Det slog mig precis att första halvlek av barfota-streaken är avklarad.
Har idag sprungit barfota 186 dagar i rad så redan i måndags var hälften avklarat.
Hittills har det varit enkelt, men nu börjar prövningarnas tid. Kylan och vätan är två tuffa kombatanter som måste besegras. Mörkret ytterligare en smolk i glädjebägaren.
Har märkt att underlagen ändrar karaktär när det blir frost. Det mjuka sköna gräset blir knöligt, leran blir hård och vass, och grusvägens småsten förvandlas till vassa orubbliga smärtpunkter. Det gäller att lära sig underlagen och anpassa löpningen därefter.
Tekniken är avgörande. Det går inte att forcera. Små, lätta, korta och snabba steg och man klarar de elakaste underlag galant. Vi är ju gjorda för det här, eller?
- Spring!
/BarfotaCalle
No comments:
Post a Comment