Efter crosstrainingen

Efter crosstrainingen

Innan crosstrainingen

Innan crosstrainingen

Caveman-stretch

I princip den enda stretch jag gör efter jag sprungit är grottmansstretchen. Mycket enkel, mycket effektiv och så ser det ut som man sitter och möökar. All annan streching är totalt meningslös. ;-)

Caveman efter ett morgonpass i solsken. Life is good!

Mark Sisson beskriver denna stretch i en video om Beach Sprints.

/Grottmannen

Dags att vända?

Här slutar inte UltraCalle!

Det blev lite längre än beräknat på lunchen idag, men jag fick se de fina skogarna öster om Alingsås iallafall.

Ytterligare en superdeluxeturbochromelöpardag i strilande vårsol.

/Calle

Horshult till Stenhall

Veckans långpass gick från Horshult i Tostared hem till Stenhall i Örby.  Inga större incidenter på vägen mer än ett snokhopp (man ser en orm och gör ett jättehopp och upptäcker att det är en snok) och en brotrollrush (man hör något bröta till under en liten bro och tror att det är ett bockarna-Bruse-troll och rusar allt man kan tills man upptäcker att det bara var en gäss-jä..el som flaxade iväg).

Här är några ord och bilder iallafall.

Startade med en fin liten grusväg från Horshult söderöver och kom så småningom ut på Björketorpsvägen ganska nära motorbanan.  Efter ett tag passerades länsgränsen i god vigör.

Bäst att sakta in

Några rejäla motlut fanns längs vägen.  Speciellt när man skulle upp på Navåsen som är ett stenkast från Björketorp.  Uppe på åsen ligger en kristallklar liten sjö som svalkar gott i sommarvärmen.  Idag hade jag dock inte tid för några bad utan fortsatte utan omsvep ner mot Björketorp.

Björketorp - bara 20 km kvar

Kubbade tvärs genom Björketorp för att fortsätta på småvägarna öster om RV41. Passerade Desarehult och Gunntorp innan förra helgens långpassmål passerades, Öresten.  Därifrån fortsatte jag på Kurirleden och befann mig rätt snart i närheten av Hanatorp.

Snart Hanatorp

Vidare gick färden på kända stigar till Mos där långlöparen möttes upp av familjen: Anton, Gustav och Maria.  Den sista biten tog jag rygg på Gustav som hade bra fart i benen och ork nog att dra sin gamle far ända hem till Stenhall.  Antons dagsform var helt klart påverkad av den pizza han en stund tidigare hade vulgat i sig.

La Familia

Ja, det blev en fin löptur på ungefär 4 timmar och 37 kilometer i strålande vårväder.

/Calle

Kurirleden 45 km trailrunning

Idag var det dags att försöka genomföra Projekt Kurirleden - 45 km trailrunning från Kindahus i Östra Frölunda till Öresten i Örby.

Klockan 09:20 var det dags att säga adjö till frugan som skjutsat mig ut Kindahus och börja röra på påkarna mot det hägrande målet Öresten.

Färden gick först in till Östra Frölunda där leden för en stund förenade sig med elljusspåret, men vek av och följde Överlida-vägen några kilometer.  Detta var en liten besvikelse eftersom leden, enligt min gamla karta, tidigare gick genom skogen på andra sidan vägen.  Nu blev det till att nöta asfalt istället.

Utefter vägen fanns dock denna klenod att förgylla dagen med:

Säljes: Pärlan  

Efter någon timma eller så tittade fru sol fram och jag kunde ta rygg på skuggan.  En stund efter detta passerades riksväg 154 i god vigör.

I närheten av Gräne Gruva strax norr om Överlida var det dags att växla upp till tvåan för att klara denna motsträviga backe.

Det finns gott om backar på Kurirleden.  Tror det är inlandsisen som lämnat efter sig ett antal saftiga rullstensåsar att forcera.  Bra, för det är ju backar och inte mjölk som ger starka ben.

Djup in i skogen fanns det otäcka faror som lurade i de mörka skuggorna.

Beware of the chair! 

(Stolen är ju som bekant ultralöparens värsta fiende)  

Vid Hylte i Strömmatrakten hade vi placerat ut några vattenflaskor för att fylla på min Kamelrygga.  Inmundigade en avsevärd mängd vatten på stående fot och begav mig kluckande från platsen.

Efter passering av vägarna till Holsjunga och Spjutås, samt ett horribelt hygge kom jag till Lövsvedjan i närheten av Svänasjön.

Detta är en magisk plats.  Även denna gång fick jag gåshud när jag anlände där.

Vet inte vad som legat där, men förmodligen ett gammal torp.  Vet ej vad som hänt där och är osäker på om jag vill veta.  

Denna plats få nihilisten i mig att tveka.

Efter Lövsvedjan var det kända marker som jag sprungit många gånger tidigare på mina eskapader runt hemmets vrå.

Här på hygget ovanför Krok i Örby skymtar Öresjön i fonden.  Inte långt kvar till Hanatorps Camping.

Och så plötsligt var jag framme vid Öresten.

Avslutade med att kyla av de slitna skånkerna i Slottsåns bitande vatten medan jag ringde frugan och med darrande stämma bad om hämtning.

En härlig tur, men jag måste medge att jag var rätt sliten den sista biten.

-- To live is to run a smula

/UltraCalle

Tabata-intervaller rockar!

Körde en omgång med Tabata-intervaller efter familjeträningen på Kransmossen. 

Förmodligen det jobbigaste jag gjort sen jag sprang 1500 meter i åttan och kräktes efteråt.

Det fina i kråksången är att just denna typ av intervall skall vara outstanding på att förbättra konditionen både centralt och perifiert.

Dessutom får man bra bang-for-the-buck på endast fyra minuter träning.  

Kan dock vara bra att värma upp och varva ner ordentligt.

/Calle "Framstupasidoläge" Robertsson

Jordgubbsfil, eller?

"Olof gillar pappas bil, men äter hellre jordgubbsfil"

Jo, jag tackar!

Arlas fina jordgubbsfil innehåller modifierad stärkelse och arom. Det känns inget vidare.

När det gäller arom är de ganska luddiga i sin information.  När det stå arom och inte naturlig arom kan man nog lugnt anta att det är nån kemisk smörja de har kokat ihop och då går det fetbort!

Näpp, hädanefter blir det vanlig filmjölk med frysta bär till pojkarna.

För egen del är det Lindahls Turkiska Yoghurt med grädde och kokosflingor som gäller.

Nya familjemedlemen Fredrik

Ja, det kanske låter lite obskyrt, men de heter faktiskt så - Fredrik.  Döpta av min minste ländfrukt Gustav, 4 år, vars fantasi flödar över alla gränser för tillfället.

Och jag har stooora förväntningar på dessa pegaser.  Är de värda sin vikt i guld?  Med cirka 4 kr 86 öre per gram är Asics Gel-DS Trainer 14 de överlägset dyraste skorna jag ägt.  (Bortsett från mina Lunghagskängor).

Med ynkliga 287 gram per fot är de nästan lika lätta som barfota-utan-strumpor-och-skor-vill-jag-dansa-med-dig.

Och dansa vill jag - i en riktning - över stock och block, sten och gren, marker och parker, tills jag är tvungen att göra nått annat.

Run Forrest, run!

/Schumacher