Fetta stekaren

Jag vill slå ett slag för den gamla hederliga gjutjärnsstekpannan. En fantastisk tingest som bara blir bättre med åren. Precis som undertecknad.

Tackar Skeppshult för den fina bilden.

Det är något visst med stekpannan. Den bringar mycket lycka i hushållet där den i alla tider var en viktig del av framställandet av den svenska husmanskostens flaggskepp - stekt fläsk. Och vem kan tänka sig att mormor skulle steka sina fantastiska pannkakor i något annat än en rekorderlig gjutjärnspanna?

Raggmunk, korv, kyckling, lök, lever, en och annan svamp, plättar, oxfilé, abborre, och köttbullar är andra ätbara läckerheter som bäst trakteras i en panna.

Men... den har även en mörk sida. Den blir lätt ett farligt vapen i händerna på din maka när du varit ute med grabbarna rumlat. Hur många gånger det inte hänt att man i sena timmen fumlat in sig genom ytterdörren bara för att höra ett tungt tjoff och 12 timmar senare vakna med en pulserande huvudvärk och en bula i storlek som Galdhöpiggen? (Om jag räknar efter så har det hänt mig... noll gånger )

Hur som helst, vad jag vill komma till idag är följande:

Smörj pannan med kokosfett!
(fetta stekaren)

Efter varje gång jag gjort rent pannan, gärna när den fortfarande är lite ljummen, smörjer jag in pannan (stekpannan alltså) med kokosfett. Den blir helt fantastisk!

Ingenting fastnar speciellt hårt, stekytan blir bra och den är lätt att göra ren med enbart hett vatten och en diskborste.

Det var allt från bror duktig idag.

- Stek!
/Calle

Bambi och döden

I söndags var det förmodligen internationella rådjursdagen. Till frukosten fick vi besök av en bock med bastiga horn som spankulerade utanför vårt fönster. När jag senare på kvällen var ute och sprang råkade jag på tre stycken nere vid campingen och lite senare fyra av dessa vitrumpade lättfotingar uppe vid Mos.

Jag får tre tankar när jag stöter på ett rådjur.

Ett, de är vackra, fina och gulliga bambis som omges av ett lätt rosa skimmer. Gracilare och vackrare djur finns ej på denna jord. Gosigos!

Två, avundsjuka på den fantastiska lätthet i löpsteget de har. Ibland när jag kutar runt i skogarna försöker jag tänka att jag är ett rådjur som med lätthet och stuns skuttar över alla stenar och stockar.

Tre, trots att jag blir tårögd av Erik Axel Karfeldts I Älgtiden, känner jag att mitt jägarblod börjar koka, hjärtat pumpa och benen gör sig redo för en hisnande jakt genom skogen där bara en av oss kommer levande tillbaka.

Vilket för tankarna till följande fantastiska skildring (som jag kanske refererat till tidigare).



Min tredje tanke kanske inte är så konstig i ljuset av denna primitiva jaktform?

/Calle

Bludder och Twitter

Egentligen är jag en rätt fåordig man, men när jag väl tar ton räcker det inte med de 140 tecken som Twitter satt som begränsning.

- Nej, så kan det ju inte få vara, tänkte jag och började hacka.

Resultatet efter denna hackattack, som tog en sen kväll i anspråk, finns att beskåda på:

bludder.stenhall.com

Vill med emfas trycka på att det är en betaversion så designen är hejkon bäjkon och felhanteringen minimal.

Hur funkar det då?

I Bludder fyller man i sitt twitternamn och lösenord samt den text man vill tweeta. Texten kan vara 1000 tecken lång så man får lite mer svängrum för sina uttryck.

Texten kortas och en länk läggs till innan den går vidare till Twitter. Lyckas uppdateringen sparas meddelandet i Bludders databas.

När en följare (follower) ser meddelandet klickar hon bara på länken och texten visas i sin fulla storhet på Bludder-siten.

Häpp toodeloo!

Näpp, natten är ung, nu hägrar andra och mer seriösa projekt...

- Implementera, exekvera, relaxera!
/Calle++

Chevré och Oxfilé

- Fasen, det är låst, sa frugan. Vad gör vi då?

Drömmen om vår tänkta måltid på en lokal restaurang blev brutalt krossad i fredags när vi till vår förfäran upptäckte att det var stängt.
Efter en stunds dividerande om vi skulle orka köra ända in till Borås kom vi fram till att vi istället borde åka till mataffären och inhandla nått gott, typ lamm.

