Ledvärk

Som av en slump och kanske en aning idogt summerande av deldistanser i ett kalkylblad upptäkte jag att om man börjar i Öresten utanför Örby springer Viskaleden söderöver till Agnbäck, där man fortsätter på anslutningen till Lönnhult där Hallandsleden tar vid, drar vidare norrut till Blåvätterna som är Bohusledens södra ände och ställer siktet på Skatås här man viker av österut på Vildmarksleden och förmodligen stapplar, yrar och hallucinerar ända fram till Hindås har man avverkat cirkus 100 miles eller 161 km.

Det ska jag göra.

Snart!

Röd = start, Grön = mål, Blå = etappmål

Lördagen den 4e september klockan 08:00 klättrar jag över stängslet vid Örestens parkering och inleder fotfärden för att 36 timmar senare slå pannan i dörren på Hindåsgården.

Som support ställer Team Stenhall LLK upp i den mån det är möjligt eftersom teamchefen är gravt drabbad av havandeskap och kanske inte orkar kliva upp mitt i natten för att baxa två skrikande ungar och en jättemage till Brötamôssen i Hiombergen där den kollapsade löparmaken ligger i framstupasidoläge och väntar på att vargarna ska komma och göra slut på eländet.

Början, Viskaleden, och slutet, Vildmarksleden, har jag sprungit tidigare men Hallandsleden och Bohusleden är terra icognita, så det blir väldigt spännande att bekanta sig med dem.

Etapperna

Nu blir det ett par veckors träning, planering, studier av kartor, pemmikantillverkning och kanske nått rekognoceringspass innan det är dags att bröta iväg över stock och sten.

- Spring!

/Calle

Och nu då...

Nu smids det planer för hur framtiden ska se ut för den fettdrivne skolöse ultralöparen.

Är det riktiga skor som gäller härnäst? Kanske sockerdrift? Kanske ta steget fullt ut till primal tokstolle och springa helnäck genom skogarna runt Örby och jaga rådjur med bara tänderna. Inte omöjligt. Kanske försöka mig på kortare distanser, infra-sprint, 1 meter med flygande start. Kanske nått tidslopp? Skövde 6-sekunders? Ja, möjligheterna är oändliga.

Men ännu är framtiden inte utstakad. Som en manisk misantrop sitter jag med pannan i djupa veck och grubblar och tänker. Si eller så, En eller två, hur ska det gå?

Några små ideér har trängt upp genom myllan och så småningom, med rätt gödning, kanske de kan växa och blir stora härliga utmaningar att sätta fokus på.

Känner fortfarande att jag vill springa långt, löpglädjen är återfunnen och benen svarade fint redan i söndags när jag tog en kort runda i duggregnet, men samtidigt känner jag också att lite mer styrka och stabilitet skulle nog göra susen i min gamla gubbkropp. Hur åstadkommer man det?

Idag vill jag avsluta med en strof ur Verner von Heidenstams Ett folk:

Det är stoltare att våga sitt tärningskast,

än tyna med slocknande låge.

Det är skönare lyss till en sträng som brast,

än att aldrig spänna en båge.

- Spänn din båge!

/Calle

Att göra en Blentarp

Termen "Att göra en Blentarp" finns ju inte SAOL, men för mig kommer det alltid att betyda:

Slita ett halv dygn med att försöka få igång apostlahästarna men tillslut inse att de inte kommer att trava (ens för allt hö i Kapernaum).

Vad hände igår när jag försökte mig på the gax trans scania?

Det gick trögt att springa redan från start. Till och med de första 6 km som jag sprang utan packning var sega (från starten till hamnen och tillbaka). Hoppades att det skulle vända och benen komma till liv, men ack nej, det gick bara trögre och trögre. Redan efter knappt två mil gick jag nog mer än jag sprang.

Värmen var tryckande hela dagen och jag gjorde åt vatten som aldrig förr.

Sprang lite fel i Torup där leden var lite skumt markerad och senare rejält fel när jag missade världens tydligaste skylt mot Snogeholm.

En erfarenhet från Bornholm var att foppatofflorna var lite jobbiga att gå i och det blev inte bättre på den ojämna terräng som Skåneleden har mycket av. De funkade bra när jag orkade springa, men fötterna gled runt för mycket när jag gick (vilket det blev mycket av).

