Jag finns numer på

http://calle.stenhall.com

men denna blogg finns kvar av historiska skäl.

2009-09-30

Transformation

På några ynka få minuter gick jag från


till

Åt andra hållet tog det ett par månader.


Projekt Odla Grymmeskägg går nu i graven.

Hellre skägglös än hopplös!

/Calle

Ps. Det var trevligt att få pussa frugan igen. Det var nog ett par månader sedan sist... Ds.

Arla morgonstund på gymmet

Friskis Mark öppnar 07:00 tre dagar i veckan så jag tänkte passa på att köra ett litet styrketräningspass innan jobbet.

Började med 5 minuter rodd för att få upp värmen i kroppen. Fortsatte med min variant av CF Official Warmup, dvs tre omgångar av samson stretch, rygglyft, armhäv, situp, dips och knäböj.


Dagens styrkeövning blev den teknikkrävande ryck som jag nästan aldrig har gjort tidigare. Svårt, men involverar nästan hela kroppen. 5 omgångar med 2 lyft på 60 kg blev det.

Innan jag kastade mig i bilen för att köra till Borås och upptäcka att det var fullt på parkeringsplatsen blev det omklädning och en skön dusch på herrarnas.

/Calle

2009-09-29

Längtar till julafton...



Högst på min önskelista inför julafton står denna fantastiska stickade skapelse.

Tänk hur gott en skäggmössa skulle värma min hjässa och mitt lurviga skägg.

Åh, kan det inte bli julafton snart!



/Calle

2009-09-28

Egen bearnaise




Upptäckte att det finns ytterligare en fulepåse som man kan skicka i omloppsbana. Att göra egen bearnaise är lika syndigt enkelt som gott.

Du behöver:

150 g smör
3 äggulor
1 msk vitvinsvinäger
1 nypa dragon

Placera äggulorna i en mixer.
Smält smöret.
Starta mixern.
Häll sakta i smöret.
Häll i vinäger och dragon.

Stäng av mixern och du har en fantastiskt god sås som endast innehåller cirka 1 g% kolhydrater. Gillar man sås kan det vara en bra idé att dubbla receptet. Jag tyckte iallafall att det var lite snålt tilltaget för frugan och mig.

Enjoy!
/CockKalle

2009-09-27

En flygande italienare


Det gäller att inte vara flygrädd när man ska göra denna övning.

Att den kallas den flygande italienaren är imho något missvisande, eftersom Paulo Roberto bara var en kittling in sin pappas pung när jag som ung karateutövare gjorde den första gången. Minns inte året, men det lilla Jesusbarnet hade precis fått sina första kortbyxer och var så glad.

Nästa steg är att klappa händerna bakom ryggen. Innan man mästrat den varianten lär mitt vackra anlete deformeras till oigenkännlighet mot det gamla trägolvet.

/Il Callo

2009-09-24

Grottpojkarna gniskar ben

Idag var det killkväll på Stenhall och därmed bjöds det på stenålderskost i form av grillade kycklingklubbor och kamben. Som tilltugg blev det creme-fraiche, paprika, gurka och avokado. Grottpojkarna drack mjölk, grottpappa grädde.

Och såsom någon uppmärksam person säkert kommer att notera så dippades det i lite ketchup också...

Ett tack till Hemköp i Kinna som hade avlägsnat glutamat (exv E621) ur ovanstående grillkött.

/Grottfar

2009-09-22

Barmarksvinter - ja tack!

Galningar finns i många former. Barefoot Rick är den typen som springer barfota. Idag har han barfotat 787 dagar i sträck.


Channel 9: Intervju med Rick Roeber, 28e feb 2009.

Jag hoppas iallafall på en barmarksvinter.

/Calle

2009-09-20

Vändpunkt Öxasjön

Långpass. Solsken. Asfalt. Öxasjön T/R. Barfota. Distansrekord. 16.1 km.

/BarfotaCalle

2009-09-17

Poor man's barbell

Idag var jag sugen på att lyfta nått tungt men kunde inte ta mig till gymmet. Vad göra?

