Vårkänning i Füt Glove

Med stela påkar efter torsdagens grymma löpstyrkepass var det kanske inte den bästa starten man kunde få när jag igår gav mig ut på långspringning.

Målet var att ta mig från Horshult hem till Stenhall via Förlandavägen, Björketorp, 41an och Slottsåvägen. Inga krav på tempo utan sakta och fint, nästan lika

långsamt som tävlingsfart. (Det som skiljer en ultralöpare från en vanligt löpare är att ultralöparen bedriver nästan all träning snabbare än i tävlingsfart.)

Solen sken och en ljum vind fläktade lätt i grantopparna när jag skuttade på den steniga grusvägen från Horshult ut mot Förlandavägen och lämnade familjen bakom mig. Trygg i tanken att barnen skulle få leka med sina kusiner och frugan skulle kunna tjittra och tjattra med sin syster en stund till.

Grusvägen var ganska stenig och jag fick vara vaksam på fötternas placering eftersom sulorna i mina Füt

Gloves är ganska tunna på den främre delen av fötterna. Det gick dock rätt bra och efter drygt tre kilometer kom jag ut på den asfalterade Förlandavägen.

Kosan ställdes mot öster och benen trummade vidare på den smala kostigen som leder genom skogen till kyrkan i Holmåkra där vi på vägen till Horshult så påpassligt deponerade två flaskor vatten till framtida burk. Efter nio kilometer var jag vid Fotskäl-skylten...

Entering Fotskäl

...och där var det dags för dagens SOS (Rune Larssons uttryck för Stanna Och Skita).

Calles SOS

Jag sprang vidare och njöt av den underbara vårvärmen och de fantastiskt sköna skorna och tänkte att jag måste blogga om hur bra de sitter och att det inte skaver någonstans... Efter 500 meter undrade jag vad som gnagde min högra häl? Jä, rajt! Skoskav! Hittade närmsta telefonkiosk, fram med tapen och plåstra om.

Tur att det fanns en telefonkiosk

Knatade vidare och strax var jag framme vid den tidigare nämnda kyrkan och tog en vatten-paus. Solen värmde skönt när jag satte mig med kyrkomuren som ryggstöd och smaskade pemmikan och sörplade vatten. Najs!

Dags för pemmikan och vatten

Fortsatte trots att det var rätt skönt att vila en stund för att efter en kort stund vara framme i Björketorp där jag tog Rv41 norrut. Värmen var nu rätt tryckande och det märktes på svettningen att man inte blivit bortskämd med värme under den bistra vintern.

Att springa på en så smal och vältrafikerad väg är inte trevligt, men bilisterna var hyggliga och höll ut så långt de kunde och efter några kilometer var jag framme i Berghem så jag kunde vika av på den lite mindre trafikerade Slottsåvägen mot Haby. Här var det dags att tapea nästa häl som också började ge sig. Dessutom skavde det rätt rejält inne i skon inte långt från stortån, men det ignorerade jag och fortsatte springa.

Drog ner tempot något den sista milen och tog det lugnt i uppförsbackarna. Benen började bli lite stela, ovana att springa så här långt med apskor. Sista biten gick på välkända stigar och vägar. Ökade lite sista biten genom skogen för att försöka komma före familjen, men missade förstaplaceringen med 5 sekunder. Bah!

Dagens löptur, 34 km.

Det blev en skön tur i vårsolen. Å fasen vet om jag inte redan längtar ut på långpass redan trots att benen är mer än lagligt stela.

- Spring!

/Calle