Att göra en Blentarp

Termen "Att göra en Blentarp" finns ju inte SAOL, men för mig kommer det alltid att betyda:

Slita ett halv dygn med att försöka få igång apostlahästarna men tillslut inse att de inte kommer att trava (ens för allt hö i Kapernaum).

Vad hände igår när jag försökte mig på the gax trans scania?

Det gick trögt att springa redan från start. Till och med de första 6 km som jag sprang utan packning var sega (från starten till hamnen och tillbaka). Hoppades att det skulle vända och benen komma till liv, men ack nej, det gick bara trögre och trögre. Redan efter knappt två mil gick jag nog mer än jag sprang.

Värmen var tryckande hela dagen och jag gjorde åt vatten som aldrig förr.

Sprang lite fel i Torup där leden var lite skumt markerad och senare rejält fel när jag missade världens tydligaste skylt mot Snogeholm.

En erfarenhet från Bornholm var att foppatofflorna var lite jobbiga att gå i och det blev inte bättre på den ojämna terräng som Skåneleden har mycket av. De funkade bra när jag orkade springa, men fötterna gled runt för mycket när jag gick (vilket det blev mycket av).

I övrigt funkade det mesta bra. Min nya rygga satt som en smäck och tröjan satt som ett korvskinn. Slapp skav under armarna men blev lite öm i närheten av där solen inte skiner. Kanske skaffa kompressionkalsonger?

Fick följe av Patrik Johansson en stund som cyklade ifatt mig i närheten av Glamberga vid Skurups flygplats. Det var trevligt med lite sällskap.

Bild: Patrik Johannson

Innan start blev jag intervjuad av min bloggkompis Projekt Barfota som tittade förbi.

Nu drar jag mig tillbaka in i grottan och när jag har slickat färdigt mina sår kommer jag säkert ha funnit mig ett nytt mål att ta sikte mot.

Fortsättning följer...

...nån gång...

...snart.

- Spring!

/Calle

Ps. Det gick faktiskt hyffsat när jag kastade av mig skorna och sprang barfota en timma när det var nårga riktigt fina sträckor med skogsstigar. Härligt. Ds.