Jo, bygga sin egen marklyftsmaskin!

Sagt och gjort, jag samlade ihop några 2 tum 4, en bit 28x70, några korta bitar panel och några skruv och konstruerade mästervärket till höger.

Det är inte för inte vårt hus heter Stenhall, så vikter var lätt att finna. Som den är riggad på bilden blir kraften ungefär 80 kg ungefär en halvmeter från marken. Lagom för en späd ultralöpare att lyfta ett par gånger.

/Calle

2009-09-16

Snickarpojk på torptak

Ikväll var det läge att bestiga torptaket för att slita bort lite mer av det förtretliga sticketaket. Själva stickorna är en baggis att få loss med kofoten, men det jobbiga är den myriad av rostiga gamla spik som blir kvar och måste plockas med tång eftersom huvudena hela tiden lossnar.

Fick iallafall bort ytterligare ett par meter, så nu återstår kanske en halvdags skitgöra innan det blir dags för nästa moment - byta ut de murknaste brädorna.

/Veastollen


2009-09-09

Bollenkollen suger... i benen!

På väg till Göteborg för cineastiska aktiviteter med gubbarna stannade jag vid Bollenkollen för lite branta aktiviteter i form av backlöpning.

Efter ombyte och lite navigation för att komma till foten av backen tog jag sikte på toppen och satte fart. Följde en liten stig genom det höga och snåriga gräset. Underlaget funkade bra för tassarna och tårna greppade bra.

Den vänstra delen av backen (nerifrån) är lite drygt 200 meter med ökande lutning, från ett behagligt motlut i början, till en veritabel vägg mot slutet. Perfekt ställe att idka lite självbestraffning!

Första toppförsöket lyckades bra. Benen bar mig hela vägen och flåset räckte till. Det är alltid en liten seger att äga en backe.



Just där på toppen hade jag ingen större lust att göra två bestigningar till som var planen. När låren dessutom grymtade och bad om nåd i den branta delen av nedstigningen sjönk motivationen ytterligare.

Konstigt nog, efter nedstigningen återkom lusten att springa och jag gjorde en likadan vända igen... och igen.

Totalt tre vändor till toppen och som avslutning joggade ur benen lite på platten och skuttade tillbaka till bilen lite lyckligare och mycket svettigare.

/BarfotaCalle

2009-09-08

100 barfotadagar

Efter nattningen av mina två ländfrukter, spännde jag fast pannlampan på hjässan, pussade frugan och gav mig ut i nattens mörker iklädd reflexväst och nakna fötter.

Natten var magiskt ljummen och tystnaden var total när jag kom ner till vägen och tassarna fick smeka den skrovliga asfalten. Fipp, fopp, fipp, fopp lät sulorna mot marken.

Efter några hundra meter bar det av in i den mörka mörka skogen där man inte blir förvånad om man hör ett "Mossning grankott" från Nicke Lilltroll som står och snusar i granskuggan.

Stigen är stenig, krokig och lerig. "Det är ju precis så här jag vill ha det", hinner jag tänka innan jag passerar Lillys-hus och kommer ut på den småsmärtsamma biten grusväg som måste forceras innan underlaget blir mer humant.

Nu är det bara upploppet kvar. Där! Ett par ögon lyser i natten. Stannar till och kikar lite, men ögonen är borta. Undrar vad det var? Hmm, rådjur, inte älg, skogsgris, en hund, vem vet?

Lufsar hemåt de sista metrarna och har därmed klarat av min hundrade barfotalöpning på raken.

/BarefootCalle

Ps. De riktiga tokarna finns hos United States Runing Streak Association, Inc.

2009-09-06

Car Tire Huaraches

Yes, finally I made a pair och car tire huaraches.

It was simple, fun and didn't cost a fortune.

Previously I made a prototype pair but they were too fragile for any rough usage like running wild in the forest.

Start with a rubber tire without the steel radial web otherwise it's impossible to cut. I used a carpenter's knife for cutting the big pieces.

Road Runner (Hjulben)

Cut two slightly more than foot size pieces.

Almost done...

