

Glade (tm) - Hur i hela friden kan Glade ha existensberättigande?

När man öppnar dörren till toaletten och slås av en vämjelig kemikalieodör som får ögonen att rinna, näsan att tippa och nackhåren krulla sig då vet man att det varit en Gladeare där. Sluter man sina öron kan man nästan höra dansbandsmusiken och känna flåset i örat från en uppspaklad och välparfymerad 60-taggare som trycker hela frontpartiet mot dig i en mardrömslik nattdans nån gång under drakarnas afton på Rondo.

Vad denna kemikalitorped innehåller vågar ajg inte tänka på. Hågade och vågade läsare ombedes själva googla efter dess innehållsförteckning. Och innan du använder den bör du tänka på att den är för "Professional use only". Nej tack, toaletter ska lukta skit och inget annat!

Begrav Glade i den djupaste slutförvaring du kan hitta eller "Nuke it into orbit, sir! It's the only way to be sure!"

/Calle

2010-11-19

Nu

Lev. Nu!

Passa på så länge skutan kan gå. Fan vet när det är slut.

Gör det du vill. Nu!

Offra dig inte på pliktens altare. Det är ingen som tackar dig.

Du kan. Nu!

Fuck Jante! Fuck din granne som kikar snett på dig. Fuck predikanter, fuck ordningsmannen, och fuck alla andra djävla små människor som försöker förminska Dig.

Ett steg i taget. Nu!

Vägen är meningen. Varje steg skall ge dig tillfredställelse. Tag ett steg i taget.

Behandla dig själv med respekt. Nu!

Du duger, du är bra. Inser du inte det är du en förkromad döskalle!

Om inte du tycker om dig själv så är det ingen annan som gör det heller. Dina barn är en del av dig, så se till att älska och ta hand om dem också. Se till att dem också fuckar Jante!

Gör misstag. Nu!

Så lär du dig. Ibland har man en dålig dag, ibland går allt åt helvete. Så är det.

Gör om, gör rätt. Tänk om, tänk rätt.

Det finns så djävla många skyltar som säger Carpe Diem och så få människor som gör det. Bli inte en såndan!

- Spring! Nu!
/Calle

2010-11-14

Hämnden är ljuv!

Jag har bestämt mig.

Startar nu projektet UltraRevenge som är min väg till att besegra de 246 kilometrarna över Skåne och tillbaka som jag så fatalt misslyckades med i sommar.

Jag vet dock att det är fruktansvärt tråkigt att läsa träningsloggar, veckorapporter, kilometertider, styrketräningsövningar, vilka mörka ställen jag fått skav på och vilken vämjelig odör mina träningskalsonger kan uppbringa så nu splitsar jag tåget och skapar en ny blogg:


Där kommer allt om projekt UltraRevenge att hamna och här hamnar allt annat, det roliga, det goda, det vackra, det glada.

/Calle


2010-10-15

Huset fullt

Nu knakar det i fogarna på Stenhall. Vi har blivit fler. Närmare bestämt 1 styck mansvalp fler än tidigare.

Ställningen är nu 4-1 till killarna. En klar ledning som vi hoppas dryga ut ytterligare om det skulle vara aktuellt med fler i familjen.

Detta är alltså den enkla anledningen till radiotystnaden på bloggen. Jag har varit ledig i samband med leveransen och på nått märkligt sätt verkar man få mindre tid till att både träna och blogga när man inte jobbar. Mycket märkligt.

Nu är jag dock tillbaka på nätet. Och i skogen.

Och här är lille Johan

Johan X Robertsson, 5 dagar.

Han äter, sover och bajsar - Sin far upp i dagen!

På söndag klockan 10:00 blir det ett Spring i Mark pass (http://springimark.blogspot.com/2010/10/inbjudan-till-spring-i-mark-pass.html) på Älgstigen. Har väl inte annonserat ut det så stort men förhoppningsvis blir jag inte helt ensam. Skulle det bli färre än 1 deltagare ställs det in ;-)

I tisdags var jag ute på ett lite längre pass i skogen. Vädret var fantastiskt och jag var tvungen att byta om till t-shirt efter halva vägen. Fantastico!

