Efter nattningen av mina två ländfrukter, spännde jag fast pannlampan på hjässan, pussade frugan och gav mig ut i nattens mörker iklädd reflexväst och nakna fötter.
Natten var magiskt ljummen och tystnaden var total när jag kom ner till vägen och tassarna fick smeka den skrovliga asfalten. Fipp, fopp, fipp, fopp lät sulorna mot marken.
Efter några hundra meter bar det av in i den mörka mörka skogen där man inte blir förvånad om man hör ett "Mossning grankott" från Nicke Lilltroll som står och snusar i granskuggan.
Stigen är stenig, krokig och lerig. "Det är ju precis så här jag vill ha det", hinner jag tänka innan jag passerar Lillys-hus och kommer ut på den småsmärtsamma biten grusväg som måste forceras innan underlaget blir mer humant.
Nu är det bara upploppet kvar. Där! Ett par ögon lyser i natten. Stannar till och kikar lite, men ögonen är borta. Undrar vad det var? Hmm, rådjur, inte älg, skogsgris, en hund, vem vet?
Lufsar hemåt de sista metrarna och har därmed klarat av min hundrade barfotalöpning på raken.
/BarefootCalle
Ps. De riktiga tokarna finns hos United States Runing Streak Association, Inc.
2 comments:
Du är helt fantastisk!!! Att du lyckats få till hundra dagar på raken är grymt! Speciellt när du har mig sittandes mysandes i soffan och säger, skit i det i kväll...stanna hos mig;-) DU är min idol! Älskar dig!
Tack Darling!
Du är snäll som står ut med mig.
Det är ju du som är min idol efter din prestation på 6-timmars i Slottsskogen.
/Calle
Post a Comment