Skinnpaj

VARNING: Detta inlägg kan uppfattas som vedervärdigt så känsliga personer varnas.

Tills nyligen kände jag endast till en svaghet hos min fru - arachnofobi. Hon är, eller snarare var, dödligt rädd för spindlar. Tyvärr har hennes rädsla för dessa trevliga små kryp mattats av efter några år på Stenhall. I våra skrymslen och vrår huserar otaliga av dessa nyttodjur så det var bara att vänja sig vid deras sällskap.

Det gladde mig således stort när jag, här om dagen, upptäckte en ny svaghet hos fienden, jag menar frugan. Hon är omåttligt rädd för död hud (nekrodermafobi?). Moahahaha! Det kommer jag att dra fördel avmånga gånger.

Och för tillfället har jag massor av död hud. Anledningen är mina barfotaeskapader i kylan som får skinnet på tårna att förhårdna och flagna av i ljusets hastighet. Totalt har jag nytt skinn på 6 småtår. Dessutom fick jag en köldblåsa på höger kubb (stortå) som nu har lossnat och exponerat nytt skinn på halva tån.

Hur upptäckte jag då frugans fobi?

En kväll när satt vi och tittade på TV tillsammans passade jag på att frisera mina flagiga fötter med en liten sax. Det blev en del rester av död hud som jag inte riktigt visste var jag skulle göra av så jag slängde dem i min använda kaffekopp. (Du anar vad som kommer att hända)

Vi fortsatte TV-tittandet en bra stund så jag blev sugen på en påtår. (Du vet vad som kommer att hända)

Gick och hämtade kaffekannan och fyllde på min kopp. (Japp, det händer)

Satte mig i soffan, glömde bort kaffet för en stund men efter några minuter kom jag på att det fanns en stor kopp starkt kaffe så jag greppar koppen och sveper i mig det kalla innehållet...

Det tar nån sekund innan jag inser att skräpet i kaffet, som nu är i min mun, är ett halvt kilo död hud från mina tår.

- Äh, det var väl inte så farligt, tycker jag.

Frugan tjuter av äckel. Och har hon inte slutat så tjuter hon väl än.

Snipp, snapp, snopp. Nu så var det stopp.
/Selachofobikern