I övrigt funkade det mesta bra. Min nya rygga satt som en smäck och tröjan satt som ett korvskinn. Slapp skav under armarna men blev lite öm i närheten av där solen inte skiner. Kanske skaffa kompressionkalsonger?

Fick följe av Patrik Johansson en stund som cyklade ifatt mig i närheten av Glamberga vid Skurups flygplats. Det var trevligt med lite sällskap.

Bild: Patrik Johannson

Innan start blev jag intervjuad av min bloggkompis Projekt Barfota som tittade förbi.

Nu drar jag mig tillbaka in i grottan och när jag har slickat färdigt mina sår kommer jag säkert ha funnit mig ett nytt mål att ta sikte mot.

Fortsättning följer...

...nån gång...

...snart.

- Spring!

/Calle

Ps. Det gick faktiskt hyffsat när jag kastade av mig skorna och sprang barfota en timma när det var nårga riktigt fina sträckor med skogsstigar. Härligt. Ds.

Bornholm 48H

Nu var det ju ett tag sedan men här kommer några av mina erfarenheter från Bornholm 48.

Hur funkar då ett 48-timmars lopp. Jo, man springer precis så mycket man vill och när man blir sliten så går man en stund, när man är hungrig så äter man och när man blir för trött så sover man en stund. Enkelt och helt perfekt om man älskar att springa.

För att ta mig till Rönne på Bornholm fick jag resa en hel del och hade då tid att tänka igenom loppet och vad som komma skulle. Nedan återfinns några bilder från min anteckningsbok.

Tidsplanering

Lyckades följa den rätt hyfsat.

Associationer

Listade ord som jag trodde mig kunna råka ut för under löpningen - de inringade var sådant jag verkligen upplevede. Notera att det var inte mycket negativt.

Regler

Satte upp några enkla regler att hålla mig till samt formulerade en slagkraftig ;-) slogan:

"Det är aldrig för sent att ge upp!"

Att tänka på

Några saker att tänka på, smärta, rörelse, glada tankar och andning..

Fler tankar och råd

Att vara "här och nu" är det bästa rådet jag kan ge. Att tänka "glada tankar" som på barnen och famlijen kan säkert vara bra men för mig har den bieffekten att jag börjar grina och längta hem. Kommer bara att använda glada tankar i absoluta nödfall och försöka fokusera på här och nu istället.

Slutsatser

På vägen hem skrev jag ner några slutsatser.

Kylan. Jag blev väldigt kall vid några tillfällen. Mer kläder eller mer fart behövs för att hålla ångan uppe.

Sova. Fy faan för att svettig krypa ner i ett trångt och fuktkallt tält för att försöka få nån timmas sömn när man sprungit i timmar. I övriga lägen älskar jag mitt Hilleberg Akto, men på nästa 48H-lopp blir det bekvämare vilostunder.

Skor. Äh! Det är foppa som gäller! Eller barfota ;-o

Mat. Funkade klockrent med pemmikan, rökt sidfläsk och kokosfett. Det enda jag saknade var ett varmt mål mat när det blev mörkt och kallt på banan.

Jag slog mitt personlängsta på 128 km, tog 100 miles dvs 16 mil, den passerade den magiska gränsen 20 mil för att tillslut hamna på 220442 meter dvs lite drygt 22 mil.

Zingo Andersen och jag hade turen att få råd och tips av Martin Fryer från Australien.

Tackar Stefan Samuelsson för bilden.

Det var en väldigt nöjd man som efter en välförtjänt dusch stapplade mot färjan tyngd av en bastant packad ryggsäck.

- Spring!

/Calle

Ps. Om 90 minuter sitter jag på tåget mot Malmöia i Skåneland redo att möta mitt största äventyr någonsin - the gax trans scania. Ds.

Panik och eufori

Berg å dalbana, upp och ner, yin och yang, mars och venus. I dessa sista skälvande dagar innan mitt livs största utomhusupplevelse är det verkligen ytterligheterna som ger sig till känna.

Känslan av att jag under två och ett halv dygn ska förflytta mig 246 km tvärs över Skåne och tillbaka sprider en oerhörd skräck i mitt sinne... men samtidigt känns det inte helt omöjligt att jag kanske kan klara av det om inga större komplikationer uppstår.

Och en sak är säker - Det kommer att bli mitt livs största löpupplevelse!

