Träningsvärk

Ja, det har varit lite bloggtorka efter incidenten dan före julafton, men nu är jag tillbaka till vardagen med ett helt vanligt inlägg.

Träningsvärk.

Mest i benen. Gårdagens träningsaktiviteter känns i den gamla skruttiga gubbkroppen.

Först 45 minuter löpning i raskt tempo, följt av 30 minuter intensiv styrketräning och som avslutning 80 minuter löpning med tio vändor i brant 100-meters backe.

Vad kan man säga - en ultralöpares vardag - varken mer eller mindre.

/Ultracalle

Livet - Döden, 1 - 0.

Skakad och rörd sammanfattar dagens händelser rätt väl.

Artikel i BT.

Minnesbilder: Chockad man som skriker efter sin syster, underrede på en bil dränkt i ån, röda stövlar när vi fick upp passagerardörren, blåsvarta läppar och livlös kropp i iskallt vatten, ryckning i armen, första andetaget, signal från räddningstjänsten, fokuserade brandmän, flicka på bår.

Idag var jag en av de som kämpade mot döden i Ljungåns kalla vatten. Vi vann!

/Carl-Johan

Uppföljningreportage i BT.

Hylla krokarna

Hylla krokarna

Jag blev scen till julfesten!

Jag blev scen till julfesten!

Fyra procent

Fyra procent (1600) av de 40075 kilometrarna jag ska springa innan pensioneringen är den mängd som skall klaras av på ett år för att vara planenlig.

Den gränsen passerades idag, den 17e december, så nu kan jag läga skorna på hyllan ända fram till nästa födelsedag vilket inträffar den 7:e maj.

/Ultracalle

Autodidakt

Antons (5.75 år) beställning av lunch.

Det är väl bara att sätta igång och rulla köttbullar och steka köttfärssås.

Varken Maria eller jag har tragglat alfabetet och stavning med honom. Han är helt enkelt autodidakt.

Var f.n är handduken?

Kan ni se handduken i väskan?

Nej, den är ju inte där utan hemma i tvättstugan.

Tur att den gode Torky-guden visade nåd och skänkte mig några alnar papper.

/Calle "Amnesi International" Robertsson

Göteborgsvarvet++

Jag har kaxat mig och berättat vitt och brett om mina planer på att springa Göteborgsvarvet i maj 2009 så nu är dags att ta tjuren vid hornen och rista mina ödmjuka planer i blogstenen.

Den 12 maj 2009 kommer jag att genomföra:

Projekt Göteborgsvarvet++
ett löpäventyr i tre etapper:

Etapp 1: Från Stenhall i Örby till Slottskogen i Göteborg, ca 65 km [karta]

Etapp 2: Göteborgsvarvet, ca 21 km [hemsida]

Etapp 3: Slottskogen i Göteborg till Köpstaden i Onsala, ca 35 km [karta]

Äventyret kommer att pågå från tidig morgon till sen kväll och du kommer kunna följa framfarten på denna blog (om tekniken är med oss).

Totalt skall strax över 12 mil klaras av innan apostlahästarna har galopperat klart.

/Calle Robertsson - Ultrafatman

Dubblering

Det slog mig att det malt på rätt bra med löpträningen, så jag gjorde en liten jämförelse mellan år 07 och 08 i min träningsdagbok på Funbeat.

Bilden visar enbart löpträning i olika former, inga andra träningsformer. Stapel = antal km, Linjen = antal minuter.

Alltså mer än en dubblering av sträcka och tid. Jag var rätt nöjd med 2007s resultat - ca 20 km i veckan men önskade att komma upp till 25-30 under 2008. Men det har hittils blivit över 40 km i veckan och det är en hel del kvar på december. IMHO tycker jag det är fantastiskt.

Jag vill tacka LCHF som har gjort mig uthålligare, ökat min återhämtning och gjort mig mer än 12 kg lättare.

/Calle Robertsson - Ultrafatman

Ps. Jag vill också tacka min hustru och mina gossebarn för att de står ut med och har förståelse för min grava löpokolism. Ds.

