Tillbaka på jobbet

Tillbaka på jobbet

Pass dobbelt opp

Idag (snarare igår eftersom klockan passerat meridianen) sprang jag två löppass - nästan som en riktig löpare.

Pass nummer ett var ett långpass på 22.2 km i lugnt tempo med en tur från Stenhall upp till Örestens topp innan jag återvände hemåt i ösregn och åska. Härligt från A till Ö.

Senare på kvällen blev det ett återhämtningspass eftersom frugan hade spring i benen och drog med mig på en dryg halvmil i skogarna hemmavid. Åter kom regnet och fuktade oss som dränkta svampar, men det gjorde inte ett jota. Vi var lyckliga som dårar ändå. Efter hemkomsten ville Maria fortsätta en vända till, men jag satte mig på tvären och röstade för filmkväll.

Det är skönt att leva - så tänk på glöööden!

15 days and counting...

Ja, då var det 15 dagar kvar till årets löpningshöjdpunkt - GAX.

Stugan är bokad, skorna vallade och benen är fulla av spring, så det känns inte helt omöjligt att det kan bli en fin tur på Österlenleden natten den 16 till 17 augusti.

Teamet består av teamchef Ingrid Hultberg, vise teamchef Göte Hultberg, sjukvårdare Maria Robertsson, farthållare Anton Robertsson och underhållningsmästare Gustav Robertsson.

Vi kommer att bo på Stallgården mitt emellan stranden och Ystads centrum där vi anländer den 15e och åker hem den 17e.

Tryggt och härligt att få med sig ett så trevligt och rutinerat team.

Träningsmässigt är jag helt nöjd. Lite mer än planerat, men ändå okej. Kör kanske något mer långpass, men nu är det lugnt som gäller. Inget snabba pass utan ska försöka komma ner till tävlingsfart. Det är ju lite omvänt när man springer ultra - långsammare på tävling än på träning.

Nu är det bara att bita ihop tänderna i byxfickan och hoppas att inget oförhappandes händer.

%> run calle

Procentare

I och med dagens långpass på 39.9 km runt Öresjön passerades den första procenten av mitt huvudmål att springa runt jorden innan jag blir pensionär.

Nu blir det ett par vilodagar som straff. Det ska jag ha - min djä...el!

Allt detta får du - och mycket mer...

...för endast 600 spänn om året.

Det är ju fantastiskt att en aftontidning på nätet, låt oss kalla den aftonblajset.se, kan lösa alla våra viktiga problem.

Fettberget kan utplånas, men man behöver tydligen menyer som är anpassade till just de kalorier du behöver, en egen viktprofil, personlig dagbok, verktyg som är smartare än du, vägvisningsdiagram, expert-expert-experter, egen nätcoach och dessutom nya bekantskaper - och mycket mer...

Du kan till och med få Pizzafrossa utan att få dåligt samvete. Va bra! Dåligt samvete vill man ju inte ha. Dom visar dig genvägarna till bättre flås, ger dina barn ligthtprodukter som är så bra för småttingar som växer. Man kan också få lära sig synda med stil. Med mera, med mera, ...

Nä, fy faan, nu orkar jag inte vara ironisk längre.

Här kommer en enklare modell:

1. Ät så lite kolhydrater du kan.
2. Ät ordentligt med protein
3. Ät rejält med animaliskt fett.

Ovanstående kallar jag LCHF i ett nötskal.

Tro inte på allt som står skrivet. Speciellt inte om den som håller pennan har för avsikt att ta dina pengar eller får pengar från industrin.

Kolla följande länkar eller sök på LCHF och bilda dig en egen uppfattning.

1. Dr Dahlqvist
2. Kolhydrater i fokus
   

Länk #1 tar dig till Dr Annika Dahlqvists blogg. Länk #2 tar dig till ett forum där vanliga människor delar med sig av sina erfarenheter av LCHF.

Prova LCHF innan du låter doktor skalpell karva bort magen på dig eller betalar dyra pengar till nån som har en bra affärsidé. Dom pengarna kan du lika gärna kasta i sjön eller skicka till mig. (Helst till mig då;-)

/Carl-Johan M Robertsson - LCHFare

Ps. LCHF står för Low Carb High Fat om du undrar. Ds.

GAX is coming,,,

Ja, vad har jag gjort för ont kan man fråga sig för att bli född utan vett.

Anmälan till GAX 50 är nu gjord och jag (åtminstone mitt namn;) finns att beskåda på GAX100s hemsida under deltagare.

Efter fredagens ultrapass känns det dock inte helt omöjligt att genomföra 50 miles, men jag misstänker att terrängen på Österlenleden kan stundom vara ganska jobbig.

