Ett år barfota!

De senaste trehundrasextiofem dagarna har jag sprungit barfota minst 1610 meter varje dag.

Den 365e rundan sprang jag idag.

Starten

Målgången

Jaha, å nu då?

- Spring!

/Calle

Summering av halvdygnslöpningen

Först vill jag tacka min underbara familj som stöttar mig till 100% vad för tokigheter jag än hittar på och trots alla mina brister. Tack!

Jag kanske inte är en så bra förebild för mina pojkar, men kanske kan jag åtminstone agera varnande exempel.

Vill också tacka alla som följt mig på bloggen, twitter och facebook för alla trevliga och peppande kommentarer. Tack!

Till alla som vinkat och tutat längs vägarna vill bara säga - håll ögonen på vägen era bildrullar!!! Nä, jag bara skojar! Ett tut och jag gör nästa halvmil med ett stort leende. Tack!

Dagens filmer

12 timmar kvar - Starten

Halvtid

11 timmar - Spurten

Hemma

Bilder

Bilderna jag tog under dagen finns på Twitpic.

http://twitpic.com/photos/callerobertsson

Karta

Om du är sugen på att detaljstudera dagens runda finns den på Gmap-Pedometer.

http://www.gmap-pedometer.com/?r=3769060

Hur känns det nu då?

Jodå, jag mår väldigt bra så länge jag inte försöker ställa mig upp då jag vill bli smord med Linnex och lagd i en kista.

Kroppen höll ihop bra, kanske beroende på att jag tog det väldigt lugnt från start. Gick i de flesta uppförsbackar och det var en blev del sådana idag. Inga långa pauser bara ett besök i affären, två korta matraster, vattenpåfyllning, några pissepauser samt inte mindre än två SOS i skogen.

Mot slutet tände jag till lite grand och fick till ett alldeles fenomenalt fint löpsteg. Att springa i foppatofflor funkar verkligen superbra när man vant sig vid hur de funkar. Springer man på grus finns det en tendens att det hoppar in en del småsten, men det är ju enkelt åtgärdat. På asfalt är dom super.

Hade ingen karta med mig vilket kan vara lite mentalt påfrestande när man inte kan vägen så bra. Fast samtidigt kan det vara en fördel att bara släppa rutten och springa tills man kommer fram. Dock fick jag ta fram Google Maps i telefonen efter Borås GK då det blev ändrade planer.

Tackar mannen på Golfbanan som tipsade om Gamla Boråsvägen. Den var superfin, kurvig och kuperad med mycket skog och lite trafik. Mycket trevligare än den brötiga och riskvägen.

Och den där djä...la huvudvärken som plågade mig var egentligen en förklädd välsignelse (kan man säga så på svenska? jmfr blessing in disguise).

Hur kan 12 timmars bankande och tjommande huvudvärk vara något positivt?

Jo, det gav mig tillbaka vetskapen om att jag är en enveten djävel som inte viker mig i första taget och det känns bra. Riktigt bra.

Näpp, nu har idag blivit imorgon och min aptit har återvänt så nu ska stekpannan få göra illa vid en gigantisk nötfärsbiff som jag tänker trycka i mig innan John Blund dumpar ett grustag i mina ögon.

"Tack för idag. Tack för en underbart vanlig dag."

-Spring!

/UltraCalle

Hemma

Hemma

11 timmar

11 timmar

Halvtid

Halvtid

12 timmar kvar

12 timmar kvar

Imorgon är en annan dag...

...och det är det verkligen - den bästa typen av dag man kan tänka sig - en långlöpardag!

Har laddat inför morgondagen med tre vilodagar, Dvs endast kort och lätt barfotalöpning, men känner mig ändå lite nervös inför uppgiften. Tolv timmar är länge...

Med lite tur blir det uppehåll så jag slipper att bli alltför nedkyld av regn. Lätta skurar brukar inet vara några problem när man springer långt, men ihållande kallt ösregen kan bli lite tungt. Det är bara att hoppas på det bästa.

Har skickat ut frugan på shopping och med lite tur kommer hon hem med ett rejält paket rökt sidfläsk som tillsammans med kokosfett ska ge mig bra med energi under löpäventyret. Vatten hoppas jag kunna hitta längs vägen. Ett hett tips brukar vara kyrkor. Ibland står det att vattnet inte är drickbart, men skit i det, lite vardagsedge får man tåla.

Förra året sprang jag Trollhättan 12H på Knorren. Då började loppet klockan 22:00 så det blev en nattlig övning och jag var trött, trött och trött. Kanske är jag lite piggare imorgon.

