Destination Bornholm

På onsdag ställer jag kosan mot söder och tar en liten tur med bil, tåg och båt för att tillslut landa i Rönne på den, enligt hörsägen, vackra lilla ön Bornholm.

Vet inte riktigt vad jag ska hitta på där. Slår väl upp mitt lilla tält på en pitoresk kamping, lallar runt lite, chingsar på de riktiga urtokiga 6-dagarslöparna och lägger mig sedan för att fånga några Z.

När torsdagen gryr är det dock andra bullar som gäller. När klockan klämtar 12:00 tar jag det första löpsteget, följt av det andra, följt av det tredje, följt av... tills jag antingen kollapsar eller klockan slår 12:00 på lördag.

Mitt livs första (och förmodligen sista) 48-timmarslopp stundar och jag är nervös, eller snarare ett gistet vrak i en stormande orkan. Hur ska detta gå?

Frågorna är många:

Kommer jag kunna äta - pemmikan och sidfläsk?

Kommer jag kunna följa min minutiösa tidsplanering eller är den bara en schimär som jag förbannar och bränner innan solen gått ner?

Kan jag somna med kroppen full av endorfiner?

Kan jag vakna efter tre timmar i en sovsäck och kan jag då få benen till att lyda?

Kommer jag någonsin se mitt fosterland igen?

Vad jag vet är...

...att vi kommer att springa en slinga som är 1032 meter lång och var sjätte timma ändrar vi riktning.

...att jag kommer att se gryningen två gånger.

...att det kommer att gör ont länge.

...att det aldrig är för sent att ge upp. (i.e man kan alltid vänta med att ge upp en liten stund till)

...att jag får 48 timmar på mig att göra det jag älskar näst mest i livet - Springa.

Pristävling

Jag utlyser härmed en pristävling. Gissa hur långt jag kommer att springa och du vinner äran att bli omnämnd här på min blogg.

Lämna din kommentar här på bloggen eller maila mig om det passar bättre.

Spring!

/UltraCalle