Nått lamm fanns ej i annat tillstånd än djupfryst och vi ville inte vänta på att istiden skulle dra sig tillbaka så det fick bli en rejäl bit oxfilé istället. Med oss hem fick vi även två tjocka skivor chevré (franska för getost har jag fått lära mig) och lite annat gott.
Vi startade genast vårt samarbete i köket som efter åratal av nötande fortfarande är mer som Piff och Puff än Werner och Werner, men vi lyckades ändå med gemensamma krafter åstadkomma följande.

Förrätt

Förrätten blev en delikat chevré chaud med honung och valnötter på en bädd av sallad tillsammans med smörstekt sparris lindad i Serranoskinka. Inte helt odumt.

Huvudrätt

Efter ytterligare ett varv i köket var det dags att inmundiga huvudrätten - Oxfilé med vitlök och timjan-smör samt en grekaktig sallad mest som garnering.

Detta kött var magiskt.

Förmodligen hade den helige ande i lönndom nedstigit till det Stenhallska köket och ingjutit godomlighet i denna enastående oxmuskel som nu låg framför oss. Något så mört har undertecknad kulinar aldrig tidigare beskådat. Kniven gled genom köttbiten som om den voro av moln. Fantastiskt. Tillsammans med vitlökssmöret blev det en kombination, som en vän brukar säga, var sublim på gränsen till det fekala.

Första omgången var blodig som en vampyrfilm, den andra lite mer välstek. Båda var lika enastående möra. Resterande del av kvällen tillbringades mest sittandes och talandes om den goda maten.

Och förutom den otäcka salladen var det ju rena LCHF-hälsokosten!

- Ät!
/Calle

En rätt normal LCHF-dag

Summerade min matkonsumtion lite ur minnet och tycker nog att dagen som passerat var väldigt, ja nästan extremt, normal. Använde mitt fina Google Spreadsheet-dokument för att få ut energiinnehåll (vilket jag iofs anser nästan helt ovidkommande) och antal gram makronutrienter, fett, protein och kolhydrater.

Klicka på bilden för att zooma

Vad jag inte har fått med är kaffe, kryddor och några bitar med gul paprika, men det är väl nästan försumbart i sammanhanget.

Som man kan se längt upp till höger lär jag inte dö av undernäring med nästan 3800 kcal på en dag.

Fördelningen i energiprocent känns helt okej med 83E% fett, 15E% protein, och 3E% kolhydrat.

Jag är ju inte någon LCHF-fakir så drygt 20 g kolhydrater kan väl vara godkänt.

Att jag ätit 1.6 * kroppsvikten i protein (väger alltså ca 85) är nog rätt lagom för en tränande man i sina värsta år.

Ordentligt med fett har jag också fått i mig. Det är bra. Då rockar jag fett!

Nämnas bör att jag definitivt räknar sådant här på daglig basis. I början av min LCHF-karriär för lite drygt två år sedan hade jag rätt bra koll, men efter ett tag insåg jag att det var så lätt att följa LCHF-principerna att jag bara ibland gör sådana här kontroller.

Jag följer dessa enkla principer

• Minimalt med kolhydrater.
• Maximalt med fett.
• Lagom med protein.

Sen försöker jag att äta

• animaliskt fett (och kokosfett)
• äkta vara,
• rättvise/krav-märkt
• närproducerat

Sen avstår jag från

• margarin,
• varmpressade vegetabiliska oljor,
• halv och helfabrikat,
  
• glutamat och andra tillsatser,
  
• frömjöl i alla former (hade det varit meningen att vi skulle äta frön hade vi haft näbb)
  

Sen händer det att faller jag för en näve lösgodis när ingen ser på ;-( men man är väl inte mer än människa.

Denna kost får iallafall mig att må väldigt bra.

- Ät!
/Calle

Friskis Jogg den 7/4 2010

Idag hittade jag den mest fantastiska lilla rundan man kan tänka sig uppe i skogen vi KSK-stugan. Om minnet inte sviker mig och vi snedseglar totalt får det bli onsdagens rutt för de glada Friskisjoggarna.


Rundan är omkring fem kilometer och går rätt mycket över stock och sten så tempot är tänkt att vara ganska lugnt. Kanske det blir någon liten överraskning längs vägen, vem vet?

Om man har krafter kvar lovar jag att det ska finnas chans att ta ut sig rejält på slutet.

Tema för onsdagens begivenhet är iallafall:

Löpstyrka

- Spring!
/Calle

Mot Onsala

Tyvärr var det tekniskt haveri på det mobila bloggandet igår.
Jag trodde att mina små filmer blev postade till bloggen, men tyvärr, inget kom fram.
Här följer en summering av gårdagens aktiviteter

Start vid Stenhall

Strax efter 07:30 började jag knata i riktning väster ut.

