Intervall Flex på Friskis i Mark

I lödags var det inspirationsdag för Friskis funktionärer i Mark och jag hade fått lov att närvara. Klockan 14 började begivenheterna med lite föreningsinformation. Efter nån timma sittandes på en stepupbräda hade träsmaken nått himalianska höjder när det äntligen var dags för lite fika.

När det flesta hade tryckt i sig ett par stycken bullar och sippat i sig sitt kaffe började det gå rykten om att det var kräkvarning på passet som skulle komma. Tydligen intensivnivå och grymt jobbigt. Bah, tänkte jag, inga problem.

Vi började Intervall Flex-passet med lite normal uppvärmning, inget krångel då till och med jag nästan kunde följa med i rörelserna. När vi hade blivit varma och sköna var det dags för intervalldelen av passet.

Bild av José Correia de Melo från albumet

Photos from Friskis & Svettis Mark på Facebook

Mycket hopp, vänster, höger, upp, fram, bak, hit och dit, blandat med höga knän, armhäv, sittupp rygglyft i olika intervall. Kulmen nåddes när vi gjorde höga knän i full fart, 6 gånger 20 sekunder på max med 2 sekunders vila. Japp, du läste rätt, två sekunders vila.

Grymmejobbigt med grädde på toppen.

Flexdelen var inte fullt så slitsamt men krävde ändå fokus och lite styrka. Minnet är lite suddigt efter intervallerna, men breda knäböj och utfallsbalanseringar i lugnt tempo tror jag mig minnas.

Passet gav en massa spänstträning med alla hopp så idag är mina kalvar* stela, ömma och trötta.

* Jag menar vader, fast kalvar (eng. calfs) låter lite roligare.

Jag ger detta pass fullt pott och två tummar upp samt rekommenderar det varmt till alla som gillar att springa och vill förbätta sin löpteknik och stärka sin core. Perfekt uppladdning inför vårens Löpning75-pass* som startar i april. Mig hittar ni i stora salen klockan 19:30 från vecka 10.

Förhoppningsvis kan jag återkomma med lite mer information om upplägget för vårens Jogg och Löp inom kort.

Stort tack till de entusiastiska och fantastiska ledarna som med sin sprudlande energi gjorde allt det jobbiga till ett stort nöje. Tack!

- Flexa mera!

/Calle

Hypoglykemi

Jag gjorde ett test om jag låg i riskzonen för att drabbas av hypoglykemi, dvs lågt blodsocker.

Lite lustigt att jag som äter nästan noll kolhydrater inte har ont utav lågt blodsocker. Kanske jag är söt av naturen?

Testet finns på http://www.hypoglycemia.org/hypo_test.asp om du är sugen på att prova själv.

- Ät!

/Calle

Gräsänklingskväll

"Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea"

- Povel Ramel

Ambitionerna var höga inför gårdagens gräsänklingsafton. Så här skrev jag på Facebook:

Gräsänkling i kväll !!! Då blir det: Gymma, springa långt, äta kött, programmera, spela gitarr, röja i ateljén, leta gamla låtar på spotify, meditera några timmar, lyssna på tystnaden, se ett Highlander, Bladerunner och Chariots of Fire, förverkliga mig själv samt lägga sig tidigt och ta en sjuhelvetes sovmorgon imorrn.

Här kommer resultatet i form av en video.

DISCLAMER: Du som anser dig ha ett liv kan med fördel skippa filmen och göra nått vettigt istället.

Ursäkta inte bara den usla videokvalitén.

EDIT: Youtube tog sig friheten att korta filmen 3 minuter.

Det var bra så slapp ni se mig röja i ateljén, somna tidigt och ta sovmorgon.

Då ska vi se: Springa - check, Äta - check, Chariots of Fire - check, Bladerunner - check, Highlander - blev Sound of Music istället, Rita - check, Spotify - check, Meditera - check, Gymma - check, Tystnad - check, Gitarr - check, Programmera - check, Röja i Ateljén - check, Somna tidigt - check, Sjuhelvetes sovmorgon - check.