Hur som helst så läste jag att stiglöpning är bättre än sex, men det visste väl alla redan?

/Ultra-Calle

Titel: Ultramarathonman

Eftersom jag tidigare inte sprängt 50 kilometersvallen har jag haft lite svårt att kalla mig själv ultramarathonman trots att jag vid två tillfällen passerat marathongränsen med god marginal.

Den tiden är förbi. Numera vill jag tituleras Ultramarathonman Robertsson eller Ultra-Calle vid lite mer familjära tillfällen.

Nationaldagens löppass startade på Stenhall i Örby och avslutades på Köpstaden i Onsala en sträcka på 64.1 kilometer. Det vill säga cirka 1.5 marathon eller tre Göteborgsvarv. Tiden hamnade på nio timmar och fem minuter. Förutom tre korta stop för att trycka in lite föda och ett stopp för att leka cowboy, höll jag mig konstant löpande rörelse, stundom sakta och stundom saktare.

Nu känns Sankte Knuts Torg i Ystad (målet för GAX 50) närmare än någonsin.

Onsalalöpet 2008



/Ultra-Calle - Nöjd och stolt!

Klena och ämliga människor

"Öppna dörren själv din klena och ämliga ursäkt till människovarelse!" har jag god lust att exklamera när jag ser en humanoid som inte använder sin egen armkraft, utan trycker på den förhatliga dörröppnarknappen.

Nej, minst tre sekunders fördröjning skulle det vara på alla automatöppnade dörrar.

Snurrentréer med motor borde förbjudas i lag.

Kodlås på alla hissar.

Allmän uppmaning: Använd dörrhantaget och gå i trapporna!

Nä, nu orkar jag inte vara arga gubben mer.

/Calle

Årets hundrade pass

Det hundrade passet i år blev 60 minuter spinning på Friskis & Svettis i Skene.


Tid:
Total träningstid: 122:31 h
Snitt per pass: 1:13 h
Snitt per dag: 48:03 min.

Aktiviteter:
Löpning: 73.65 mil
Spinning: 22:10 h
Styrketräning: 07:55 h
samt lite Vandring och Simning.

Snittet på 48 minuter känns fint. Om det håller i sig blir det all-time-high.

Jag måste nog vara en aning självgod och ge mig en klapp på axeln. Klapp, klapp.

Som straff för denna dödssynd eller brott mot jantelagen tvingas jag sätta upp ett nytt mål - att springa jorden runt innan jag blir pensionär.

Start den 7e maj 2008 och mål den 7e maj 2033 ger mig 25 år att klara av den bravaden på.

Vid ekvatorn är jorden cirka 40075 km vilket ger cirka 160 mil om året så nu gäller det att plocka fram den största skopa envethet jag kan hitta och börja springa.

Status:




LtD
/Calle

Död åt Rökarna!

Åtminstone de rökta kalkonhuvuden som går om kring och förpestar tillvaron för riktiga människor.

Entrérökare, gågaterökare, cykelbanerökare, hållplatsrökare och alla andra okynnesrökare som inte visar hänsyn till sina medmänniskor. Jag yrkar på livstids arkebusering via stegling för dessa låg stående varelser, mindre värda än de knytt som knyter sandalerna på amöbor.

Visen hänsyn edra lusgnet!

/Calle - homo sapiens ultra distansus runnerus.

0.01 ton

Förste januari i år visade vågen vänligt men bestämt 96.6 kg, idag 86.6. Jag har alltså förlorat 10 kg på 5 månader. Häpnadsväckande!

Gissa vad jag har lidit under tiden. Det enda jag ätit på vardagarna är sand. Mätt? Nja, men ingen större lust att äta iallafullafall. Verkligen en viktminskning som funkar!

Nä, jag bara skojar. Började året med att tänka lite på vad jag åt och gled mer in på paleo-liknakde kost, typ Colting. Gav bra resultat och jag började droppa något i vikt.

Efter nån månad läste jag om en tokig norrman som åkte vasaloppet utan kolhydrater . Något som i mina ultralöparöron lät väldigt intressant. I ultralöpning är effektiv fettförbränning avgörande för prestationsförmågan.

Så sen i början på mars äter jag LowCarb enligt LCHF-modellen. Rejält med fett och protein men nästan inga kolhydrater. Det tog lite tid för kroppen att vänja sig, men gradvis blev det bättre och efter 6 veckor hade löpstyrkan återvänt med råge.