Följde planerad rutt till punkt och pricka. Med korta löpartights, tre tröjor, keps och ryggsäck var det till en början var det kallt, men rätt snart åkte första tröjan av.

Hade avfärdat alla känningar dagen innan som ultralöpningsnervositet, men när kroppen inte svarade på tilltal och aldrig kom igång började jag inse att det var nått vajsing med gubben.

Mot Onsala

En tredjedel avklarat

Vid kyrkan i Fotskäl stannade jag och fyllde på vatten samt dumpade min tjockaste tröja för senare upphämtning. Solen gassade skönt, men kroppen ville inte komma upp i varv.

Fotskäls kyrka

Halvvägs

Gränsen mellan Halland och Sverige ligger ungefär mitt emellan Stenhall och Köpstaden. Men idag blev det inte så mycket längre.

Länsgränsen

Hit men inte längre

Klokheten vann över envisheten och resan tog slut i Öxared när följebilen hann ikapp mig efter nära på fyra och en halv timmas nötande på mina gamla foppatofflor. Hade säkerligen kunnat knata på ett tag till, men till vilken nytta och med vilka risker? DNF = Did Nothing Fatal.

Stopp i Öxared

Fick skjuts nästan ända fram...


Utkastad ur bilen

Blev brutalt urkastad ur bilen innan vi var framme. Frugan tyckte bestämt att jag skulle ta mitt barfotapass, fast egentligen var hon nog bara trött på mitt gnällande över hur dödssjuk och ynklig jag var och ville bara bli av med mig en stund.

Första metrarna stapplade jag som en gipsad struts, men efter någon minut började något som åtminstone liknade ett löpsteg framträda.

Barfota sista biten

Upploppet till Köpstaden gick på lätta ben i visshet om att där fanns mitt crew*, en säng, en dusch och tillsist en underbar påskbuffé.

Dagen efter

Idag känns det tydligare i halsen och näsan att det inte står helt rätt till så tyvärr blir det ingen Cross-premiär för mig idag. Men för er som är helt friska rekommenderar jag Friskis Cross-pass klockan 18:00 vid KSK-stugan i Kinna.

Nu ska jag kurera mig genom ett lätt och kort barfotapass, en halv burk kokosfett och absolut inte en gnutta med socker.

-Spring!
/Calle

* Jag inser faktiskt själv att det
inte står helt rätt till med mig
när jag kallar min underbara
familj för crew.

Påskplågeri

Det blir ingen korsfästning på långfredagen men väl ett långpass på påskafton som får Via Dolorosa att likna en tipspromenad anordnad av PRO. (Var jag lite blasfemisk så var det helt min avsikt)

Nja, kanske inte så farligt ändå, jag har ju gjort det tidigare. Tre gånger dessutom.

Klockan arla i ottan på påskafton piskar jag igång apostlahästarna och börjar färden mot Onsala. Det blir den kortaste rutten enligt Google Maps, ca 63.8 km dörr till dörr.

Det blir första ultrapasset på riktigt länge och jag är lite nervös. Förra gången fick jag agera kofösare. Vi får se vad som händer denna gången.

Karta

Hålltider

07:30 Stenhall, Örby.

10:00 Fotskäl, ca halvmara.

11:30 Länsgränsen, ca halvvägs.
12:30 Fjärås Bräcka, ca mara.

14:00 Kungsbacka, ca 50 km.

15:30 Köpstaden, Onsala, 63.8 km.

Så tuta om ni kör förbi eller ännu hellre spring med en bit.

Om tiden eller orken tar slut så finns det en Plan B - lift med familjen sista biten. De passerar mig ca 14:30.

- Spring!

/UltraCalle

Löpbarhet tvåa

Det börjar bli löpbart i skogen efter fimbulavintern som äntligen lättat på sitt snötyngda grepp om stigarna uppe vid Kinnaström.

Idag sprang vi från KSK via grusvägen upp till Långhall där vi tog skogsstigen till Brännekulla. Stigen var bitvis isig, men den djupa snön var iallafall borta. Några fina passager med barrstig gav oss en smak av vad som skogarna här har att erbjuda längre fram i vår. Från Brännekulla tog vi grusvägen tillbaka till KSK.

Dagens pass löptes i lugnt återhämtningstempo enligt vad jag lovat. Med strama tyglar lyckades jag hålla tillbaka de frustande unghästarna som gärna galopperat järnet när vi började närma oss stallarna. Men återhämtning är återhämtning. Lade dock in en tjurusning i lätt motlut för att blåsa ur rören en aning.

