Deca Ironman Diet

Kanske en ny viktminskningsmetod?

Under 2006 års Deca Ironman gjordes en studie hur kroppskonstitutionen förändrades på deltagarna. Artikeln är publicerad i British Journal of Sports Medicine:

Effect of a multistage ultra-endurance triathlon on body composition: World Challenge Deca Iron Triathlon 2006

Kari Martens fot efter tävlingen 2008

Under stycket Conclusions kan man läsa att deltagarna tappade 3 kg fett genom att utföra en Ironman (4 km simning, 16 mil cykel och 42 km löpning) per dag i tio dagar. Muskelmassa, mineraler och vatten påverkades inte.

Huruvida detta är en bra viktminskningsmetod är osäkert. Personligen tror jag att LCHF-kost är en långsiktigt bättre metod.


- Spring!
/Calle

Återhämtningscocktail á la LCHF

Efter träningen kan det vara gott med en mumsig återhämtningsdryck så jag drog igång vår oumbärliga (Hobbex-ord) stavmixer och gick lös på följande råvaror:

2 st Hönsägg
1.5 dl Turkisk Yoghurt
1.5 dl Vispgrädde
1/2 näve Frysta Hallon


Drack upp så fort att jag inte hann med att fota drycken.
Bjuder på en lite bild från gymmet på Friskis istället.


Energiinnehåll: lite drygt 800 kcal.
Energifördelning: Fett 86 E%, Protein 8 E%, Kolhydrat 6 E%.

- Ät!
/Calle

Skinnpaj

VARNING: Detta inlägg kan uppfattas som vedervärdigt så känsliga personer varnas.

Tills nyligen kände jag endast till en svaghet hos min fru - arachnofobi. Hon är, eller snarare var, dödligt rädd för spindlar. Tyvärr har hennes rädsla för dessa trevliga små kryp mattats av efter några år på Stenhall. I våra skrymslen och vrår huserar otaliga av dessa nyttodjur så det var bara att vänja sig vid deras sällskap.

Det gladde mig således stort när jag, här om dagen, upptäckte en ny svaghet hos fienden, jag menar frugan. Hon är omåttligt rädd för död hud (nekrodermafobi?). Moahahaha! Det kommer jag att dra fördel avmånga gånger.

Och för tillfället har jag massor av död hud. Anledningen är mina barfotaeskapader i kylan som får skinnet på tårna att förhårdna och flagna av i ljusets hastighet. Totalt har jag nytt skinn på 6 småtår. Dessutom fick jag en köldblåsa på höger kubb (stortå) som nu har lossnat och exponerat nytt skinn på halva tån.

Hur upptäckte jag då frugans fobi?

En kväll när satt vi och tittade på TV tillsammans passade jag på att frisera mina flagiga fötter med en liten sax. Det blev en del rester av död hud som jag inte riktigt visste var jag skulle göra av så jag slängde dem i min använda kaffekopp. (Du anar vad som kommer att hända)

Vi fortsatte TV-tittandet en bra stund så jag blev sugen på en påtår. (Du vet vad som kommer att hända)

Gick och hämtade kaffekannan och fyllde på min kopp. (Japp, det händer)

Satte mig i soffan, glömde bort kaffet för en stund men efter några minuter kom jag på att det fanns en stor kopp starkt kaffe så jag greppar koppen och sveper i mig det kalla innehållet...

Det tar nån sekund innan jag inser att skräpet i kaffet, som nu är i min mun, är ett halvt kilo död hud från mina tår.

- Äh, det var väl inte så farligt, tycker jag.

Frugan tjuter av äckel. Och har hon inte slutat så tjuter hon väl än.

Snipp, snapp, snopp. Nu så var det stopp.
/Selachofobikern

Rundgång och räknevärk

Efter fyra återhämtningsdagar på löpbandet har jag nu gjort två dagar utomhus och ikväll blir det ett tredje.

I förrgår blev det landsvägslöpning med pannlampa till första lyktstolpen tur och retur och passet igår blev 18 varv hemma på uppfarten. Något enformigt men rätt behagligt nu när det bara är några enstaka minusgrader.

Vår uppfart är P-formad och bildar därför en rundgång på 110 meter som är ypperlig att cirkulera i. Den består av två backar en lång och flack och en kort och brant. Kombinationen av dessa blir ganska bra. Igår valde jag att ta den flacka backen ner och den branta upp.


Med ett räkneverk i handen går det lätt att hålla koll på hur många varv som tillryggalagts. Utan detta hjälpmedel får jag en hemsk räknevärk redan innan varv nummer tre är avklarat. Frågan är om man riskerar en betalningsanmärkning om man tappar räkningen?

- Spring!
/Isfot

Hovavtryck

I söndagens Borås Tidning kunde man se följande:

Undrar vems fot som gjort avtrycket...

/Yeti

Veckorapport 5 och 6

Rapport för vecka 5 och 6 i Projekt GAX TransScania.

Detaljer kan återfinnas i min kalender på Funbeat som är åtkomlig för alla.

Summering vecka 5:

• Löpning: 32 km.
• Styrka: 1 pass
• Plyometrik: 2 pass
• Tvärträning: 40 min.

Onsdag blev en rejäl träningsdag med 50 min morgonspinning efter följt av ett styrketräningspass. På eftermiddagen blev det ett långpass i strålande solsken. I like it!

Torsdag medförde köldrekord på -11 grader. Funkade bra att springa, men marken var väldigt hård.

Summering vecka 6:

• Löpning: 15 km.
• Styrka: 1 pass
• Plyometrik: 2 pass
• Tvärträning: 40 min.
• Skada: Njä, men grymt slitna tår.
  