Har tagit det ganska lugnt några veckor men idag drog jag på lite och körde ett försiktigt Tabata-pass i 85% av max vilket gör det till något mer behagligt än om man ger järnet. Avslutade med lite plyometrik på Örbyhallens läktare.

Redo för GAX?

I löparväskan fanns det idag endast ett par löpartights och inget annat. Glömska. Då fick det bli bar överkropp och mina tunna svarta tygskor.

- Inget konstigt alls. Som Marlena Ernman brukar säga.

-Spring!

/Calle

Älgstigen, Örby, Mark, Sweden

Älgstigen är en vandringsled i Marks Kommun som passerar Stenhall där familjen Robertsson huserar. Idag sprang jag den med GPS och fick ut en förhoppningsvis hyffsat korrekt runda.

Karta från Funbeat.SE

Idag sprang jag moturs vilket är den jobbiga riktiningen eftersom man får tre riktigt tuffa backar i trakterna runt Mos strand. Springer man medurs slipper man dessa men får i gengäld en något lägre stigning vid Krok, men där är det så svårsprunget att det är nästan lika jobbigt i båda riktningarna.

Vilken riktning man ändå väljer så är Älgstigen en mycket fin led att vandra, ganska svårforcerad här och där men man får uppleva mycket fin natur.

Namnet är passande. Det finns gott om långbenade konungar i dessa skogar.

- Spring!

/Calle

Meatzza time

Meatzza, va är det? undrar säkert vän av ordning. Låt mig reda ut begreppet.

Meat kommer från engelskans ord för kött och zza från italienskans Pizza. Resultatet blir en pizzaformad anrättning där man till fyllning har vad man vill men bottnen består av köttfärs.

Hur gott låter inte det?

Så här gick det till när jag lagade denna fantastiska rätt.

Först tog jag en ansenlig mängd köttfärs och tryckte ut i en pajform samt adderade lite salt och peppar.

The botten is nådd

Satten den i mitten på ugnen i ca 20 min på 200 grader.

Under tiden förberedde jag toppingen, rejält med riven ost, några bitar västergöta-salami, ett pkt backon, och en hackad pepparfrukt.

Good shit!

När bottnen var klar slog jag av överskottsvattnet som bildats och lade botten på en plåt med smörpapper. (man kan ha kvar den i formen om man vill)

Lastade på fyllningen och toppade med lite oregano.

Fyllning på

In i ugnen, samma värme men nu tyckte jag det räckte med 15 minuter.

Färdig Meatzza!

Med god aptit försvann halva meatzzan ner i det stora hålet jag har mitt i ansiktet. Resten hamnade i kylskåpet till senare förtäring.

En slice är nice!

För den riktiga pizza-feelingen kanske man ska bre på lite tomatsås men det glömde jag idag. Gott blev det ändå.

- Ät!

/Calle

Havsbadsloppet 2010

En liten lätt prestationsångest hade lagt sig som en blöt handuk över mitt vanligtvis goda självförtroende nu under semestern. Kanske mest beroende av att min vision av att jag skulle hinna träna som en besatt under ledigheten visade sig vara en schimär. Det var ju mycket trevligare att ta det lite lugnt och ha det bra med mina två söner istället för att kubba runt i skogen. (Kanske ändå ett sundhetstecken?)

Hur som helst, när jag i torsdags som vanligt sökte löpinspiration på nätet trillade jag på Havsbadsloppet som jag tidigare haft lust att springa. Till min glädje upptäckte jag att det skulle gå av stapeln redan på lördag fick jag ett rysligt sug att åka till Skåneland och springa ultra.

Kollade om det var möjligt att få med teamet (dvs familjen) men campingarna var fulla och teamet hade nog ingen större lust att sova i bilen så efter lite stötande och blötande fick det bli en enmansshow.

Fredagen var lätt kaotisk och slutade med att jag klippte gräs till klockan 22:00 och sedan fick packa och planera löpningen.

Vanligtvis är själva löpningen inget problem, bara att följa markeringarna, men Havsbadsloppet är lite annorlunda eftersom man själv får välja vilken väg man vill springa till målet.

Några hastigt nedkluddade ortsnamn och vägnamn blev resultatet av planeringen eftersom skrivaren var tom på trycksvärta.

Planeringen och packning nästan klart 4 timmar innan revelj.

Sömnen blev bristfällig. Sov kanske två ordentliga timma och låg resten av tiden och väntade på att klockan skulle ringa. Ingen bra uppladdning, men bra träning inför GAX.