Onsala-Stenhall

Det blev en sen natt i lördags. Hamnade i säng nån gång efter tre, så det var på något darriga ben som jag kom ur sängen vid halv nio tiden. Slarvade i mig en liten frukost bestående av rökt sidfläsk och en trea vispgrädde. Fullde kistan rätt bra.

Efter lite väskpackande pussades familjen adjö och jag gav mig ut på vägarna.

Dagens ultrapass skulle enligt planerna gå från Köpstaden, Onsala hem till Stenhall, Örby, via Sätila.


View Larger Map


Sprang smuttvägen från Köpstaden till Ponderosa och fortsatte med en plötsligt väldigt grinig mage mot Kungsbacka.

Magen blev akut värre och värre och värre så här vid Beda Hallbergs väg ska man inte promenera barfota i dungen bakom hållplatsen på ett tag.

Strax gick det alltså lite lättare att ta sig framåt och det dröjde inte länge innan jag kunde fylla på vatten vid Hydro i Kungsbacka (ca 13 km). Nästa etapp gick utan komplikationer på gamla Varbergsvägen och vidare upp och förbi Fjärås kyrka (ca 20 km). Cykelvägen mot Fjärås leder över en fin gammal stenbro.

Väl framme i Fjärås (som är svårt att bräcka;-) visade skylten Sätila 20, så det var bara att följa den stundom krokiga vägen. Kurvorna är luriga så det gällde att hålla sig alert. Lite synd att man inte ser så mycket av Lygnern. Bara nått enstaka ställe med lite utsikt över vattnet. I övrigt en rätt okej springväg.

Tempot till Sätila var gott eftersom det drygt 40 kilometrarna tog endast lite drygt fyra timmar i anspråk. På vägen mot Hyssna hade team leader Maria och jag lite logistiska konversationen och lyckades till slut sammanstråla på Uno-X. Pojkarna hade blivit lovade glass och brydde sig föga om sin långspringade pappa, men att träffa Teamet är alltid positivt och jag kunde fortsätta i rätt schysst tempo.

De sista 25 kilometrarna gick dock lite tyngre. Märkte av det höga tempot jag höll initialt och att det blev lite för sent igår. Mörkret kom och i slutet var det ficklampa fram. Knatade på och kom hem på tiden 07:37:06 h och sträckan visade sig vara ca 65.9 km.

Det blev alltså ett personligt rekord på sträckan där jag slog min gamla tid med cirkus 01:30 på en något lägre sträcka. Nöjd och slut kapsejsade jag på grusplan en stund innan jag tog mig i kragen och kunde hasa mig in i huset.

/Ultra-Calle

Krispaket?

Krispaket?

''Ååå-åka pendelbil. Jag är en looser, b

''Ååå-åka pendelbil. Jag är en looser, baby. Jag har inget busskort''

Vardsjön i arla morgonstund

Nja, riktigt så mörkt som på bilden var det inte klockan 07:05 när jag passerade Vardsjön (uttalas Våschen) på fredagsmorgonen, men tidigare i mörka skogen var det bäcksvart. Tur att min vän Silva L3 fick följa med idag.

Morgonpasset startade en stund tidigare vid Alingsås Golfklubb där, dagen till ära, bilen parkerades. Med fullpackad ryggsäck (inkl jacka och skor) knatade jag mot jobbet, men efter en liten bit vek jag av in mot Sundet och det stora mörkret.

Skogen tätnade runt den lilla vägen som slingrade sig fram mot passagen som skulle ta mig över den lilla mängd vatten som separerade framfarten. Väl framme vid sundet avbröts skogens dominans av en samling småhus, men ner mot bron blev det skogigt igen.

Övergången till andra sidan var enkel, bara en liten fin bro att passera, men på andra sidan möttes jag av mer skog och ett berg som effektivt stoppade min framfart. Dagen innan hade jag kastat ett öga på kartan och bestämt fått för mig att stigen skulle gå åt vänster. Här fanns endast en tydlig stig åt höger. Vad göra?

