Jag kanske inte är en så bra förebild för mina pojkar, men kanske kan jag åtminstone agera varnande exempel.
Vill också tacka alla som följt mig på bloggen, twitter och facebook för alla trevliga och peppande kommentarer. Tack!
Till alla som vinkat och tutat längs vägarna vill bara säga - håll ögonen på vägen era bildrullar!!! Nä, jag bara skojar! Ett tut och jag gör nästa halvmil med ett stort leende. Tack!
Dagens filmer
12 timmar kvar - Starten
Halvtid
11 timmar - Spurten
Hemma
Bilder
Bilderna jag tog under dagen finns på Twitpic.
Karta
Om du är sugen på att detaljstudera dagens runda finns den på Gmap-Pedometer.
Hur känns det nu då?
Jodå, jag mår väldigt bra så länge jag inte försöker ställa mig upp då jag vill bli smord med Linnex och lagd i en kista.
Kroppen höll ihop bra, kanske beroende på att jag tog det väldigt lugnt från start. Gick i de flesta uppförsbackar och det var en blev del sådana idag. Inga långa pauser bara ett besök i affären, två korta matraster, vattenpåfyllning, några pissepauser samt inte mindre än två SOS i skogen.
Mot slutet tände jag till lite grand och fick till ett alldeles fenomenalt fint löpsteg. Att springa i foppatofflor funkar verkligen superbra när man vant sig vid hur de funkar. Springer man på grus finns det en tendens att det hoppar in en del småsten, men det är ju enkelt åtgärdat. På asfalt är dom super.
Hade ingen karta med mig vilket kan vara lite mentalt påfrestande när man inte kan vägen så bra. Fast samtidigt kan det vara en fördel att bara släppa rutten och springa tills man kommer fram. Dock fick jag ta fram Google Maps i telefonen efter Borås GK då det blev ändrade planer.
Tackar mannen på Golfbanan som tipsade om Gamla Boråsvägen. Den var superfin, kurvig och kuperad med mycket skog och lite trafik. Mycket trevligare än den brötiga och riskvägen.
Och den där djä...la huvudvärken som plågade mig var egentligen en förklädd välsignelse (kan man säga så på svenska? jmfr blessing in disguise).
Hur kan 12 timmars bankande och tjommande huvudvärk vara något positivt?
Jo, det gav mig tillbaka vetskapen om att jag är en enveten djävel som inte viker mig i första taget och det känns bra. Riktigt bra.
Näpp, nu har idag blivit imorgon och min aptit har återvänt så nu ska stekpannan få göra illa vid en gigantisk nötfärsbiff som jag tänker trycka i mig innan John Blund dumpar ett grustag i mina ögon.
"Tack för idag. Tack för en underbart vanlig dag."
-Spring!
/UltraCalle
No comments:
Post a Comment