Just det ja! Som det träningstokiga trollet Tryggve skulle ha sagt. Vad känns, till och med båda vaderna känns stela efter dagens halvgalna upptåg att springa i mina Fivefingers mitt i smällkalla vintern.
Hur var det då?
Jodå, riktigt, riktigt skönt. Värmde upp med en kilometer lugn löpning i vanliga skor. Stannade vid en bänk och bootade om (bytte skor, alltså).
Sprang sedan tre km med mina Fivefingers i terrängen runt sjön Gerdsken i Alingsås, isigt och snöigt, lite sten och rötter, men ändå ganska jämnt underlag.
De två första kilometrarna var löptekniken lysande, den sista blev det lite tufft för vaderna och en aning sämre steg.
Sista biten, 2 km, sprangs lugnt i vanliga skor.
Trodde det skulle bli riktigt kallt och eländigt, men kylan och isen var inga problem. Fästet var inte det bästa, men med lite stegplanering var det inga problem att hålla sig på fötterna. Bitvis gick det ganska fort... och lätt!
Det är inte omöjligt att det blir fler pass av denna typ i framtiden.
/Isiga sulan
3 comments:
Personligen är jag mer intresserad av hur det lät. Typ "FLAPPA, FLAPPA, FLAPPA"?
Det lät inte mycket när jag likt indianpojken Lille Ljudlös flög över snön och isen som en gasell på speed.
Ok, jag erkänner, den sista km var det Flappa, Flappa, Flappa.
Det finns ju en gyllene regel:
"Gummi som appliceras på lemmar bör vara ljudlöst"
Post a Comment