På chans tog jag vänster och fortsatte in bland stenblock och träd i den mörka natten. Någon stig såg jag inte imman av, men efter en stunds löpning på känn så öppnade sig skogen och jag kom ut precis vid de två hus och den väg som jag dagen innan hade siktat in mig på.

Efter denna eskapad i pannlampesken var det en fröjd att följa den lilla backiga och krokiga vägen ut till europavägen och Vardsjön för att på lätta fötter trippa sista biten till jobbet.

- Natten är också en dag, fast utan ljus. Ta vara på den, ibland.

Lux Aeterna
/Calle

Avkylning i Kårrasjön

Avkylning i Kårrasjön efter 30km terräng och grusvägslöpning mellan Stenhall och Mjöbäck.

Ja, det var verkligen skönt att svalka benen efter dagens långpass. Ett kallt bad för fötter och ben ökar blodgenomströmningen och påskyndar återhämtningen.

Och kallt var det...

Merry running and happy new feet!
/Kall-Johan

Hemgjord taco

Min paradrätt. Okej, det enda jag kan laga så att det är ätligt och starkt, mest starkt, är tacos.

Sen urminnes tider, då Moses gick i kortbyxor, har jag smugit ner en fuskpåse med tacomix i köttfärsen för att få den rätta smaken och trott att O Stora Santa Maria El Paso var enda sättet att tillreda denna rätt... Ack så fel, ack så dumt.

Hemgjord Taco

• Nötfärs, ett halvkilo, drygt
  
• En finhackad lök, bryns med köttfärsen
• En klyfta vitlök, riven
  
• Nån halv dl vatten,
• Två msk tomatpuré
• 6-8 st torkade piripirisar, malda (alt 2 msk chilipeppar)
• 1 msk chilipulver
  
• En skvätt citron (alt 2 tsk citronpeppar)
  
• 2 tsk malen spiskummin
  
• 1 tsk paprikapulver
  
• 1/2 tsk torkad oregano
• salt och svartpeppa, malen.

Vill man lyxa kan man ta i en rejäl klick färskost med eller utan vitlök.

Ät och njut!

/Calle

Running from Alingsås

Innan tuppen hann gala blev det ett morgonpass från Alingsås Golfbana till Posten IT. Landade vid 06:30 och upptäckte att jag inte hade access till duschen innan solen gått upp. Det var bara att skrapa ihop de gamla tågluffartvagningsminnena och dyka ner i närmsta handfat och med glädje stänka vatten över de mest svettbetungda kroppsdelarna i hopp om att löparlekamen hade en chans att bli ren.

På aftonen var det bara att göra om övningen i motsatta riktningen.

Tjillevippen!
/Ultracarl

Sjukt

Att stiga upp klockan 04:35, bränna i sig på en panna äggröra och en skål fet-yoghurt med grädde, sätta sig i bilen och köra 8 mil iklädd tights, sadla om till apostlahästar med ryggsäck och springa sista halvmilen till jobbet och anlända där 06:30, upptäcka att man ej har tillgång till duschen på andravåning innan senare, utföra en akrobatisk nöddusch i handfatet på en minitoalett, ta en kopp kaffe och skriva en morgonblogg. Det tycker jag är sjukt...

Sjukt nöjd, sjukt glad och allra mest är det sjukt gott att springa. Tack O Store Endorfingud!

Happy Runnning!
/Ultrafatman

Hopplös tvåa

Det är en ära att få ligga två bakom en riktig ultralöpare som Stefan Lindvall.

Två kakelugnar värmer mer än en...

Det kanske låter självklart men att två kakelugnar värmer mer än en är faktiskt inte alltid helt sant. Om man tänker sig att dessa två kakelugnar hamnade i en härdsmälta eller i solens kärna så skulle en kakelugn kyla mindre än två, slltså raka motsatsen till titeln på detta inlägg.