Idag (hmm, igår eftersom klockan passerat midnatt) blev det Backintervaller enligt Crossfit Endurance recept för dagen. 10 gånger 30s fullt ös. Det var jobbigt på riktigt men gick rätt bra. Lyckades hålla hög men hyffsat jämn fart.

Nu känner jag mig ungefär som en urvriden disktrasa, men det är väl så det ska kännas så jag är nöjd med dagens insats.

Nu: sova!

- Spring!
/Calle

Ps. Hade möte med Friskis Utegrupp i onsdags. Fasen vad trevligt! Det ser dessutom ut att bli riktigt bra för motionärerna till våren. Kul! Ds.


2010-08-09

Och nu då...

Nu smids det planer för hur framtiden ska se ut för den fettdrivne skolöse ultralöparen.

Är det riktiga skor som gäller härnäst? Kanske sockerdrift? Kanske ta steget fullt ut till primal tokstolle och springa helnäck genom skogarna runt Örby och jaga rådjur med bara tänderna. Inte omöjligt. Kanske försöka mig på kortare distanser, infra-sprint, 1 meter med flygande start. Kanske nått tidslopp? Skövde 6-sekunders? Ja, möjligheterna är oändliga.

Men ännu är framtiden inte utstakad. Som en manisk misantrop sitter jag med pannan i djupa veck och grubblar och tänker. Si eller så, En eller två, hur ska det gå?

Några små ideér har trängt upp genom myllan och så småningom, med rätt gödning, kanske de kan växa och blir stora härliga utmaningar att sätta fokus på.

Känner fortfarande att jag vill springa långt, löpglädjen är återfunnen och benen svarade fint redan i söndags när jag tog en kort runda i duggregnet, men samtidigt känner jag också att lite mer styrka och stabilitet skulle nog göra susen i min gamla gubbkropp. Hur åstadkommer man det?

Idag vill jag avsluta med en strof ur Verner von Heidenstams Ett folk:

Det är stoltare att våga sitt tärningskast,
än tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng som brast,
än att aldrig spänna en båge.


- Spänn din båge!
/Calle



2010-07-02

Sommarplaner

Nu har jag fyra veckors semester framför mig och för första gången i mitt liv sätter jag upp några mål som ska avklaras innan den är över.

1. Minst fyra nätter i tält.

Mitt gamla Keron 3GT tält har samlat damm ett tag sån nu flyttar killarna och undertecknad in minst en dag per semestervecka.

2. En veckas renoverings-streak.

På med snickarbyxorna och renovera vårt gamla hus minst en halvtimme om dagen i sju konsekutiva dagar.

3. Bli en gamemaster (tv-spels-mästare)

I smyg öva upp mina färdigheter på Wii så jag inte framstår som en total tönt inför mina söner de digitala bröderna bit.

4. Grilla, grilla och grilla

Grilla lax, grilla tax, grilla höna, tupp och stare, grilla hare, grilla
kött, dricka rött, grilla spett, grilla fett, grilla träget, gilla läget, grilla får, grilla lår, grilla revben, grilla rävben, grilla grävling, grilla tävling, grilla grilla grilla grilla det är nått som alla gilla.

Förutom dessa fyra mål ska jag dessutom skriva färdigt om mina
upplevelser på Bornholm, hacka på datorn, springa som fäen och slappa som en besatt.

- Relax!
/Calle





2010-06-21

Tålamod

Jag vet att ni väntar på en smärre avhandling om mina äventyr på Bornholm men jag ber er att frambringa allt det tålamod ni har och ge er till tåls ytterligare några dagar. Pajpen är full och jag måste ta tag i mitt pseudoliv (jobb, familj, hus, projekt...;-) och bocka av lite uppgifter på attgöra-listan innan jag hinner blogga.

