God morgon

På väg till jobbet imorse tog jag mig friheten att stanna till på Friskis i Mark för att ge min gamla kropp en ordentlig start på dagen.

Så här sur och eländig var jag innan träningen...

Före Friskis - Arg mun

Eftersom jag ska springa långt på söndag, the Gax Training Pass, blev det ett lugnare återhämtningspass i form av Crossfit Endurance Recovery Workout:

Cirka 3 x 10 reps av

Bänkpress

Kettlebell-svingar

Pullups - hmm, här blev det inte så många reps ;-(

GHD Situps

GHD Rygglyft

Som uppvärmning joggade jag 1.2 km på löpbandet vilket var en skön start.

Efteråt blev det lite mobilitet för axlar, höft och ben.

Och efteråt kändes allt precis tvärt om...

Efter Friskis - glad mun

Grottmannen gillar Friskis.

- 3, 2, 1, Kör!

/Calle

Dagens pass

Dagens Crossfit Endurance WOD i bilder.

- Life is good!

/Calle

Marias WOD

Jag agerar numera personlig tränare, PT, åt min hustru Maria. Vanligtvis en väldigt seriöst sysselsättning där jag noga planerar hennes träning i form av en Crossfit-övning varannan dag som jag publicerar på hennes blog.

Det är ett nöje att få plåga^H^H^H^H^Hträna henne.

Men ibland vågar jag skoja till det lite...

/Calle

Tombow Zoom 707

Lätt yr av förälskelse skriver jag detta inlägg i ett försök att förmedla den ädla känsla som innfinner sig när man efter år av trånad äntligen gör slag i saken och inhandlar en ny älskling.

Nä, det är inte som du tror.

Idag var jag på Matton i Göteborg och införskaffade en Tombow Zoom 707. Ja, just det, en penna, men inte vilken penna som helst utan den slimmade, gedigna och följsamma varelse ni ser på bilden.

Tombow Zoom 707

Ända sedan Moses var vilse i vassen har jag gillat kontorsmaterial, sudden, papper, block och linjaler men min största vurm var för pennor. Ett intresse som jag odlade genom gymnasiet och när jag jobbade som ritare på Västkust-Stugan hemma i Mjöbäck. Även under studietiden i Umeå hände det att stora delar av studiemedlet spenderades på pennor och en och annan Filofax.

När jag sedemera började knega som IT-konsult lade jag pennorna på hyllan, eller snarare i byrålådan, till fördel för tangentbordet. Tills idag.

Nu ska jag plocka fram mitt Moleskine-block och min nya fina 707a och skriva något riktigt riktigt viktigt. Antagligen får jag skrivkramp, men det är värt ett försök.

- Skriv!

/Calle

Snart långspringningsdags

Ja, det börjar dra ihop sig för långspringning.

På lördag tar jag ju tåget till Lund. Där väntar en god natts sömn innan jag i arla morgonstund rättar in mig i ledet av hågade ultralöpare och får ett härlig långpass i vintervackra skåneland.

Enligt klart.se verkar det kunna bli en riktigt fin dag.

- Spring!

/Calle

Träningsstatus

Det blir ju inte så många inlägg om träning på denna blogg eftersom jag skriver om det på UltraRevenge istället men idag blir det en liten sammanfattning av träningsläget här.

Efter Formsvacke-VM innan jul då jag började träna för tidigt efter en tupp i halsen och fick betala med tre veckor nästan helt utan träning har jag nu kommit igång rätt bra.

Har kört några långpass runt 15 km med Spring i Mark och några kortare intervallpass typ Tabata på löpband. Ute är förhållandena ganska usla med snö och is så det är svårt att köra intensiva pass. Man vill ju inte bryta benen av sig så lite försiktighet måste iaktas. Förutom en häl som trilskas lite känns det helt okej.

På söndag är det dags för Spring i Mark igen och den 30 januari ska jag ner till Lund och springa ett ultrapass - the Gax Training Pass - med ett gäng andra tokar. Lite nervös är jag nog allt eftersom jag inte sprungit så långt på ett bra tag. Men det är väl bara att knata på så ska det nog gå bra.

