Barfota i Änggårdsbergen

Vi var sex tappra barfotingar* som samlades i Slottskogen vid Linnéplatsen vid 16-tiden och blev intervjuade av en frilansare som skrev en artikel till veckomagasinet Fokus. Efter lite frågor och svar samt en fotosession bar det av upp i Änggårdsbergen för att sträcka på benen en stund.

* Några helt skolösa,

några med minimalistiska skor

och några som tog av och på efter behag.

Jag blev lovad grymma backar och elakt underlag, men det var mest lite böjande kullar med mjukt och behagligt underlag. Nja, kanske lite backigt och ganska tufft underlag på några ställen, men grymt fint för att vara mitt i en storstad som Göteborg.

Ibland kan det vara skönt att träffa likasinnade för att få bekräftelse på att man inte är den siste tappre mohikanen utan att det finns fler stollar gillar att springa barfota över stock och sten.

- Spring!

/BarfotaCalle

Ps. Undrar om det skulle finnas intresse för en barfotalöpningsintroduktion för nybörjare? Några erfarna barfotingar som delar med sig av sina erfarenheter och lite spring på gräs och asfalt i Slottskogen. Låter väl trevligt. Ds.

Friskis Jogg 2010.08.25

Idag blev det ett pass med många långa och lugna backar för Friskis Joggarna i Mark.

Banprofilen

För variationens skull var underlaget till största delen asfalt förutom början och slutet som gick i skogen. Backarna togs i lugn men bestämd fart och med korta lätta steg. Först mot slutet av passet blev det mindre prat i leden. Kanske var samtalsämnena slut eller så satte tröttheten in, vem vet?

Jag ber att få tacka för en trevlig stund. Nästa onsdag blir det nått annat.

- Spring!

/Calle

Vaddå vådd?

Vad är det då för övningar man råkar ut för när man kör Crossfit Endurance?

Ja, i måndags blev det följande WOD:

5 rundor med 30 s fullt ös och 20 sekunder vila av

• Double Unders - har inget hopprep ännu så det fick bli Tuck Jumps istället.
• GHD Situps - skalade ner till vanliga Situps.
• Push ups - bara att pumpa på.
• Sittande upphopp på låda. Sitthöjd 30 cm. Lådan 50 cm.
• Kettle Bell Swingar - använde en sten istället.

Om du undrar hur övningarna går till så finns de flesta i Crossfits övningarkiv.

För ett tag sedan körde jag denna WOD:

Så många rundor som möjligt under 12 minuter av:

• 6 Armhäv med klapp
• 9 Toes to Bar (Gjorde hängande knälyft istället)
• 12 Kettlebell Swings (Använde en sten)

Kör man på rejält är det långa 12 minuter, det vill jag lova.

När det gäller löpningen har det blivit några schyssta intervall-pass. Idag blev det 12 i hög fart, 2 minuter vila och ytterligare 12 snabba minuter. Det är inte roligt, bara jobbigt och jag har fått sitta och syta en stund innan jag lyckats ta mig ut. Efteråt känns det dock rätt skönt.

Förra veckan blev det ett pass med lite kortare intervaller 20 gånger 10 s max och 5 s vila. Japp, du gissade rätt - det var riktigt jobbigt det också.

Ett tidtagningspass har jag också hunnit med. 3.5 km i full fart barfota på löpspåren vid Örbyhallen. Tjo, vad jag tyckte det gick fort tills damen med hunden promenerade förbi...

För att få nånstans at he sig har ateljén har gjorts om till gym, Crossfit Stonehell Inc, där har jag mina kompisar Sten, Rocky, Petrus och Flisa som jag använder som tyngder i de olika övningarna. Ok, visst hade det varit fint med lite riktiga prylar, men stenar är allt lite mer primalt än skivstänger. Ugh!

Marklyftsmaskinen, liten låda, stor låda och ett halvt stenröse

samt en järnstång i taket och man klarar sig rätt bra.

Även om det ofta känns lite motigt när man tänker på hur jobbiga passen är har det redan börjat komma ett litet sug efter att få kasta sig ut i det okända och göra dagens övning.

Hittills har det varit stor variation på övningarna vilket är kul men krävande och är det krävande blir man bättre och blir man bättre blir det kul - en god cirkel, helt enkelt.

