Efter crosstrainingen

Efter crosstrainingen

Innan crosstrainingen

Innan crosstrainingen

Caveman-stretch

I princip den enda stretch jag gör efter jag sprungit är grottmansstretchen. Mycket enkel, mycket effektiv och så ser det ut som man sitter och möökar. All annan streching är totalt meningslös. ;-)

Caveman efter ett morgonpass i solsken. Life is good!

Mark Sisson beskriver denna stretch i en video om Beach Sprints.

/Grottmannen

Dags att vända?

Här slutar inte UltraCalle!

Det blev lite längre än beräknat på lunchen idag, men jag fick se de fina skogarna öster om Alingsås iallafall.

Ytterligare en superdeluxeturbochromelöpardag i strilande vårsol.

/Calle

Horshult till Stenhall

Veckans långpass gick från Horshult i Tostared hem till Stenhall i Örby.  Inga större incidenter på vägen mer än ett snokhopp (man ser en orm och gör ett jättehopp och upptäcker att det är en snok) och en brotrollrush (man hör något bröta till under en liten bro och tror att det är ett bockarna-Bruse-troll och rusar allt man kan tills man upptäcker att det bara var en gäss-jä..el som flaxade iväg).

Här är några ord och bilder iallafall.

Startade med en fin liten grusväg från Horshult söderöver och kom så småningom ut på Björketorpsvägen ganska nära motorbanan.  Efter ett tag passerades länsgränsen i god vigör.

Bäst att sakta in

Några rejäla motlut fanns längs vägen.  Speciellt när man skulle upp på Navåsen som är ett stenkast från Björketorp.  Uppe på åsen ligger en kristallklar liten sjö som svalkar gott i sommarvärmen.  Idag hade jag dock inte tid för några bad utan fortsatte utan omsvep ner mot Björketorp.

Björketorp - bara 20 km kvar

Kubbade tvärs genom Björketorp för att fortsätta på småvägarna öster om RV41. Passerade Desarehult och Gunntorp innan förra helgens långpassmål passerades, Öresten.  Därifrån fortsatte jag på Kurirleden och befann mig rätt snart i närheten av Hanatorp.

Snart Hanatorp

Vidare gick färden på kända stigar till Mos där långlöparen möttes upp av familjen: Anton, Gustav och Maria.  Den sista biten tog jag rygg på Gustav som hade bra fart i benen och ork nog att dra sin gamle far ända hem till Stenhall.  Antons dagsform var helt klart påverkad av den pizza han en stund tidigare hade vulgat i sig.

La Familia

Ja, det blev en fin löptur på ungefär 4 timmar och 37 kilometer i strålande vårväder.

/Calle

Kurirleden 45 km trailrunning

Idag var det dags att försöka genomföra Projekt Kurirleden - 45 km trailrunning från Kindahus i Östra Frölunda till Öresten i Örby.

Klockan 09:20 var det dags att säga adjö till frugan som skjutsat mig ut Kindahus och börja röra på påkarna mot det hägrande målet Öresten.

Färden gick först in till Östra Frölunda där leden för en stund förenade sig med elljusspåret, men vek av och följde Överlida-vägen några kilometer.  Detta var en liten besvikelse eftersom leden, enligt min gamla karta, tidigare gick genom skogen på andra sidan vägen.  Nu blev det till att nöta asfalt istället.

Utefter vägen fanns dock denna klenod att förgylla dagen med:

Säljes: Pärlan  

Efter någon timma eller så tittade fru sol fram och jag kunde ta rygg på skuggan.  En stund efter detta passerades riksväg 154 i god vigör.

I närheten av Gräne Gruva strax norr om Överlida var det dags att växla upp till tvåan för att klara denna motsträviga backe.

Det finns gott om backar på Kurirleden.  Tror det är inlandsisen som lämnat efter sig ett antal saftiga rullstensåsar att forcera.  Bra, för det är ju backar och inte mjölk som ger starka ben.

Djup in i skogen fanns det otäcka faror som lurade i de mörka skuggorna.

Beware of the chair! 

(Stolen är ju som bekant ultralöparens värsta fiende)  

Vid Hylte i Strömmatrakten hade vi placerat ut några vattenflaskor för att fylla på min Kamelrygga.  Inmundigade en avsevärd mängd vatten på stående fot och begav mig kluckande från platsen.

Efter passering av vägarna till Holsjunga och Spjutås, samt ett horribelt hygge kom jag till Lövsvedjan i närheten av Svänasjön.

Detta är en magisk plats.  Även denna gång fick jag gåshud när jag anlände där.

Vet inte vad som legat där, men förmodligen ett gammal torp.  Vet ej vad som hänt där och är osäker på om jag vill veta.  

Denna plats få nihilisten i mig att tveka.

Efter Lövsvedjan var det kända marker som jag sprungit många gånger tidigare på mina eskapader runt hemmets vrå.

Här på hygget ovanför Krok i Örby skymtar Öresjön i fonden.  Inte långt kvar till Hanatorps Camping.

Och så plötsligt var jag framme vid Öresten.