Är det svårt med LCHF, frågar den nyfikne. Hur mycket får man äta? Vad äter man? Är du hungrig? Frågar den som vill veta mer. Det hinner jag inte svara på nu.

/Calle

Ps. Min toppnotering är 106 kg. Ds.

Långpass Ett Adam

Igår, söndag, kubbade jag 03:38 h /32 km mest på skoj.

Hade tänkt att ta mig via gamla Öxabäcksvägen och Kurirleden till Öresten och välja väg när jag visste hur det kändes. Känslan var "bra" så då fick det bli den långa vägen, så jag fortsatte på Lekvadsvägen mot Berghem.

Det var platt och blåsigt, men väldigt vackert med den gröna marken och de gröna kullarna. En fröjd att springa där. Väl framme i Berghem tog jag den gamla vägen mot Skene. Sneglade lite mot Hajomsvägen, men tar den rundan en annan gång.

Strax innan Skene tog jag av vänster och sprang innervägen över Backa och ner till Kvarnvägen. Tog av mot Hedgärdessjön för att få en fin backen och vek av ner för Kajbergsvägen. Följden den pittoreska grusvägen och kom så småningom till Skroten på Näs.

Pratade lite i telefon med Maria och Farmor Anne-Christine på väg mot Örby. Nu var det slut på vatten så siktet ställdes in på Hanatorps Camping.

Campingen bjöd på ljuvligt kallt och klart vatten så med kluckande mage och fylld ryggsäck joggade jag vidare hemmåt, samma väg som på vägen ut.

LtD
/Calle

Linnémarscherna

Värmen dallrade över Borås under helgen och solen stekte på de stackars Linnévandrarna.

Jag tog mig med nöd och näppe runt de 42 kilometrarna på lördagens Marathon Walk. Sprang i början, men stapplade mest i slutet. Värmen var knäckande, benen var okej, men orken tröt och det var svårt att få i tillräckligt med vätska. Mådde illa. 5:36 blev sluttiden.

Söndagens övning med frugan blev behagligare. Skön halvmara i promenadtakt på Rya åsar. Underbart.

Totalsträcka på två dagar blev 63 kilometer.

Stenhall - Viskastigen - Seatonskulle

Ja, om ni inte har nått bättre för er är ni välkomna att titta och lyssna på detta bildspel från ett långpass, den 12e april 2008, där jag sprang hemifrån Stenhall via Viskastigen till Seatons kulle (Hyltenäs).

Mörkerlöpning

Eftersom 50 miles varianten av GAX100 startar klockan 21:00 kommer det att bli en del mörkerlöpning längs Österlenleden natten mellan 16e och 17e augusti i år.

Således grabbade jag tag i min nya fina ficklampan och körde till Örbyhallen för att bedriva mörkerträning på löpslingan i skogen på söndagkvällen.

Cykelvägen till starten var väl upplyst, men när jag vek av in i skogen blev det mörkt. "Bidde natta" skulle väl nån Lindgrensk varelse ha yppat.

Känslan av att springa i den sotsvarta skogen på natten var lite speciell. När synintrycken blev begränsade till ficklampans ljuskägla verkade hörselimpulserna bli starkare. Dessutom var allt mycket tystare när inget var i rörelse. Hörde minsta lilla mus prassla i löven, fötternas dunsar mot stigen, och andhämtningens flåsande blev mycket tydligare.

Att inte se marken ordentligt gav ett annat löpsteg. Ett försiktigare, lättare, lite trevande och berett på att kompensera för ojämnheter. Lite som en indian som forsar fram i sina mjukaste mockasiner. Härligt lätt och snabbt.

En fågel som flaxade i trädtopparna, en skrämd hare och ett hesskällande rådjur på avstånd var det enda levande varelser som gjorde sig påminnda.

Det blev en skön runda och med lite mer övning lär det inte vara några problem att springa hela den skånska sommarnatten.

Hyssnaleden

Fantastiskt fin vandringsled!

Men ack så jobbig att springa. Stundom väldigt backigt och kuperat.

Bildspel med mina kommentarer



Berättelsen

Startade vi Hyssna gamla kyrka. Där det finns parkering och för tillfället även vackra vitsippor. Ganska tunga ben redan från start efter onsdagens snabba pass - ja, det var inte så välplanerat. Det var dock inte benen som var jobbigast utan andhämtningen. Att få luft visade sig efter ett tag vara det stora problemet.

Löpningen passerade strax Lockö kvarn och efter ett tag vek leden av till bokskogen på Storms Ås. Ganska backigt och tungt, men härlig att sprina på prasslande löv. Efter ett tag blev det lite grusvägar av det lilla slaget innan Lilla Hålsjön siktades.