- Lyft!

/Calle

Crossfit Endurance with a touch of Primal

Har under en ganska lång tid klurat på om Crossfit kanske kunde vara något för undertecknad och sen jag upptäckte Crossfit Endurance har jag blivit mer och mer sugen på att testa det i praktiken.

Nu är det dags!

De senaste två veckorna efter haveriet i Blentarp har jag så smått börjat smygträna enligt Crossfit Endurance och börja tycka att det är ett trevligt och tidseffektivt sätt att bedriva min träning.

Hur funkar det då?

Låt mig börja med Crossfit. Crossfit är en träningsform som går ut på att bygga upp en funktionell och allsidig styrka och kondition. Detta gör man genom en kombination av styrketräning med eller utan redskap samt kortare löpning. Övningarna har hög intensitet och ofta utförs dem med tidtagning (och gärna med bar överkropp:-o)

Ett exempel på en övning är "Helen" där man springer 400 meter, gör 21 swingar och 12 pullups och repeterar det tre gånger.
Låter väl härligt?

Dagens övning, eller WOD som det heter på fikonspråk, presenteras på Crossfit.Com enligt schemat tre dagar med WOD och en dag vila. Man börjar ju självklart försiktigt, men efter upptrappning är målet att köra 4-5 WOD i veckan. Tiden för en WOD varierar men är oftast mellan 10 och 30 minuter, men eftersom intensiteten är hög, ibland nära max, får man mycket bang-for-the-buck.

När det gäller Crossfit Endurance är det ett tillägg till vanliga Crossfit, anpassat till uthållighetsatleter. Där kör man också dagens WOD enligt samma schema, 3+1, som ovan, men dessutom presenteras dagens löpövning som antingen är intervall eller tempo-pass. Även dessa övningar följer schemat 3+1, men man får bara välja två intervall och ett tempo-pass per vecka!

Det låter kanske lite komplicerat och det tog ett tag innan jag började förstå hur det hänger ihop. Summan blir iallafall cirka 4-6 WOD och upp till 3 löppass i veckan. Med tanke på att passen i regel är så korta är det ju mycket mer tidseffektivt än den traditionella ultralöpningsträningen som går ut på att få så många mil på så lång tid i benen som möjligt.

Hur kommer mina träning att se ut framöver?

Jo, själva grunden i träningen blir

• Crossfit Endurance Löpning 2-3 gånger/vecka.
• Crossfit Endurance WOD 4-6 gång/vecka.
• Leda Friskis Jogg 1 gång/vecka tom september.

Utöver detta kommer jag

• Utföra den mesta träningen barfota.
• Försöka anpassa WODarna till rådande omständigheter.
• Gör stenålderspromenader när jag har lust.
• Fortsätta äta animaliskt.
• vila om kroppen säger så
• och långspringa nån gång ibland.

Som vanligt kommer jag att blogga om mina erfarenheter och min träningslogg är publik om någon skulle vilja vet mer om detaljerna.

- Spring!

/Calle

Lindholmenstafetten

Funderar lite på att eventuellt, kanske, måhända ställa upp i Lindholmenstafetten den 9e september. Om vi får ihop ett lag på jobbet. Och de vill ha med en ultrasnigel.


Håller jag samma höga tempo som på Bornholm 48-timmars tar mina 2.5 kilometer ungefär 32 minuter, men förmodligen lär jag inte kunna springa så fort.

Barfota är det som gäller men vad ska jag ha på mig för att vinna best-in-show-priset?

Något köttigt som bacon-kalsonger eller kanske bara en rejäl fläskläpp?

Bild: Ginch Gonch

Några bättre förslag? Tack!

-Spring!
/Calle

Uppdatering 2010.08.23: Nu har jag lovat att ställa upp i ett lag på jobbet. Tre rutinerade racermaskiner och undertecknad ultrasnigel. Det blir spännande.

Friskis Jogg den 18/8 2010

Dagens Friskis Jogg blev ganska tuff.