Styrketräningen går framåt. Jag betar av övningarna för Athletic Skill Levels i lugn och fin takt och kör Crossfit Endurance WODdar ca tre gånger i veckan. Känner att jag kan nog snart öka till 4 eller 5. På det hela känner jag mig mer fit och stark än tidigare.

Maten jag äter är till absolut största delen animalisk förutom lite kokos i form av fett eller flingor. Funkar klockrent.

Den mesta löpträningen bedrivs i foppatofflor men är väglaget för grisigt blir det Inov-8 X-Talon. Crossfit bedriver jag mest barfota eller i Fivefingers. Principen är som vanligt så minimalt som möjligt.

Just nu känns målet att springa 246 km i sommar väldigt långt borta. Jag tror jag behöver några riktigt långa träningsrundor för att det ska framträda tydligare ut de dunkla dimmorna i min långlöpningsvision.

En annan nyhet är att jag blivit personlig tränare åt min fru. Jag står för ett Crossfit-betonat träningsupplägg där hon kör en WOD varannan dag. Det är riktigt kul att planera hennes pass och peppa henne till att göra övningar. Hon verkar väldigt motiverad så det blir spännande att se vad det blir för resultat efter några månader.

Så träningsläget är under kontroll, nu är det bara att tuffa på som det lilla loket som kunde och se tiden an.

Jag känner mig hoppfull!

- Igen, snabbare!

/Calle

Kaffetåren

Jag gråter en tår för mitt älskade kaffe som följt mig genom livet.

I min arla barndom fann jag min första kopp med java och tillsammans med en sockerbit uppstod tycke direkt. De första åren hölls konsumtionen på en normal nivå men när jag började arbeta ökade konsumtionen gradvis tills jag var uppe i en dos som kunnat döda en dinosaurie. Jag var dock van och mådde prima.

Som tur var fick en vän och kollega mig till att sluta med att förpesta de goda dropparna med socker. Det är jag tacksam för.

Åren gick och jag fortsatte att klunka i mig kaffe i alla former, men favoriten var starkt så en sked kan stå i det och gärna kallt. Varför kallt? Jo, jag ber att få citera Jarl Kulle - "Kallt kaffe och heta kvinnor spar tid".

Kaffet blev en del av mitt väsen.

Men...

Mer och mer började jag känna att kaffet var en last, ett beroende som jag inte var riktigt bekväm med. Kände mig styrd. Och låst. Fick jag inte mitt morgonkaffe kom huvudvärken. Magen blev urlag av litervis med lut. Nej, så ska det inte vara.

Så jag gjorde ett försök att sluta, se Coffe Break. Efter två dagar krampade ryggen så illa att jag inte kunde sitta upprätt. Det var bara att krypa till korset, eller snarare kaffebryggaren, och koka en balja. 20 minuter senare var krampen borta.

Efter några månader hade jag gått ner mig djup i kaffesumpen. En stoor balja bäcklut i bilen till jobbet, kaffe var 45e minut på jobbet, kaffe när jag kom hem, kaffe efter middagen, kaffe till Bolibompa, kaffe till Rapport, Aktuellt och i alla reklampauser och så till sist nattkaffet innan det var läggdags. Kaffe overload!!!

Det var dags igen, men nu tänkte jag till och insåg att tvärsluta inte skulle funka. Jag skar ner och bara efter några dagar var jag nere på 2 koppar om dagen, nån vecka sedan bara ett par halva koppar. Good, tänkte jag. Men...

Plötsligt fick jag en kopp med gudadrycken som smakade... hmm... tvivelaktigt. Kanske inte illa, men gott var det iallafall inte. Konstigt. Hade det blivit något fel med bryggaren. Troligen inte - en Moccamaster i kombination med Zoegakaffe kan inte gå fel, men det gjorde det. Igen och igen. Från inget vidare, via inte gott, ända till äckligt.

Sorgeliga saker hända men att jag - KaffeCalle - skulle sluta tycka om kaffe var milt sagt otippat.

/Calle