Efter ombyte och lite navigation för att komma till foten av backen tog jag sikte på toppen och satte fart. Följde en liten stig genom det höga och snåriga gräset. Underlaget funkade bra för tassarna och tårna greppade bra.
Den vänstra delen av backen (nerifrån) är lite drygt 200 meter med ökande lutning, från ett behagligt motlut i början, till en veritabel vägg mot slutet. Perfekt ställe att idka lite självbestraffning!
Första toppförsöket lyckades bra. Benen bar mig hela vägen och flåset räckte till. Det är alltid en liten seger att äga en backe.
Just där på toppen hade jag ingen större lust att göra två bestigningar till som var planen. När låren dessutom grymtade och bad om nåd i den branta delen av nedstigningen sjönk motivationen ytterligare.
Konstigt nog, efter nedstigningen återkom lusten att springa och jag gjorde en likadan vända igen... och igen.
Totalt tre vändor till toppen och som avslutning joggade ur benen lite på platten och skuttade tillbaka till bilen lite lyckligare och mycket svettigare.
/BarfotaCalle
No comments:
Post a Comment