När klockan slog tre pep mobilen och jag steg upp direkt för att ta mig ner till köket och göra lite varm äggmjölk till frukost. En energikick som heter duga. 20 minuter över tre satt jag i bilen på väg mot Skåne.

På väg mot Skåneland

Vägarna var tomma så det gick fint att susa söderöver. Vid starten var det mörket men så småningom började det ljusna mer och mer. Vid femtiden blev det en andra frukost bestående av en rejäl dos kall äggmjölk och ett par rejäla skivor enrisrökt sidfläsk.

Jag var framme i god tid och kunde reka de första kilometrarna från start till järnvägen. Bilen parkerades vis Klitterhus och mina försöka att sova den halvtimme jag hade tillgodo gick inte så bra, så jag drog mig så sakteliga till starten.

Vi starten hade det redan börjats samlas lite galningar. Några av dom bekanta sen tidigare och några nya ansikten. Känslan av att träffa en sådan hop med människor är härlig. Att få en bekräftelse på att man inte är ensam om att tycka det är kanon att gå upp i svinottan för att springa hela dagen och i belöning få skav både här och en gedigen träningsverk så man blir lika stel som ett fryst och gipsat kassaskåp.

Starten gick 06:15 och jag kom imål genom att lägga handen på dörren till Barsebäcks GK 6 timmar och 55 minuter senare. Löpningen gick bra.

Efter målgång blev det gratulationer till höger och vänster. Inhandlade 2 flaskor Loka och en kaffe på golfklubben. Fick skjuts tillbaka av tävlingsledaren och sa på återseende till mina löparkollegor.

På väg hem

Resan hem gick fint utan att vara det minsta sömning. Däremot kom sömntåget klockan 20:40 då jag kravlade upp till sängen och däckade likt en fjortis som dragit i sig en 37a strårom efter en dag i alppisterna. Vaknade 12 timmar senare av att det var frukostdags på Stenhall.

Nu blir det 11 lugna dagar innan det är dags att bekänna färg och korsa Skåne... två gånger. Om jag överlever äventyret GAX TransScania 246K kommer det att förevigas på min hud.

- Spring!

/Calle

Sommarplaner

Nu har jag fyra veckors semester framför mig och för första gången i mitt liv sätter jag upp några mål som ska avklaras innan den är över.

1. Minst fyra nätter i tält.

Mitt gamla Keron 3GT tält har samlat damm ett tag sån nu flyttar killarna och undertecknad in minst en dag per semestervecka.

2. En veckas renoverings-streak.

På med snickarbyxorna och renovera vårt gamla hus minst en halvtimme om dagen i sju konsekutiva dagar.

3. Bli en gamemaster (tv-spels-mästare)

I smyg öva upp mina färdigheter på Wii så jag inte framstår som en total tönt inför mina söner de digitala bröderna bit.

4. Grilla, grilla och grilla

Grilla lax, grilla tax, grilla höna, tupp och stare, grilla hare, grilla

kött, dricka rött, grilla spett, grilla fett, grilla träget, gilla läget, grilla får, grilla lår, grilla revben, grilla rävben, grilla grävling, grilla tävling, grilla grilla grilla grilla det är nått som alla gilla.

Förutom dessa fyra mål ska jag dessutom skriva färdigt om mina

upplevelser på Bornholm, hacka på datorn, springa som fäen och slappa som en besatt.

- Relax!

/Calle

Tålamod

Jag vet att ni väntar på en smärre avhandling om mina äventyr på Bornholm men jag ber er att frambringa allt det tålamod ni har och ge er till tåls ytterligare några dagar. Pajpen är full och jag måste ta tag i mitt pseudoliv (jobb, familj, hus, projekt...;-) och bocka av lite uppgifter på attgöra-listan innan jag hinner blogga.

- Linka!

/UltraCalle

Prisad

Prisad

Vraket lever

Vraket lever

200K

200K

14 timmar kvar

14 timmar kvar

God morgon

God morgon

Starten

Starten

Bornholm 48H Basecamp

Bornholm 48H Basecamp

Packad säck

Förutom maten som får spendera natten i kylskåpet är nu min gamla pålitliga Karrimor-rygga packad och redo att följa med på ytterligare ett äventyr.