Kvittot på att tempot var tillräckligt lågt var det konstanta småpratandet samt de glada leenden som uppvisades i leden. När vi var tillbaka vid starten tror jag alla kunde tänka sig att ta rundan en gång till...

- Spring!
/Calle

Morgondagens runda

Tog en rekognoseringsrunda på lunchen idag för att kontrollera läget i skogarna vid KSK.

Det är lite is kvar här och där, lite blött från och till och lite lerigt av och an, men med försiktiga, lätta och välbalanserade fötter ska vi nog klara av ett pass som bitvis går på skogsstig.

Jag har lovat att det blir ett lugnt pass och det beslutet står fast. Jag ändrar mig absolut inte i sista stund... kanske...

Nej, seriöst så blir det ett återhämtningspass där vi ger kroppen en chans att komma tillbaka efter förra veckans tuffa schema.

Dagens löptur var så skön att jag kastade av mig skorna och sprang den sista biten barfota, vilket blev den 303:e barfotadagen på raken.

"Varje gång du tar av dig skorna så medge att det känns skönt"

- Povel Ramel

Vi ses imorgon 18:00 vid KSK-stugan.

/Calle

Premiär och Jubileum

Idag händer det grejer minsann.

Premiären för Friskis Jogg-stege avlöpte utan mankemang. Vi fick en fin runda i Kinna-trakten på cirkus 12 km och inte innan på upploppet började regnet droppa. Till stretchingen lånade vi tak av KSK. Alla verkade nöjda, glada och sugna på nästa etapp som blir 17 km och avlöper om en månad.

Vem vet, kanske någon mer dyker upp på onsdagarna framöver.

Jumileumet som firas idag är 300 dagars barfotalöpning. Det blev ett kort men blandat pass på asfalt, snö, stig och grusvägar runt hemma. En känsla av eufori och meningsfullhet infann sig mot slutet.

Så här glad var jag efter min 300ade barfota streak.

Nu är det bara 65 rundor kvar så har jag sprungit ett helt år.

-Spring!
/Calle

Etapp I - 12K Friskis Jogg

Imorgon är det äntligen dags för löpstegens första etapp.

Temat för dagen är: LSD*

Det blir en skön runda på nästan precis 12 kilometer med start och mål vid KSK-stugan i Kinna.

Något fika-stopp är inte inplanerat, men jag tror nog alla klarar sig ändå. Jag tar med lite reserv-vatten och en sockerbit i en ryggsäck om det skulle krisa sig.

"Mulet och regnskurar" säger klart.se men det struntar vi i och startar klockan 10:00.

- Spring
/Calle

* LSD = Long Slow Distance

Ps. Om någon absolut vill se rundan går det bra att maila mig så ordnar vi det. Ds.

Friskis Jogg 2010.03.24

Det verkar som jag bestämt mig för upplägget på onsdagens runda.



Temat är Upp&Ner.

Tempot är Lungt&Bestämt.

Vädret är Uppehåll&Plusgrader.



Rundan finns här: http://www.gmap-pedometer.com/?r=3569591



- Spring!
/Calle

Rundor

Veckans två Friskis Jogg-rundor börjar ta form.

Omväxling förnöjer, sägs det, så onsdagspasset blir både upp och ner. Eftersom skogen är inte riktigt redo att erövras ännu kommer passet att till största delen bedrivas på asfalt. Mer vill jag inte avslöja för tillfället.

På lördag 10:00 är det dags för etapp 1 i vårens löpstege - 12 km. Har en grov idé om rundan, men behöver finputsa lite innan jag vågar offentliggöra den. Avsikten är att försöka få till en skön och lättsprungen runda.

Nu tillbaka till kartorna.

- Spring!
/Calle

Ut i skogen

På onsdagens Friskis Medel Jogg ska vi tänja på gränserna för vad den mänskliga kroppen kan klara av och ge oss ut i snöig och eländig terräng.

I detta område kommer vi att springa

Nej, riktigt så allvarligt blir det inte. Det blir till största delen fina skogsvägar, men ungefär en kilometer blir lite tuffare. Har vi skaren med oss kommer det gå som en dans, utan den kommer det att bli lite mer svårframkomligt.

Vi anpassar givetvis efter rådande grupp och förutsättningar så alla kan hänga på. Det kommer att bli en skön stund i skogen.

- Spring
/Calle

Äggasjuka höner

I min hemort Mjöbäck finns talesättet - gå ikring sum e äggasjuker höna (Gå runt som en ägg-sjuk höna) - vilket är rätt passande i dessa tider när påsken närmar sig med stormsteg.

