Kaffetåren

Jag gråter en tår för mitt älskade kaffe som följt mig genom livet.

I min arla barndom fann jag min första kopp med java och tillsammans med en sockerbit uppstod tycke direkt. De första åren hölls konsumtionen på en normal nivå men när jag började arbeta ökade konsumtionen gradvis tills jag var uppe i en dos som kunnat döda en dinosaurie. Jag var dock van och mådde prima.

Som tur var fick en vän och kollega mig till att sluta med att förpesta de goda dropparna med socker. Det är jag tacksam för.

Åren gick och jag fortsatte att klunka i mig kaffe i alla former, men favoriten var starkt så en sked kan stå i det och gärna kallt. Varför kallt? Jo, jag ber att få citera Jarl Kulle - "Kallt kaffe och heta kvinnor spar tid".

Kaffet blev en del av mitt väsen.

Men...

Mer och mer började jag känna att kaffet var en last, ett beroende som jag inte var riktigt bekväm med. Kände mig styrd. Och låst. Fick jag inte mitt morgonkaffe kom huvudvärken. Magen blev urlag av litervis med lut. Nej, så ska det inte vara.

Så jag gjorde ett försök att sluta, se Coffe Break. Efter två dagar krampade ryggen så illa att jag inte kunde sitta upprätt. Det var bara att krypa till korset, eller snarare kaffebryggaren, och koka en balja. 20 minuter senare var krampen borta.

Efter några månader hade jag gått ner mig djup i kaffesumpen. En stoor balja bäcklut i bilen till jobbet, kaffe var 45e minut på jobbet, kaffe när jag kom hem, kaffe efter middagen, kaffe till Bolibompa, kaffe till Rapport, Aktuellt och i alla reklampauser och så till sist nattkaffet innan det var läggdags. Kaffe overload!!!

Det var dags igen, men nu tänkte jag till och insåg att tvärsluta inte skulle funka. Jag skar ner och bara efter några dagar var jag nere på 2 koppar om dagen, nån vecka sedan bara ett par halva koppar. Good, tänkte jag. Men...

Plötsligt fick jag en kopp med gudadrycken som smakade... hmm... tvivelaktigt. Kanske inte illa, men gott var det iallafall inte. Konstigt. Hade det blivit något fel med bryggaren. Troligen inte - en Moccamaster i kombination med Zoegakaffe kan inte gå fel, men det gjorde det. Igen och igen. Från inget vidare, via inte gott, ända till äckligt.

Sorgeliga saker hända men att jag - KaffeCalle - skulle sluta tycka om kaffe var milt sagt otippat.

/Calle