Starten gick klockan 10:00 och vi begav oss ner för Mor Kerstins väg. Halvvägs ner för backen stannade vi och gjorde lite rörlighetsövningar för att lea upp våra (åtminstone min) morgonstela kroppar.
Gruppen samlad innan start
(Bilden lätt modifierad för att få med alla)
När vi kände oss mjuka och goa fortsatte vi färden nerför backen förbi Strömbacken och upp till Boråsvägen. Vidare gick färden i riktning mot Skene och efter en liten stunds knatande vek vi vänster och ställde siktet mot Näs.
Vi tog det lite lugnare ett tag för justering av strumpor och en SOP (Stanna Och Pissa) men turligt nog slapp SOS under hela rundan.
Väl framme på Industrigatan kunde vi få upp ett lite högre tempo. Solen sken men vinden svalkade så bättre löpväder kan inte ens vädergudarna frambringa. Strax passerade vi Friskis som dagen till ära hade flaggan i topp.
Gamla Tingshuet var nästa etappmål men först fick vi passera Vävarevallen och Ängskolan. Lite upp vid Tingsvägen för att övergå till nedförslöpning till Skene Valskvarn. Nu hade vi tre härliga kilometrar med uppför framför oss, men någonstans snart fanns det en Land Rover laddad med bananer så det blev rätt bra fart i backarna.
Rundan på kartan
Färden gick på västra sidan av 156 där det finns fina grusvägar att nyttja och rätt snart anlände vi svettiga men nöjda till fikastoppet. Kaffe, vatten, apemat (banan) och vetelängd blev belöningen för det hårda slitet. Bra jobbat.
Som LCHFare fick jag nöja mig med kaffe och en kaka pemmikan som jag tillverkat alldeles själv.
När alla var nöjda tog vi oss över vägen och in på grusvägen som leder upp mot Hultet. Första biten var uppför men rätt snart planade det ut och uppförsbackarna var slut för dagen.
Innan vi tog stigen till Hedgärdes elljusspår fick vi en rejäl utskällning av hundarna. Fast jag tror nog mest att de var glada att se oss. De såg rätt snälla ut.
Det blev bara 100 meter på elljuset innan vi vek av och tog grusvägen över väremosse som fortsätter hela vägen tillbaka till Mor Kerstin. Fin löpning med mestadels nedför men oturen var framme och en försåtplacerad stubbe mitt i vägen fick en av tjejerna att stå på öronen (SPÖ) och skrapa knät på den grusiga vägen. Det var dock inget hinder för denna Superwoman som med lätthet fullföljde löprundan ändå.
Sista biten gick på KSKs 5 km och fast jag lovat att det inte skulle vara nått jobbigt så körde vid 15 grodhopp i backen vid "torget". Innan målgång blev det en liten fotosession på den sista snön.
Snölöpning är bra för balansen
Vi avslutade med stretching och allra sist grottmannen. Mark Sisson visar grottmansstrechen ca 45 sekunder in följande video.
Jag vill passa på att tacka alla som var med för en mycket trevlig stund.
- Spring!
/Calle
No comments:
Post a Comment