Får tillstå att gräsänklingskvällen helt klart blev lyckad. Nu behöver jag dock en hel veckas semester för att återhämta mig.

- Skynda, skynda, det är gott om tid!

/Calle

Recept: Hasselnötskakor

Tag 2 dl Hasselnötter och mixa dem till mjöl. Tillsätt 250 gram smält Smör. Droppa i 6 droppar Stevia. Blanda ihop och häll upp i dubbla bullformar. Låt stelna i kylen några timmar.

Släng sedan skiten direkt i soptunnan. Gör inte samma misstag som undertecknad att smaka på det. Vidrigt, sa Bull och vedervärdigt säger jag.

Ni får ingen bild på styggelsen men titta gärna på mitt Pemmikanrecept. Hasselnötsruporna (i brist på bättre namn) blev till utseendet ganska lika pemmikankakorna.

Inga mer matlagningsexperiment för min det den närmsta tiden.

- Pluss och karm!

/Calle

Strimlad lövbiff

Ett lite råare snabbmatstips för hågade karnivorer...

Ingredienser:

3-4 hg Lövbiff

1/2 Citron

1 msk Olivolja

Recept:

• Strimla lövbiffen
• Häll på oljan
• Pressa citronhalvan över köttet
• Blanda ihop

Ät direkt eller låt stå i kylskåp över natten. Mums!

Tänk på att det inte mättar så bra eftersom det är ganska magert, men gott ändå.

- Ät!

/Calle

Ferry Food Funkar Fantastiskt

Införskaffade en ny kokbok för ett litet tag sedan som ni kan se på bilden nedan.

Ferry Food

Redan innan hon öppnade den så dreglade frugan och sa - den med smör på! Riktigt vad hon menade förstår jag inte men nu när hon börjat beta av recepten och man blir serverad läckerheter varenda kväll spelar det ingen roll att jag får sova på soffan och Ferry Food har tagit min plats.

Hur som helst så är det rejäla recept med enkla och fina råvaror. Den enda smolken är att det används Maizena* i några av såserna vilket man bara kan hoppa över. Mängden grönsaker är också oerhört överdriven men gör att matbilderna ser fina och färgranna ut.

* majsmjöl är djävulens påfund.

Hur som helst - Köp den! - för det är en riktigt bra kokbok - inget tjafs!

- Ät!

/Calle

the Gax Training Pass 2011

"It's a kind of magic..."

Precis lika odödlig som Connor McCloud from the clan McCloud känner man sig efter 50 kilometers löpning med goda vänner, underbart väder och långa pauser i det vackra Skånelandet utanför Lund.

För andra gången anordnade ultragurun Stefan Samuelsson the Gax Training Pass och i år hade jag möjlighet att närvara. Något som jag är mycket nöjd med.

Visserligen kunde jag väl snöra på mig skorna hemma och sprungit en solorunda som den sanna ensamvarg jag är, men att göra det tillsammans med ett gäng likasinnade glada galningar är oslagbart.

Så därför tog jag tåget till Lund för att spendera natten på det trevliga men trånga vandrarhemmet Tåget. En hel del minnen från tågluffningarna min gamle vän Martin och jag gjorde i Europa innan vi blev stofiler väcktes till liv, men jag lyckades ändå sova tryggt i min överslaf hela natten.

När morgonen kom lyckades jag att mixa min äggmjölk med lite onkljummet vatten till något som nästan gick att dricka och efter lite stök och bök kunde jag ta mig till stationen där det redan hade börjats samlas obskyra varelser iklädda joggingskor och ryggsäckar som tydligen hade samma mål med dagen - att springa 50 km.

Packningen låstes in och det dröjde inte länge innan vi lämnat stadskärnan bakom oss och andades frisk skåneluft av bästa sort. Härligt. Vädret hade inte riktigt börjat visa sin rätta sida ännu men allt pekade på att det skulle bli en fin dag. Efter 14 km lätt motlut var vi framme vid Skryllegården.