På tal om härdsmälta så kan man med lätthet åstadkomma en sådan genom att koppla in värmaren i bilen utan att kontollera placeringen av värmefläkten. Ligger den, till exempel, på golvet i baksätet, upp och ner, med utblåset riktat mot bildörren på ett avstånd av en millimeter.

Huston we have a melt down!

Ps. Idag vill jag tacka min hustru för att hon gör livet spännande genom att tillföra en lagon dos vardagsedge till min annars så lugna tillvaro. Ds.

Min nya nattkompis - Silva L3

Min nya nattkompis - Silva L3

Vispgrädde, 1 liter, 38 procent, eco-för

Vispgrädde, 1 liter, 38 procent, eco-förpackning - mums!

Lunch på Stockslyckegrillen i Alingsås

Dubbel 130 grammare med ost och bacon, utan bröd, i en tallrik, tack!

Stockslyckegrillens burgare får högsta betyg!

Efter dagens långpass

Nöjder och glader efter sisådär 25 km i makligt tempo runt Markböggdas trojka Örby, Skene och Kinna.

CLC08 Dag 3 - Framme

Detta är sista inlägget från Colting Löpcamp 2008. Det första finns här.

Efter tre rysligt hårda löpdagar står jag äntligen på Ulricehamns kallbadhus redo att dra av mig de smutsiga kläderna och svalka min heta lekamen i Åsundens friska vatten.

Artiklar om lägret: Borås.NU och BT.

CLC08 Dag 3 - Sängt

Här tänker jag stanna idag... ...fast så blev det ju inte.

CLC08 Dag 2 - Ran to Borås

Trötta ben efter 46 km träsklöpning.

CLC08 Dag 2 - En mil kvar på dagens etapp

Borås hägrar. Bara några backar till så...

CLC08 Dag 2 - På gång

Flåsar på genom skogen mellan Hindås och Borås med tinningådror tjocka som trädgårdsslangar.

CLC08 Dag 1 - Framme

Här står stackars Colting mitt i Hindåssjön med truppens släpankare och kyler benen efter första dagens löpning.

CLC08 Dag 1 - Hindås

Hindås station - nu gäller det bara att hitta till campingen.

CLC08 Dag 1 - Skogstroll

En radda skogstroll på löpstigen

CLC08 Dag 1: Snart start!

Colting Löpcamp 2008: Samlade på Skatås parkering. Redo att möta sitt öde på stigarna från Skatås till Hindås.

As good as new?

För länge sedan, då Moses gick i kortbyxor och Jesus bara var en kittling i Josefs pung, byggde mina bästisar Niklas och Mathias och jag denna trädkoja.

Fantastiskt att den nästan är i nyskick efter trettio år utan underhåll.

Green, green grass...

...of home.

<BEGIN NOBODY BY CALLE CARES MODE>
Tog en nostalgitrippslöprunda i Mjöbäck. Lämnade kidsen hos Farmor och begav mig iväg - Kårrasjön, Bosgården, Järnvägen mot Överlida, vände och tog den lilla grusvägen till Hallevi, in i skogen bakom Tokabo, vidare mot Ljungvik och Ölsbo, ut i Annelsered, förbi Strömsberg och Kvarnsjön, irrade på skogsvägarna men kom tillslut ut vid Nygården där jag tog 154 till Mjöbäck, förbi kyrkan och in i skogen bakom Annedahl där inget var sig likt, men reliker av kojan fanns dock kvar. Avslutade med att skutta upp för vattentornsbacken.
<END NOBODY BY CALLE CARES MODE>

Dagen efter

Dubai: Återhämtningspass. Snurrade över storevägen till Emirates Hill Third där det tog stopp vid vägbom. Vände och irrade lite nere vid kajerna. Tungt efter gårdagens partaj. Varmt!

Lite tyngre keps efter all pastis som slank ner i min torra strupe i går natt.

Något kortare sträcka men ungefär 90 minuter.

Efter The Palm

...var jag såhär sliten.