För lite löpning dels beroende på kylan, dels på ömma fötter, och dels på motivationen som är svår att hålla på topp under rådande förhållanden. Men jag tillåter mig ta det lite lugnt och låter mig inte plågas av dåligt samvete.

Nysnö och -9 grader på onsdagen sabbade fötterna rejält. Stor köldblåsa på höger stortå och väldigt känsliga och värkande tår i flera dagar. Körde lördagens och söndagens barfotapass på löpband för att återhämta och läka tårna.

Tre bra styrketräningspass. Jobbar på med marklyft och lyckades sätta nytt PB idag, söndag.

Nu är det bara att hoppas att värmen återvänder snart.

- Spring!
/UltraCalle

Rullband och festblåsor

Idag var det nästan 20 minusgrader så det blev ett besök på Friskis för att kubba dagens barfotapass på löpbandet. Att springa på band är väl ingen favorit, men under rådande omständigheter kändes det helt okej.

Efter 1700 meter på bandet

Mina stackars nedre extremiteters yttre bihang, tårna, har pirrat, ömmat, smärtat och brunnit om vartannat sedan djupsnöpasset för tre dagar sedan. Fötterna verkar tåla kyla rätt bra, men tåssebissingarna är lite känsligare.

Tåsmärtorna gör det lite lurigt att engagera sig i sällskapsdanser såsom jenka och foxtrot. Vilket inte gör något eftersom jag är en man och män dansar inte. Däremot har min vanligvis graciösa gångart förvandlats till en slags kräftgång på grund av smärtblixtarna som slungas från tåtella, tillejota och ebbefota på vänsterfoten samt höger kubb (stortå). Strumpor bäres helst i hand och skor används möjligen till att jaga spindlar med.

Ska jag sova får jag lägga mig på magen och hasa ner så fötterna hänger utanför sängen.

Köldblåsan på höger stortå har vattnat sig ymnigt fram tills idag då den har lugnat ner sig något. Om man tittar noga kan man se det ljusa fältet på stortån. Övriga tår är bara lätt hudflängda.

Ingen festblåsa precis

Nu blir det några dagar på löpband för att läka och återhämta fötterna innan jag kastar mig ut i kylan och snön med nya krafter.

- Spring!
/BarfotaCalle

Bottennotering

Gårdagens barfotapass var garanterat en bottennotering. Nio minusgrader och 20 centimeter nysnö var ingen vidare kombination.

Körde min vanliga runda. Från huset och 100 meter ner till Öxabäcksvägen därefter vänster följandes vägen mot Örby ytterligare 600 meter på mjuk och fin vinterväg. Nice.

Efter landsvägsglidandet har jag ungefär 1000 meter kvar bestående av skogstig och 100 meter grusväg. Jag kastade mig över den höga snövallen och började mata mig framåt genom den mjuka och lätta snön. Härligt med lite puder...

...efter några steg märkte jag hur grymt kallt det var...

Denna nysnö var, förutom iskall, också väldigt lös vilket gjorde det ännu mer riskabelt eftersom man trampade rätt ner till den veritabla halkbanan inunder. Att halka och riva upp fötterna är det enda orosmoment jag känner vid barfotalöpning och när underlaget är is och osynligt förstår ni säkert att det kan vara riktigt lurigt.

...efter ytterligare några steg sjöng fötterna "Blott en dag, ett ögonblick i sänder..."

När jag hande frustat och stånkat 500 meter och anlände till grusvägen var den ej skottad. Adjöss till den 150 meter långa återhämtning jag hade hoppats på. Det var bara att bita ihop och skutta hemmåt i maximal marschhastighet.

...nu tystnade fötterna och smärtan försvann...

De sista hundratalet metrarna hem gick lätt, lite för lätt... mystiskt...

När jag tillslut var tillbaka och hade tinat fötterna i iskallt vatten vaknade tassarna till liv igen. Nu var det minsann inga psalmer som stod på repotoaren.

Tårarna samlades i mina ögon, jag kunde varken sitta, stå eller gå när fötterna rev loss i "The last Caress". Vänsterfoten var som en gremling på speed och höger som Linda Blair i Exorcisten. Aj, aj, aj! Efter nån timma kunde Maria få kontakt med mig via örfilsmorse. Framåt kvällningen fick jag fram ett par ord som ej skulle ersatts med ett -biip- i TV. Senare på kvällen upptäckte jag en gedigen frostblåsa på hö stortå. Har tömt den på vätska norton gånger sedan dess. Idag upptäckte jag en lite blåsa till så det är inte konstigt att fötterna har smärtat en del.

Det var med stor bestämdhet jag lovade mig själv dyrt och heligt att nu får det vara slut på dessa dumheterna.

Lik förbannat kunde jag inte låta bli att ta en liten runda idag också... och visst kändes fötterna lite bättre efteråt.

- Freeze!
/BarfotaCalle

En dryg jaekel

Så har det då äntligen hänt. Det ohändbara. Något jag aldrig tidigare lyckats med. Ett unikum i duschen.

För första gången har jag lyckats med bravaden att inte slarva bort en flaska duschtvål innan den tagit slut. Ta-tara-taaaa!

Minns inte när jag inhandlade denna förpackning men förmodligen var det innan Jesus konfirmerades, annu dazumal, men nu är den slut. Sista satsen skall jag försöka skaka fram i kväll på Friskis. Därefter hamnar flaskan i shampoflaskeåtervinningen.

- Löddra!
/Calle