Eders undertecknad gourmetgrottman har varit i farten igen och kokat märgben. Här kommer den spännande berättelsen om hur det gick till.
För någon månad sedan införskaffade jag ett litet paket med märgben på Willys i Skene. Ja, de har lite frysta godsaker där. Till exempel det hjortkött jag använde förra gången jag gjorde pemmikan, men det var en annan gång nu är märgben i rampljuset.
Detta paket tinades under dagen och var upptinat lagom tills det var dags att laga middag.
Märgben i paket
För att få en lite mer kulinarisk upplevelse samlade jag ihop lite kryddor som kanske kunde passa och lade upp det lite trevligt på en skärbräda.
Märgben med kryddor
Lagerblad, timjan, vitpeppar, havssalt och lite svartpeppar blev dagens laguppställning.
Allt lades i en gryta tillsammans med märgbenen, vatten tillsattes, och allt fick sjuda under lock i 45 minuter...
Märgben som sjuder
...medan min hustru hade sitt egna sidoprojekt som grottmannen mest morrade med samanbitna tänder mot...
Pommes fnatts och oklyftiga potatis
När timglaset lidit mot sitt slut togs grytan av spisen och benen lades på tallriken - låter kanske lite ofint men det var märgbenen inte mina trogna apostlahästar som avsågs - och jag började genast nyfiket undersöka benpiporna.
Märgben som smaskar
Det var inte så värst mycket mat på de magra benen. Lite köttrester på utsidan och lite märg inuti, men smaken var det definitivt inget fel på. Märgen är fet eller snarare FET och då menar jag riktigt fet inte lite lagom fet utan fet feteli fet fet. Men... hmmm... ganska god... mmm, smask slafs... Ja, faktiskt riktigt god när man vant sig vid den slime-iga konsistensen.
En riktig delikatess som är god men kräver att man samlar lite mod innan man ger sig på den första gången. Prova, vetja, du vågar!
I'm good to the bone!
- Ät!
/Grottis
No comments:
Post a Comment