Nej, det är inte Vit eller Brun Leghorn, Pärlhöns, Svart Menorca, Japansk Silkeshöna eller någon annan befjädrad varelse jag tänker på utan en råtta... kontorsråttan som vid denna tiden börjar röra sig av och an i jakt på de av konsultbolagen värpta påskäggen som i legio sprids över fikarummen i landet.

Äggen är en styggelse som oftast innehåller det billigaste tänkbara sockerskräp man kan tänka sig. Mängderna är dessutom helt befängda. Den ena överträffar den andra. Lådor stora så man måste använda pall-lyftare för att transportera dem. Nej, kör skiten till tippen istället.

Hur man överhuvud kan ge bort något så otroligt onödigt och dåligt till ens kunder kan jag inte begripa. Socker, tillsatser och färgämnen är ett straff inte en gåva. Det finns väl ingen som tror nått annat? Alla sockerkramande stofiler är väl utrotade från vårt avlånga land, eller?

Om man ändå vill visa att man är tacksam kanske man kunde begränsa sig till att ge bort lite mindre mängd av en ekologisk och rättsivemärkt mörk choklad eller kanske en ostkorg med lite näringsrika godsaker. Lite kvalitét istället för kvantitét.

Eller strunta i det helt och skänka pengarna till nått välgörande ändamål som att sponsra en barfotalöpare med skor ;-)

- Kuckeliku!
/Påskharen

Norska Olle värmer man utan skor

Valet att springa barfota denna vinter har inte varit mitt klokaste, men jag får stå mitt kast och försöka klara av de sista två och en halv månaderna. Trösten är att det blir ljusare och förhoppningsvis varmare för varje dag som går.

När vägarna varit för smala, skogsstigarna varit täckta av ett tjockt lager snö och det varit omöjligt att lägga fötterna på ett löpband, har jag fått ta till nödlösningen att springa 18 varv på gården. Det har blivit ett antal gånger.

Just denna gång, för en månad sedan, var det ungefär fem minusgrader och ett tunnt lager med nysnö.

Foto: La mamarazza Maria Raberto

Visst ser det varmt och skönt ut med min norska olle.

- Spring (som i våren)
/BarfotaCalle

100 dagar

Min sida i Funbeat.SE säger:






Om hundra dagar är det allts dags för Bornholm 48H. Två dygn av snacka, käka, dricka, sova och uppleva. Glömde jag något? Jo, just det, springa lite också.

Ska bli spännande att se hur kroppen och sinnet reagerar på ett sådant äventyr. Kanske så här ungefär:

Efter 12 timmar pratar man med fötterna.

Efter 18 timmar har man namn på alla blåsorna.

Efter 24 timmar svara fötterna på tilltal.

Efter 30 timmar ser man tomtar.

Efter 36 timmar har blåsorna fått blåsor.

Efter 47 timmar går det så långsamt att det är omöjligt att sakta in.

Efter 48 timmar är det slut.

Och märkligt nog...

...efter 49 timmar börjar man planera nästa ultra.

Just nu känns det väldigt fjärran och overkligt, men 100 dagar går fort, alldeles för fort.

-Spring!

/Calle

Fantomen på Stenhall

Kom hem från jobbet med bilen full av pellets.

Bytte om i flygande fläng för att hinna springa innan solen försvunnit helt.

Nakna fötter på torr kall asfalt - nästan njutningsbart.

Efter en liten stund tyckte jag att maskineriet var lite röligare än brukligt.

Kollar ner... tröja, check... barfota, check... långkallingar, check... löpartights, borta!

/Fantomen

Premiär

Årets premiär för Friskis Jogg avlöpte utan komplikationer igår afton.

Totalt var vi 10 stycken högade löpare som samlades vid Kinnaströms Sportklubb för att ta en löptur tillsammans. Vädret var underbart med en dalande sol över ett gnistrande vinterlandskap med några minusgrader.

Klockan 18:00 gav vi oss av ner mot Viskan. Vägarna var bitvis halkiga men vi lyckade ta oss ner till cykelvägen mot Velingstorp utan incidenter. Fint underlag längs Viskans norra sida, lite knaggligare på tillbakavägen mot Kinna.

Vek ner förbi Kinnahallen och tog nya bron innan vi rushade uppför Brantalid och joggade tillbaka till KSK.

Karta: http://www.gmap-pedometer.com/?r=3513849

Det hann bli ganska mörkt innan vi var tillbaka, men gatlyktorna lyste upp vägen så vi kunde hitta tillbaka.

Gruppen var väldigt homogen och reagerade blixtsnabbt när jag lekte med farten. Mycket bra jobbat av alla. Förmodligen har det tjuvtränats en hel del i vinter. ;-)

Nästa onsdag kör vi igen. Välkommen!

- Spring!
/Calle