Turen gick till största delen på de minsta tänkbara stigar jag kunde trolla fram. Det är denna typ av terräng som får mig att älska löpning. I början är det svårt, terrängen är motig, tung, och krånglig. Men efter lite övning lär man sig utnyttja underlagets alla variationer, som stenar, rötter, och ojämnheter. Då tycks terrängen mer hjälpsam och tillmötesgående. Man får hjälp av den lilla stenen i uppförsbacken, roten ger lite extra studs i stegen när foten träffar den precis rätt och den kurviga stigen ger dig en härlig känsla av fart när grenarna vispar förbi. Tillslut börjar benen flyta på av sig själv, tankarna försvinner och man uppnår nirvana.

Vem behöver Yoga när man kan Jogga?

Rundan har du här:


Och höjdprofilen här:

Nästa gång blir det nått annat.

- Spring!
/Calle

Motivationen...

...för att springa riktigt lång saknas för tillfället så, som det känns nu, skjuter jag 100-miles-projektet på framtiden.

Däremot finns det ett överflöd av motivation till att träna så det kommer jag självklart att fortsätta med.

- Hur?

Ja, det får du kanske veta lite senare.

-Spring!

/Calle

Antibarfota

Det var mörkt när jag stod där i det nattfuktiga gräset och väntade på att mobilen skulle synka färdigt mot GPS-satelliterna. Jättemörkt och lite fuktigt varmt trots att klockan hade passerat tio och sommarenvärmen borde ha tagit monsunen till sydligare breddgrader för länge sedan.

Varför stod jag då här och väntade på att få ge mig av in i den vildsvinsmyllrande skogen? Nej, inte någon lust att bli grismat, utan anledningen var ett par Inov-8 X-Talon 212 som satt som gjutna på mina lätt förvånade barfotafötter. Vad var detta, tänkte vänsterfoten. Den högra var lätt klaustrofobisk men lyckades behålla lugnet. Instängda, fångade och kränkta - varför! - skrek de i kör.

När den lilla satellitikonen blinkat färdigt tryckte jag på Start Workout och gav mig iväg. Gräsmattan gick bra, stigen helt okej, grusväg finemangs, mer stig, lera, stenar, lite grus, mer lera, stenar och blött, barrstig, långgräs, krossten, ängar, asfalt och så lite ziczac tillbaka till hemmet och gräsmattan igen. Hela vägen sprangs med ett sköna-skor-leende på läpparna. Precis som jag hade hoppats och trott - en underbart mjuk och följsam dojja med mycket känsla för löpfeeling. Ett vettigt alterativ till nakna tassar när din väg är lång och du är trött, men du måste ändå springa. En skor för långa stigar och en bister vinter. Inte en ersättning till barfota utan ett komplement.

Ja, men vad säger fötterna då?

Jo, de var nöjda. Rejält tilltagen storlek så alla blåsor får plats när man springer riktigt riktigt långt, kanske lite smal tåbox, men grymt grepp, superlätta, närhet till underlaget och mycket känsla. Det gillar de. Och det mina fötter gillar gillar jag.

- Spring!

/Calle

Spring i Mark

Äntligen är den här!

Webplatsen som samlar allt du vill veta om löpning i Marks Kommun.

På Spring i Mark finns information om leder, motionsanläggningar, löprundor och allt annat man behöver veta för att få en maximalt underbar löpupplevelse i Mark.

Det som nu behövs är Din hjälp. Maila kommentarer och statusrapporter till springimark@stenhall.com så kan vi tillsammans skapa en pålitlig och gedigen informationsbas för alla som vill vistas i vår fantastiska natur.

Välkommen till Spring i Mark.

/Calle

Ledvärk

Som av en slump och kanske en aning idogt summerande av deldistanser i ett kalkylblad upptäkte jag att om man börjar i Öresten utanför Örby springer Viskaleden söderöver till Agnbäck, där man fortsätter på anslutningen till Lönnhult där Hallandsleden tar vid, drar vidare norrut till Blåvätterna som är Bohusledens södra ände och ställer siktet på Skatås här man viker av österut på Vildmarksleden och förmodligen stapplar, yrar och hallucinerar ända fram till Hindås har man avverkat cirkus 100 miles eller 161 km.

Det ska jag göra.

Snart!

Röd = start, Grön = mål, Blå = etappmål

Lördagen den 4e september klockan 08:00 klättrar jag över stängslet vid Örestens parkering och inleder fotfärden för att 36 timmar senare slå pannan i dörren på Hindåsgården.

