Exempel på manchester tyg - usch!
Som ni förstår hyser jag en enorm aversion emot klädesplatt tillverkade i manchester och det grundar sig på följande historia som spelades upp annu dazumal.
En liten tanig pojke (undertecknad) hade blivit påtvingad nya fina manchesterbyxor av sin ömma moder. Den lille var inte helt nöjd med detta plagg - för varmt, för tjockt, för fult - men sprang ändå om kring och lekte i Mormors röriga kök. Normalt sett var aldrig Mormors kök speciellt rörigt, men idag var det undantaget som bekräftade regeln eftersom det var renovering på gång.
För att inte vara i vägen för hantverkarna, det vill säga hans far Hans och morfar Tage, klättrade han upp på en köksbänk och ögade intresserat på de händiga gubbarna som visste hur man trakterar en hammare och svingar ett såg.
Efter en liten stund upptäcker han till sin stora förtjusning att det ligger en nyslipad morakniv brevid honom. Vad kan man göra med den?
Jo, till exempel skrapa bort den fula och dumma manchestern från byxorna...
Killen vet ju att knivar kan vara lite farliga så försiktigt börjar han skrapa över låret på det vänstra byxbenet. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Det går ju riktigt bra. Det tunna bastyget börjar skönjas ibland tygböset som lossnat.
Fram och tillbaka med lite större intensitet. Fram och tillbaka med god fart. Det går ju bra. Snart har han vanliga snygga byxor. Ett leende sprids över hans glada ansikte. Gubbarna är upptagna med snickerier så de märker inget.
Frenetiskt fram och tillbaka. Den vassa kniven stryker över tyget och...
Snitt! Kniven skär rätt in i benet.
Så länge det sju centimeter långa ärret är kvar på mitt lår kommer jag hata manchester.
Till min stora vånda har frugan lovat att om jag förvandlas till en grönsak, typ locked-in-syndrome, och inte kan kommunicera med omvärlden så ska hon klä på mig manchesterbyxor och polotröja. Det är hennes humor.
/Calle
No comments:
Post a Comment