Näpp, nu är det dags att vara lite social, ta hand om barnen och ha det gott.

Imorgon 08:00 smäller det!

-Spring!

/Calle

Halvdygnslöpning på söndag

Om alla bitar faller på plats och jag får hålla mig frisk i kroppen och knäpp i knoppen så drar jag ut på äventyr på söndag morgon klockan 08:00. Målet för dagen är att hålla igång i 12 timmar och jag är inte riktigt säker på att jag hinner hela vändan på den tiden så jag kanske nyttjar livlinan "att ringa en vän" om det är allför långt hem när det halva dygnet är till ända.

Startar hemifrån Stenhall och beger mig genom skogen till RV156 som tar mig till Svenljunga. Från denna fina lilla by där jag som yngling gick i högstadiet viker jag av norrut på RV154 och så småningom passerar Porrhult (Sexdrega) för att efter ett kort stycke ansluta mig till RV27 i riktning mot Borås. Ämnar dock inte besöka staden vid Viskan utan passerar i närheten av Stora Transåssjön där kosan riktas söderut längs RV41 och kommandot ekar "Mot Kinna!". När jag nästan är framme i byn som gud glömde viker jag av den store vägen och glider genom Brättingstorp mot Örby och slutligen hemmet.

Planerad runda

http://www.gmap-pedometer.com/?r=3757633

Något förenklad ruttbeskrivning: RV156, RV154, RV27, RV41.

Några hållpunkter under dagen:

När	Var	Distans	Etapp	Tid	Kommentar
8:00	Stenhall	0 km		0 h	Start
12:00	Svenljunga	28 km	28 km	4 h	ca 1/3
14:00	RV 27	42 km	14 km	6 h	Marathon
16:00	RV 41	56 km	14 km	8 h	ca 2/3
20:00	Risäng	81 km	25 km	12 h	50 miles
?	Stenhall	88 km	7 km	? h	Hemma

Avvikelser från rutten kan förekomma. Kanske springer jag igenom Kinnarumma och Fritsla för att söka vatten, kanske nån annan lite avstickare beroende på humör och väder.

Försöker hålla packningen lätt men lastar följande i ryggsäcken:

• 2 liters vattenblåsa
• 500 g rökt sidfläsk - i bitar för enkelhetens skull
• 100 g kokosfett - pure energy
• 100 g ost - say cheese!
• 1 rulle leukoplast - mot skav här och där
• några nypor havssalt - vägsalt är inge gott
• pengar - om taxi och om mat
• mobiltelefon - livlinan

Under resans gång kommer jag att twittra meddelanden bilder och en och annan film. Jag finns på http://twitter.com/callerobertsson, så kolla där eller, varför inte, leta upp mig längs vägen och säg hej eller spring med en bit.

Klart.SE lovar regn så det blir säkert en härlig dag...

- Spring!
/Calle

Barfotalöpning i Friskispressen

Reportern Elin Hellström har skrivit en artikel om barfotalöpning i Friskispressen.

Du är välkommen att hämta ett exemplar av tidningen hos närmsta Friskis & Svettis.

Artikel finns att läsa som PDF om du föredrar det.

- Spring!

/BarfotaCalle

Ordningen återställd!

Dagens rätt blev en nötfärsbiff från Öxabäckskött. Fantastiskt fint. Som tillbehör blev det bacon, riven ost och smör.

Gigant good, skulle Mat-Tina sagt.

Här skulle jag haft en tjusig bild på biffen, men tyvärr hann jag äta upp den så istället bjuder jag på en annan biff som för ett tag sedan sprang barfota upp till Rambergets topp.

Eftersom jag precis landat på toppen kan man ganska tydligt se den blodåder jag kallar Tigris. Har en likadan på andra sida sidan. Kan ni gissa vad den heter?

Av helgens glukospsykos är nu endast en lätt huvudvärk kvar. Det var ingen god idé att vulga i mig en massa socker.

Det som slank ner under helgen var följande: ca 300g Odensenougat, en tablettask Zoo, en mini-påse Ahlgrens bilar, två små isglassar, ca 10 bitar lösgodis, tre hembakade bullar med ett halvt glas mjölk, en mini-taco-tub och ett litet tortillabröd. Egentligen inte en så värst stor mängd snask men tillräckligt för att skapa kaos i mitt inre.