Som support ställer Team Stenhall LLK upp i den mån det är möjligt eftersom teamchefen är gravt drabbad av havandeskap och kanske inte orkar kliva upp mitt i natten för att baxa två skrikande ungar och en jättemage till Brötamôssen i Hiombergen där den kollapsade löparmaken ligger i framstupasidoläge och väntar på att vargarna ska komma och göra slut på eländet.

Början, Viskaleden, och slutet, Vildmarksleden, har jag sprungit tidigare men Hallandsleden och Bohusleden är terra icognita, så det blir väldigt spännande att bekanta sig med dem.

Etapperna

Nu blir det ett par veckors träning, planering, studier av kartor, pemmikantillverkning och kanske nått rekognoceringspass innan det är dags att bröta iväg över stock och sten.

- Spring!

/Calle

Och nu då...

Nu smids det planer för hur framtiden ska se ut för den fettdrivne skolöse ultralöparen.

Är det riktiga skor som gäller härnäst? Kanske sockerdrift? Kanske ta steget fullt ut till primal tokstolle och springa helnäck genom skogarna runt Örby och jaga rådjur med bara tänderna. Inte omöjligt. Kanske försöka mig på kortare distanser, infra-sprint, 1 meter med flygande start. Kanske nått tidslopp? Skövde 6-sekunders? Ja, möjligheterna är oändliga.

Men ännu är framtiden inte utstakad. Som en manisk misantrop sitter jag med pannan i djupa veck och grubblar och tänker. Si eller så, En eller två, hur ska det gå?

Några små ideér har trängt upp genom myllan och så småningom, med rätt gödning, kanske de kan växa och blir stora härliga utmaningar att sätta fokus på.

Känner fortfarande att jag vill springa långt, löpglädjen är återfunnen och benen svarade fint redan i söndags när jag tog en kort runda i duggregnet, men samtidigt känner jag också att lite mer styrka och stabilitet skulle nog göra susen i min gamla gubbkropp. Hur åstadkommer man det?

Idag vill jag avsluta med en strof ur Verner von Heidenstams Ett folk:

Det är stoltare att våga sitt tärningskast,

än tyna med slocknande låge.

Det är skönare lyss till en sträng som brast,

än att aldrig spänna en båge.

- Spänn din båge!

/Calle

Att göra en Blentarp

Termen "Att göra en Blentarp" finns ju inte SAOL, men för mig kommer det alltid att betyda:

Slita ett halv dygn med att försöka få igång apostlahästarna men tillslut inse att de inte kommer att trava (ens för allt hö i Kapernaum).

Vad hände igår när jag försökte mig på the gax trans scania?

Det gick trögt att springa redan från start. Till och med de första 6 km som jag sprang utan packning var sega (från starten till hamnen och tillbaka). Hoppades att det skulle vända och benen komma till liv, men ack nej, det gick bara trögre och trögre. Redan efter knappt två mil gick jag nog mer än jag sprang.

Värmen var tryckande hela dagen och jag gjorde åt vatten som aldrig förr.

Sprang lite fel i Torup där leden var lite skumt markerad och senare rejält fel när jag missade världens tydligaste skylt mot Snogeholm.

En erfarenhet från Bornholm var att foppatofflorna var lite jobbiga att gå i och det blev inte bättre på den ojämna terräng som Skåneleden har mycket av. De funkade bra när jag orkade springa, men fötterna gled runt för mycket när jag gick (vilket det blev mycket av).

I övrigt funkade det mesta bra. Min nya rygga satt som en smäck och tröjan satt som ett korvskinn. Slapp skav under armarna men blev lite öm i närheten av där solen inte skiner. Kanske skaffa kompressionkalsonger?

Fick följe av Patrik Johansson en stund som cyklade ifatt mig i närheten av Glamberga vid Skurups flygplats. Det var trevligt med lite sällskap.

Bild: Patrik Johannson

Innan start blev jag intervjuad av min bloggkompis Projekt Barfota som tittade förbi.

Nu drar jag mig tillbaka in i grottan och när jag har slickat färdigt mina sår kommer jag säkert ha funnit mig ett nytt mål att ta sikte mot.