- Linka!
/UltraCalle

2010-05-24

Ordningen återställd!

Dagens rätt blev en nötfärsbiff från Öxabäckskött. Fantastiskt fint. Som tillbehör blev det bacon, riven ost och smör.

Gigant good, skulle Mat-Tina sagt.

Här skulle jag haft en tjusig bild på biffen, men tyvärr hann jag äta upp den så istället bjuder jag på en annan biff som för ett tag sedan sprang barfota upp till Rambergets topp.

Eftersom jag precis landat på toppen kan man ganska tydligt se den blodåder jag kallar Tigris. Har en likadan på andra sida sidan. Kan ni gissa vad den heter?

Av helgens glukospsykos är nu endast en lätt huvudvärk kvar. Det var ingen god idé att vulga i mig en massa socker.

Det som slank ner under helgen var följande: ca 300g Odensenougat, en tablettask Zoo, en mini-påse Ahlgrens bilar, två små isglassar, ca 10 bitar lösgodis, tre hembakade bullar med ett halvt glas mjölk, en mini-taco-tub och ett litet tortillabröd. Egentligen inte en så värst stor mängd snask men tillräckligt för att skapa kaos i mitt inre.

Bullarna var riktigt goda, zoo och bilar gott, men övrigt var inte någon hit och kunde ha kvittat.
Straffet för mina synder blev uppblåst mage, lätt illamående, halsbränna (troligen från tacosen) ett havererat långpass, ovanligt trött och en lätt huvudvärk idag. Thanks sugar!

Det havererade långpasset (ovanligt kort långpass på 13 km) bedrevs på söndagskvällen och gick rätt okej till en början trots den irriterande halsbrännan, men krafterna rann sakta ur mig och de sista kilometrarna stapplade jag fram som zombie i löparshorts. Dock måste jag erkänna att det är rätt bra träning att, kanske inte springa in i, men åtminstone få slicka lite på den berömda väggen som det var så länge sedan jag var i närheten av.

Dagens lilla barfotarunda var lika skön som den brukar vara och benen var fulla med spänst när jag gjorde en liten serie med jämfotahopp. Så nu, här på måndagkvällen, känner jag mig fri från sockrets bojor. Styrkan och energin har återvänt och jag är nöjd och glad i största allmänhet.

Ordningen är återställd!

/CalleKarnivor


2010-05-13

I eftersvettningens kranka blekhet

Med eftersvettningen i pannan sitter jag nu i köket på Stenhall och bloggar denna blogg.

Vid köksbänken

Klockan var efter 22 och det var tyst och stilla i huset. Endast den lille löparnissen var vaken. En tanke slog mig. Kanske ta fram min kära pannlampa och ge mig ut på en lite runda i natten?

Jag satt och söt (sytte?) en stund innan jag fick på mig lite reservlöparkläder eftersom den vanliga outfitten hängde på tork, men tillslut tog jag klivet ut i natten.

Det är en speciell känsla att lufsa fram genom det blöta gräset i mörkret. Pannalampan i all ära, men solen är allt bra mycket bättre på att lysa upp tillvaron för oss löpare. Mörkret gör att man inte kan vara riktigt säker på var man sätter fötterna. Men man anpassar sig, tar det lite lugnare, lyfter knäna lite högre, landar lite mjukare och försöker använda korpgluggarna till det yttersta för att tolka vad man har för hinder framför sig... Och efter lite övning går det riktigt bra. Man flyter fram genom mörkret nästan som "med rosa lack och kromad list i 59-års modell" och livet bara leker.

Ibland blir man lite väl fokuserad på nästa fotisättning och då skulle man med lätthet kunna bröta rätt in i en älg som står felparkerad på stigen. Till min stora lycka, peppar, peppar, ta i trä, har jag lyckats undvika sådana incidenter, men Mormors bror Kålle sägs ha cyklat in i en älg en mörk natt. Undrar vem som blev mest förvånad?

