Barfotalöp minst en engelsk mil varje dag under juni månads 30 dagar löd utmaningen som jag påtvingade mig själv för en dryg månad sedan.
Igår avslutade jag barfota-streaken för juni månad med 30 konsekutiva dagars barfotalöpning.
Varför gör man då något sådant?
Ja, den frågan är svår att besvara. Kanske för att man kan göra det. Kanske för att må bra. Kanske för att stärka sin vilja. Eller kanske man bara är helt rotflängd i hôvve!
Vad har det gett?
Streaken har gett mig tåligare fotsulor och känsligare sinnen. Den har väckt mig på morgonen när jag varit riktigt trött. Den har varit något jag längtat till medan jag utfört mitt dagliga värv och bävat för när benen varit stela efter ultralånga löppass.
Men det som starkast ristas in minnets svarta tavla är följande episoder.
Naken i Hindås. Stressad på väg hem efter jobbet stannar jag i Hindås. Eftersom jag inte har några löparkläder med mig, slänger jag av mig allt utan shortsen och tar en runda på elljusspåret. Något som väckte stark misstro hos de övriga motionärerna i spåret.
Gyttorp Grovhagel. Ett rejält åskväder efter midsommar lämnar
ett täcke av centimeterstora hagelbollar som blev underlag för dagens barfotaövning.
Innan 71 km Onsalalöpning. Att gå upp extra tidigt och springa barfota innan ett ultrapass till Onsala var svårmotiverat, men det gick.
Blir det mer streak-löpning?
Nej, bestämt nej!
Fast jag tog ju en barfotarunda innan jobbet imorse...
/Calle "Nakenfot" Robertsson
No comments:
Post a Comment