Bullarna var riktigt goda, zoo och bilar gott, men övrigt var inte någon hit och kunde ha kvittat.
Straffet för mina synder blev uppblåst mage, lätt illamående, halsbränna (troligen från tacosen) ett havererat långpass, ovanligt trött och en lätt huvudvärk idag. Thanks sugar!

Det havererade långpasset (ovanligt kort långpass på 13 km) bedrevs på söndagskvällen och gick rätt okej till en början trots den irriterande halsbrännan, men krafterna rann sakta ur mig och de sista kilometrarna stapplade jag fram som zombie i löparshorts. Dock måste jag erkänna att det är rätt bra träning att, kanske inte springa in i, men åtminstone få slicka lite på den berömda väggen som det var så länge sedan jag var i närheten av.

Dagens lilla barfotarunda var lika skön som den brukar vara och benen var fulla med spänst när jag gjorde en liten serie med jämfotahopp. Så nu, här på måndagkvällen, känner jag mig fri från sockrets bojor. Styrkan och energin har återvänt och jag är nöjd och glad i största allmänhet.

Ordningen är återställd!

/CalleKarnivor

Projekt NollKolis Avslutat

Ja, det gick ju bättre än jag trott med detta lilla projekt.

Total har jag fått i mig ca 2 gram kolhydrat per dag vilket är långt under de 6 g/dag som jag trodde mig klara av, så jag är mer än nöjd.

Kolisar per dag

Vad har jag då upplevt för nackdelar?

Jo, det är stört omöjligt att gå ut och äta på lunchen så länge man inte har något bra bufféställe med mat som man kan lita på. En vanlig restauranglunch kan man strunta i helt. Fast detta gäller ju till stor del även när man äter mer normal LCHF. Samma problem uppstår när man blir bjuden på kalas.

Detta har inneburit att jag lagat alla luncher själv och tagit med mig låda. Några gånger har jag stått mitt i natten och väntat på att köttfärslimpan ska gå färdig så jag har nått att äta dagen efter.

Lite svårare att äta samma mat som familjen när jag inte, till exempel, ätit köttfärssås som innehåller lök och tomater och sådant. Korv har ju också gått fetbort. Men de har varit förstående och hjälpsamma hela vägen. Stort tack för det!

Min ÄggOchGrädde-shake som jag brukar hinka i mig efter träning är nått jag saknat.

Dyrt. Eller kanske inte? Jag har inte kollat det så noga. Visserligen är ju nötkött ganska dyrt, men jag har ju ätit en del färs, fläsk och kyckling som inte betingar lika stort värde. Dessutom har jag ätit en hel det riktigt billiga saker som talg, oxsvans, ister och märgben.

Kanske borde man jämföra pris per näringsinnehåll?

Fanns det någonting positivt då?

Det känns oerhört bra att veta precis vad man stoppar i sig. Bara riktiga råvaror som man själv lagar.

Maten har varit väldigt god. Jag verkligen älskar kött och fett. För mig är det good shit! Bättre än knark. Jag hade ju fett-vanan inne så det var inget svårt avstå från vegetabilier som jag ändå inte är speciellt förtjust i.

Kul att prova lite nya grejer. Du har ju kunnat se lite olika rätter jag tillagat här på bloggen, talg och ister, klarat smör, lövbiff med jarlsberg, märgben och oxsvans. Riktiga godsaker dessutom.

Rent träningsmässigt har det funkat minst lika bra som tidigare med mycket god uthållighet och snabb återhämtning. Inga svackor när jag sprungit lång utan oftast negativ split (snabbare på anda hälften) vilket känns bra.

En annan grej som gör livet lite lättare är att reglerna är så enkla. Något förenklat kan man säga:

Ät animaliskt. Punkt.

Drick vatten. Punkt.

Så skall det vara för en grottman - inget tjaffs!

Jag har blivit märkbart mer deffad och tappat nått kilo eller två. Det märks tydligast runt midjan men jag har inte gjort några mätningar utan litar på min frus goda omdöme i frågan.

Vad händer nu då?

Ja, när klockan slår tolv och en ny dag börjar ska jag inmundiga 300 gram Odense Nougat som ligger i kylen och väntar. När den är väck ska jag genomsöka huset efter killarnas överblivna lördagsgodis och trycka i mig det. Om jag fortfarande står på benen ska jag gå, annars krypa, till frysen och tömma den på glass innan jag däckar i en kladdig hög på köksgolvet.

Är jag fortfrande sugen imorgon kväll ska jag fortsätta med att gå bärsärkagång i lösgodishyllorna samt suga i mig en stooor påse ostbågar.

