Bornholm 48H

Nu var det ju ett tag sedan men här kommer några av mina erfarenheter från Bornholm 48.

Hur funkar då ett 48-timmars lopp. Jo, man springer precis så mycket man vill och när man blir sliten så går man en stund, när man är hungrig så äter man och när man blir för trött så sover man en stund. Enkelt och helt perfekt om man älskar att springa.

För att ta mig till Rönne på Bornholm fick jag resa en hel del och hade då tid att tänka igenom loppet och vad som komma skulle. Nedan återfinns några bilder från min anteckningsbok.

Tidsplanering

Lyckades följa den rätt hyfsat.

Associationer

Listade ord som jag trodde mig kunna råka ut för under löpningen - de inringade var sådant jag verkligen upplevede. Notera att det var inte mycket negativt.

Regler

Satte upp några enkla regler att hålla mig till samt formulerade en slagkraftig ;-) slogan:

"Det är aldrig för sent att ge upp!"

Att tänka på

Några saker att tänka på, smärta, rörelse, glada tankar och andning..

Fler tankar och råd

Att vara "här och nu" är det bästa rådet jag kan ge. Att tänka "glada tankar" som på barnen och famlijen kan säkert vara bra men för mig har den bieffekten att jag börjar grina och längta hem. Kommer bara att använda glada tankar i absoluta nödfall och försöka fokusera på här och nu istället.

Slutsatser

På vägen hem skrev jag ner några slutsatser.

Kylan. Jag blev väldigt kall vid några tillfällen. Mer kläder eller mer fart behövs för att hålla ångan uppe.

Sova. Fy faan för att svettig krypa ner i ett trångt och fuktkallt tält för att försöka få nån timmas sömn när man sprungit i timmar. I övriga lägen älskar jag mitt Hilleberg Akto, men på nästa 48H-lopp blir det bekvämare vilostunder.

Skor. Äh! Det är foppa som gäller! Eller barfota ;-o

Mat. Funkade klockrent med pemmikan, rökt sidfläsk och kokosfett. Det enda jag saknade var ett varmt mål mat när det blev mörkt och kallt på banan.

Jag slog mitt personlängsta på 128 km, tog 100 miles dvs 16 mil, den passerade den magiska gränsen 20 mil för att tillslut hamna på 220442 meter dvs lite drygt 22 mil.

Zingo Andersen och jag hade turen att få råd och tips av Martin Fryer från Australien.

Tackar Stefan Samuelsson för bilden.

Det var en väldigt nöjd man som efter en välförtjänt dusch stapplade mot färjan tyngd av en bastant packad ryggsäck.

- Spring!

/Calle

Ps. Om 90 minuter sitter jag på tåget mot Malmöia i Skåneland redo att möta mitt största äventyr någonsin - the gax trans scania. Ds.