Tidigare har den haft nöjet att värma min rygg på sex vandringar i Sareks Nationalpark, två tågluff, till Kebnekaises fot där jag bytte till en mindre säck innan toppen bestegs, samt ett otal andra mindre resor och utflykter. Den har varit en trogen tjänare i - djävlarvatidengår - tjugo år och nu ska den till Bornholm och titta på när jag springer mitt livs första 48-timmars lopp som anordnas av Tejn IF.

Packningen består av bland annat ett Hilleberg Akto enmanstält, liggunderlag, kudde, hela min sommarlöparegarderob, rena kallingar, Olle (eller snarare Olles halvbror tjocktröjan Björn), mat samt lite småplock som en fällkniv, resenär (nessesär;), spork och en minihandduk från MSR.

Hilleberg Akto (foto från www.hilleberg.se)

Maten då? undrar du säkert. Vad fasen ska du äta då?

Jo, 7 hg pemmikan, 1 kg rökt sidfläsk, 5 hg kokosfett. Kommer även att komplettera med ägg och grädde som jag skakblandar i en shaker. Dessutom har jag med en plåt med knaperstekt bacon till vägamat om det ej går att jaga fatt nått annat ätbart.

Imorgon är jag på resande fot och kommer inte att vara så aktiv i några sociala media, men från torsdag klockan 12:00 kommer jag att sporadiskt skicka statusrapporter till denna blogg. Så kika in ibland och kolla läget om ni inte har nått vettigt att göra. Loppet slutar på lördag klockan 12:00.

Glöm inte att gissa hur långt jag kommer att springa. Själv har jag ingen aning. Lämna en kommentar här eller maila gissa@stenhall.com.

- Spring!

/UltraCalle

Skamgränsen

Nog med jantelag och lagomheter. Jag har satt upp ett rejält mål eller kanske snarare en vision, dröm eller utopi. Hur som helst här är det:

Skamgränsen

10 mil löpning i veckan

Uppnår jag inte denna lilla nätta distans varje vecka ska jag skämmas som en mycket skamsen hund över hur dålig och uslig ursäkt till ultralöpare jag är.

Jag måste erkänna att det inte är alltför ofta jag når upp till 10 mil på en vecka, men det har dock hänt några gånger. Senast var det för tre veckor sedan när jag foppade runt 77 km på söndagen och överskred träningsplaneringen med 4 mil. Om löpgudarna står mig bi kommer det hända denna vecka också.

Spring, spring, spring!

/Springpojken

Destination Bornholm

På onsdag ställer jag kosan mot söder och tar en liten tur med bil, tåg och båt för att tillslut landa i Rönne på den, enligt hörsägen, vackra lilla ön Bornholm.

Vet inte riktigt vad jag ska hitta på där. Slår väl upp mitt lilla tält på en pitoresk kamping, lallar runt lite, chingsar på de riktiga urtokiga 6-dagarslöparna och lägger mig sedan för att fånga några Z.

När torsdagen gryr är det dock andra bullar som gäller. När klockan klämtar 12:00 tar jag det första löpsteget, följt av det andra, följt av det tredje, följt av... tills jag antingen kollapsar eller klockan slår 12:00 på lördag.

Mitt livs första (och förmodligen sista) 48-timmarslopp stundar och jag är nervös, eller snarare ett gistet vrak i en stormande orkan. Hur ska detta gå?

Frågorna är många:

Kommer jag kunna äta - pemmikan och sidfläsk?

Kommer jag kunna följa min minutiösa tidsplanering eller är den bara en schimär som jag förbannar och bränner innan solen gått ner?

Kan jag somna med kroppen full av endorfiner?

Kan jag vakna efter tre timmar i en sovsäck och kan jag då få benen till att lyda?

Kommer jag någonsin se mitt fosterland igen?

Vad jag vet är...

...att vi kommer att springa en slinga som är 1032 meter lång och var sjätte timma ändrar vi riktning.

...att jag kommer att se gryningen två gånger.

...att det kommer att gör ont länge.

...att det aldrig är för sent att ge upp. (i.e man kan alltid vänta med att ge upp en liten stund till)

...att jag får 48 timmar på mig att göra det jag älskar näst mest i livet - Springa.

Pristävling

Jag utlyser härmed en pristävling. Gissa hur långt jag kommer att springa och du vinner äran att bli omnämnd här på min blogg.

Lämna din kommentar här på bloggen eller maila mig om det passar bättre.

Spring!

/UltraCalle