Avslutade med att kyla av de slitna skånkerna i Slottsåns bitande vatten medan jag ringde frugan och med darrande stämma bad om hämtning.

En härlig tur, men jag måste medge att jag var rätt sliten den sista biten.

-- To live is to run a smula

/UltraCalle

Tabata-intervaller rockar!

Körde en omgång med Tabata-intervaller efter familjeträningen på Kransmossen. 

Förmodligen det jobbigaste jag gjort sen jag sprang 1500 meter i åttan och kräktes efteråt.

Det fina i kråksången är att just denna typ av intervall skall vara outstanding på att förbättra konditionen både centralt och perifiert.

Dessutom får man bra bang-for-the-buck på endast fyra minuter träning.  

Kan dock vara bra att värma upp och varva ner ordentligt.

/Calle "Framstupasidoläge" Robertsson

Jordgubbsfil, eller?

"Olof gillar pappas bil, men äter hellre jordgubbsfil"

Jo, jag tackar!

Arlas fina jordgubbsfil innehåller modifierad stärkelse och arom. Det känns inget vidare.

När det gäller arom är de ganska luddiga i sin information.  När det stå arom och inte naturlig arom kan man nog lugnt anta att det är nån kemisk smörja de har kokat ihop och då går det fetbort!

Näpp, hädanefter blir det vanlig filmjölk med frysta bär till pojkarna.

För egen del är det Lindahls Turkiska Yoghurt med grädde och kokosflingor som gäller.

Nya familjemedlemen Fredrik

Ja, det kanske låter lite obskyrt, men de heter faktiskt så - Fredrik.  Döpta av min minste ländfrukt Gustav, 4 år, vars fantasi flödar över alla gränser för tillfället.

Och jag har stooora förväntningar på dessa pegaser.  Är de värda sin vikt i guld?  Med cirka 4 kr 86 öre per gram är Asics Gel-DS Trainer 14 de överlägset dyraste skorna jag ägt.  (Bortsett från mina Lunghagskängor).

Med ynkliga 287 gram per fot är de nästan lika lätta som barfota-utan-strumpor-och-skor-vill-jag-dansa-med-dig.

Och dansa vill jag - i en riktning - över stock och block, sten och gren, marker och parker, tills jag är tvungen att göra nått annat.

Run Forrest, run!

/Schumacher

Gaffaplånka

Händige herrn har varit framme och konstruerat denna fantastiska lilla skapelse - en silvertejpsplånbok.

Av silver- gaffa-, eller vävtejp kan man göra det mesta. Att tejpa en plånbok var, även för en person med TCP, inga större problem.

Mitt nästa projekt blir förmodligen en gaffaskjorta eller möjligtvis en silverväst till min gamla kostym.


/Knåparparn

TCP = Tummen Centralt Placerad

Ryktet om min anorexia...

...är något överdrivet.

I min ödmjukhet vill jag bara framhålla att jag

• aldrig har mått bättre,
• aldrig varit piggare,
• aldrig fisit mindre,
• aldrig sprungit längre,
• aldrig haft mer muskler,
• aldrig haft ett sockerfall,

än under mitt första år utan kolhydrater.

Så för att göra en mer fett-talibansk summering av det hela:

Kolhydrater suger.
Naturligt animaliskt fett regerar.
Animaliskt protein är bra i lagom doser.

/Calle - Militant kolhydratmotståndare

Ps. Sen bilden togs har jag nog gått ner några kilon... Ds.

Förkroppsligen

Att jag är en sämre än medelmåttligt usel snickare är nog allmänt känt, men en färdighet som jag är mäkta stolt över är min ödmjuka kunskap i att förkroppa lister. 

Och vad är då förkroppa? säger du, min kära läsare.

Förkroppa innebär att man på ett, närapå konstnärligt, sätt figurpassar ihop två lister i ett hörn istället för att snedsåga i 45-graders vinkel.

Fördelen med förkroppning är att man får festäta (fes-täta) skarvar för all evig framtid och slipper de fula glipor som 45-graders-vinkel-gersågs-amatörerna lämnar efter sig trots kilovis med spackel och sjutton lager färg.

Håll i hatten - Beskrivning följer:

Börja med att vertikalt snedsåga ämnet i ena änden.

Ämnet kan även kapas i ungefärlig längd för att enklare kunna hanteras.  Se till att marginalen är på din sida.

Vänd sedan på sågen och kontursåga efter listens form.

Vinkla sågen något inåt ämnet för att få bättre passform.

Snäpp loss överflödigt trä efterhand genom att vrida på sågen.

Såga, såga, snäpp! Såga, såga, snäpp!

Såga efter konturen. Lite trixigt, men skav på så gott det går.

Resultatet efter sågning blev rätt okej.

Även baksidan ser rätt så fin ut.

Förkroppningsskarven provas mot en intet ont anande ströbit. 

Hmm, ganska okej, för en amatör.

Efter lite täljande och justering av längd blev resultatet helt okej.

Ja, det är inte så knepigt att lära sig förkroppa lister. Lite lurigt att vända på sågen, speciellt när man måste vänstra, men med lite övning går det rätt lätt att lära sig.