Ordningen kommer att återställas på måndag då jag fortsätter med ett väldigt låg kolhydratintag. Kommer dock att inte vara riktigt så strikt som den senaste tiden utan tillåta obegränsade mängder ägg, vanligt smör och måttliga mängder med grädde och creme fraiche.

Och som den envetna ungen jag är, tänker jag inte äta upp mina grönsaker!

- Ät!

/CalleKarnivor

Ferdinand Svanslös?

Ber om ursäkt för ytterligare en matrelaterad blogg och inte de sedvanliga tränings och kolhydrat-diagrammen, men idag sprang jag av en slump på en stump som tidigare prytt aktern på en ståtlig oxe som vi kan kalla Ferdinand och kan inte låta bli att berätta om denna svans - Tell this Tail...

Tvenne stycken oxsvans

Dessa köttbeklädda broskbensstycken kastade jag i grytan och lät koka försiktigt i nästan en timma endast iklädd i nypa havssalt och halv hand dragon.

Sjudande svansbitar

När det var klart lade jag smakfullt upp det på en tallrik och serverade mig själv detta kulinariska mästerverk vars sublima dragondoft stimulerade min aptit till det yttersta.

Mästerligt upplagt

Efter en stunds karvande och tuggande och gniskande och gnuggande var det goda köttet borta och kvar endast de oätbara broskbensbitarna.

End of the tail

Hur god var då Ferdinand?

Ja, han var jättegod. Lite pillig att äta, men jättegod. Det räckte gott med lite salt och dragon för att få bitarna att bli riktigt njutbarta. Ganska fett och bitvis var det lite seg, men det gick fint att gniska i sig. En vass kniv rekommenderas.

Skulle tro att längre koktid gör att köttet lossnar lättare.

- Ät!

/Calle

Bad to the bone

...eller snarare good to the bone.

Eders undertecknad gourmetgrottman har varit i farten igen och kokat märgben. Här kommer den spännande berättelsen om hur det gick till.

För någon månad sedan införskaffade jag ett litet paket med märgben på Willys i Skene. Ja, de har lite frysta godsaker där. Till exempel det hjortkött jag använde förra gången jag gjorde pemmikan, men det var en annan gång nu är märgben i rampljuset.

Detta paket tinades under dagen och var upptinat lagom tills det var dags att laga middag.

Märgben i paket

För att få en lite mer kulinarisk upplevelse samlade jag ihop lite kryddor som kanske kunde passa och lade upp det lite trevligt på en skärbräda.

Märgben med kryddor

Lagerblad, timjan, vitpeppar, havssalt och lite svartpeppar blev dagens laguppställning.

Allt lades i en gryta tillsammans med märgbenen, vatten tillsattes, och allt fick sjuda under lock i 45 minuter...

Märgben som sjuder

...medan min hustru hade sitt egna sidoprojekt som grottmannen mest morrade med samanbitna tänder mot...

Pommes fnatts och oklyftiga potatis

När timglaset lidit mot sitt slut togs grytan av spisen och benen lades på tallriken - låter kanske lite ofint men det var märgbenen inte mina trogna apostlahästar som avsågs - och jag började genast nyfiket undersöka benpiporna.

Märgben som smaskar

Det var inte så värst mycket mat på de magra benen. Lite köttrester på utsidan och lite märg inuti, men smaken var det definitivt inget fel på. Märgen är fet eller snarare FET och då menar jag riktigt fet inte lite lagom fet utan fet feteli fet fet. Men... hmmm... ganska god... mmm, smask slafs... Ja, faktiskt riktigt god när man vant sig vid den slime-iga konsistensen.

En riktig delikatess som är god men kräver att man samlar lite mod innan man ger sig på den första gången. Prova, vetja, du vågar!

I'm good to the bone!

- Ät!

/Grottis

Fettberget på Stenhall

Kristiflygarehelgen rockade fett!

Lördagen började med att jag laddade en gryta med njurtalgfett i småbitar och lastade in den i ugnen på lite drygt 100 grader.

Den fick stå där tills kvällningen.

Under tiden tog jag fram ett paket med Ister...

...och en halv vitlök.

Istret fick smälta försiktigt...

...innan jag rev i vitlöksklyftorna...

...och låt det stå femtonminuterenkvart innan jag sliade bort lökköttet...

...och fick en skål med alldeles klar isterolja...

...som jag lät svalna och märka upp med en egengjord etikett.