Distanspass i Dubai från Oasis Beach Tower till tunneln på palmen och tillbaka. Megavarmt (42 grader?). Tugnt mot slutet, men hittade en svalkande fontän som jag fuktade snusnäsduken i.

I runda slängar 14 km på 90 minuter.

VFF unleashed in Dubai

Fredagens pass blev en halvtimmas strandlöpning på beachen utanför hotellet. Värmen var chockerande för mitt nordiska vikingablod, men det gick att trippa mellan pirerna i väst och öst med mina Fivefingers-skor utan att falla ned som ett nykokt päron.

Bilden visar tummen upp för den västra piren vars stora stenblock forcerades utan större problem. På stranden i bakgrunden ligger mina, mer normala och kloka, kollegor och lapar sol.

Den östra piren sprang jag inte ut på, det får bli en annan gång.

/Calle eller snarare Hete

I väntan på Dubai...

...sitter jag och jobbar stenhårt in i det sista.

Nja, kaffet puttrar på spisen, fötterna vilar på bordet i sällskap av två framstående författare, Arto Paasilinna och Paulo Coelho, vars verk Kollektivt sjävlmord och Pilgrimsresan skall avnjutas på flyget och under lediga stunder på helgens tuffa konferens i Dubai.

Det ska bli spännande att se denna gigantiska sandlåda där det mesta är U/C (under construction). Dessutom är det ramadan, hela dan, väl hemma som på stan, så mat det kan man glömma. Synd, för mat är ju faktiskt min favoriträtt. Nåja, det ska nog gå att överleva på en ordentlig frukostbuffé.

/Al el ibn Cahlabazs

Navåsen 17K

Solen skiner, vindstilla, friskt i luften, 7 grader vid start. - Ett härligt morgonpass på Navåsens nya vandringsled.

Leden är ungefär 17 km och går mestadels på fina stigar, men även några sträckor på små grusvägar. Karta finns att låna på Navåsen i lådan på info-skylten.

Idag var det lite lerigt på några ställen, men det gick fint att ta sig fram ändå. Lite struligt vid Hallen där leden är kryssad på kartan. Kanske nått strul med markägare, men det gick hyffsat att hitta den vägen ändå. Ett alternativ kan vara att skippa den delen. Kan ju svida lite med grovsalthagelskott i ändalykten...

Irrade lite vid Mjösjön, men det var nog jag som missade markeringarna när jag tänkte på hur fantastiskt fint allting var. Vad lite endorfiner kan göra. Och vips var jag framme vid Navsjön igen där söndagens tipspromenad var i full gång.

/Ultra Calle

Scalle

Denna döskalle stod och hängde när jag kubbade runt på Navåsen.

Värd att föreviga, tycker jag.

Till topps, bestefar

Dagens lunchlöpning tog mig till toppen på skidbacken vid Björbostugan i Borås.

Nöjd med bedriften chansade jag mig tillbaka genom okända stigar i skogen på Rya Åsar. Den store gule tittade fram så jag fick ett bra riktmärke att gå efter.

/Calle

Back in business

Irrade från kontoret via HB upp till Kype där jag harvade runt 4.65an i god vigör (tuffade upp för backen borta vid Klämma som lilla tåget som kunde) innan jag rundade Södra Kypesjön och drog mig bortåt lasarettet för att snika under RV 40 till Enedalsgatan och kubba ner förbi Friskis och Busstorget tillbaka till torget.

Gott som gatan att vara tillbaka i mina sunkusfiledunkusasicsskor

Cirkusungefärrunt 13.25 km på i runda slängar 76 minuter och 37 sekunder.

Kanonkul!

Vill bara tacka Anton och Gustav för de kanonkul dagarna i Bohuslän den 15e och 16e september 2008.

Dag 1:
Bohus fästning, Marstrands familjecamping, Coop Nära, Campingens lekplats, Badplatsen, och Klipporna.

Dag 2:
Färja, Carlstens fästing, Marstrandsön, Kornhalls bilfärja, Biltema, Naturhistoriska Museét, Lekplats i Slottsskogen, och McD i Åby.

