I söndags var det förmodligen internationella rådjursdagen. Till frukosten fick vi besök av en bock med bastiga horn som spankulerade utanför vårt fönster. När jag senare på kvällen var ute och sprang råkade jag på tre stycken nere vid campingen och lite senare fyra av dessa vitrumpade lättfotingar uppe vid Mos.
Jag får tre tankar när jag stöter på ett rådjur.
Ett, de är vackra, fina och gulliga bambis som omges av ett lätt rosa skimmer. Gracilare och vackrare djur finns ej på denna jord. Gosigos!
Två, avundsjuka på den fantastiska lätthet i löpsteget de har. Ibland när jag kutar runt i skogarna försöker jag tänka att jag är ett rådjur som med lätthet och stuns skuttar över alla stenar och stockar.
Tre, trots att jag blir tårögd av Erik Axel Karfeldts I Älgtiden, känner jag att mitt jägarblod börjar koka, hjärtat pumpa och benen gör sig redo för en hisnande jakt genom skogen där bara en av oss kommer levande tillbaka.
Vilket för tankarna till följande fantastiska skildring (som jag kanske refererat till tidigare).
Min tredje tanke kanske inte är så konstig i ljuset av denna primitiva jaktform?
/Calle
No comments:
Post a Comment