Nattens runda blev kort, lätt och innehållslös, men lugnet och tystnaden är bra för själen efter en aktiv dag och nu när jag fått i mig lite förplägnad och ur mig lite ord så känner jag mig redo att gå till sängs och sova några timmar innan det är dags att fånga nästa dag.

- Sov!
/Calle


2010-04-23

Grader i LCHF-helvetet

Som bekant finns det grader i helvetet. Jag funderar på att ta ytterligare ett steg mot den riktiga hettan nära Infernos nionde krets...

Nej, jag ska inte börja synda på äldre dar utan ytterligare dra ner på kolhydraterna i min kost. Jag har ätit enligt LCHF-metoden i över två år och är väldigt nöjd med resultatet - Det framgår nog rätt tydligt i andra inlägg på min blogg - Men, som sagt, det finns ju grader och jag har varit rätt långt från extrem. Ganska mycket feta mjölkprodukter, typ turkisk yoghurt och grädde, har slunkit ner, så kolhydratnivån har nog oftast legat över 20 g/dag och oftast under 40 g/dag. Detta är uppskattade siffror eftersom jag inte slaviskt har noterat allt jag ätit. Någon gång var tredje vecka har jag freakat ut och vulgat i mig en ansenlig mängd lösgodis som är min (enda?) svaghet.

Nu är jag sugen på att prova en liten striktare variant där målet är

att hålla mig under 10 g kolhydrater per dag i 30 dagar.

Det kan låta som en promenad i parken, men det blir ingen lek.

Inom LCHF (low carb high fat) är fakir den riktigt strikta varianten med noll kolisar. Då är det kött och talgfett som gäller. Lite mindre strikt kallas ibland för UFO, då man äter under fem g kolhydrater om dagen. Jag sätter mitt mål lite högre än så, men ändå på en relativt strikt nivå troligtvis kommer jag att hamna mellan 5 och 10g kolisar per dag.

- Vad tänker du äta då galna människa?


Nästan allt kött innehåller noll kolhydrater, smör nästan noll, ägg väldigt lite, kokosfett noll, lax och regnbåge är good shit, bacon under 1 kolis, ost är också kolhydratsnålt så det finns ju en del godsaker att klämma i sig.

Grädde innehåller ett par kolisar, men troligtvis blir det nån dl om jag vill såsa till det lite eller göra en after-training-shake med ägg och grädde.

Ister har jag provat när jag gjorde pemmikan så det kan användas för att fetta till maten ibland. Vad jag är mer osäker på är talg. Har ingen aning om hur man tillagar och äter sådant. Har en bit på tining i kylskåpet. Det ska bli väldigt spännande att sätta tänderna i den. Recept någon?

Det blir kul att prova lite nytt i köket och jag kommer inte lida.

- Varför gör du detta då människa?

Av nyfikenhet. Jag är intresserad av att förstå hur min kropp fungerar och vill veta hur det kan påverka min träning som ultralöpare. Om man inte provar får man aldrig veta.

- Vad tror du blir jobbigast?

Hmm, knepiga frågor jag ställer. Jag tror det kommer att gå rätt lätt speciellt nu när grillsäsongen sätter igång på allvar ;-) Det känns som det finns mycket gott att variera med gäller bara att ha rätt saker hemma i frys och kyl och se till att man har en lunchlåda.

- Vad åt du idag då?

Spagetti Carbonara! Nej, jag bara skojade. Idag har det blivit följande:

Frukost: Mixade 3 ägg, 75 g smör, 2 dl kokande vatten. Mindre än 1 kolis.

Lunch: Nötfärsbiffar, bacon, ost och smör. Mindre än 2 kolisar.

Middag: Stekt kycklingfilé, lite lite gräddsås, smör. Mindre än 1 kolis.