En liten bit på asfalt innan leden vek av upp mot Sjögarås och Torkels gömma (bilden t.h).

Rätt mycket uppför på stigar och småvägar och sen rätt ner till Stora Hålsjön.


Fin väg vid sjön som avslutades med brant brant stigning till ättestupan på Liagärdsberget.

Uppe på ättestupeberget får man en fin utsikt över Stora Hålsjön, men det var riktigt tungt att komma upp hit.

Efter detta är det bara att slingra sig ner till sjön igen. Tackar för det!




Efter sjövisiten var det dags för ytterligare en rejäl stigning till Stora Hökås. Därifrån får man en fin utsikt över kullarna och åsarna.

Efter detta var jag mycket trött och sliten och tog det ganska lugnt. En mörk peridod då inte mycket var bra, bara att andas var jobbigt, lätt illamående och obekväm - jobbigt.

Passerade vändpunkten vid Gropebergen med utsikt mot Uttermossen, men brydde mig inte så väldigt om den fina utsikten.

Efter ett tag började det kännas lite bättre. Frugan ringde och jag drack lite vatten. Kunde springa utan att tänka på döden.

Sista biten var flack och lättsprungen. Växlade några ord med en trevlig man som är med och arbetar med leden. Så småningom kom jag till Kvarnen.





Lycklig tog jag svängen runt kyrkan och spurtade på lätta ben den sista biten till bilen. Äntligen tillbaka efter nästan 6 timmar i rörelse.

Jämfört med tidigare bravader så tycker jag nog Hyssnaleden är näst jobbigast. Lättare än Soteledens terrängmara, 42km, men jobbigare än Munkastigen trailrun, 44km.

Sluttiden blev 05:51:37 timmar.

För mer info kolla hos Hyssna Byalag. Karta finnes hos Turistbyrån i Mark.


- Living the Dream

/Calle

Vad händer?

I min träningslogg på FunBeat kan man läsa om gårdagens löppass som bedrevs runt Kype och Ymer i Borås.

Backigt pass i Boråsskogen. Stigning 110 m under de första 20 min / 3.2 km. Bra fart både upp och ner. Ett varv runt sjön som nervarvning.

Tempot var nära tävlingsfart, ca 5:06 (PB 4:52 på Lergöksloppet, 2007) vilket inte riktigt var meningen eftersom jag tänkte ta lugnt återhämtningspass.

Jag är förvånad över hur lätt det gick trots den "höga" farten. Ingen mjölksyra what so ever!

Imorgon, fredag, blir det ett uthållighetstest på Hyssnaleden, ca 40 km. Då får vi se om det funkar att springa långt (och sakta) på LCHF. - Ja, lite nervös är jag nog...

Beröm dåren...

...så jobbar han bra!

Efter gårdagens spinning (första delen av aftonens tränings-triptyk) kom spinningledaren fram till mig och berömde mig för min fina teknik.

Sånt värmer en gammal man!

Glad som en lycklig lax gick jag in till löpbandet och sprang 7 kilometer innan det var dags för 55 minuter styrketräning. Allt går lättare när man är glad.

Är man inte glad får man se till att försöka le ändå. Det hjälper. Faktiskt! På riktigt! Prova!

Ketosmotorn är inkörd

Åtminstone tror jag att så är fallet.

Efter en och en halv månad av hopplös kraftlöshet i uppförsbackarna har det förhoppningsvis vänt. Morgonens terrängpass på ca sju km funkade klockrent. Matade på bra uppför backarna utan nån större ansträngning. Fantastiskt!

Spinningen har funkat mer än bra i några veckor, så hoppet att löpningen skulle bli bättre fanns. Skillnaden i puls (snitt ca 10 bpm mer vid löpning) gjorde mig dock lite orolig. Kanske inte ketosdriften räcker till för intensivare träning?

Men, efter dagens pass är jag övertygad om att prestandan inte blir sämre av LCHF.

Huruvida prestationen och uthålligheten blir bättre är en fråga som kanske kan få svar längre fram i år...

"Living the dream!"

Lokomotiv

I onsdags var det spinning och jag kände mig som ett lokmotiv. Det var bara att tuta och köra låten innan återhämtning och sista låten drog jag på rejält och ökade successivt motstånd tills det var riktigt tungt. Frustade som en tjur, råmade som en ko, skuttade som en kalv, grymtade som en gris och flaxade som en äggasjuker höna. Rena rama farmen!

Men stark som en oxe (å då menar jag inte talgoxe) var jag. Härlig känsla!

Det verkar som att det går bra att spinna på LCHF/GI-Noll.