Chevré och Oxfilé

- Fasen, det är låst, sa frugan. Vad gör vi då?

Drömmen om vår tänkta måltid på en lokal restaurang blev brutalt krossad i fredags när vi till vår förfäran upptäckte att det var stängt.
Efter en stunds dividerande om vi skulle orka köra ända in till Borås kom vi fram till att vi istället borde åka till mataffären och inhandla nått gott, typ lamm.

Nått lamm fanns ej i annat tillstånd än djupfryst och vi ville inte vänta på att istiden skulle dra sig tillbaka så det fick bli en rejäl bit oxfilé istället. Med oss hem fick vi även två tjocka skivor chevré (franska för getost har jag fått lära mig) och lite annat gott.
Vi startade genast vårt samarbete i köket som efter åratal av nötande fortfarande är mer som Piff och Puff än Werner och Werner, men vi lyckades ändå med gemensamma krafter åstadkomma följande.

Förrätt

Förrätten blev en delikat chevré chaud med honung och valnötter på en bädd av sallad tillsammans med smörstekt sparris lindad i Serranoskinka. Inte helt odumt.

Huvudrätt

Efter ytterligare ett varv i köket var det dags att inmundiga huvudrätten - Oxfilé med vitlök och timjan-smör samt en grekaktig sallad mest som garnering.

Detta kött var magiskt.

Förmodligen hade den helige ande i lönndom nedstigit till det Stenhallska köket och ingjutit godomlighet i denna enastående oxmuskel som nu låg framför oss. Något så mört har undertecknad kulinar aldrig tidigare beskådat. Kniven gled genom köttbiten som om den voro av moln. Fantastiskt. Tillsammans med vitlökssmöret blev det en kombination, som en vän brukar säga, var sublim på gränsen till det fekala.

Första omgången var blodig som en vampyrfilm, den andra lite mer välstek. Båda var lika enastående möra. Resterande del av kvällen tillbringades mest sittandes och talandes om den goda maten.

Och förutom den otäcka salladen var det ju rena LCHF-hälsokosten!

- Ät!
/Calle