Summa: Mindre än 4 kolisar.

Frugan excelerade som vanligt i köket så middagskycklingen var grymt god. Lunchbiffarna stod jag för så de var mer ordinära, men med bacon och ost gick den ner lätt.

- Vad tror du resultatet blir?

Det får tiden utvisa. Försöker ge mig in i detta med öppna ögon och sinne, men förmodligen kommer det bli lite lätta omställningsproblem i början, kanske lite matthet och huvudvärk. Efter någon vecka bör det ha stabiliserat sig.

Tror dock inte att det blir så stora förändringar. Kanske nått enstaka kilos viktminskning och snabbare återhämtning efter träning (om det nu är möjligt).

Vill trycka på att det inte är en vetenskaplig studie jag bedriver utan en högst subjektiv utvärdering mest på känsla. Ingenting man ska dra för stora växlar på och resultaten är ej kvantifierbara.

- Ät!
/Calle

Fetta stekaren

Jag vill slå ett slag för den gamla hederliga gjutjärnsstekpannan. En fantastisk tingest som bara blir bättre med åren. Precis som undertecknad.
Tackar Skeppshult för den fina bilden.

Det är något visst med stekpannan. Den bringar mycket lycka i hushållet där den i alla tider var en viktig del av framställandet av den svenska husmanskostens flaggskepp - stekt fläsk. Och vem kan tänka sig att mormor skulle steka sina fantastiska pannkakor i något annat än en rekorderlig gjutjärnspanna?

Raggmunk, korv, kyckling, lök, lever, en och annan svamp, plättar, oxfilé, abborre, och köttbullar är andra ätbara läckerheter som bäst trakteras i en panna.

Men... den har även en mörk sida. Den blir lätt ett farligt vapen i händerna på din maka när du varit ute med grabbarna rumlat. Hur många gånger det inte hänt att man i sena timmen fumlat in sig genom ytterdörren bara för att höra ett tungt tjoff och 12 timmar senare vakna med en pulserande huvudvärk och en bula i storlek som Galdhöpiggen? (Om jag räknar efter så har det hänt mig... noll gånger )

Hur som helst, vad jag vill komma till idag är följande:

Smörj pannan med kokosfett!
(fetta stekaren)

Efter varje gång jag gjort rent pannan, gärna när den fortfarande är lite ljummen, smörjer jag in pannan (stekpannan alltså) med kokosfett. Den blir helt fantastisk!

Ingenting fastnar speciellt hårt, stekytan blir bra och den är lätt att göra ren med enbart hett vatten och en diskborste.

Det var allt från bror duktig idag.

- Stek!
/Calle

2010-04-19

Bambi och döden

I söndags var det förmodligen internationella rådjursdagen. Till frukosten fick vi besök av en bock med bastiga horn som spankulerade utanför vårt fönster. När jag senare på kvällen var ute och sprang råkade jag på tre stycken nere vid campingen och lite senare fyra av dessa vitrumpade lättfotingar uppe vid Mos.

Jag får tre tankar när jag stöter på ett rådjur.

Ett, de är vackra, fina och gulliga bambis som omges av ett lätt rosa skimmer. Gracilare och vackrare djur finns ej på denna jord. Gosigos!

Två, avundsjuka på den fantastiska lätthet i löpsteget de har. Ibland när jag kutar runt i skogarna försöker jag tänka att jag är ett rådjur som med lätthet och stuns skuttar över alla stenar och stockar.

Tre, trots att jag blir tårögd av Erik Axel Karfeldts I Älgtiden, känner jag att mitt jägarblod börjar koka, hjärtat pumpa och benen gör sig redo för en hisnande jakt genom skogen där bara en av oss kommer levande tillbaka.

Vilket för tankarna till följande fantastiska skildring (som jag kanske refererat till tidigare).



Min tredje tanke kanske inte är så konstig i ljuset av denna primitiva jaktform?

/Calle