Även om de nakna små fötterna var kalla efter 2.5 km halvfruset eljusspår så var själen varm.
Det är kul att springa barfota och man får automatiskt ett alldeles underbart och naturligt löpsteg. Att folk tycker man är en idiot får man tåla, eller kanske till och med hålla med om.
Nu väntar jag bara att behåringen ska ta fart så mina fossingar blir mer hob-lika.
/Calle Caveman
1 comment:
No comment
Post a Comment