Framme vid Skrylle

Innan det var dags för dagens första paus sprang vi trekilometaren för att få ett smakprov av vad som komma skulle. Isigt men välgrusat kan man samman fatta den rundan med. Ja, det var ju förstås trevligt att få komma längre in i den vackra naturen också.

Dags för första pausen. Fika och småprat, tömma skorna på småsten. Jag har en förmåga att alltid fylla på skorna med småsten. I foppatofflor brukar de hoppa i och ur lite som de vill, men i X-Talon blir de kvar så nästa gång ska jag använda mina Dirty Girl Trail Gaiters för att råda bot på det problemet.

När fikan var klar sprang vi milspåret motsols. Ganska trixigt underlag med många partier ojämn snö och isfläckar där man minst anade det. Men vackert och nu när vädret börjat le mot oss i sin fulla prakt kändes livet som en solskenssaga. Milen tog slut allt för fort och det var dags för nästa rast, lunchrast!

Jag införskaffade en Skrylleburgare utan allt med bearnaise som var en vällagad smaskighet som jag gärna hade ätit några fler av. Sällskapet var av yppersta trevlighetsgrad så även en asocial kuf som undertecknad hade det väldigt trevligt. Men rasten tog slut och det var dags att ånyo ge sig på enmilsspåret. Denna gång medsols.

Det var en helt annan upplevelse. Motsols är enmilen väl markerad, men medsols är det värre och har man minne som en guldfisk (egentligen har inte guldfiskar så dåligt minne) så gäller det att vara uppmärksam så man inte fortsätter i tangentens riktning och trillar av kontinenten. Vi hade dock tur och lyckades ta oss tillbaka utan större mankemang. Och, med risk att bli tjatig, så var det dags för nästa paus.

Det blev en andra lunchrast. Jag tog fram det rökta sidfläsket från ryggan och bjöd laget runt. Nu var det inte så många som nappade mer än en man som tyckte det var supersmaskigt och förmodligen kommer att helt övergå till en sidfläskbaserad kost i framtiden.

Rasten var lång men tids nog var det dags att dra oss västerut för att återkomma till startpunkten. Efter 14 kilometer nerförsbacke anlände vi lyckliga och belåtna till Centralstationen i Lund.

Tillbaka där vi startade

Ett stort tack till Stefan som anordnade arrangemanget och till alla som var med och sprang. Helt klart värt besväret med att sitta och skumpa på statliga järnvägen en ansenlig mängd timmar. Dessutom ett jättegrattis till er som trotsade vett och sans och sprang er första Ultra.

Lev väl tills vi ses igen.

- Spring långt!

/Calle

Rå Epok i Lund

I lördagskväll befann jag mig i Skåne, närmare bestämt i studentstaden Lund och när hungern gjorde sig påmind gav jag mig ut på jakt efter grottmansmat.

Gata upp och gata ner smög jag utan att hitta något ätbart. Pizza, pasta och sallad fanns det i överflöd men för en grottman är frömjöl och gräs inget alternativ. De stadsduvor jag mötte var för snabba att fånga med bara händer och jag kunde inte riktigt med att rycka en katt ur ägarens koppel. Jag trodde jag skulle få svälta.

Men rätt som det var stod jag framför en skylt med orden Rå Epok och läste menyn. Sashimi? En stor sashimi... Hmm. Rå fisk utan det förhatliga riset. Kanske det kan vara något. Jag chansar.

Den chansningen ledde till en kulinarisk upplevelse utöver det normala. Som ni kan se på bilden fick jag en tallrik med tre sorters icke rödlistad svensk fisk (röding, kolja och torsk?), några fina pilleräker, wasabi, ingefära, och sjögräs.

Detta var banne mig det fräshaste, läckraste och godaste jag ätit i mannaminne. Fisken var av yppersta kvalité och bara smälte i munnen. Delikat.

Restaurangen är ganska enkel och ödmjuk men har ett hjärta och feeling som är oslagbar.

Rå Epok får betyget tre tummar upp av två möjliga och ett stort stort tack från undertecknad.

- Ät!

/Calle