Två underbara dagar för en stolt far.

/Pappa Calle

Nyrunad

Nyrunad

Femtifemti

Recept på en lyckad kaffestund.

1 st kaffebryggare
1 st mugg, 2.5 dl.
5 dl kallt vatten, eller mindre
6 skopor mörkrostat kaffe, minst
1.25 dl grädde, visp, ekologisk

Börja med att brygga kaffet. Det skall vara så starkt att en sked står upp i det.

Medan kaffet kokar hälls grädden upp i muggen.

När kaffet runnit igenom fyller man muggen med kaffe i samma mängd som grädden - därav namnet femtifemti.

Avnjuts med eller utan en rejäl snus under läppen.
(Jag har ju slutat, så för min del blir det utan, även om det är motigt och jag längtar efter att fylla överläppen med en halv dosa av det underbara livselexirert grovsnus)


/CaffeCalle

Pemmikan till en långlöparindian

Pemmikan - vet du vad det är? Om du fortsätter läsa kommer du få veta vad detta lilla hemlighetsfulla paket innehåller.

Pemmikan är en mycket energität blanding av fett och torkat kött som nordamerikas indianer har använt som vägamat sen innan Moses gick i kortbyxor. Rätt enkelt att göra, kanske något svårare att äta. Kan kräva en viss tillvänjning för att njuta av denna delikatess.

Min första omgång pemmikan gjordes tidigare i sommar och blev helt okej. Då använde jag helt ordinärt nötkött i form av grytbitar och inga andra krussiduller.

Denna gången blev det lite lyxigare variant med hjort och tranbär.

Ingredienser (på en höft)

• ca 750 g kött (hjort, älg, rådjur, kossa, bäver, ...)
• ca 200 g ister
• 1 liten näve tranbär
• 8 nypor havssalt (ganska salt)

Det första man gör är att skära köttet i så tunna skivor man kan. Max 5 millimeter för att det skall torka rimligt fort. Köttet läggs på ett ugnsgaller.
	När gallret är fullt skickar man in det i mitten av ugnen med ett droppskydd under. Jag använde en ugnslångpanna för detta ändamål. 100 grader med luftning tills köttet är så torrt att det det går att bryta av det. Ungefär ett halvt dygn. Luftning löste jag genom att sätta en smörkniv i ugnsluckan så det blev en luftspalt på en centimeter.
Efter 13 timmar såg köttet ut så här och var sprött och fint. Har redan börjat lasta in i mixern som är nästa steg. En del fett hade runnit av och samlats upp i långpannan.
	Mixa det torra köttet till det är ett fint pulver. Det brötar nått hejdlöst i början och kan ta lite tid att bli helt pulverisertat, men ge inte upp tids nog har du ett fint köttpulver.
Här är köttet bara halvfärdigt. Kör mixern en bra stund till.
	När köttet har blivit ett mjöligt pulver är det dags att blanda i finhackade tranbär, en liten näve eller så, och den mängd med havssalt som önskas. Jag saltade rätt rejält eftersom pemmikanen ska användas när jag är ute och ränner på långpass och då är man i behov av salt.
Nästa steg är att ta fram isterpaketet. Tydligen kan man använda opaketerat animaliskt fett om man kan få tag på det, men jag tycker ister i paket funkar bra.
	I fast form ser det ut som vitt smör... ...men blir klart som korvspad vid uppvärmning. Värm försiktigt, typ medelvärme.
Blanda sedan - this is the tricky part - lagom mycket fett och köttpulver. Knepet är att fukta köttet lagom, men inte dränka det.
	Nu är det bara att platta till och låta det stelna i kylen.
Paketering i smörpapper och aluminiumfolie i lagom stora portionsbitar. Lite smuligt men formbart. Totalt blev det nio stycken portionspaket.
	Kocken gör tummen upp för de silvriga små energipaketen och längtar till nästa långpass där pemmikanen kommer att revitalisera en trött löpare.

/Långlöparindianen Hungriga Hinden