När detta var klart var det bara att vänta på att talgen skulle gå färdigt vilket den gjorde lagom till kvällningen.

Resterna ser ut så här...

...och är goda att äta - både krunchigt och fett.

Söndagens fettaktivitet bestod i att tillverka ghee - det vill säga klarat smör.

Ett kilo osaltat tyckte jag var lagom

Gick hur bra som helst, men jag lämnar inga bildbevis.

Som om inte detta skulle vara nog så damp det idag in en avi i epostlådan som berättade att jag hade en låda med kokosfett att hämta ut på ett utlämningsställe nära mig.

Nu finns fyra fina förpackningar fetter i det Stenhallska köket. Ett veritabelt fettberg bestående av talg, ister, ghee och kokosfett. Med fett blir livet lite glattare!

- Hellre vettlös än fettlös!

/Calle

I eftersvettningens kranka blekhet

Med eftersvettningen i pannan sitter jag nu i köket på Stenhall och bloggar denna blogg.

Vid köksbänken

Klockan var efter 22 och det var tyst och stilla i huset. Endast den lille löparnissen var vaken. En tanke slog mig. Kanske ta fram min kära pannlampa och ge mig ut på en lite runda i natten?

Jag satt och söt (sytte?) en stund innan jag fick på mig lite reservlöparkläder eftersom den vanliga outfitten hängde på tork, men tillslut tog jag klivet ut i natten.

Det är en speciell känsla att lufsa fram genom det blöta gräset i mörkret. Pannalampan i all ära, men solen är allt bra mycket bättre på att lysa upp tillvaron för oss löpare. Mörkret gör att man inte kan vara riktigt säker på var man sätter fötterna. Men man anpassar sig, tar det lite lugnare, lyfter knäna lite högre, landar lite mjukare och försöker använda korpgluggarna till det yttersta för att tolka vad man har för hinder framför sig... Och efter lite övning går det riktigt bra. Man flyter fram genom mörkret nästan som "med rosa lack och kromad list i 59-års modell" och livet bara leker.

Ibland blir man lite väl fokuserad på nästa fotisättning och då skulle man med lätthet kunna bröta rätt in i en älg som står felparkerad på stigen. Till min stora lycka, peppar, peppar, ta i trä, har jag lyckats undvika sådana incidenter, men Mormors bror Kålle sägs ha cyklat in i en älg en mörk natt. Undrar vem som blev mest förvånad?

Nattens runda blev kort, lätt och innehållslös, men lugnet och tystnaden är bra för själen efter en aktiv dag och nu när jag fått i mig lite förplägnad och ur mig lite ord så känner jag mig redo att gå till sängs och sova några timmar innan det är dags att fånga nästa dag.

- Sov!
/Calle

Snabbmattjat

På vägen hem stannade jag järnhästen och införskaffade några tunna skivor ko i form av inte mindre än fem bitar lövbiff.

Skyndsamt förflyttades ekipaget mot hemmet och innan jag hann säga möö var stekpannan laddad med mitt nytillverkade ghee (som jag gjorde igår) som ljudlöst smälte av hettan från gjutjärnet.

Medan fettet hettades till lagom stektemperatur bonkade jag ut några köttbitar, fejkade saltning och pepprade rejält, placerade tre skivor Jarlsbergsost och dubbelvek köttet.

Strax placerades dessa i pannan som fräste glatt till svar. Knappa minuten fick stycket vila i den brännheta smöroljan innan det var hög tid att vända på kuttingen och ge den andra sidan en omgång.

Snabbmat a la Calle

Turligt nog var barnen och lekte med en kompis så frugan och undertecknad fick gotta i oss dessa kulinariska mästerverk alldeles i fred. Alltihop urartade i ett vilt slagsmål om den sista biten.

- Vem som vann?

Jag kan ju bara säga att frugan kan få till en sjuhelvetes backhand med stekpannan...

- Ät!

/Bulan

Ps. Det sista var bara på skoj. Vi gjorde upp i godo och jag fick den sista biten. Ds.

Sprang Viskaleden...

...och sen sprang jag tillbaka.

Halvvägs i Agnbäck

Det bästa med att springa en fram-och-tillbaka-tur är att man aldrig har mer än hälften kvar.

Viskaleden går genom skogarna väster om Öresjön från Öresten strax utanför Skene till Agnbäck i södra änden på sjön Tolken. Den består till största delen av naturskönt rotiga barriga stigar och små skogvägar.