Trace the outline of the foot with a pen and cut the rubber to the correct size. Now I put the big knife to the side and presented a smaller and much sharper knife used for cutting carpets.

Closer and closer...

Drill holes for the laces. Remove feet first! One hole should be placed between the big toe and the toe next to the big toe. The other two holes should be placed on either side of the ancle. If you study the following image you'll get the idea.

The final result

I'm very proud of the result and tomorrow I will take them for a spin round lake Dräggsjön. On Monday I will wear the in the office. I'm sure my collegues will turn green of envy.

And I will sleep with them tonight...

/BarefootCalle

Ps. I suggest you google for a better description of buy a really nice pair from the barefoot master blaster BarefootTed. Ds.

2009-09-04

1443 besökare igår!

Först måste jag tacka för alla snälla kommentarer på mitt inlägg om LCHF. Det känns lite märkligt, men väldigt kul, att så många var roade av min ironi. Tackar!

Om ni fortsätter att följa denna blog kan jag lova er många inlägg om att springa, ultralöpning, barfotalöpning, Friskis Jogging och övrig träning, med strandhugg hos familjen Robertsson på Stenhall, ett och annat mattips, kanske några anekdoter om livet på landet, kryddat med lite ironi här och där.

För att ni ska få en inblick i vad som komma skall tänker jag här gå igenom mina närmaste mål och planer.


Mål 1 - Projekt LCHF

Jag ser numera LCHF som ett avslutat projekt. -- Oj, tänker nog ni, ska han bli en sockergris igen? Nej, nej, nu har LCHF blivit min permanenta kost så mål nummer 1 är avklarat och överlämnat till verksamheten. Aldrig kolhydrater igen! Fett regerar fett!


Mål 2 - Kasta löparskorna i soptunnan

Under hösten ska jag göra en Sverker och kasta mina hi-tech-dojjor i tunnan, för efter nyår blir det enbart löpning i minimala skor och med nakna tassar.


Mål 3 - Springa en Ultra barfota

Den 8 maj 2010 går Lidingöloppets storebror av stapeln - Lidingö Ultra 50K. Fem mil på asfalt och stigar i trevlig och lätt kuperad terräng. Om tid och ekonomi tillåter ska jag stå där och frusta som en vild mustang redo att galoppera oskodd hela vägen till målsnöret.

På vägen dit har jag redan klarat av delmålet 10 km, så nu flyttar jag upp ribban till en halvmara, 21 km, som jag tänker klara av innan snön täcker min hob-lika tassar. Ribban flyttas säkerligen någon mer gång innan majsolen värmer min hjässa.


Mål 4 - Springa riktigt görsketa aslångt

Om allt går riktigt bra så vill jag springa 100 miles (16 mil) med minimala skor hösten 2010. Var detta ska ske har jag ingen aning om eftersom the GAX 100 miles i Ystad kommer att bli the GAX Trans Scania nästa år. Ett lopp på 24.6 mil tvärs över Skåne... vänta lite... det är ju... ojoj... riktigt görsketa aslångt.

- Det är märkligt hur väl anpassade vi är till vår egen evolution

/FettUltraBarfotaCalle


Ps. Och så håller jag på att odla ett rejält grymmeskägg. Vilken modell det blir har jag ingen aning om. Nu får det bara tokväxa. Skägginspiration kan man få på www.beards.org. Kom gärna med förslag på hur ni tycker min haka ska prydas. Ds.

2009-09-01

Varning för LCHF

Jag har nu ätit enligt LCHF-metoden (jägarkost) i ett och ett halvt år och måste komma med ett varningens ord:

LCHF och träning är en jättedum kombination!!!

Det är säkert helt livsfarligt att inte äta kolhydrater, speciellt de essensiella kolhydraterna som finns i... kanske pasta, potatis, ris, soja, majs, morötter och andra förmodliga nyttigheter.

Av kött blir du köttigt och av fett blir du fettig, så håll dig till kolhydraterna så blir du söt.