Min lärdom har gått i arv från min saliga morfar Tage R Svensson, till min osaliga far Hans L K Johansson och vidare till undertecknad.  Jag ber att få tacka de båda!

/Snickarpojken Calle

Glad barfotalöparfot!

Så här glad blev min vänstra fot av 2.4 km barfotalöpning på asfalt, grusväg och skogsstig.

Högerfoten, som ej är med på bild, meddelar att han var minst lika glad och tycker att västerfoten är en riktig linslus som stjäl all uppmärksamhet.

Ägaren av fötterna, undertecknad, måste tillstå att löpning utan skodon är en mycket trevlig sysselsättning som inte är så tokigt som man kan tro.

/Stampande sulan

Kalla fötter efter 2.5 km barfota

Idag hade jag vägarna förbi Hindåsgården och passade då på att springa lite där.

Även om de nakna små fötterna var kalla efter 2.5 km halvfruset eljusspår så var själen varm.

Det är kul att springa barfota och man får automatiskt ett alldeles underbart och naturligt löpsteg. Att folk tycker man är en idiot får man tåla, eller kanske till och med hålla med om.

Nu väntar jag bara att behåringen ska ta fart så mina fossingar blir mer hob-lika.

/Calle Caveman

Ett år på fettdrift

Jag vill frambringa ett stort grattis till mig själv på ettårsdagen.

Har nu varit fettdriven i 365 dagar enligt LCHF-metoden.

Fördelarna är legio, nackdelarna få och små.

Men även solen har fläckar, så nog har jag dykt på näsan i sockerskålen ibland. Med hot om våld har jag slitit lördagsgodiset från mina två små hjälplösa gossebarn och som ett sockersvin slaskat upp deras välförtjänta lördagsgodis.

Nja, det kanske inte har varit riktigt så drastiskt.

Hur som haver, jag kommer att fortsätta med denna kost tills vidare och förmodligen vidare och vidare igen. För mig funkar den klockrent.

Kolhydrater suger! Fett regerar!

/Fatman

Huaraches 0.1 beta

Endast 2 mm skiljer fotsulan från marken på dessa prototyper av Huaraches.

Skotypens ursprung är från den Mexikanska indianstammen Tarahumara eller Raramuri (löpare till fots) som de själva kallar sig.

Detta folk är välkända för sin långdistanskapacitet och sprang långa distanser i dessa fotdon. Tydligen klarade de sig bra utan deluxe turbo chromeskor med dubbla airbags och antispinn.

Det låter nästan lika omöjligt som att springa åtta mil utan kolhydrater...

/Tassande sulan - rödfotsindian

Apskor på is

Det är ju roligt att det är glatt i kanaans land, men runt sjön Gerdsken var det idag mer än lovligt roligt.

Värmde upp med 1 km löpning i vanliga skor, resterande 5 km blev i apskor, i.e. Vibram Fivefingers. 3 av 6 km var blankis med ett tunnt lager vatten så där gick det riktigt sakta, de sista 1500 m gick i rätt bra fart. Löptekniken satt bra.

Förra veckans aplöpningspass smärtade i vaderna i 5 dagar. Hur det blir efter detta pass vågar jag inte sia om...

Vad känns?

Just det ja! Som det träningstokiga trollet Tryggve skulle ha sagt. Vad känns, till och med båda vaderna känns stela efter dagens halvgalna upptåg att springa i mina Fivefingers mitt i smällkalla vintern.

Hur var det då?

Jodå, riktigt, riktigt skönt. Värmde upp med en kilometer lugn löpning i vanliga skor. Stannade vid en bänk och bootade om (bytte skor, alltså).

Sprang sedan tre km med mina Fivefingers i terrängen runt sjön Gerdsken i Alingsås, isigt och snöigt, lite sten och rötter, men ändå ganska jämnt underlag.

De två första kilometrarna var löptekniken lysande, den sista blev det lite tufft för vaderna och en aning sämre steg.

Sista biten, 2 km, sprangs lugnt i vanliga skor.

Trodde det skulle bli riktigt kallt och eländigt, men kylan och isen var inga problem. Fästet var inte det bästa, men med lite stegplanering var det inga problem att hålla sig på fötterna. Bitvis gick det ganska fort... och lätt!

Det är inte omöjligt att det blir fler pass av denna typ i framtiden.

/Isiga sulan

Fem procent

Sakta men säkert betar undertecknad av mil för mil för att klara av det stora löpmålet - att springa runt jorden innan pension (40-65 år).

Varje årsdos motsvarar 1603 km eller cirkus 4.4 km om dagen.

Från den 7e maj (min födelsedag) i år har jag idag lufsat 2006.96 km och därmed uppnått fem procent av totalmålet på 280 dagar. Ungefär lika långt som mellan Stockholm och Rom och motsvarar 7.17 km om dagen.

Skulle jag fortsätta i denna takt hamnar årets dos på ungefär 2616 km och målet skulle, på en höft, vara avklarat efter 15 år och 3 månader - nån gång i augusti 2023.

Spring!
/Calle

Anton fick häftstiftet i fingret

Bilden talar för sig själv...
/Fårcån