Viskastigen

Efter avslutad löpning svalkade jag pållarna i Slottsån innan jag puttrade hemmåt i min lelle gröne bil.

- Ja men löpturen då? undrar kanske du.

Ja, jo, den gick bra. Men hur intressant kan det va att få veta att det gick upp ibland, ner ibland, var lite blött, bitvis väldigt fint, några etapper med lite för stenig grusväg, skälliga hundar, rådjur som skuttar och lamm som pruttar, eldar som knastrar, lera som klistrar, pissepausar, björkpåkslöpning och en underbar stund i vår vackra natur.

När det senare på aftonen var dags för dagens barfotapass gick det så oerhört lätt att springa trots att det gått 5-6 timmar sen långrundan och jag normalt sett borde varit stel som en gipsad elfsborgare. Men hu vad det gick. Ökade succesivt tills vinddraget gjorde tårfloder i ögonen och öronen fladdrade som lakan i vinden.

Förutom skavsåren på hälsenorna som mina kära Vibram Fivefinger gav mig känns detta som en riktigt bra löpdag. Fler sådana och jag känner ändå att mina mål fortfarande är helt utom räckhåll - Bornholm 48H och GAX Trans Scania.

Nu sova!

- Spring!

/Calle

Projekt NollKolis Halvvägs

Nu är jag halvvägs igenom fakirmånaden och har alltså gjort 15 dagar på nära noll kolhydrater per dag.

Enligt LMV ska man få runt 55E% från kolhydrater. Om man räknar lite snabbt på vad det skulle innebära för mig får man:

Min energiåtgång per dag: 3500 kcal.

Enerig från kolisar enl LMV (55%): 1925 kcal => 481 g kolhydrat/dag.

Jag har snittat på 2.6 g/dag de senaste 15 dagarna. Totalt fått i mig ca 39 g kolhydrater.

Diffen mellan rekommenderat och verkligt kolhydratintag är 478 g/dag vilket ger över 7 kilo totalt på dessa 15 dagar.

Ett skepp kommer lastat! Med vadå? Socker!

Tack för att du läst ända hit. Detta inlägg måste vara det mest tråkiga som publicerats, ever. Jag ska skärpa mig.

- Ät!

/Calle

NollKolis-regler

Här kommer reglerna jag försöker följa under mitt noll-kolis-experiment.

NollKolis-regler

1. Kötta i dig

Animalisk föda - nötkött, fågel, fisk, skaldjur, gris, vilt, ägg, ost...

Tillaga så lite du vill men visst kött bör genomstekas.

2. Fetta i dig

Animaliskt fett - Talg, ister, smör och kokosfett är good shit.

Fokusera på att få i dig rikligt med fett.

3. Minimera

Mjölkprodukter samt kolhydratrika animalier såsom lever och hjärna.

4. Mycket vatten och lite salt

Drick dig otörstig på vatten.

Salta så lite som möjligt.

Kryddor är tillåtna.

Ingen alkohol.

Reglerna är en översättning och omformulering av de fem regler som LSD-kocken Owsley "Bear" Stanley har följt de senaste 50 åren. Citat:

1. Eat only from the animal kingdom.
2. Avoid eating carby animal food, like lactose (dairy) and more than a very small, occasional, few ounces of liver. Do not measure what you eat and do not worry about variety.
3, Do as little cooking of your food as you can tolerate. Eat the fatty part preferentially in each meal first, then finish as much of the lean as you want. Leftovers will keep.
4. You do not need 'recipes' or 'sample meals' to follow. When away from home, no matter if it is a restaurant, family or friends, or business meal, eat only from the animal kingdom, avoid the rest, practice doing this unassumingly and make pleasant, distracting comments if bailed up on it.
5. Learn to politely refuse alcohol.

Ok, hans formulering är bättre, men det kan ju vara bra att ha en på svenska också.

Jag är kommittad att följa ovanstående regelverk ytterligare 19 dagar då försöksperioden på 30 dagar är över. Hittills känns inte som en uppoffring utan riktigt bra och jag fortsätter med glädje denna utvärdering. Skillnaden mot de två senaste åren då jag ätit jägarekost (LCHF) är inte så stor, men jag tycker mig dock skönja några små förändringar som jag tänker återkomma till längre fram. (En cliffhanger! Wow, jag bara måste följa denna blog)

-Ät!

/Calle

Disclamer: Huruvida ovanstående regler är rätt för dig kan jag ej bedöma. Ge dig inte in i en kostomläggning utan att ta dig en ordentlig funderare först.