LCHF har bland annat drabbat mig på följande sätt:
  • Har helt sluta fisa. Nu kan jag aldrig skojja till det med en lite fjärt.
  • Har tappat bort 12 kg fett som jag hade under huden. Hur mycket fett jag än äter så får jag inte tillbaka det.
  • Har ökat löpträningen till mer än det dubbla, jag får helt enkelt börja jobba halvtid.
  • Efter att ha sprungit i fyra timmar ökade jag farten och sprang i två timmar till. Sprang bort hela kvällen. [6-timmars]
  • Orkar bara hålla mig i rörelse i 24 timmar och hann bara 12.8 mil. [GAX 100]
  • Kan bara springa i fem timmar utan att äta. [Kurirleden]
  • Piggheten gör att jag inte sover lika mycket som innan, å det är ju så skönt att sova.
  • Återhämtning efter långa löppass går snabbare så kan i bästa fall bara få en vilodag innan jag måste springa igen.
  • Jag får äta sånt jag gillar mest - bacon, köttfärs, ägg, grädde, smör, stek, you name it - får ångest av att välja bland godsakerna.
  • Känner inte igen mig själv - vad var det för slimmad och muskulös man i spegeln på gymmet?

Självklart ska spannmål vara vår huvudsakliga näringskälla
--- för vi har väl näbb?


- Det är märkligt var väl anpassade vi är till vår evolution

/UltraCalle


Ps. En riktigt bra bok om träning är Frank Nilssons "I stället för doping!" D.s

En rejäl återhämtning

Rätt sliten efter fredagnattens 6-timmars lopp tänkte jag att det kunde vara ett bra tillfälle att prova på Crossfit Endurance Recovery Workout.

Det vill säga att gasa sig ur uppförsbacken eller hälla bensin på träningsverkselden.

Programmet ser ut så här:
  • GHD* Situps
  • GHD Höftsträckningar (hip extensions)
  • Kettlebell-svingar
  • Bänkpress
  • Pull-ups
* GHD betyder Glute Ham Developer

3 set med 15 repetitioner eller tills det bränner med lätt vikt.

Mot bättre vetande, med frugan på ett gympapass och killarna i lekrummet, satte jag igång.

Som första steg körde jag 5 minuter eller cirka 1 km lugn tung rodd med motståndet maxat för att få upp värmen.

Steg två blev en nedskalad variant av Crossfit Official Warmup, 3 x 10 av:
  • Samson stretch
  • Situps
  • Rygglyft
  • Armhäv
  • Dips på box
Efter detta var jag varm och go. Kollade läget med busarna i lekrummet - kuddarna yrde i luften - och gav mig hän åt återhämtningspasset.

Det var mitt första försök att göra GHD situps. Att ligga med näsan upp på en hög ställning och böja sig bakåt så man rör golvet med ena handen var inte hallonbuske utan en skräckupplevelse... nu tippar jag, nä nu, nu, nu... Men det gjorde jag inte och efter ett tag började jag nästan vänja mig.

För övrigt var denna typ av situp grymt jobbig så det blev bara 5-6 stycken innan magen brann upp.

Höftsträckningarna var bara sköna. Notera att i denna övning är det i höften som man böjer, ryggen ska vara rak.

Kettlebell-svingarna var också sköna. Gjorde första setet med 8 kg vilket var lite lätt så andra blev med 16 kg. Tyckte dock att tekniken inte satt perfekt så jag återgick till 8 kg på det sista.

Till bänkpress tog jag en färdig stång med runt 25 kg. Lätt, enkelt och skönt.

Mina klena sillmjölksarmar tillät inte strikta pull-ups, så det blev 5 jumping. Det vill säga att man hoppar (och drar) till översta läget och sedan sänker sig sakta ner. Funkade också bra.

Körde 3 set och efteråt mådde jag bra i kroppen men blev lite yrslig i knoppen en stund.

Så har två dagar efter kan jag meddela att träningsverken i magen är väldigt påtaglig, så få mig inte till att skratta. I övrigt känns det väldigt bra, så efter nästa hårda prövning ska jag köra återhämtningspasset igen.

/UltraCalle