Fortsättning följer...

...nån gång...

...snart.

- Spring!

/Calle

Ps. Det gick faktiskt hyffsat när jag kastade av mig skorna och sprang barfota en timma när det var nårga riktigt fina sträckor med skogsstigar. Härligt. Ds.

Bornholm 48H

Nu var det ju ett tag sedan men här kommer några av mina erfarenheter från Bornholm 48.

Hur funkar då ett 48-timmars lopp. Jo, man springer precis så mycket man vill och när man blir sliten så går man en stund, när man är hungrig så äter man och när man blir för trött så sover man en stund. Enkelt och helt perfekt om man älskar att springa.

För att ta mig till Rönne på Bornholm fick jag resa en hel del och hade då tid att tänka igenom loppet och vad som komma skulle. Nedan återfinns några bilder från min anteckningsbok.

Tidsplanering

Lyckades följa den rätt hyfsat.

Associationer

Listade ord som jag trodde mig kunna råka ut för under löpningen - de inringade var sådant jag verkligen upplevede. Notera att det var inte mycket negativt.

Regler

Satte upp några enkla regler att hålla mig till samt formulerade en slagkraftig ;-) slogan:

"Det är aldrig för sent att ge upp!"

Att tänka på

Några saker att tänka på, smärta, rörelse, glada tankar och andning..

Fler tankar och råd

Att vara "här och nu" är det bästa rådet jag kan ge. Att tänka "glada tankar" som på barnen och famlijen kan säkert vara bra men för mig har den bieffekten att jag börjar grina och längta hem. Kommer bara att använda glada tankar i absoluta nödfall och försöka fokusera på här och nu istället.

Slutsatser

På vägen hem skrev jag ner några slutsatser.

Kylan. Jag blev väldigt kall vid några tillfällen. Mer kläder eller mer fart behövs för att hålla ångan uppe.

Sova. Fy faan för att svettig krypa ner i ett trångt och fuktkallt tält för att försöka få nån timmas sömn när man sprungit i timmar. I övriga lägen älskar jag mitt Hilleberg Akto, men på nästa 48H-lopp blir det bekvämare vilostunder.

Skor. Äh! Det är foppa som gäller! Eller barfota ;-o

Mat. Funkade klockrent med pemmikan, rökt sidfläsk och kokosfett. Det enda jag saknade var ett varmt mål mat när det blev mörkt och kallt på banan.

Jag slog mitt personlängsta på 128 km, tog 100 miles dvs 16 mil, den passerade den magiska gränsen 20 mil för att tillslut hamna på 220442 meter dvs lite drygt 22 mil.

Zingo Andersen och jag hade turen att få råd och tips av Martin Fryer från Australien.

Tackar Stefan Samuelsson för bilden.

Det var en väldigt nöjd man som efter en välförtjänt dusch stapplade mot färjan tyngd av en bastant packad ryggsäck.

- Spring!

/Calle

Ps. Om 90 minuter sitter jag på tåget mot Malmöia i Skåneland redo att möta mitt största äventyr någonsin - the gax trans scania. Ds.

Panik och eufori

Berg å dalbana, upp och ner, yin och yang, mars och venus. I dessa sista skälvande dagar innan mitt livs största utomhusupplevelse är det verkligen ytterligheterna som ger sig till känna.

Känslan av att jag under två och ett halv dygn ska förflytta mig 246 km tvärs över Skåne och tillbaka sprider en oerhörd skräck i mitt sinne... men samtidigt känns det inte helt omöjligt att jag kanske kan klara av det om inga större komplikationer uppstår.

Och en sak är säker - Det kommer att bli mitt livs största löpupplevelse!

Har tagit det ganska lugnt några veckor men idag drog jag på lite och körde ett försiktigt Tabata-pass i 85% av max vilket gör det till något mer behagligt än om man ger järnet. Avslutade med lite plyometrik på Örbyhallens läktare.

Redo för GAX?

I löparväskan fanns det idag endast ett par löpartights och inget annat. Glömska. Då fick det bli bar överkropp och mina tunna svarta tygskor.

- Inget konstigt alls. Som Marlena Ernman brukar säga.

-Spring!

/Calle